← Alla dokument

Dokumentarkivet

Handritad karta över Båstad 1913

1900–1930 · 27 sidor

Sida 14 av 27: Handritad karta över Båstad 1913
Visa sidan i bildarkivet

Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.

MALENS TERASS.
AV intresserade på Malen bildades år 1910 ett bolag, som hade till syfte att inköpa åssluttningen mittemot deras samhälle och på densamma anlägga ett sommarcafé. Efter ett särdeles mödosamt arbete med gångbanor och materialtransporter stod Malens Terass den 18 juni 1911 färdig för »invigning».
Från caféverandan, som är belägen 58 meter över havet, har man en imponerande utsikt över det sydhalländska landet upp mot den skogiga smålandsgränsen, över Båstadsbukten bort till Halmstad och Tylön. Går man längre upp åt höger, är man vid den historiska Kungsskogen, nedanför vilken Galters stenar stå *). Blicken kan ock överfara ett stort område av Sinarpsdalen, genom vilken dels Västkustbanans kroklinjer, dels Örebäcks prydliga silverband löpa fram. Till hälvten dold av sina grönbuketter vilar köpingen därborta med ett ansikte så fagert, att främlingen gott kan få anställa jämförelser med kontinentens vackraste platser. Högre upp, där Terasskogen slutar, har man havet nära 81 meter under sig.
Solnedgångarna synas från Malens Terass särdeles praktfulla.
Den särskilda vägen till Malens Terass begynner vid mitten av Stationsbacken. Vid järnvägsövergången hålles vakt, då tåg är i annalkande. I vägstigningen äro anbrakta viloplatser.
*) Se sid. 6 uti »Ett och annat om det gamla Båstad», vilken skrift erhålles i Båstads bokhandel.
LYADALEN.
I EN tvärsänka till Sinarpsdalen rinner Lyabäcken. Där denna kastar sig utför en tremetershöjd och sålunda bildar ett vattenfall, låg för några år sedan en liten koja, som med tillhörande kappland arrenderades av Mor Olena. Änkan och hennes barn hjälptes åt att nedom fallet och på östra dalsläntan göra slingrande gångar samt trappor, »grottor», bersåer, bord och bänkar. Även dansbana anlades, och så begynte Mor Olena en originell caférörelse. Porslin och kaffepumpor harmonierade bra med den av klängväxter övervuxna hyddan. Till kaffet gavs skånsk sockerkaka av utmärkt kvalité. Snart var Mor Olena favorit hos både ortsbefolkning och badgäster. Hennes barn emigrerade till Amerika, och så fick stjernbaneret en stång bredvid den blågula flaggan. Så gick sommar efter sommar, den ena gästboken efter den andra fullskrevos med namn samt kväden på svenska, danska, tyska och engelska om Lyadalen, dess värdinna, kaffet eller sockerkakan. Men så tog arrendetiden slut. Mor Olena måste lämna sin kära dal åt Mor Gustava, som i den pittoreska stugans ställe byggde ett kanske ändamålsenligare trähus. Dalen har emellertid kvar sin idyll, och den besökande kan nu som förr finna vederkvickelse i den svala dalkjusan, där porlandet och trädsuset med milt tvång avkoppla jäktet och vardagssinnet. Och ännu kan man i sommarfagra aftnar få höra ungdomen ta sina danssteg på Lyadalens »bana» vid dragharmonikans toner. Kanske kan man ock lista sig till att se badgästungdomen draga till Lya för att i kulörta lyktors och bengaliska eldars sken skalkas intill midnatt.
Från Båstad leder vägen till Lyadalen söder om Lyckebacken utåt Ängelholmsvägen, varefter man tager av åt vänster. Efter det man korsat järnvägslinjen, går man åt höger uppåt vägen, där efter fem minuters vandring den gula cafébyggnaden nås. Hela väglängden kräver väl cirka 40 minuter.
Från Malens restaurant går vägen mot Lya förbi hr Hagströms butik till skofabrikör Jönssons fastighet, vid vilken man bryter av
  1. Sida 1
  2. Sida 2
  3. Sida 3
  4. Sida 4
  5. Sida 5
  6. Sida 6
  7. Sida 7
  8. Sida 8
  9. Sida 9
  10. Sida 10
  11. Sida 11
  12. Sida 12
  13. Sida 13
  14. Sida 14
  15. Sida 15
  16. Sida 16
  17. Sida 17
  18. Sida 18
  19. Sida 19
  20. Sida 20
  21. Sida 21
  22. Sida 22
  23. Sida 23
  24. Sida 24
  25. Sida 25
  26. Sida 26
  27. Sida 27