Dokumentarkivet
Boksida om strandade skutor i Båstad
Avskrift
46
År fartygstyp namn nationalitet
———————————————————————————————————
1873 bark Industrie dansk
1875 brigg David svensk
1880 skonert Chance svensk
1888 bark Napoleon fransk
1894 brigg Ernst svensk
1903 skonert Dewdrop norsk
1905 skonert Herkules svensk
1913 skonert Jens dansk
1917 galeas Mathilda dansk
1923 skonert Albin svensk
ERNST
[marginaltext, delvis avskuren:] abellen visar de / som strandade / Båstad mellan / 1870 och 1920.
Många yrkesfiskare såg tacksamt dessa ankare i sin nya miljö, de fanns inte längre på havsbottnen som förrädiska förstörelseverktyg. Det var också en god insats som gjordes av bärgarna, som återbördade det havet skördat, till glädje för alla som är intresserade av sjöfartshistoria.
Ankarna pryder, på ett klassiskt marint sätt, sina platser i respektive hamn.
Skutor som kommit i sjönöd och därmed råkat ut för strandning, var alltid ett mycket känsloladdat samtalsämne. Strandning av en träskuta innebar nästan undantagslöst, förlust av skutan och i värsta fall också av människoliv. Med tanke
på att sjöfolk alltid har betraktat båten som något näst intill levande, fördes samtalen om strandning med mycket allvarsmättade röster.
Alla var överens att en skuta som i nordvästlig storm, blev vinddriven in i Laholmsbukten var mycket illa ute. Möjligheten att undvika strandning var så gott som obefintlig. Anledningen härtill är att hela bukten är i fullkomlig avsaknad av ett naturligt skydd där en skuta kan söka lä.
STRANDADE SKUTOR hörde därför inte till ovanligheten. Det berättades att på den relativt korta kuststräckan mellan Norrviken och Stensån, cirka 5 km, hade på de 50 åren mellan 1870 till 1920 ett tiotal skutor strandat.
Den illustrerade tabellen ovan visar vilka fartygen var.
Härutöver var det fler som nämndes, men en del uppgifter saknas. Så hade exempelvis en skuta strandat utanför Bohlins villa 1880. Den var lastad med skiffer. En del av lasten bärgades och användes till nytt tak på Skansen. En norsk brigg, Daggdroppen, strandade utanför Småryd.
I endast ett fall nämndes att liv gått till spillo. Det var den svenska skonaren Herkules från Mölle, som strandade vid Österrike 1905. Skepparen drunknade när han försökte ta sig iland.
En grundstötning som slutade lyckligt var den svenska skonaren
46 TORSTEN ANDERSSON
———
LÄNSMUSEET I GÄVLEBORG
[bildtext, delvis avskuren:] Skonerten / Gävle. En / i oktober 1 / skeppet på / några hun / öster om B / I dag är d / ett uppskat / museum i
Albin, som gick på grund strax intill hamnen 1923. Den kunde bärgas av fiskarna David Johansson, Gustav Pålsson, Albert Johansson och kustvakten Birger O. Henriksson.
Skonerten Chance däckshus, oftast benämnd ruffen Chance, eller på senare tid museet Chance, har en innehållsrik bakgrund.
SKONERTEN HAR, om än en liten, men ändå en viss koppling till Båstad. Sjökaptenen Pehr Åkesson var född och uppvuxen i Båstad. Sedermera flyttade han till Gävle, grundade rederiet Åkesson, Andersson & Co. Pehr Åkessons son, Lars Åkesson, beställde för rederiets räkning skonerten Chance på Södra Varvet i Gävle.
Fartyget byggdes 1867, blev rederiets minsta men kunde ändock lasta 140 ton. Fartyget hade sex mans besättning.
Chance gick huvudsakligen mellan svenska hamnar och England. Den 20 oktober 1880 anlände Chance från Newcastle till Båstad och ankrade på redden, lastad med kol och Portlandcement.
På kvällen blev skepparen F.M. Sundkvist ängslig och frågade fiskaren Gustav Andersson om de låg säkert på redden. Han fick till svar att de låg här lika säkert som i en ”pott”. Vad Gustav Andersson inte kände till var att ankarkättingen var defekt.
Natten till 21 oktober blåste det upp nordostlig storm. Ankarkättingen brast och Chance gick hjälp-
BLAND SLÅNBÄRSBUSKAR I BÅSTADS HAMN 47
År fartygstyp namn nationalitet
———————————————————————————————————
1873 bark Industrie dansk
1875 brigg David svensk
1880 skonert Chance svensk
1888 bark Napoleon fransk
1894 brigg Ernst svensk
1903 skonert Dewdrop norsk
1905 skonert Herkules svensk
1913 skonert Jens dansk
1917 galeas Mathilda dansk
1923 skonert Albin svensk
ERNST
[marginaltext, delvis avskuren:] abellen visar de / som strandade / Båstad mellan / 1870 och 1920.
Många yrkesfiskare såg tacksamt dessa ankare i sin nya miljö, de fanns inte längre på havsbottnen som förrädiska förstörelseverktyg. Det var också en god insats som gjordes av bärgarna, som återbördade det havet skördat, till glädje för alla som är intresserade av sjöfartshistoria.
Ankarna pryder, på ett klassiskt marint sätt, sina platser i respektive hamn.
Skutor som kommit i sjönöd och därmed råkat ut för strandning, var alltid ett mycket känsloladdat samtalsämne. Strandning av en träskuta innebar nästan undantagslöst, förlust av skutan och i värsta fall också av människoliv. Med tanke
på att sjöfolk alltid har betraktat båten som något näst intill levande, fördes samtalen om strandning med mycket allvarsmättade röster.
Alla var överens att en skuta som i nordvästlig storm, blev vinddriven in i Laholmsbukten var mycket illa ute. Möjligheten att undvika strandning var så gott som obefintlig. Anledningen härtill är att hela bukten är i fullkomlig avsaknad av ett naturligt skydd där en skuta kan söka lä.
STRANDADE SKUTOR hörde därför inte till ovanligheten. Det berättades att på den relativt korta kuststräckan mellan Norrviken och Stensån, cirka 5 km, hade på de 50 åren mellan 1870 till 1920 ett tiotal skutor strandat.
Den illustrerade tabellen ovan visar vilka fartygen var.
Härutöver var det fler som nämndes, men en del uppgifter saknas. Så hade exempelvis en skuta strandat utanför Bohlins villa 1880. Den var lastad med skiffer. En del av lasten bärgades och användes till nytt tak på Skansen. En norsk brigg, Daggdroppen, strandade utanför Småryd.
I endast ett fall nämndes att liv gått till spillo. Det var den svenska skonaren Herkules från Mölle, som strandade vid Österrike 1905. Skepparen drunknade när han försökte ta sig iland.
En grundstötning som slutade lyckligt var den svenska skonaren
46 TORSTEN ANDERSSON
———
LÄNSMUSEET I GÄVLEBORG
[bildtext, delvis avskuren:] Skonerten / Gävle. En / i oktober 1 / skeppet på / några hun / öster om B / I dag är d / ett uppskat / museum i
Albin, som gick på grund strax intill hamnen 1923. Den kunde bärgas av fiskarna David Johansson, Gustav Pålsson, Albert Johansson och kustvakten Birger O. Henriksson.
Skonerten Chance däckshus, oftast benämnd ruffen Chance, eller på senare tid museet Chance, har en innehållsrik bakgrund.
SKONERTEN HAR, om än en liten, men ändå en viss koppling till Båstad. Sjökaptenen Pehr Åkesson var född och uppvuxen i Båstad. Sedermera flyttade han till Gävle, grundade rederiet Åkesson, Andersson & Co. Pehr Åkessons son, Lars Åkesson, beställde för rederiets räkning skonerten Chance på Södra Varvet i Gävle.
Fartyget byggdes 1867, blev rederiets minsta men kunde ändock lasta 140 ton. Fartyget hade sex mans besättning.
Chance gick huvudsakligen mellan svenska hamnar och England. Den 20 oktober 1880 anlände Chance från Newcastle till Båstad och ankrade på redden, lastad med kol och Portlandcement.
På kvällen blev skepparen F.M. Sundkvist ängslig och frågade fiskaren Gustav Andersson om de låg säkert på redden. Han fick till svar att de låg här lika säkert som i en ”pott”. Vad Gustav Andersson inte kände till var att ankarkättingen var defekt.
Natten till 21 oktober blåste det upp nordostlig storm. Ankarkättingen brast och Chance gick hjälp-
BLAND SLÅNBÄRSBUSKAR I BÅSTADS HAMN 47