Dokumentarkivet
Tidningsartikel om Båstads historia
Avskrift
Såsom min Herres högtärade käre son N.N. träffat ett fördelaktigt giftermål med mamsell N.N. Slutord: Alltså har jag aktat min skyldighet liktydig därtill gratulera och önska, o. s. v.
På pärmens insida står följande antecknat "Denna bok tillhörer undertecknad och är köpt på aktion efter skolmästaren Jöns Pärsson i Mäsinge. Småryd den 30 december 1834. S. Eliasson. Under denna skrift har en ny ägare J. P. Jönsson antecknat att han köpt brevställaren hos nämnde Eliasson den 20 februari 1839.
En mantalslängd från 1814
finns också bevarad i biblioteket. Den har medföljt vid köpet av fastigheten och är å ämbetets vägnar undertecknad av Alex Ljungberg. Vid förrättningen inställde sig som ombud för Båstads socken kronolänsmannen S. Telliander — stamfader till den bekanta Båstadssläkten Tiljander — samt som kyrkans ombud häradsprosten Wennerberg. Dessutom närvoro som officiella representanter nämndemännen Nils Persson från Skivarp och Åke Nilsson från Ingelstorp.
Båstads befolkning utgjordes vid denna tid av ett stort antal sjökaptensfamiljer och tullnärer. Bland de mera kända namnen i mantalslängden återfinnas bl. a. Magnus Schonberg, fru Agardh, kapten L. Kruse, urfabrikör J. P. Mårtensson, smeden J. Nordström m. fl.
Ingen karta fanns
över samhällets tomter, varför förrättningshavaren erinrade om att det vore i sin ordning att först upprätta en sådan. Den 13 maj 1814 hade mätningen utförts. Vid det nya sammanträdet tyckte emellertid några av tomtägarna att taxering av tomterna inte borde komma ifråga utan endast den areala rymden i varje tomt uträknas, vilken uträkning borde tjäna till grund för utbetalningen till samhällets angelägenheter. Andra åter hävdade att varje tomt borde taxeras och jordmarkerna jämföras med varandra. Förrättningshavaren erinrade de tvistande om att varje tomtmarks egentliga natur vore svår för att inte säga omöjlig att fastställa, då de t. ex. som gjort ansenliga förbättringar inte borde lida för sin odlingsflit. Lika orättvist ansåg ordföranden det vara om alla tomtjordarna ansågs ha lika värde, då en del sträckor bestå av någorlunda god jord, en del har sank och sidländ beskaffenhet och en del hagar bestå av bara sand. Delägarna tänkte därför noga igenom saken och kommo slutligen överens om att då de huvudsakliga tomtägorna anges till ett värde av 4 grader bör bl. a. nordöstra delen av tomtägorna till
löv: Marta Wilhelmsson; Hunnestorp: Rut Rundström; Tiehaga: Astrid Johansson; Finsbo: Emmy Nilsson; Lya: Signe Svensson; Brödalt: Valborg Larsson. Sammankallande är Rut Rundström. Efter förhandlingarna följde ett animerat samkväm.
———
skyldighet för den som ånyo behöver uppföra sitt hus att bygga detta efter den nya planen". Denna anmärkning visade sig befogad, ty som bekant hemsöktes Båstad år 1870 av en förhärjande brand, som lade större delen av samhället i aska, bl. a. då även de byggnader som en gång kallades "Schonbergska gården". Den sanering av bebyggelsen som följde efter branden var välbehövlig även ur stadsplanesynpunkt.
En herrnhutisk koloni har en gång funnits i Båstad. Av bankdirektör Josef Elmlunds anteckningar härom framgår att denna torde ha bildats genom inflytande bland annat från den i Båstad födde kyrkoherden Samuel Arsenius. Samuel Arsenius, som prästvigdes 1742, var först biträde åt fadern, men kom 1751 till Riseberga, där han slutligen blev prost 1783. Han var en kunskapad man, säger S. Cavallin i Lunds stifts herdaminnen 1852, samt tillägger att den herrnhutiska skolan i Skåne räknade honom som en av sina främsta medlemmar. Måhända utvecklade sig hos honom herrnhutismen till en tämligen stor ensidighet, sådant antydes åtminstone i ett brev från C. Kullberg. Att Arsenius var en gudfruktig man, som med stor välsignelse verkade som präst kan ej betvivlas, anser Cavallin, och anför även att en av A. utgiven likpredikan över kyrkoherde Thulin i Västra Karup allvarligt talar om Kristi försoningsoffer, såsom kristendomens kärna och medelpunkt.
Den herrnhutiska kolonien i Båstad utgjordes av den ansedde och inflytelserike skeppsredaren och sjökaptenen Magnus Schonberg, dennes familj och närmaste vänner. Schonberg själv var måhända den mest internationelle av herrnhutismens anhängare i Sydsverige och stod t. ex. i nära förbindelse med brödraförsamlingen i Zeisst i Holland. Under sina resor utomlands försummade han inte heller att uppsöka trosbröder på de olika platser han kom till. Den Schonbergska familjen åtnjöt också gott anseende för sin fromhet och välgörenhet och de herrnhutiska "diasparaarbetarna" eller resepredikanterna vilade gärna ut i deras gästfria hem under sina färder bl. a. till Göteborg. Båstad ansågs för en så viktig punkt att det t. o. m. var på tal att anställa en särskild diasparaarbetare där. Om detta blivit verklighet är det möjligt att församlingens utveckling blivit likartad med den i Riseberga. Nu levde den lilla kretsen i all stillhet och sökte sin själaspis hos Arsenius.
En ung präst
och kyrkoadjunkt, Hans Christoffersson, vanns för herrnhutismen, och i en rapport från diasparaarbetaren J. C. Wohn uttrycker denne sin glädje över att C. kommit "auf die Evangelische Spur". Man kan ta för givet att detta skett under påverkan från den Schonbergska kretsen. Wohn hoppades
———
en uppmärksamhet, som i viss grad motverkade hans syftemål. På egen begäran återvände han därför till Herrnhut 1780 och avled där tre år senare.
Det dröjde sedan nära tre år innan en ny diasparaarbetare, den 39-årige Peter Stolpe, verkade i Sydsverige, där han kvarstannade i inte mindre än 27 år. Han var född i Stockholm och hade lärt sig handskmakeriyrket, men ägnade sig efterhand åt herrnhutismen. Han bosatte sig först i Båstad och efter ett par år i Allerum. Kretsen i Båstad var alltjämt fåtalig, men den samlades ofta till gemensam uppbyggelse och torde utan tvivel ha utövat ett betydande inflytande i den lilla stadsfläcken. Troligt är att pastoratets kyrkoherde, Anders Backman, påverkats. Han ställde sig i varje fall välvilligt till verksamheten och stod även efter Stolpes avflyttning i kontakt med denne. Stolpe beskrives som en blid man med outtröttlig arbetsiver, men trots hans hängivna arbete gick herrnhutismen i Sydsverige tillbaka och när han 1794 flyttade till Karlskrona synes dess egentliga blomstringstid vara slut.
År 1791 hade den 29-årige Lars Molin som kyrkoadjunkt kommit till Båstad. Genom sin samvaro med prosten Wennerberg i Förslöv fördes han in i en religiös kris och började därefter framträda som kritisk väckelsepredikant i herrnhutisk anda. En verklig väckelse uppstod i församlingarna. Molin trädde även i förbindelse med Stolpe och mottog flera besök av honom. Men när denne 1796 kom på sin sedvanliga tur till Båstad var den en gång så livskraftiga rörelsen stadd på tillbakagång. Schonbergs voro då döda och Molin hade flyttat till Malmö. Därmed voro de egentliga ledarna borta och de återstående ägde inte tillräcklig förmåga att hålla samman den alltmera glesnande skaran.
Vid sitt besök ett år senare fann Stolpe "att där icke fanns någon möjlighet till fortsatt verksamhet". I och med detta besök upphörde också de herrnhutiska förbindelserna med Båstad.
AXEL.
———
Frisco Kid - Ba... [oläsligt]
Hälsingborgs hamn
Inkomna fartyg
Den 29 jan.: M/s Rani av Mar... från Köpenhamn vinddriven, m/s ...sita Maria av Petersen från Köp...
Priset på sirap och sock...
sänks från och med månda... den 1 februari med 3 öre pr ... Anledningen är det sänkta väl... marknadspriset på socker.
Balansräkningen slutar på ... milj. kr (596,33).
Bolagsstämma den 7 mars.
På pärmens insida står följande antecknat "Denna bok tillhörer undertecknad och är köpt på aktion efter skolmästaren Jöns Pärsson i Mäsinge. Småryd den 30 december 1834. S. Eliasson. Under denna skrift har en ny ägare J. P. Jönsson antecknat att han köpt brevställaren hos nämnde Eliasson den 20 februari 1839.
En mantalslängd från 1814
finns också bevarad i biblioteket. Den har medföljt vid köpet av fastigheten och är å ämbetets vägnar undertecknad av Alex Ljungberg. Vid förrättningen inställde sig som ombud för Båstads socken kronolänsmannen S. Telliander — stamfader till den bekanta Båstadssläkten Tiljander — samt som kyrkans ombud häradsprosten Wennerberg. Dessutom närvoro som officiella representanter nämndemännen Nils Persson från Skivarp och Åke Nilsson från Ingelstorp.
Båstads befolkning utgjordes vid denna tid av ett stort antal sjökaptensfamiljer och tullnärer. Bland de mera kända namnen i mantalslängden återfinnas bl. a. Magnus Schonberg, fru Agardh, kapten L. Kruse, urfabrikör J. P. Mårtensson, smeden J. Nordström m. fl.
Ingen karta fanns
över samhällets tomter, varför förrättningshavaren erinrade om att det vore i sin ordning att först upprätta en sådan. Den 13 maj 1814 hade mätningen utförts. Vid det nya sammanträdet tyckte emellertid några av tomtägarna att taxering av tomterna inte borde komma ifråga utan endast den areala rymden i varje tomt uträknas, vilken uträkning borde tjäna till grund för utbetalningen till samhällets angelägenheter. Andra åter hävdade att varje tomt borde taxeras och jordmarkerna jämföras med varandra. Förrättningshavaren erinrade de tvistande om att varje tomtmarks egentliga natur vore svår för att inte säga omöjlig att fastställa, då de t. ex. som gjort ansenliga förbättringar inte borde lida för sin odlingsflit. Lika orättvist ansåg ordföranden det vara om alla tomtjordarna ansågs ha lika värde, då en del sträckor bestå av någorlunda god jord, en del har sank och sidländ beskaffenhet och en del hagar bestå av bara sand. Delägarna tänkte därför noga igenom saken och kommo slutligen överens om att då de huvudsakliga tomtägorna anges till ett värde av 4 grader bör bl. a. nordöstra delen av tomtägorna till
löv: Marta Wilhelmsson; Hunnestorp: Rut Rundström; Tiehaga: Astrid Johansson; Finsbo: Emmy Nilsson; Lya: Signe Svensson; Brödalt: Valborg Larsson. Sammankallande är Rut Rundström. Efter förhandlingarna följde ett animerat samkväm.
———
skyldighet för den som ånyo behöver uppföra sitt hus att bygga detta efter den nya planen". Denna anmärkning visade sig befogad, ty som bekant hemsöktes Båstad år 1870 av en förhärjande brand, som lade större delen av samhället i aska, bl. a. då även de byggnader som en gång kallades "Schonbergska gården". Den sanering av bebyggelsen som följde efter branden var välbehövlig även ur stadsplanesynpunkt.
En herrnhutisk koloni har en gång funnits i Båstad. Av bankdirektör Josef Elmlunds anteckningar härom framgår att denna torde ha bildats genom inflytande bland annat från den i Båstad födde kyrkoherden Samuel Arsenius. Samuel Arsenius, som prästvigdes 1742, var först biträde åt fadern, men kom 1751 till Riseberga, där han slutligen blev prost 1783. Han var en kunskapad man, säger S. Cavallin i Lunds stifts herdaminnen 1852, samt tillägger att den herrnhutiska skolan i Skåne räknade honom som en av sina främsta medlemmar. Måhända utvecklade sig hos honom herrnhutismen till en tämligen stor ensidighet, sådant antydes åtminstone i ett brev från C. Kullberg. Att Arsenius var en gudfruktig man, som med stor välsignelse verkade som präst kan ej betvivlas, anser Cavallin, och anför även att en av A. utgiven likpredikan över kyrkoherde Thulin i Västra Karup allvarligt talar om Kristi försoningsoffer, såsom kristendomens kärna och medelpunkt.
Den herrnhutiska kolonien i Båstad utgjordes av den ansedde och inflytelserike skeppsredaren och sjökaptenen Magnus Schonberg, dennes familj och närmaste vänner. Schonberg själv var måhända den mest internationelle av herrnhutismens anhängare i Sydsverige och stod t. ex. i nära förbindelse med brödraförsamlingen i Zeisst i Holland. Under sina resor utomlands försummade han inte heller att uppsöka trosbröder på de olika platser han kom till. Den Schonbergska familjen åtnjöt också gott anseende för sin fromhet och välgörenhet och de herrnhutiska "diasparaarbetarna" eller resepredikanterna vilade gärna ut i deras gästfria hem under sina färder bl. a. till Göteborg. Båstad ansågs för en så viktig punkt att det t. o. m. var på tal att anställa en särskild diasparaarbetare där. Om detta blivit verklighet är det möjligt att församlingens utveckling blivit likartad med den i Riseberga. Nu levde den lilla kretsen i all stillhet och sökte sin själaspis hos Arsenius.
En ung präst
och kyrkoadjunkt, Hans Christoffersson, vanns för herrnhutismen, och i en rapport från diasparaarbetaren J. C. Wohn uttrycker denne sin glädje över att C. kommit "auf die Evangelische Spur". Man kan ta för givet att detta skett under påverkan från den Schonbergska kretsen. Wohn hoppades
———
en uppmärksamhet, som i viss grad motverkade hans syftemål. På egen begäran återvände han därför till Herrnhut 1780 och avled där tre år senare.
Det dröjde sedan nära tre år innan en ny diasparaarbetare, den 39-årige Peter Stolpe, verkade i Sydsverige, där han kvarstannade i inte mindre än 27 år. Han var född i Stockholm och hade lärt sig handskmakeriyrket, men ägnade sig efterhand åt herrnhutismen. Han bosatte sig först i Båstad och efter ett par år i Allerum. Kretsen i Båstad var alltjämt fåtalig, men den samlades ofta till gemensam uppbyggelse och torde utan tvivel ha utövat ett betydande inflytande i den lilla stadsfläcken. Troligt är att pastoratets kyrkoherde, Anders Backman, påverkats. Han ställde sig i varje fall välvilligt till verksamheten och stod även efter Stolpes avflyttning i kontakt med denne. Stolpe beskrives som en blid man med outtröttlig arbetsiver, men trots hans hängivna arbete gick herrnhutismen i Sydsverige tillbaka och när han 1794 flyttade till Karlskrona synes dess egentliga blomstringstid vara slut.
År 1791 hade den 29-årige Lars Molin som kyrkoadjunkt kommit till Båstad. Genom sin samvaro med prosten Wennerberg i Förslöv fördes han in i en religiös kris och började därefter framträda som kritisk väckelsepredikant i herrnhutisk anda. En verklig väckelse uppstod i församlingarna. Molin trädde även i förbindelse med Stolpe och mottog flera besök av honom. Men när denne 1796 kom på sin sedvanliga tur till Båstad var den en gång så livskraftiga rörelsen stadd på tillbakagång. Schonbergs voro då döda och Molin hade flyttat till Malmö. Därmed voro de egentliga ledarna borta och de återstående ägde inte tillräcklig förmåga att hålla samman den alltmera glesnande skaran.
Vid sitt besök ett år senare fann Stolpe "att där icke fanns någon möjlighet till fortsatt verksamhet". I och med detta besök upphörde också de herrnhutiska förbindelserna med Båstad.
AXEL.
———
Frisco Kid - Ba... [oläsligt]
Hälsingborgs hamn
Inkomna fartyg
Den 29 jan.: M/s Rani av Mar... från Köpenhamn vinddriven, m/s ...sita Maria av Petersen från Köp...
Priset på sirap och sock...
sänks från och med månda... den 1 februari med 3 öre pr ... Anledningen är det sänkta väl... marknadspriset på socker.
Balansräkningen slutar på ... milj. kr (596,33).
Bolagsstämma den 7 mars.