På fastigheten finns två av de gamla byggnader kvar till lantbruket Backgården. Gårdens ursprung bör sökas i 1800-talet första hälft och dess benämning var tidigare bland folket i trakten Backagården.

Paulis Jönsson övertog gården troligen 1895 av sina föräldrar, som hade kommit från Ryssland i Dängstorp. Gården hade kommit i släkten 1866. Han byggde nytt bostads hus 1901 eller 1902 och det gamla revs. Gården nåddes från gamla Karstorpsvägen i norr. Först på 1920-talet byggdes den nuvarande landsvägen. Pauli Jönsson gifte sig 1904 med Emma, som var dotter till Jöns P. Persson (troligen med smeknamnet ”Hendas Jens Petter”) och Kristina f. Svantesson. En syster till Emma, som hette Amanda, var gift med Isak i Tarren. Deras broder Karl Jönsson, med smeknamnet ”Henda-Kalen”, ägde granngården (stg 1379). Paulis syster Lella bodde på ett litet ställe neråt Floo på den s. k. ”Lellas lycka” (Stg 1380). Marken hade tidigare hört till Backgården. Åkern på andra sidan landsvägen (stg 1373 A) kallades ”Stenlyckan”.

Gården beskrivs i en trycksak från 1930-talet så här. Arealen är totalt 10 har, därav största delen åker, resten skog. Jordarten består av mylla på märgelbotten. Skogsbeståndet är bokskog. Manbyggnaden uppfördes 1912 och ekonomibyggnaderna i slutet av 1800-talet. Djurbesättningen var 2 hästar, 8 nötkreatur, 12 svin samt höns.

Pauli Jönsson avled 1934 och hans äldsta dotter, Astrid, och hennes fästman, snickaren Nils Pettersson, ämnade ta över gården 1939. Astrid avled dock hastigt och gården såldes till trädgårdsmästare Anders Peterson 1940. Han anlade här en fruktodling. Stallet revs nu medan hönshuset var rivet sen tidigare. Anders Peterson drev fruktodlingen till 1965, då han sålde gården till Helge Olofsson från Göteborg, som exploaterade området.^[165]