Dokumentarkivet
Uppslag ur bok om hamnen och sjöfarten
Avskrift
När vi nått fram till hamnen, befinner vi oss på den plats, som är grunden till Båstad.
Vid jordrevningen 1671 sägs: "Båstadh är en stadh, är med Kämnärs- och Susserätt besvärad, med et stort promontorio benämnt Howa Hallar, emot östan och sydost med Hallands Åhs, och en god redd af ingen storm incommoderat, utom med Nord-Nord-wäst och Nordwäst, eftersom Nordan är den ordinaie plågan, — och redden är efter No 13 på 6 famnar; 300 famnar från landet med en så härlig ankarbotten — att der kunna stora örlogsskepp och andra Cofferdie och mindre skutor och koggar — med lagliga ankare och tåg äro försedda, ligga säkrare än antingen vid Halmstad eller Helsingborg." Det är alltså den goda tilläggsplatsen för fartyg som är den grundläggande förutsättningen för Båstad. Någon hamn i egentlig mening fanns inte förrän mot slutet av 1800-talet. Från skeppsbryggan fraktades varor med pråmar el. dyl. ut till fartygen på redden.
Sjöfarten på Båstad har gällt utskeppning av varor. Handel med varor, där köpmän har mötts för att köpa och sälja har inte förekommit här i någon större omfattning. I slutet av medeltiden rådde brist på timmer och ved på de danska öarna. Städerna med sina slott krävde stora mängder ved för uppvärmning. Från kronans skogar på Hallandsås kunde ved och byggnadsvirke lätt via Båstad föras över på väntande skutor.
Ett tegelbruk strax öster om Hyllebäck togs i bruk i början av 1500-talet. Mängder av tegel skeppades till främst
Själland. Bl.a. har tegel från Båstad använts vid ombyggnaden av Köpenhamns Slott (nuv. Christiansborg).
I trakterna kring Hishult i södra Halland fanns en omfattande järnhantering. Det kan tänkas, men det är ej belagt, att järnprodukter därifrån har skeppats ut från Båstad.
Bjäre var ett magert och fattigt härad. Vedskutorna gav ett gott tillskott, många gånger i utbyte av livsmedel som ofta var bristvara. Sjöfarten utvecklades till allt större fartyg och till mera avlägsna mål. In på 1700-talet blev det allt vanligare att skepparna togs sig an frakter av andra och seglade mellan olika hamnar. Handeln med Danmark hade åter kunna upptas.
Under 1800-talet exporterades mycket spannmål från slättbygderna i södra Halland. Mycket av denna spannmål skeppades ut över Båstad. För hanteringen uppfördes stora magasin, där spannmålen kunde lagras. Vid magasinet vid hamnen uppfördes en torkria för att hålla spannmålen torr. När järnvägen kom 1885 flyttades mycket av frakterna dit och då torkrian brann 1906 var spannmålshanteringen över för Båstads del. Magasinet blev Café och utställningslokal med namnet Skansen.
Hamnen och sjöfarten
26
Hamnen från början av seklet.
Vid jordrevningen 1671 sägs: "Båstadh är en stadh, är med Kämnärs- och Susserätt besvärad, med et stort promontorio benämnt Howa Hallar, emot östan och sydost med Hallands Åhs, och en god redd af ingen storm incommoderat, utom med Nord-Nord-wäst och Nordwäst, eftersom Nordan är den ordinaie plågan, — och redden är efter No 13 på 6 famnar; 300 famnar från landet med en så härlig ankarbotten — att der kunna stora örlogsskepp och andra Cofferdie och mindre skutor och koggar — med lagliga ankare och tåg äro försedda, ligga säkrare än antingen vid Halmstad eller Helsingborg." Det är alltså den goda tilläggsplatsen för fartyg som är den grundläggande förutsättningen för Båstad. Någon hamn i egentlig mening fanns inte förrän mot slutet av 1800-talet. Från skeppsbryggan fraktades varor med pråmar el. dyl. ut till fartygen på redden.
Sjöfarten på Båstad har gällt utskeppning av varor. Handel med varor, där köpmän har mötts för att köpa och sälja har inte förekommit här i någon större omfattning. I slutet av medeltiden rådde brist på timmer och ved på de danska öarna. Städerna med sina slott krävde stora mängder ved för uppvärmning. Från kronans skogar på Hallandsås kunde ved och byggnadsvirke lätt via Båstad föras över på väntande skutor.
Ett tegelbruk strax öster om Hyllebäck togs i bruk i början av 1500-talet. Mängder av tegel skeppades till främst
Själland. Bl.a. har tegel från Båstad använts vid ombyggnaden av Köpenhamns Slott (nuv. Christiansborg).
I trakterna kring Hishult i södra Halland fanns en omfattande järnhantering. Det kan tänkas, men det är ej belagt, att järnprodukter därifrån har skeppats ut från Båstad.
Bjäre var ett magert och fattigt härad. Vedskutorna gav ett gott tillskott, många gånger i utbyte av livsmedel som ofta var bristvara. Sjöfarten utvecklades till allt större fartyg och till mera avlägsna mål. In på 1700-talet blev det allt vanligare att skepparna togs sig an frakter av andra och seglade mellan olika hamnar. Handeln med Danmark hade åter kunna upptas.
Under 1800-talet exporterades mycket spannmål från slättbygderna i södra Halland. Mycket av denna spannmål skeppades ut över Båstad. För hanteringen uppfördes stora magasin, där spannmålen kunde lagras. Vid magasinet vid hamnen uppfördes en torkria för att hålla spannmålen torr. När järnvägen kom 1885 flyttades mycket av frakterna dit och då torkrian brann 1906 var spannmålshanteringen över för Båstads del. Magasinet blev Café och utställningslokal med namnet Skansen.
Hamnen och sjöfarten
26
Hamnen från början av seklet.