Dokumentarkivet
Handritad karta över Båstad 1913
Avskrift
34
utav Västkustbanan. Genom den affären blevo kringboende bönder förmögna.
Eftersom Lagan tillhör det 40-tal laxförande älvar, Sverige äger, erbjuder Karseforsen tillfälle att se laxens hinderhopp, då den uppstiger för att leka. Visserligen äro juni, juli och augusti de huvudsakliga vandringsmånaderna, men nästan hela året kan man iakttaga laxar, som äro stadda på färd till inre landet. Laxhoppen ske på det sätt, att djuret, som framträngt ända in i starkaste strömmen, stöder sig med stjärtfenan mot någon sten, slår med full kraft mot vattnet och kastar sig härigenom till en höjd av två till fyra meter, samtidigt beskrivande en båge av fyra till sex meter i genomskärning. Misslyckas språnget, göres försöket omigen. Sin halsstarrighet få laxarna icke sällan umgälla med livet, enär de om de icke störta ner i för dem uppställda fällor, slå ihjäl sig på blotta klippan. I Karseforsen finnas fyra dylika fångstställen, Norra fisket, Munkhallen, Grinden och Sväbblet. Fångsträtten är av kronan utarrenderad till enskild person, som ock bedriver laxodling.
EN »VÄRENDS-BLÄNDA» I BÅSTAD.
TILL Lilla Båstad, som ägdes av en kapten Lidberg, kom en eftermiddag en flock snapphanar för att stjäla. Hustru Lidberg — mannen var till sjöss — lät sig ej förskräcka utan mottog sällarna med artiga ord och måltidstrug. Där dukades upp både vått och torrt, och medan följet höll till godo, passade värdinnan på att skvätta vatten över bössorna. Smygbud sändes till naboarna, och på natten omringades snapphanarna samt togos grundstukade till fånga. Den värste av dem sattes i stock nedom Brantelid. I ilsken hämndlystnad låtsade denne sig vilja viska något till ena vaktkarlen, men bet i detsamma näsan av honom.
———
35
INGENJÖR JOHN ANDERSSON.
ATT i en badortsbeskrivning inlägga ett stycke personhistoria är ju på sätt och vis oriktigt. Då likväl konturerna av svensk-amerikanen, ingenjör John Anderssons levnad här omnämnas, är det icke blott av vördnad det sker; i detta sammanhang avser det mera att visa, huru en världsberömd man, som på resor genomkorsat jordens tropiker och tempererade zoner, slutligen finner Båstad vara en till natur och belägenhet lämplig plats för koncentration av det utomordentliga, exotiska museum, han och hans vetenskapligt intresserade fru under årens lopp hopbrakt.
*Svensk-amerikanska tidningen Nordstjärnan* skriver:
A., som är född i Blekinge 1848, kom hit 1869 vid endast 20 års ålder och fick till att börja med anställning vid ett brobygge i Omaha, Neb. Hans flit och ovanliga duglighet för denna sorts arbete skaffade honom inom få månader hans principalers fulla förtroende, och därmed var hans karriär börjad. Efter att under några års tid ha med skicklighet lett åtskilliga större arbeten, började kapten Andersson själv att åtaga sig sådana och ingick sedermera, 1884, kompaniskap med en amerikanare vid namn Barr.
Bland de vittomfattande företag som A. haft om händer ha många väckt stor uppmärksamhet inom därför intresserade kretsar och blivit utförligt avhandlade i såväl vetenskapliga tidskrifter som i den dagliga prässen. Särskilt omtalades på sin tid den bro — Hawkesbury Bridge — som kapten Andersson under åren 1886—88 uppförde i New South Wales i Australien, då han lät sänka »piers» till ett djup av 155 fot under vattenlinjen och 108 fot under flodbädden. Stora svårigheter voro förknippade med detta företag, men med hjälp av en del praktiska av honom själv gjorda uppfinningar, trotsade A. alla besvärligheter och utförde arbetet med vanlig korrekthet. Ett par år förut förstärkte kapten A. på ett sinnrikt sätt Chestnut Street Bridge över Schuykill River i Philadelphia, Genom för stark utvidgning av det i bron befintliga järnet utövades tidtals ett så häftigt tryck å bropelarne, att det ingav farhågor för brons sammanstörtande, och man hade uppepade gånger sökt anbringa stadiga stöd åt pelarne dock utan framgång till dess A. åtog sig ombesörjandet härav och fullföljde det med det gynnsammaste resultat. Fyrtornet å Fourteen Foot Bank i Delaware Bay, byggt på det betydliga avståndet av 22 mil från fastlandet, är även ett av Anderssons verk. Många äro de arbeten i såväl bro- som tunnelbyggnad, vilka utförts av denne vår
utav Västkustbanan. Genom den affären blevo kringboende bönder förmögna.
Eftersom Lagan tillhör det 40-tal laxförande älvar, Sverige äger, erbjuder Karseforsen tillfälle att se laxens hinderhopp, då den uppstiger för att leka. Visserligen äro juni, juli och augusti de huvudsakliga vandringsmånaderna, men nästan hela året kan man iakttaga laxar, som äro stadda på färd till inre landet. Laxhoppen ske på det sätt, att djuret, som framträngt ända in i starkaste strömmen, stöder sig med stjärtfenan mot någon sten, slår med full kraft mot vattnet och kastar sig härigenom till en höjd av två till fyra meter, samtidigt beskrivande en båge av fyra till sex meter i genomskärning. Misslyckas språnget, göres försöket omigen. Sin halsstarrighet få laxarna icke sällan umgälla med livet, enär de om de icke störta ner i för dem uppställda fällor, slå ihjäl sig på blotta klippan. I Karseforsen finnas fyra dylika fångstställen, Norra fisket, Munkhallen, Grinden och Sväbblet. Fångsträtten är av kronan utarrenderad till enskild person, som ock bedriver laxodling.
EN »VÄRENDS-BLÄNDA» I BÅSTAD.
TILL Lilla Båstad, som ägdes av en kapten Lidberg, kom en eftermiddag en flock snapphanar för att stjäla. Hustru Lidberg — mannen var till sjöss — lät sig ej förskräcka utan mottog sällarna med artiga ord och måltidstrug. Där dukades upp både vått och torrt, och medan följet höll till godo, passade värdinnan på att skvätta vatten över bössorna. Smygbud sändes till naboarna, och på natten omringades snapphanarna samt togos grundstukade till fånga. Den värste av dem sattes i stock nedom Brantelid. I ilsken hämndlystnad låtsade denne sig vilja viska något till ena vaktkarlen, men bet i detsamma näsan av honom.
———
35
INGENJÖR JOHN ANDERSSON.
ATT i en badortsbeskrivning inlägga ett stycke personhistoria är ju på sätt och vis oriktigt. Då likväl konturerna av svensk-amerikanen, ingenjör John Anderssons levnad här omnämnas, är det icke blott av vördnad det sker; i detta sammanhang avser det mera att visa, huru en världsberömd man, som på resor genomkorsat jordens tropiker och tempererade zoner, slutligen finner Båstad vara en till natur och belägenhet lämplig plats för koncentration av det utomordentliga, exotiska museum, han och hans vetenskapligt intresserade fru under årens lopp hopbrakt.
*Svensk-amerikanska tidningen Nordstjärnan* skriver:
A., som är född i Blekinge 1848, kom hit 1869 vid endast 20 års ålder och fick till att börja med anställning vid ett brobygge i Omaha, Neb. Hans flit och ovanliga duglighet för denna sorts arbete skaffade honom inom få månader hans principalers fulla förtroende, och därmed var hans karriär börjad. Efter att under några års tid ha med skicklighet lett åtskilliga större arbeten, började kapten Andersson själv att åtaga sig sådana och ingick sedermera, 1884, kompaniskap med en amerikanare vid namn Barr.
Bland de vittomfattande företag som A. haft om händer ha många väckt stor uppmärksamhet inom därför intresserade kretsar och blivit utförligt avhandlade i såväl vetenskapliga tidskrifter som i den dagliga prässen. Särskilt omtalades på sin tid den bro — Hawkesbury Bridge — som kapten Andersson under åren 1886—88 uppförde i New South Wales i Australien, då han lät sänka »piers» till ett djup av 155 fot under vattenlinjen och 108 fot under flodbädden. Stora svårigheter voro förknippade med detta företag, men med hjälp av en del praktiska av honom själv gjorda uppfinningar, trotsade A. alla besvärligheter och utförde arbetet med vanlig korrekthet. Ett par år förut förstärkte kapten A. på ett sinnrikt sätt Chestnut Street Bridge över Schuykill River i Philadelphia, Genom för stark utvidgning av det i bron befintliga järnet utövades tidtals ett så häftigt tryck å bropelarne, att det ingav farhågor för brons sammanstörtande, och man hade uppepade gånger sökt anbringa stadiga stöd åt pelarne dock utan framgång till dess A. åtog sig ombesörjandet härav och fullföljde det med det gynnsammaste resultat. Fyrtornet å Fourteen Foot Bank i Delaware Bay, byggt på det betydliga avståndet av 22 mil från fastlandet, är även ett av Anderssons verk. Många äro de arbeten i såväl bro- som tunnelbyggnad, vilka utförts av denne vår
