Dokumentarkivet
Levnadsminnen av Inez Larson, sida 8
Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.
var den fasta punkten i livet och när en går bort blir så mycket förändrat och det gamla hemmet inte detsamma som förr. Men allt måste man gå igenom och arbetet i Warberg väntade.
Jag hade en ganska lång arbetsdag, började kl 9 och slutade vid 7-tiden med ung. 1 tim. till middagsrast. Vid års- och månadsskiften kunde det bli ganska sent innan arbetet för dagen var slut.
Året därpå lärde jag känna flera familjer och ungdomar i stan. Med Lillis Sandberg (g. Tilosius) var jag mest tillsammans. Bland de andra flickorna kan jag nämna Aggie Jobson, Herdis Bexell, Elna Wästfelt, Storis Sandberg, Lisa Gerlach, Tora Fägersköld, Signhild Knutsson.
På fästningen låg några år officerare förlagda, dit vi ibland voro bjudna på dans. En bostonklubb bildades av officerarna och bland dem minns jag en kapten Koch, löjtnanterna Dahl, Gyllensvärd, von Meltzer, O. Winberg, C. Borgström, W. Berg von Linde, Henning Fock. Alla glada och trevliga. Bland de civila jur.kand. Oscar Ohlsson, Carl G. Bruna, Lincoln Ohlsson, C. Tilosius, W. Christoffersson, apotekare Lindahl, Carl Fägersköld m.fl. Som 'förkläden' hade vi tre unga fruar: Signe Lilliehöök, Alice Schmiterlöw och Greta Hagman och ibland tre mammor: fruarna Cecilia Bexell, Gertrud Wästfeldt, den tredje hette Ebba ...... . Bland officerarna hette det: 'Inez, Herdis och Elna', 'Signe Alice och Greta', 'Cecilia, Gertrud och Ebba'. På somrarna dansades det i societetshuset, ibland seglade vi ut till Skrivareklippan eller gjorde andra utflykter. 'Påskberget' var en anlitad promenadplats på den tiden.
Det sista året i Warberg kom en lång, stilig löjtnant och civ.ing. till stan, Ragnar Larson, anställd vid Varberg-Ätrans järnvägsbyggnad. Han bodde och hade sitt arbete i samma hus, där jag bodde inackorderad hos Lillis Sandbergs mamma. Han blev min stora kärlek och mitt framtida öde. Nu har vi varit gifta i snart 49 år, och jag har aldrig ångrat mitt val. Vi har våra två älskade flickor med män och barn, som förljuva vår ålderdom.
Jag är tacksam mot Försynen, som berett mig ett lyckligt liv först i mitt kära föräldrahem och sedan i mitt eget. Och tacksam mot Man och barn och barnbarn, som givit mig så mycket av kärlek och omtanke.
'Störst av allt är kärleken'
Lund 1959 Inez Larson
f. Elmlund
Den 18 maj 1960 firade vi guldbröllop i kretsen av barn och barnbarn. Josef och Gunvor Wingren, f. Elmlund, samt tyska flickan Gretel de enda närvarade vid middagen utom vi själva. Många blommor, brev och telegram från släkt och vänner.
(Avskrivet från det handskrivna originalet av hennes äldsta barnbarn Lars Wijkström i augusti 2013)
8
Jag hade en ganska lång arbetsdag, började kl 9 och slutade vid 7-tiden med ung. 1 tim. till middagsrast. Vid års- och månadsskiften kunde det bli ganska sent innan arbetet för dagen var slut.
Året därpå lärde jag känna flera familjer och ungdomar i stan. Med Lillis Sandberg (g. Tilosius) var jag mest tillsammans. Bland de andra flickorna kan jag nämna Aggie Jobson, Herdis Bexell, Elna Wästfelt, Storis Sandberg, Lisa Gerlach, Tora Fägersköld, Signhild Knutsson.
På fästningen låg några år officerare förlagda, dit vi ibland voro bjudna på dans. En bostonklubb bildades av officerarna och bland dem minns jag en kapten Koch, löjtnanterna Dahl, Gyllensvärd, von Meltzer, O. Winberg, C. Borgström, W. Berg von Linde, Henning Fock. Alla glada och trevliga. Bland de civila jur.kand. Oscar Ohlsson, Carl G. Bruna, Lincoln Ohlsson, C. Tilosius, W. Christoffersson, apotekare Lindahl, Carl Fägersköld m.fl. Som 'förkläden' hade vi tre unga fruar: Signe Lilliehöök, Alice Schmiterlöw och Greta Hagman och ibland tre mammor: fruarna Cecilia Bexell, Gertrud Wästfeldt, den tredje hette Ebba ...... . Bland officerarna hette det: 'Inez, Herdis och Elna', 'Signe Alice och Greta', 'Cecilia, Gertrud och Ebba'. På somrarna dansades det i societetshuset, ibland seglade vi ut till Skrivareklippan eller gjorde andra utflykter. 'Påskberget' var en anlitad promenadplats på den tiden.
Det sista året i Warberg kom en lång, stilig löjtnant och civ.ing. till stan, Ragnar Larson, anställd vid Varberg-Ätrans järnvägsbyggnad. Han bodde och hade sitt arbete i samma hus, där jag bodde inackorderad hos Lillis Sandbergs mamma. Han blev min stora kärlek och mitt framtida öde. Nu har vi varit gifta i snart 49 år, och jag har aldrig ångrat mitt val. Vi har våra två älskade flickor med män och barn, som förljuva vår ålderdom.
Jag är tacksam mot Försynen, som berett mig ett lyckligt liv först i mitt kära föräldrahem och sedan i mitt eget. Och tacksam mot Man och barn och barnbarn, som givit mig så mycket av kärlek och omtanke.
'Störst av allt är kärleken'
Lund 1959 Inez Larson
f. Elmlund
Den 18 maj 1960 firade vi guldbröllop i kretsen av barn och barnbarn. Josef och Gunvor Wingren, f. Elmlund, samt tyska flickan Gretel de enda närvarade vid middagen utom vi själva. Många blommor, brev och telegram från släkt och vänner.
(Avskrivet från det handskrivna originalet av hennes äldsta barnbarn Lars Wijkström i augusti 2013)
8