Dokumentarkivet
Bokuppslag med porträtt av Carl Hagman
Avskrift
162 CARL HAGMAN
liv, är det sannolikt, att ödet haft en glänsande framtid i beredskap åt honom. Hans röst hade nämligen fått en storartad utveckling, och de sceniska brister, som tidigare vidlått honom hade blivit avhjälpta.
Hagman glömde ej sin fädernestad. Han gjorde efter sitt giftermål titt och tätt besök i Halmstad. Det var hans högsta fröjd, att då se sina gamla vänner omkring sig. Han visade även sin minnesgodhet genom att på den verkstad, där han börjat sin bana som springpojke, låta bygga en för den tiden synnerligen luxuös lustjakt, som efter hans fru fick namnet ”Nadeschda”.
Vid krigsutbrottet 1914 befann sig herrskapet Hagman i Moskwa. De lyckades emellertid strax efter krigets början taga sig ur Ryssland och har sedan dess nästan utan avbrott varit bosatta i Båstad. Hur det gått med Hagmans fabriker vid Moskwa, är ej fullt känt, men det uppgives, att de ”socialiserats” av bolsjevikerna liksom hans övriga egendom.
Carl Hagmans offentliga sångarbana avbröts som sagt genom giftermålet, men privat har han låtit sig höra även sedermera. Frimurarebröderna från Halmstad torde aldrig glömma den stund, då han på en deras utflykt till Helsingör lät höra sin härliga röst i deras krets.
Yttre utmärkelser kom Hagman till del i rikaste mått. Han hade sålunda titeln av ryskt verkligt statsråd och innehade en mängd ordnar, bl. a. kommendör av Vasaorden 2. klass. Han sörjes utom av efterlämnad maka av släktingar i Ränneslöv samt ett stort antal vänner i Halmstad.
Hagman jordfästes onsdagen den 12 januari 1921 i Båstads kyrka under stor tillslutning. I sitt begravningstal erinrade kyrkoherde S. J. Sjöstedt om Hagman som en framstående arbetsgivare och chef, som sattes i tillfälle gagna och hjälpa tusentals människor, som blev älskad som få och som omsider med sin maka kom från det oroliga landet i öster tillbaka till sin födelsebygd, där han kunde stanna i fred och ro.
Hagman gravsattes på nya kyrkogården i Helsingborg, där hans moder tidigare vilade, och där hans maka senare fick sitt sista vilorum.
Carl Iwanovitch Hagmans — det ryska namnet tillkom efter hans giftermål i Ryssland — levnadsöde torde vara det märkligaste, som mött en halmstadpojke. Han var närmast en legendarisk gestalt för en äldre generation, som nu är borta. Möjligen finns det ännu någon eller några, som har hågkomster av Carl Hagman. Det skulle vara av stort intresse för Gamla Halmstad att få del av dem.
Eric Hagnell
liv, är det sannolikt, att ödet haft en glänsande framtid i beredskap åt honom. Hans röst hade nämligen fått en storartad utveckling, och de sceniska brister, som tidigare vidlått honom hade blivit avhjälpta.
Hagman glömde ej sin fädernestad. Han gjorde efter sitt giftermål titt och tätt besök i Halmstad. Det var hans högsta fröjd, att då se sina gamla vänner omkring sig. Han visade även sin minnesgodhet genom att på den verkstad, där han börjat sin bana som springpojke, låta bygga en för den tiden synnerligen luxuös lustjakt, som efter hans fru fick namnet ”Nadeschda”.
Vid krigsutbrottet 1914 befann sig herrskapet Hagman i Moskwa. De lyckades emellertid strax efter krigets början taga sig ur Ryssland och har sedan dess nästan utan avbrott varit bosatta i Båstad. Hur det gått med Hagmans fabriker vid Moskwa, är ej fullt känt, men det uppgives, att de ”socialiserats” av bolsjevikerna liksom hans övriga egendom.
Carl Hagmans offentliga sångarbana avbröts som sagt genom giftermålet, men privat har han låtit sig höra även sedermera. Frimurarebröderna från Halmstad torde aldrig glömma den stund, då han på en deras utflykt till Helsingör lät höra sin härliga röst i deras krets.
Yttre utmärkelser kom Hagman till del i rikaste mått. Han hade sålunda titeln av ryskt verkligt statsråd och innehade en mängd ordnar, bl. a. kommendör av Vasaorden 2. klass. Han sörjes utom av efterlämnad maka av släktingar i Ränneslöv samt ett stort antal vänner i Halmstad.
Hagman jordfästes onsdagen den 12 januari 1921 i Båstads kyrka under stor tillslutning. I sitt begravningstal erinrade kyrkoherde S. J. Sjöstedt om Hagman som en framstående arbetsgivare och chef, som sattes i tillfälle gagna och hjälpa tusentals människor, som blev älskad som få och som omsider med sin maka kom från det oroliga landet i öster tillbaka till sin födelsebygd, där han kunde stanna i fred och ro.
Hagman gravsattes på nya kyrkogården i Helsingborg, där hans moder tidigare vilade, och där hans maka senare fick sitt sista vilorum.
Carl Iwanovitch Hagmans — det ryska namnet tillkom efter hans giftermål i Ryssland — levnadsöde torde vara det märkligaste, som mött en halmstadpojke. Han var närmast en legendarisk gestalt för en äldre generation, som nu är borta. Möjligen finns det ännu någon eller några, som har hågkomster av Carl Hagman. Det skulle vara av stort intresse för Gamla Halmstad att få del av dem.
Eric Hagnell
