Dokumentarkivet
Krönika: Akten eder för falska mynt
Avskrift
FAMILJENYTT 5
KRÖNIKAN
*Akten eder för falska mynt...*
I raden av de "sära" människor, som kantade min barn och ungdomsbild, är det dags för dom bägge bröder, som var innehavare av en av ortens cykelaffärer men som tydligen hade andra, mera högtflygande planer.
Varför jag kom in på just detta, var att jag nyligen stod i kassan på ICA och fick en femhundralapp synad som om den vore falsk. Naturligtvis var det på plats att fråga vad jag eller butiken skulle göra om så vore fallet men det visste tyvärr inte den lilla människan i kassan. Nu blev jag nyfiken, tänk om det hade varit min sista stora sedel innan jag fick ny pension? Skulle jag då behövt vara utan mat till dess?
Bäst att fråga på banken, men inte heller där fick jag ett konkret besked. Om jag kunde bevisa att jag fått sedeln där, ja då skulle väl troligtvis banken ersätta mig, men riktigt säkra var dom inte där heller. Och hur skulle jag kunna bevisa en sådan sak...
Som skrivet är, för de bägge bröderna gick deras lilla företag bra, folk kom i strid ström med sina mer eller mindre trasiga cyklar och blev städse bemötta på ett synnerligen trevligt sätt. Allt borde således vara frid och fröjd men över det fridfulla Båstad drog ett kriminalitetens svarta och kalla moln.
Vår kusin Gullan, som var anställd i vår mors lilla affär, fick en dag besök av en av bröderna som bl.a. inhandlade cigaretter och skulle till att betala, då den framräckta tvåkronan föll ur Gullans hand och ner på disken där den alls inte gav det klingande ljud ifrån sig som man kunde ha väntat sig.
Men Gullan låtsade som ingenting , (hade hon kanske läst för många deckare) utan gav tillbaka växel. Men så snart kunden var utom synhåll kontaktade hon polisen, som snart var på plats och lika snabbt kunde konstatera att det var något mystiskt med tvåkronan. Den var på tok för tung och dessutom "utan liv" om man kan säga så om ett mynt.
Lagens långa armar malde vidare och snart kunde det finnas ut att det fanns fler sådana där pengar i omlopp i bygden och dess närhet och det blev husundersökning i brödernas verkstad och snart nog fick köpingens "hyenor" mer än nog att prata om.
Verksamheten hade tydligen varit omfattande, pengarna hade "sågats" isär på tvären och det mesta av silvret hade avlägsnats och ersatts med bly varefter det hela hade lötts ihop igen! Men att det kunde ha lönat sig, tänk själva, vilket arbete...
Slutet blev att bröderna insattes i fängelse och Gullan fick som belöning hela tusen kronor och samma summa fick även polisen (varför då egentligen ?) och folket i Bjäre fick på köpet mycket att prata om för långa tider.
Men en som inte var så nöjd, det var de bägge brödernas mamma. Vid flera tillfällen då hon och Gullans vägar möttes, gick mamman över till andra sidan gatan och väste:
-Du din j-a feta kossa, vänta du bara!
Så vem vet, det är kanske säkrast att inte "lägga näsan i blöt"!
Carla Lundh
KRÖNIKAN
*Akten eder för falska mynt...*
I raden av de "sära" människor, som kantade min barn och ungdomsbild, är det dags för dom bägge bröder, som var innehavare av en av ortens cykelaffärer men som tydligen hade andra, mera högtflygande planer.
Varför jag kom in på just detta, var att jag nyligen stod i kassan på ICA och fick en femhundralapp synad som om den vore falsk. Naturligtvis var det på plats att fråga vad jag eller butiken skulle göra om så vore fallet men det visste tyvärr inte den lilla människan i kassan. Nu blev jag nyfiken, tänk om det hade varit min sista stora sedel innan jag fick ny pension? Skulle jag då behövt vara utan mat till dess?
Bäst att fråga på banken, men inte heller där fick jag ett konkret besked. Om jag kunde bevisa att jag fått sedeln där, ja då skulle väl troligtvis banken ersätta mig, men riktigt säkra var dom inte där heller. Och hur skulle jag kunna bevisa en sådan sak...
Som skrivet är, för de bägge bröderna gick deras lilla företag bra, folk kom i strid ström med sina mer eller mindre trasiga cyklar och blev städse bemötta på ett synnerligen trevligt sätt. Allt borde således vara frid och fröjd men över det fridfulla Båstad drog ett kriminalitetens svarta och kalla moln.
Vår kusin Gullan, som var anställd i vår mors lilla affär, fick en dag besök av en av bröderna som bl.a. inhandlade cigaretter och skulle till att betala, då den framräckta tvåkronan föll ur Gullans hand och ner på disken där den alls inte gav det klingande ljud ifrån sig som man kunde ha väntat sig.
Men Gullan låtsade som ingenting , (hade hon kanske läst för många deckare) utan gav tillbaka växel. Men så snart kunden var utom synhåll kontaktade hon polisen, som snart var på plats och lika snabbt kunde konstatera att det var något mystiskt med tvåkronan. Den var på tok för tung och dessutom "utan liv" om man kan säga så om ett mynt.
Lagens långa armar malde vidare och snart kunde det finnas ut att det fanns fler sådana där pengar i omlopp i bygden och dess närhet och det blev husundersökning i brödernas verkstad och snart nog fick köpingens "hyenor" mer än nog att prata om.
Verksamheten hade tydligen varit omfattande, pengarna hade "sågats" isär på tvären och det mesta av silvret hade avlägsnats och ersatts med bly varefter det hela hade lötts ihop igen! Men att det kunde ha lönat sig, tänk själva, vilket arbete...
Slutet blev att bröderna insattes i fängelse och Gullan fick som belöning hela tusen kronor och samma summa fick även polisen (varför då egentligen ?) och folket i Bjäre fick på köpet mycket att prata om för långa tider.
Men en som inte var så nöjd, det var de bägge brödernas mamma. Vid flera tillfällen då hon och Gullans vägar möttes, gick mamman över till andra sidan gatan och väste:
-Du din j-a feta kossa, vänta du bara!
Så vem vet, det är kanske säkrast att inte "lägga näsan i blöt"!
Carla Lundh