Dokumentarkivet
Urklippssida ur tidningen Båstad
Avskrift
BÅSTAD
———
Flickscouternas julfest
[foto]
Lucian Eva-Stina Löfström i spetsen för luciatåget.
———
Släktforskningskursens facit
[foto]
[handskrivet:] NST 20/1-59
———
[handskrivet vid urklippet:] 7-9/12 58 10 kr [?]
Patrik Hallers folkskådespel
fick en bejublad urpremiär
[oläsligt] tvekan betecknas som en märkesdag för Hovs hembygdsförening och alla "hovsingar". Det folkskådespel som skrivits av "unhovsingen" framför andra, folkskolläraren Patrik Haller, Ängelholm, uppfördes för första gången och möttes med den välvilja och det jubel skådespelet och aktörernas prestationer var värd.
Hovs hemtrevliga men inte så värst rymliga bygdegård Hovbacka, hade för kvällen apterats som teaterlokal och den var smockfull. Ett femtiotal personer fick tyvärr avvisas och de 183 som köpt biljett hade det trångt tillräckligt med de särskilt inbjudna och de som hade en eller annan funktion att fylla. Men där var trivsamt trångt på något sätt och allt andades belåtenhet. Författaren själv, oförbrännerlige Patrik Haller, var naturligtvis närvarande och vidare lade man märke till representanter för Hovs och Bjäre hembygdsföreningar.
"Kapten Nils Björnsson och Stina" är ett folkskådespel av hög klass där handlingen utmynnar i en hyllning till hembygden. Patrik Haller har lyckats att på ett förträffligt sätt återge tidsbilder från 1860-talets Hov med den vackra dialekten från dessa dagar. Samtliga agerande försökte sig — med större eller mindre framgång — på dialekten utom kaptensfolket som talade "halvfint". Själva folkskådespelets innehåll recenserades utförligt i NST:s fredagsnummer varför vi inskränker oss till att något skärskåda de olika skådespelarnas insatser. Aktörerna var över lag unga, de flesta i 16—20 årsåldern och för alla var det väl första gång de beträdde de tiljor som föreställer världen. Men det såg inte så ut, tvärtom verkade allesammans nog så rutinerade och någon "buskablyghet" var det [oläsligt] tal om. Huvudrollerna spelades av Aina Helgesson som Stina och Gunnar Stefansson som den unge sjökaptenen Nils Björnsson. Sina uppgifter klarade de prima och återseendets stund var en [oläsligt] där glädjetung[oläsligt] som väl är för svår att återge men detta trots klarades galant. Kjell Hermansson och Agneta Paulsson som kaptensparet och föräldrar till Nils var hur naturtrogna som helst och samma var förhållandet med bl. a. Ulla Johansson som Troen[?] och Torsten Karlsson som Sven. Inte minst de båda sistnämnda bidrog till succén! Bror Paulsson som kyrkoherde var finfin och detsamma kan man säga om alla pigorna och drängarna som allt som oftast agerade i stycket. Det var scenförändringar inte så få gånger och man förstår vilket arbete det var bakom kulisserna när allt kvickt och lätt skulle ändras. Scenerna, liksom f. ö. allt i skådespelet — möbler, dräkter etc. — var så tidstrogna att man faktiskt häpnade.
Rungande applåder följde på prestationerna och skådespelarna hyllades av Patrik Haller, som själv hyllades av kapten Emil Hofbard[?], Båstad — ordf. i Hovs hembygdsförening — och folkskoll. Dan Fredholm, V. Karup, fung. ordf. i Bjäre hembygdsförening. Blommor vandrade också över rampen och blommor fick också fru Bertha Åkesson, Hallavara och lantbr. Carl Paulsson, Ingelstorp. De båda senare var de — enligt Patrik Haller — som genom osjälviskt arbete ordnat med att skådespelet kunde uppföras. På onsdag ges det för andra gången i Hovbacka och efter jul kanske det blir för de ambitiösa skådespelarna att visa sina färdigheter på andra platser i Bjäre.
ESSVALL.
———
[oläsligt]
———
Flickscouternas julfest
[foto]
Lucian Eva-Stina Löfström i spetsen för luciatåget.
———
Släktforskningskursens facit
[foto]
[handskrivet:] NST 20/1-59
———
[handskrivet vid urklippet:] 7-9/12 58 10 kr [?]
Patrik Hallers folkskådespel
fick en bejublad urpremiär
[oläsligt] tvekan betecknas som en märkesdag för Hovs hembygdsförening och alla "hovsingar". Det folkskådespel som skrivits av "unhovsingen" framför andra, folkskolläraren Patrik Haller, Ängelholm, uppfördes för första gången och möttes med den välvilja och det jubel skådespelet och aktörernas prestationer var värd.
Hovs hemtrevliga men inte så värst rymliga bygdegård Hovbacka, hade för kvällen apterats som teaterlokal och den var smockfull. Ett femtiotal personer fick tyvärr avvisas och de 183 som köpt biljett hade det trångt tillräckligt med de särskilt inbjudna och de som hade en eller annan funktion att fylla. Men där var trivsamt trångt på något sätt och allt andades belåtenhet. Författaren själv, oförbrännerlige Patrik Haller, var naturligtvis närvarande och vidare lade man märke till representanter för Hovs och Bjäre hembygdsföreningar.
"Kapten Nils Björnsson och Stina" är ett folkskådespel av hög klass där handlingen utmynnar i en hyllning till hembygden. Patrik Haller har lyckats att på ett förträffligt sätt återge tidsbilder från 1860-talets Hov med den vackra dialekten från dessa dagar. Samtliga agerande försökte sig — med större eller mindre framgång — på dialekten utom kaptensfolket som talade "halvfint". Själva folkskådespelets innehåll recenserades utförligt i NST:s fredagsnummer varför vi inskränker oss till att något skärskåda de olika skådespelarnas insatser. Aktörerna var över lag unga, de flesta i 16—20 årsåldern och för alla var det väl första gång de beträdde de tiljor som föreställer världen. Men det såg inte så ut, tvärtom verkade allesammans nog så rutinerade och någon "buskablyghet" var det [oläsligt] tal om. Huvudrollerna spelades av Aina Helgesson som Stina och Gunnar Stefansson som den unge sjökaptenen Nils Björnsson. Sina uppgifter klarade de prima och återseendets stund var en [oläsligt] där glädjetung[oläsligt] som väl är för svår att återge men detta trots klarades galant. Kjell Hermansson och Agneta Paulsson som kaptensparet och föräldrar till Nils var hur naturtrogna som helst och samma var förhållandet med bl. a. Ulla Johansson som Troen[?] och Torsten Karlsson som Sven. Inte minst de båda sistnämnda bidrog till succén! Bror Paulsson som kyrkoherde var finfin och detsamma kan man säga om alla pigorna och drängarna som allt som oftast agerade i stycket. Det var scenförändringar inte så få gånger och man förstår vilket arbete det var bakom kulisserna när allt kvickt och lätt skulle ändras. Scenerna, liksom f. ö. allt i skådespelet — möbler, dräkter etc. — var så tidstrogna att man faktiskt häpnade.
Rungande applåder följde på prestationerna och skådespelarna hyllades av Patrik Haller, som själv hyllades av kapten Emil Hofbard[?], Båstad — ordf. i Hovs hembygdsförening — och folkskoll. Dan Fredholm, V. Karup, fung. ordf. i Bjäre hembygdsförening. Blommor vandrade också över rampen och blommor fick också fru Bertha Åkesson, Hallavara och lantbr. Carl Paulsson, Ingelstorp. De båda senare var de — enligt Patrik Haller — som genom osjälviskt arbete ordnat med att skådespelet kunde uppföras. På onsdag ges det för andra gången i Hovbacka och efter jul kanske det blir för de ambitiösa skådespelarna att visa sina färdigheter på andra platser i Bjäre.
ESSVALL.
———
[oläsligt]