Gården Lyckan är från 1800-talets senare hälft. Det var hemmansägaren Petter Jönsson i Tarren, som byggde upp gården. Efter hans död 1893 brukades gården av hans son Isak Pettersson tillsammans med sin svåger August Johansson i Nyled.

Efter en kort tid såldes gården till sjöingenjören Otto Andersson och hans hustru Karolina, som hade återvänt från Amerika. Otto avled 1896 och Karolina blev ensam med 5 barn och ansvaret för gården. Hon lät bygga till mangårdsbyggnaden och drev här pensionatsrörelse vid sidan om lantbruket. Pensionat Lyckan blev känt för sin goda mat och lantliga miljö. Vid järnvägsstationen möttes gästerna av gårdens hästar och vagn. Strax före första världskriget sålde Karolina Andersson Lyckan, för att åter resa till Amerika.

Lyckans nästa ägare blev lantbrukare Wilhelm Ahlgren, som fortsatte att driva både lantbruk och pensionat. Han hade även åkeri här. Karolina Andersson kom tillbaka från Amerika 1919 och köpte tillbaka gården. Men tiderna förändrades och fram mot 1930-talet började gården avyttras. Omkring 28 tunnland mark vid Ängelholmsvägen inköptes av dir. Carl Frunck, sedan köpingen tackat nej till budet. Pensionatsinnehavaren på Tallhögen, Tage Lassen, köpte byggnaderna och drev pensionatet något eller några år. Pensionatet såldes till Erik Svensson, som arrenderade ut det till fru Lilly Möller under några år.

När pensionatstiden på Lyckan var slut köpte Ragnar Johansson fastigheten. Ragnar hade skött Öremölla och nu drev han själv kvarnrörelse här på Lyckan. Han drev också handel med kol och koks m.m.^[65]

Frank Johnssons Åkeri inköpte fastigheten på 1960-talet och uppförde en större garagebyggnad på gården.

På 1980-talet revs alla gamla byggnader och garaget byggdes om och till för att inrymma en större livsmedelsaffär samt taxi, bank m.m.^[66]