Dokumentarkivet
P.M. nr 8 om avloppsfrågan Båstad-Malen
Avskrift
P.M. nr 8 angående avloppsfrågans ordnande för Båstad-Malen.
Under sommaren 1944 ha badgäster i Båstad visat sig hysa berättigade farhågor i avloppsfrågan och ha i samband härmed ställt frågor med anledning av att de funnit tecken tyda på att förorenat vatten utrinner å havsstranden nedanför Generalkonsul Bergstens villa och den väster därom belägna Iensenska villan.
På dessa frågor ha icke något tillfredsställande svar kunnat givas.
Senare verkställda undersökningar ha emellertid givit vid handen att förorenat vatten nedströmmar över stranden från de båda nämnda fastigheterna.
Detta bevisar att den s.k. "strandpromenadsledningen" bör vara så lagd att den i väster har sin början redan å området nedanför Ingenjör Iensens fastighet.
Ledningen ifråga bör vara en 6 tums ledning av Höganäsrör.
Den kan ledas med gott fall ned till den punkt i strandpromenaden, nedanför septiska tanken, där en pumpanordning bör anbringas för att pumpa upp såväl avloppsvattnet från de nämnda fastigheterna som vattnet i kulverten från kvarteret "Munktoft" ävensom det från Restaurant Strand kommande avrinningsvattnet.
Det i stort sett för-renade avloppsvattnet ledes sedan österut till septiska tanken vid varmbadhuset, enligt mitt P.M. nr 6.
För min personliga del har jag tidigare hyst den förhoppningen att en förstklassig och tillräckligt lång sjöledning – sådan som den som bekostats för Malen och utgår från Brunnsparken – skulle utgöra den lyckligaste lösningen i avloppsfrågan för Båstad-Malen.
Genom talrika observationer måste man emellertid numera fastslå som ett faktum att ifrågavarande sjöledning skulle ha medfört olyckliga följder även om den blivit utlagd till sin fulla längd.
Särskilt hade följderna blivit olyckliga för Malens havsbad, enär vid "pålandsvind" vattnet från kloakmynningen skulle medföra betydande olägenheter och risker för plagen, i det att föroreningar skulle ha fastnat i "fickan" mellan plagen och den första sandbanken.
Man kan därför med fog säga att det är en "lycka i olyckan" att sjöledningen ifråga ej kunnat fullbordas till större längd än 70 meter.
Efter en tid av knappt 4 år har ifrågavarande sjöledning blivit så igenfylld av orenlighet och sand att den nu ej ens kan avleda klart vatten.
Man kan vid denna lednings landfäste lätt konstatera att klart vatten pressas fram genom rörfogarna och detta, märk väl, under innevarande november månad.
Detta är ju ett uppenbart vittnesbörd om att ledningen icke längre fyller sitt ändamål.
Landshövding Rodhe har nyligen i en skrivelse framhållit nödvändigheten av att vår havsstrand till varje pris måste skyddas mot föroreningar från avloppsvatten och att därför intet dylikt vatten bör i orenat tillstånd få ledas ut i Båstadbukten.
Tiden nu under vintermånaderna bör därför väl tillvaratagas för att snarast möjligt besluta och verkställa åtgärder för att på effektivaste sätt lösa den svåra - och för syskonbadorterna Båstad-Malen livsviktiga – avloppsfrågan.
Jag har på denna frågas lösande redan nedlagt stor möda, och jag vore mycket glad att, med stöd av i frågan redan konsulterad ingenjör, få mina PM nr 6, 7 och 8 förelagda sakkunnig fackman till bedömande.
Under sommaren 1944 ha badgäster i Båstad visat sig hysa berättigade farhågor i avloppsfrågan och ha i samband härmed ställt frågor med anledning av att de funnit tecken tyda på att förorenat vatten utrinner å havsstranden nedanför Generalkonsul Bergstens villa och den väster därom belägna Iensenska villan.
På dessa frågor ha icke något tillfredsställande svar kunnat givas.
Senare verkställda undersökningar ha emellertid givit vid handen att förorenat vatten nedströmmar över stranden från de båda nämnda fastigheterna.
Detta bevisar att den s.k. "strandpromenadsledningen" bör vara så lagd att den i väster har sin början redan å området nedanför Ingenjör Iensens fastighet.
Ledningen ifråga bör vara en 6 tums ledning av Höganäsrör.
Den kan ledas med gott fall ned till den punkt i strandpromenaden, nedanför septiska tanken, där en pumpanordning bör anbringas för att pumpa upp såväl avloppsvattnet från de nämnda fastigheterna som vattnet i kulverten från kvarteret "Munktoft" ävensom det från Restaurant Strand kommande avrinningsvattnet.
Det i stort sett för-renade avloppsvattnet ledes sedan österut till septiska tanken vid varmbadhuset, enligt mitt P.M. nr 6.
För min personliga del har jag tidigare hyst den förhoppningen att en förstklassig och tillräckligt lång sjöledning – sådan som den som bekostats för Malen och utgår från Brunnsparken – skulle utgöra den lyckligaste lösningen i avloppsfrågan för Båstad-Malen.
Genom talrika observationer måste man emellertid numera fastslå som ett faktum att ifrågavarande sjöledning skulle ha medfört olyckliga följder även om den blivit utlagd till sin fulla längd.
Särskilt hade följderna blivit olyckliga för Malens havsbad, enär vid "pålandsvind" vattnet från kloakmynningen skulle medföra betydande olägenheter och risker för plagen, i det att föroreningar skulle ha fastnat i "fickan" mellan plagen och den första sandbanken.
Man kan därför med fog säga att det är en "lycka i olyckan" att sjöledningen ifråga ej kunnat fullbordas till större längd än 70 meter.
Efter en tid av knappt 4 år har ifrågavarande sjöledning blivit så igenfylld av orenlighet och sand att den nu ej ens kan avleda klart vatten.
Man kan vid denna lednings landfäste lätt konstatera att klart vatten pressas fram genom rörfogarna och detta, märk väl, under innevarande november månad.
Detta är ju ett uppenbart vittnesbörd om att ledningen icke längre fyller sitt ändamål.
Landshövding Rodhe har nyligen i en skrivelse framhållit nödvändigheten av att vår havsstrand till varje pris måste skyddas mot föroreningar från avloppsvatten och att därför intet dylikt vatten bör i orenat tillstånd få ledas ut i Båstadbukten.
Tiden nu under vintermånaderna bör därför väl tillvaratagas för att snarast möjligt besluta och verkställa åtgärder för att på effektivaste sätt lösa den svåra - och för syskonbadorterna Båstad-Malen livsviktiga – avloppsfrågan.
Jag har på denna frågas lösande redan nedlagt stor möda, och jag vore mycket glad att, med stöd av i frågan redan konsulterad ingenjör, få mina PM nr 6, 7 och 8 förelagda sakkunnig fackman till bedömande.