Dokumentarkivet
Tryckt text om Båstads kyrka
Avskrift
24
sig i skolhuset för att i procession tåga till templet. Det långa tåget öppnades av en ljusblå fana, varå Ansgarii namn, omgivet av en stjärnglorie var anbrakt: fyra gossar och fyra flickor inövade för sången följde därpå 2 och 2, alla vitklädda, med utslagna kragar, gossarna med gröna skärp och buxbomskransar och flickorna med nerslaget, lockigt hår och myrtenkransar. Därefter svajade tvänne andra fanor, en vit med avseende på den seger, religionen vann i Augsburg 1530, och en röd till minne av hjälten Gustav Adolf, som 1630 gick i striden för ljuset. Och dessa fanor följdes av en flicka, klädd som de föregående bärande bibeln på ett rött sammetshyende. Själva processionen anfördes av stadens prästerskap. Under klockringning, kanonernas dån och fanornas fladdrande tågade den långa brödraskaran igenom det smakfullt illuminerade torget till Guds tempel, vars forngötiska inredning var upphöjd av flere hundrade ljus och av stadens damers smakfullt arrangerade prydnader. Tusende människor fyllde det. Melodiskt "ljudde den högtidliga orgeln", och fanorna och barnen nalkades sakta altaret, på vars skrank de små nedföllo till en andaktsfull bön; processionen stannade på kyrkgolvet, och fru apotekerskan Elfberg "söng" solo en så till melodi som ord högtidlig hymn till Gud samt därpå efter koralmelodi "O, Guds lamm" m. m. Barnen, som emellertid uppstigit från sin bön och vänt sig mot församlingen, uppstämde efter ett kort preludium av orgeln den vackra psalmen n:r 54 "Jerusalem, häv upp din röst" och blevo emellan varje vers av några bland stadens damer valda röster från "läktaret" besvarade med "Hosianna, Davids Son" m. m. Under allt detta vajade fanorna avmätt och högtidligt. Efter sången började egentliga gudstjänsten med n:r 1: 6 och 7 v., processionen intog sina platser. Prosten Fast, som i anseende till svårigheten att gå ej kunnat åtfölja processionen, hade redan intagit sin plats för altaret på en för honom prydd stol; dit framträdde nu även tvänne yngre präster, klädda i svarta mässkläder, intagande sina platser på ömse sidor om honom. Vid syndabekännelsen knäföllo prästerna, och barnen utanföre, och vördnadsfullt böjde fanorna sig och kysste välsignande de bedjandes huvuden. Därefter och under predikan ställdes de i triangel kring altaret. I anledning av den tredubla högtiden hölls av Prosten Fast en uppbyggelserik predikan i anledning av ps. Dav. 118 v. 24. Efter predikan avsjöngs under 16 styckeskott n:r 268. Under lovsången saluterades åter, varpå barnen sjöngo ps. n:r 3. Då allt var slut återvände församlingen i samma ordning till samlingsstället.
25
Som någonting bidragande till högtidligheten må ej förgätas tvänne å ömse sidor om altaret uppställda transperanter, innehållande emblemer, syftande på högtiden. Handlanden Gelius Engellau, som hade förtjänsten av målningen, hade likaledes uti sitt vid torget belägna hus uppfört en transperent, varå allmakten symboliserad föreställdes hålla jorden i ena handen och en brinnande fackla i den andra, varifrån ljuset föll på Skandinavien. Hela staden var ganska väl illuminerad, och först då natten bjöd farväl åt den gryende dagen, släcktes ljusen uti stadens hus och kojor.
J. J. KLINGHAMER.
* * *
Till ovanstående skildring av Klinghamer må fogas följande:
Änkan Wimmelman, som bodde i övre gatan, hade vid ansgariefesten ej råd att tända vaxljus. Hon satte emellertid i stället tre vekar i sin tranlampa av ler, och så hade också hon bidragit till illumineringen.
Den flicka, som bar bibeln, hette Charlotta och var dotter av kommissarie Tiljander.
———
Om pastorerna i Båstad.
Uti "Antiquitatis Lundensis", förekommer en förteckning på dem, som blivit prästvigda i Lund 1560—1577, d. v. s. under Tyge Asmundsens biskopstid. Å nämnda lista är *Ptolemæus Andræ* den förste, och han vigdes till präst åt Båstad och Torekov.
År 1564 fick pastoratet ny präst, nämligen *Marchus Christiernsen*. Under hans ämbetstid utkom år 1569 en kunglig förordning att prästerna vid sitt ämbetes förlust skulle tillse, att uti kyrkorna bibeln, psalmboken,\*) ordinansen, manualen\*\*) och gradualen\*\*\*) ej måtte förkomma. I Tore-
\*) Av Hans Thomesen, 1569.
\*\*) P. Palladii Alterbog, 1556.
\*\*\*) Nils Jespersen, Almindelig Sangbog för Kirkernes Brug, på latin och danska, 1573; således utkommen efter anförda förordning.
sig i skolhuset för att i procession tåga till templet. Det långa tåget öppnades av en ljusblå fana, varå Ansgarii namn, omgivet av en stjärnglorie var anbrakt: fyra gossar och fyra flickor inövade för sången följde därpå 2 och 2, alla vitklädda, med utslagna kragar, gossarna med gröna skärp och buxbomskransar och flickorna med nerslaget, lockigt hår och myrtenkransar. Därefter svajade tvänne andra fanor, en vit med avseende på den seger, religionen vann i Augsburg 1530, och en röd till minne av hjälten Gustav Adolf, som 1630 gick i striden för ljuset. Och dessa fanor följdes av en flicka, klädd som de föregående bärande bibeln på ett rött sammetshyende. Själva processionen anfördes av stadens prästerskap. Under klockringning, kanonernas dån och fanornas fladdrande tågade den långa brödraskaran igenom det smakfullt illuminerade torget till Guds tempel, vars forngötiska inredning var upphöjd av flere hundrade ljus och av stadens damers smakfullt arrangerade prydnader. Tusende människor fyllde det. Melodiskt "ljudde den högtidliga orgeln", och fanorna och barnen nalkades sakta altaret, på vars skrank de små nedföllo till en andaktsfull bön; processionen stannade på kyrkgolvet, och fru apotekerskan Elfberg "söng" solo en så till melodi som ord högtidlig hymn till Gud samt därpå efter koralmelodi "O, Guds lamm" m. m. Barnen, som emellertid uppstigit från sin bön och vänt sig mot församlingen, uppstämde efter ett kort preludium av orgeln den vackra psalmen n:r 54 "Jerusalem, häv upp din röst" och blevo emellan varje vers av några bland stadens damer valda röster från "läktaret" besvarade med "Hosianna, Davids Son" m. m. Under allt detta vajade fanorna avmätt och högtidligt. Efter sången började egentliga gudstjänsten med n:r 1: 6 och 7 v., processionen intog sina platser. Prosten Fast, som i anseende till svårigheten att gå ej kunnat åtfölja processionen, hade redan intagit sin plats för altaret på en för honom prydd stol; dit framträdde nu även tvänne yngre präster, klädda i svarta mässkläder, intagande sina platser på ömse sidor om honom. Vid syndabekännelsen knäföllo prästerna, och barnen utanföre, och vördnadsfullt böjde fanorna sig och kysste välsignande de bedjandes huvuden. Därefter och under predikan ställdes de i triangel kring altaret. I anledning av den tredubla högtiden hölls av Prosten Fast en uppbyggelserik predikan i anledning av ps. Dav. 118 v. 24. Efter predikan avsjöngs under 16 styckeskott n:r 268. Under lovsången saluterades åter, varpå barnen sjöngo ps. n:r 3. Då allt var slut återvände församlingen i samma ordning till samlingsstället.
25
Som någonting bidragande till högtidligheten må ej förgätas tvänne å ömse sidor om altaret uppställda transperanter, innehållande emblemer, syftande på högtiden. Handlanden Gelius Engellau, som hade förtjänsten av målningen, hade likaledes uti sitt vid torget belägna hus uppfört en transperent, varå allmakten symboliserad föreställdes hålla jorden i ena handen och en brinnande fackla i den andra, varifrån ljuset föll på Skandinavien. Hela staden var ganska väl illuminerad, och först då natten bjöd farväl åt den gryende dagen, släcktes ljusen uti stadens hus och kojor.
J. J. KLINGHAMER.
* * *
Till ovanstående skildring av Klinghamer må fogas följande:
Änkan Wimmelman, som bodde i övre gatan, hade vid ansgariefesten ej råd att tända vaxljus. Hon satte emellertid i stället tre vekar i sin tranlampa av ler, och så hade också hon bidragit till illumineringen.
Den flicka, som bar bibeln, hette Charlotta och var dotter av kommissarie Tiljander.
———
Om pastorerna i Båstad.
Uti "Antiquitatis Lundensis", förekommer en förteckning på dem, som blivit prästvigda i Lund 1560—1577, d. v. s. under Tyge Asmundsens biskopstid. Å nämnda lista är *Ptolemæus Andræ* den förste, och han vigdes till präst åt Båstad och Torekov.
År 1564 fick pastoratet ny präst, nämligen *Marchus Christiernsen*. Under hans ämbetstid utkom år 1569 en kunglig förordning att prästerna vid sitt ämbetes förlust skulle tillse, att uti kyrkorna bibeln, psalmboken,\*) ordinansen, manualen\*\*) och gradualen\*\*\*) ej måtte förkomma. I Tore-
\*) Av Hans Thomesen, 1569.
\*\*) P. Palladii Alterbog, 1556.
\*\*\*) Nils Jespersen, Almindelig Sangbog för Kirkernes Brug, på latin och danska, 1573; således utkommen efter anförda förordning.
