Uppslag med tidningsklipp i klippbok

———

[Urklipp, delvis avskuret, med foto:]

[...]n vid branden var stor och försvårade
arbetet betydligt.

Byggnaden var en inte mindre så-
dan och uppförd av trä och belä-
gen mitt emot radioaffären vid
Köpmansgatan. När brandkåren
anlände brann det friskt i trävir-
ket. Vid vattenbegjutningen ut-
vecklades en mycket stark rök
och rökdykare fick användas.
Branden upptäcktes av en 14-

[avskuren spalt, endast delar av raderna synliga:]
Båstad då
utbrott vid
[oläsligt]rikal till
[oläsligt]ersson helt
flera tusen
brandkåren
till platsen
[oläsligt]gt stadium

———

[oläsligt]
hennes biträde, sov de den mest rätt-
färdiga sömn de kunde önska, då
samtidigt utkiken i förmasten, som
denna natten dubblerats, hörde ett
omotiverat brus liknande brus vid
bränningar och samtidigt rapportera-
de sina iakttagelser till vakthavande
befälhavare. Det var dock redan för
sent och samtidigt med bruset körde
den för fulla segel och endast bar-
lastade barken in bland skären och
klipporna i Hovs hallar strax väster
om Båstad och beläget mitt emellan
detta samhälle och Torekovs fiske-
läge.

Att det omedelbart blev villervalla
ombord säger sig själv då envar
snart förstod, att hemfärden och dröm-
men om julen, kanske nu skulle gå
upp i tomma intet. Dimman insvep-
te fortfarande allt i ogenomtränglig-
het men när den första oron lagt sig
kunde man ombord konstatera, att
skeppets bogspröt befann sig inne
över land och en besättningsman, som
kände något till Hallands Väderö,
dekreterade att det säkert var på
denna ö man nu befann sig. Vid in-
proviserat[?] skeppsråd beslöts att strax
sätta ut livbåtarna då klippan där
bogsprötet svajade kunde förrädiskt
nog endast vara ett fristående skär
där det också kunde föreligga risk
att man spolades ut i havet och pris-
givas åt ett kallt och ogästvänligt ele-
ment. Båtarna var ju[?] tryggare till-
flykt och snart begynte en nattlig
roddtur österut. Man höll sig så nära
land som möjligt och hoppades på, att
få[?] snart finna väderfyren och även
höra kanonskotten från densamma.
Rodden blev dock lång och kompas-
serna i livbåtarna kvaljerade[?] om, att
man ständigt vek av åt höger och
väderexperten yttrade sig kort och
gott: "Vi kommer nog snart till fyr-
personalens hus och då är vi räd-
dade"! Ett dimfritt bälte skar i sam-
ma stund genom luften och då såg
de skeppsbrutna ett ljus, visserligen
svagt men tillräckligt att giva sjö-
fararna en ny hoppets strimma. Man
lyckades även finna en prima "kåos"[?]
och strax intill en annan dito. Här
förtöjdes båtarna och den nu ut-
tröttade besättningen klev på alla
fyra upp mot det lockande ljuset och
fyren. Man bultade på i stugan och
i fotogenlampans sken tog husets äga-
re emot de anländande gästerna. 14
män och 2 kvinnor räknade den in-
provisoriske[?] husvärden — sjömannen
och bonden Anton[?] Dock — innan han
hälsade gästerna välkomna. Snart
kom förklaringen till det nattliga be-
söket och kaptenen, han hette visst
Andersson, sade så där lite urskuldan-
de: — Vi är nu så glada både jag
och min besättning för att vi väl-
bärgade kommit till Väderön.
— Väderön, replikerade Dock och tog
sig om huvudet. Drömde han? Här
var ju stugan full av människor, och
det kunde inte vara någon dröm.

———

Till flydda tider ...

[handskrivet:] 21-2 1959 251[?]

[foto]

Sommargästdamerna samlades gärna på eftermiddagar-
na vid musikpaviljongen i badhusparken. Här kopplade man
ett handarbete medan man hörde på musiken.

[...] att Torekovs "bärgarelag" befriat
master och stänger från alla dukar
och tackling. Allt inventarie fördes
till Torekov, där det fram på vår-
sidan gick under klubban. Säkert var
det inte många av auktionsdeltagarna
som då anade, att detta var ett av de
sista tillfällen då allt från ett ståtligt
skepp skingrades och kom till nytta

vet men ändå högst uppe [oläsligt]
Hallar, Karl Strömberg, o[ch] [oläsligt]
anblicken suckade han:
— ju som en skog av master [oläsligt]
segel". Man måste hålla n[oläsligt]
berg, och bilden giver n[oläsligt]
sion av flydda dagars ske[oläsligt]
fotot i avriggat skick.