Dokumentarkivet
Tidningsurklipp med bröllopsfoton och artikel om Tiljander
Avskrift
21-12 57 NST [handskrivet]
Hr Verner Pålsson, Hallands-
ås med maka Stina, född Eriks-
son, Ö. Karup.
Atelier Sölling, Båstad.
———
Hr. Sven Wallin, Grevie, med
maka Bodil, född Henrisson, V.
———
Herr Nils Eriksson med maka
Gunnel, f. Bengtsson, V. Karup.
Atelier Sölling, Båstad.
———
DET VAR EN GÅNG...
NST 12-12 56 [handskrivet]
Man funderar över det Båstad
som varit. Att leta i hävderna är
i många fall omöjligt då vissa ar-
kiv strök med i den förhärjade
branden den 9/6 år 1870. Utan att
alldeles förgäves rota bland lun-
torna möter man år 1830 namnet
Tiljander, som bars av en man
som var kommissarie, en vanlig
beteckning på den tidens länsman,
även om det fanns flera med kom-
missarietiteln vid den tiden. Be-
rättelsen om här nämnde kommis-
sarie Tiljander har ingen annan
betydelse än årtalet, som skvallrar
om, att det måste ha funnits nå-
got av släktled mellan denne och
de båda bröderna August och Lars
Tiljander samt ytterligare en bro-
der Rudolf varom inget tycks va-
ra känt.
Lars, som vi redan här kan om-
nämna, var lite ”bakom” ansåg
sig vara född 1847, en siffra som
mycket väl kan godtagas och bro-
dern August skulle vara något äld-
re. De båda bröderna, som nämnts
avskrives den tredje redan här,
hade redan från föräldrarna en ej
obetydlig förmögenhet till sin dis-
position, fast Lars egendom beva-
kades av förmyndare. August däre-
mot utökade sitt pund på flera
sätt bland annat då han ingick
äktenskap med en av grannförsam-
lingens — Hovs — rikaste flickor,
som inte nog med pengar kontant
och arv i en fin gård i Ingelstorps-
trakten i Hov, dessutom hade ägan-
derätt till markområden lite var-
stans i omgivningen.
Enligt meningen hos gamla bå-
stadbor, var det August, som efter
den ovannämnda branden lät upp-
föra den än i dag stadsliknande
vinkelbyggnaden vid torget i Bå-
stad. I förbigående kan omnämnas
att den gård som strök med den
9/6 var en enkel envånings bygg-
nad som var försedd med halmtak
enligt gängse taktyp. Här var sam-
hällets gästvireri och vid tiden för
det här, styrde och regerade detta
av en myndig kvinna Kerstin eller
som hon mera allmänt kallades
”Kitta på Skagen”. Skagen hette
gästgiveriet som pedang till Kat-
tegat i Torekov.
Nästa gästgiveri blev Victoria,
(som behöll sin segergloria till
1908) och Skagen blev ”Tiljanders
handelshus, en titel som gott kun-
na försvaras efter dåtida krav.
Medgång i allt ingav August nytt
mod till nya affärer och bland an-
nat importerade han ett ”gång-
bart” minne i form av amerikanska
väggur, som snart prydde hem-
men i hela bjärehäradet, notabene
[avskuret]
Lars Tiljander — ett båstadorginal.
sta hotellen i Göteborg. Snart kom
affären i Båstad på avskrivning
för Tiljanders del och hotellet
blev väl den egentliga orsaken till
ett ordentligt utblottande av den
förut rike mannen. Handelhuset i
Båstad såldes exekutivt i Ängel-
holm och hotellet bytte också
ägare. Sista gången man minns
August var då han som badgäst
år 1904 var hyresgäst hos fiskare
Boman i Agardhsgatan. Där var
han inte längre någon ”Herr” Til-
jander utan rätt och slätt ”du” då
han träffade på de gamla originalen
som han en gång med sina lördags-
auktioner förstört brännvinsinkö-
pen för. En detalj i hans yttre var
orginellt i så motto att han stän-
digt sågs med en dubbelvikt, fran-
sad schal, av samma stil som kvin-
norna använde, kastad över skuld-
ror och överkroppen. Det enda som
tycktes vara kvar av den forna
glansen var en av försvarliga mått
väl inrökt sjöskumspipa, som han
gravetiskt bar i vänster hand. Bad-
[avskuret]
righet i samband med den något
frånvarande blicken, gjorde att
han blev driftkuku lite varstans.
Även Lars hade storhetsmani och
kronan på storhetsdrömmarna fick
han då han var i lagerchefens
”Sams” skugga. Här fick han en
stor fantasigård belägen i Malmö.
På ”gården” fanns en stor meje-
rirörelse med uteslutande osttill-
verkning. Alla som kände Lars nya
hobby beställde ost och fast han
inte kunde skriva ”ritade” han
samman krumelurer som skulle ut-
göra räkning på ostleveransen.
Femöringar var de enda mynt han
värdigades mottaga och när Au-
gust fick höra talas om, att bro-
dern skrutit över malmögården
med de gröna hästarna som hade
tre par ben och som i sexspann
drog en charabang på vilken det
stod Lars Tiljander i ändan, d[å]
skämdes August för tjocka släkte[n]
och var nog betänkt på att skic[ka]
Lars till lämpligare miljö, m[en]
därav blev inget för än Aug[ust]
flyttade. Nu blev Lars inackord[e-]
rad i familj på Lyckebacken oc[h]
nu började också hans storhet[s-]
[avskuret]
Hr Verner Pålsson, Hallands-
ås med maka Stina, född Eriks-
son, Ö. Karup.
Atelier Sölling, Båstad.
———
Hr. Sven Wallin, Grevie, med
maka Bodil, född Henrisson, V.
———
Herr Nils Eriksson med maka
Gunnel, f. Bengtsson, V. Karup.
Atelier Sölling, Båstad.
———
DET VAR EN GÅNG...
NST 12-12 56 [handskrivet]
Man funderar över det Båstad
som varit. Att leta i hävderna är
i många fall omöjligt då vissa ar-
kiv strök med i den förhärjade
branden den 9/6 år 1870. Utan att
alldeles förgäves rota bland lun-
torna möter man år 1830 namnet
Tiljander, som bars av en man
som var kommissarie, en vanlig
beteckning på den tidens länsman,
även om det fanns flera med kom-
missarietiteln vid den tiden. Be-
rättelsen om här nämnde kommis-
sarie Tiljander har ingen annan
betydelse än årtalet, som skvallrar
om, att det måste ha funnits nå-
got av släktled mellan denne och
de båda bröderna August och Lars
Tiljander samt ytterligare en bro-
der Rudolf varom inget tycks va-
ra känt.
Lars, som vi redan här kan om-
nämna, var lite ”bakom” ansåg
sig vara född 1847, en siffra som
mycket väl kan godtagas och bro-
dern August skulle vara något äld-
re. De båda bröderna, som nämnts
avskrives den tredje redan här,
hade redan från föräldrarna en ej
obetydlig förmögenhet till sin dis-
position, fast Lars egendom beva-
kades av förmyndare. August däre-
mot utökade sitt pund på flera
sätt bland annat då han ingick
äktenskap med en av grannförsam-
lingens — Hovs — rikaste flickor,
som inte nog med pengar kontant
och arv i en fin gård i Ingelstorps-
trakten i Hov, dessutom hade ägan-
derätt till markområden lite var-
stans i omgivningen.
Enligt meningen hos gamla bå-
stadbor, var det August, som efter
den ovannämnda branden lät upp-
föra den än i dag stadsliknande
vinkelbyggnaden vid torget i Bå-
stad. I förbigående kan omnämnas
att den gård som strök med den
9/6 var en enkel envånings bygg-
nad som var försedd med halmtak
enligt gängse taktyp. Här var sam-
hällets gästvireri och vid tiden för
det här, styrde och regerade detta
av en myndig kvinna Kerstin eller
som hon mera allmänt kallades
”Kitta på Skagen”. Skagen hette
gästgiveriet som pedang till Kat-
tegat i Torekov.
Nästa gästgiveri blev Victoria,
(som behöll sin segergloria till
1908) och Skagen blev ”Tiljanders
handelshus, en titel som gott kun-
na försvaras efter dåtida krav.
Medgång i allt ingav August nytt
mod till nya affärer och bland an-
nat importerade han ett ”gång-
bart” minne i form av amerikanska
väggur, som snart prydde hem-
men i hela bjärehäradet, notabene
[avskuret]
Lars Tiljander — ett båstadorginal.
sta hotellen i Göteborg. Snart kom
affären i Båstad på avskrivning
för Tiljanders del och hotellet
blev väl den egentliga orsaken till
ett ordentligt utblottande av den
förut rike mannen. Handelhuset i
Båstad såldes exekutivt i Ängel-
holm och hotellet bytte också
ägare. Sista gången man minns
August var då han som badgäst
år 1904 var hyresgäst hos fiskare
Boman i Agardhsgatan. Där var
han inte längre någon ”Herr” Til-
jander utan rätt och slätt ”du” då
han träffade på de gamla originalen
som han en gång med sina lördags-
auktioner förstört brännvinsinkö-
pen för. En detalj i hans yttre var
orginellt i så motto att han stän-
digt sågs med en dubbelvikt, fran-
sad schal, av samma stil som kvin-
norna använde, kastad över skuld-
ror och överkroppen. Det enda som
tycktes vara kvar av den forna
glansen var en av försvarliga mått
väl inrökt sjöskumspipa, som han
gravetiskt bar i vänster hand. Bad-
[avskuret]
righet i samband med den något
frånvarande blicken, gjorde att
han blev driftkuku lite varstans.
Även Lars hade storhetsmani och
kronan på storhetsdrömmarna fick
han då han var i lagerchefens
”Sams” skugga. Här fick han en
stor fantasigård belägen i Malmö.
På ”gården” fanns en stor meje-
rirörelse med uteslutande osttill-
verkning. Alla som kände Lars nya
hobby beställde ost och fast han
inte kunde skriva ”ritade” han
samman krumelurer som skulle ut-
göra räkning på ostleveransen.
Femöringar var de enda mynt han
värdigades mottaga och när Au-
gust fick höra talas om, att bro-
dern skrutit över malmögården
med de gröna hästarna som hade
tre par ben och som i sexspann
drog en charabang på vilken det
stod Lars Tiljander i ändan, d[å]
skämdes August för tjocka släkte[n]
och var nog betänkt på att skic[ka]
Lars till lämpligare miljö, m[en]
därav blev inget för än Aug[ust]
flyttade. Nu blev Lars inackord[e-]
rad i familj på Lyckebacken oc[h]
nu började också hans storhet[s-]
[avskuret]