Handskriven text, upp och nedvänd sida

Vi hade en stor gård att leka på. I mitten ett valnötsträd, som Far var mycket rädd om, jag minns när det planterades. Så småningom växte det upp och överskuggade en stor del av gårdsplanen. Den senare var så gott som kringbyggd: två flyglar av korsvirke och mot trädgården ett högt spjälstaket. På var sida om huset mot gatan två inkörsportar, den ena alltid stängd utom för vedlass o.dyl., den andras "lucka" öppen på dagen och låstes var kväll. Trädgårdsgrinden var omgiven av två gullregnsträd, som vid blomningen såg ut som en gul slöja däröver. Så hade vi överst i trädgården krusbärs-, vinbärs- och grönsaksland med sparris, ärtor och böner och allt vad det nu var. Även äppelträd, körsbärs- och bigarråer. Längre ner potatis- och hallonland. Så vidtog den del av trädgården, där det fanns grupper med soffor, bord och stolar, en berså, gräsmatta med blomgrupper och fruktträd här och där. För att avskilja den från köksträdgården fanns en buxbomshäck, som min Mormor en gång planterat. Krockettplan längst ner och sedan vidtog ett likadant staket, som mot gården. En grind fanns där också, som ledde mot en gammal stig, som bara kallades "bak hagarna". I somliga fruktträd fick vi klättra och i ett astrakanträd hade jag min "bekväma" sittplats, där mången stund fördrevs med läsning, mest med "Grekiska guda- och hjältesagor" med Trojanska kriget, som jag då älskade och kunde nästan innantill. Man hade inte så mycket lektyr då. På kvällarna, när det var lugnt och varmt vandrade Far och Mor och vi barn ner i trädgården för att höra på näktergalarna, som sjöng uppe i Pershög. Jag ser för mig de blommande äppelträden, känner doften av dem och violerna, som översvämmade gräsmattorna och hör fågelsången! Det var underbart och oförglömligt!

I vänstra flygeln fanns två gästrum, längre upp mangelbod och andra utrymmen. En stor stenmangel fanns där och när jungfrurna drog mangeln fick jag ibland åka fram och tillbaka, vilket var ett stort nöje. Så lång stund kunde det inte bli, obekvämt som det var på de stora kullriga stenarna. I högra flygeln, med dess trevliga "halvdörrar" hade vi brygghus och bakstuga, som var ett stort avlångt rum. Stortvättarna sköttes av "Malena" och "Selma", båda från Tarren. Deras efternamn hörde jag nog aldrig! De började tvätta mitt i natten, varför vet jag ej. Kanske tog det lång tid att elda upp den stora bykgrytan. Ett stort bykkar, där det byktes med asklut, och diverse baljor mm. hörde till utrustningen. När tvätten skulle klappas och sköljas, kördes den till ån på Malen (vid Åhus), där det fanns en stor plan att hänga tvätten. Ibland kunde det hända att man fick följa med på lasset och det var förstås en stor fröjd. Med beundran såg jag på när Malena drack kaffe på bit och fat, hur vant hon balanserade det hela. Sedan försökte jag i smyg göra likadant, men som jag inte hade vanan inne, blev det ett totalt misslyckande. Allra överst i flygeln mot trädgården residerade Box, vår bandhund. Han låg mest utanför och krafsade alltid ut halmen, som lades in till honom. I brygghuset fanns en källare. Mor berättade, att när grunden där grävdes påträffades ett gammalt skåp, men som folk på den tiden var ganska vidskepliga, förbjöd Morfar att det skulle öppnas, så det blev orört inmurat. Vems hade det varit och vad kunde det ha innehållit? Vi ungar trodde naturligtvis, att en skatt låg förborgad där! Och i min hjärna har det ofta spökat. Kanske om hundra år någon finner den!

Ett original på 90-talet i Båstad var "Mamsell" Hultberg. Den titeln var ju bortlagd då men var väl en kvarleva just för henne. Hon ägde ett hus (nu stenhuggare Linderoths), som ligger vid den lilla vägen ner till Stanni von Hauswolffs f.d. På sommaren satt hon i sin trädgård under ett stort valnötsträd, alltid klädd i någon sorts mössa eller hårklädsel, ute på gatan nackhatt med rosett under hakan. Hon var känd för sin outsinliga svada och när hon någon gång kom hem till oss, brukade Far försvinna in till sig. Hon var som jag tänker mig tant Brun, tant Grön eller tant Gredelin.

5