Dokumentarkivet
Tidningsartikel om falskmyntaren Edvin Persson
Avskrift
[Handskrivet i övre vänstra hörnet:] Halland-Posten 3 dec 1977
När Båstad fick ”privat” myntverk
Falska tvåkronor från Mejerivägen
Hur falska tvåkronor rubbade betalningsbalansen i Båstad.
Historien om Edvin Persson — myntmakare, alkemist, samhällskritiker.
Medan den nya kronans köpkraft minskar noterar samlarbörsen ständigt stora värdestegringar på rara gamla mynt, isynnerhet sådana med stort silverinnehåll. Men också falska mynt kan vara eftertraktade. Så är det med Båstadstvåkronorna som i mitten av 30-talet tillverkades av ortens specielle myntmästare Edvin Persson. I en analys säger Kungliga myntverket att de flesta av dem är så skickligt gjorda att de är svåra att skilja från äkta. För en enda av dessa tvåkronor betalas nu upp mot trehundra kronor. Båstadsförfalskningen väckte på sin tid stort uppseende. Myntdirektören Grabe befarade att falskmyntningen var den största i Sveriges historia. Stockholmstidningarna sände specialkorrespondenter och följde utvecklingen mycket noga.
Nu håller en känd numismatiker på att analysera Edvin Perssons falskmynteri. I domboken vid Ängelholms tingsrätt upptar processen 136 sidor.
I mars 1936 fann handlare, banker och bensinmackar i sina kassor många tvåkronor som verkade egendomliga. De hade dålig klang när man slog dom mot affärsdiskarna. Vid kontrollvägning var de flera gram lättare än vanliga mynt. Handelsbiträdet Gunhild Bengtsson i Einar Anderssons tobakshandel på Lyckebacken expedierade en dag Edvin Perssons moder Elise, som köpte vad hon sedan kallade en ”tobaksdjävlakardus”. Fru Persson betalade med en tvåkrona, som biträdet tyckte verkade så konstig att hon sedan gjorde polisanmälan. Spåren ledde till villa Minnet vid Mejerivägen, där Elise Persson bodde med sina söner Arnold och Edvin. De drev en cykelverkstad. Isynnerhet Edvin hade också ryckte om sig att vara ett ”bysnille” på det finmekaniska området.
HUSRANNSAKAN
Vid husrannsakan den 19 mars hälsades landsfiskalen Ragnar Liljeberg med orden: Jaså, det är konungens prokurator, som är ute och promenerar med sina poliser! Polisen trodde först att man säkrat bevis för ett jättelikt falskmynteri då inte mindre än 7.000 enkronor i påsar påträffades. Men det visade sig att alla var äkta och utgjorde ett arv efter Elises make, skomakaren Olof Persson, som avled 1931. Pengarna hade först stått inne i en bank men utväxlats till silver och förvarades hemma hos Perssons. Ingen i familjen hade förtroende för banker. Elise Persson förklarade att hon skulle resa till Helsingborg och köpa guld för pängarna och sedan gräva ner det i jorden ”där ingen djävel får se det!”
Inga andra falska mynt påträffades heller men däremot åtskilligt annat som tydde på falskmynteri; två mindre blyplåtar med otydliga avtryck av en enkrona, en brädbit på vars ena sida fanns förkolnade märken i samma storlek som en tvåkrona. Därav, säger polisrapporten, kunde antas att upphettade tvåkronemynt lagts på träbiten eller där blivit behandlade med syra eller möjligen lödkolv. På samma träbit fanns dessutom fastsatt ett stycke glimmer, något större än en tvåkrona, samt var inslagna tre små stift i triangel. Mellan dessa stift kunde en tvåkrona precis få plats. Trästycket gav intryck av att ha använts en längre tid. Polisen påträffade sedan ytterligare två liknande trästycken samt tolv stämplar för guld- och silverföremål, en elektrolysbehållare, olika arbetsmaterial samt 16 silverskedar med falsk silverstämpel. I dagligrummet påträffades två 2-kronor och 19 enkronor som föreföll vara behandlade med kemisk vätska. Samt en så stor mängd av det farliga giftet kaliumcyanid att det ansågs kunna förgifta halva Båstad. — Inom galvanotekniken kan kaliumcyanid erhållas som biprodukt vid försilvring.
INGA ERKÄNNANDEN
Såväl Edvin Persson som modern och brodern förnekade varje kännedom om falskmynteri. Glimmerskivan hade Edvin använt när han gjutit järnhjul till en svarv. Han hade ej experimenterat med framställning av mynt eller formar till dylika. Under 1935 hade han från Nordiska affinaderiet i Helsingborg köpt omkring 19 kg silver samt dessutom lämnat något över 2 kg finsilver till silverplåt. De två kilon silverfinspån som polisen fann på vinden hade uppkommit när han av silvertackor sökt fila ut skulpturer av människor eller djur. Skulpturerna hade emellertid blivit misslyckade. — Edvin Persson sade sig ha filat upp nästan alla tackor han bearbetat.
Av silverplåten hade han tillverkat 20—25 kaffeskedar, 7—8 knivar och en mindre gräddkanna. Samtliga föremål hade färsetts med en stämpel med initialerna EP och han trodde inte att det var olagligt att göra sådana stämplar.
Landsfiskal Liljeberg som påbörjat undersökningen, med biträde främst av polisman Eric A Wittgren, fann arbetet så omfattande att han rekvirerade hjälp från kriminalstatspolisen i Malmö och därifrån kom överkonstapel Aron Rymark och kriminalkonstapel Victor Ahlstedt.
Den första rättegången, hölls inför Södra Åsbo och Bjäre Häradsrätt den 25 april med häradshövding Jacob Linders som domare. Landsfiskal Liljeberg var åklagare och han noterade att han aldrig tidigare under utredningsarbete påträffat någon som upprätt som Edvin Persson. Frågor vid förhör hade mest besvarats med insinuationer och meningslösa yttranden såsom: Människan är ett egendomligt kryp när man betraktar det under mikroskop. Eller: Det var ej roligt den gången det flöt mycket blod på Nimes gator.
Överkonstapel Rymark visade polisens skörd av 35 insamlade mynt, mest från Båstadorten men också ända från Åhus och Göteborg.
Edvin Persson, modern och brodern avvisade fortfarande varje anklagelse. Edvin konstaterade: Har jag förfalskat mynt har jag gjort det i sömne. Många vittnen hade inkallats och det blev detaljerade förhör inte bara om mynten utan också om Edvins levnadsvanor, men varken modern eller brodern hade märkt att han ”gått i sömne”. Mitt i allt det allvarliga och utdragna fick Elise Persson rättens medlemmar att dra på munnen med sina rättframma svar. Domaren frågade t ex: När äter ni middag? — När den e färdig, svarade Elise.
Av stor betydelse för åklagarens bevisföring var givetvis myntverkets ingående analys av förfalskade mynt. Den är undertecknad av myntdirektören Alf Grabe. — Sammanfattningen återges separat.
Häradsrätten dom avkunnades den 16 november 1936. Då var ingen av de sakförda närvarande. Edvin Persson strafffriförklarades efter läkarutlåtandet att han varit otillräknelig vid gärningarnas begående. Rätten fann utrett att han i bedräglig avsikt genomsågat minst 43 st tvåkronor, i skåran inpassat en mässingsplåt, som sammanlötts med myntets båda sidor samt sedan filat kanten och försilvrat mynten. I 19 enkronor hade han minskat silvermängden genom behandlingen, men dessa enkronor hade ej utprånglats.
Edvin Persson dömdes dessutom för att olagligt ha tillverkat silverföremål samt åsatt dem en egentillverkad stämpel liknande märket ”tre kronor”.
Han förpliktigades att ersätta innehavare av förfalskade mynt med 2 kr pr tvåkrona, vilket han också i brev till modern förklarat sig villig till.
Rätten beslöt om beslag på samtliga förfalskade silvermynt samt vissa stämplar, verktyg och material. Den till apoteket i Båstad överlämnade kaliumcyaniden förklarades förbruten.
Elise Persson och Arnold Persson frikändes helt då det mot deras nekande ej kunnat styrkas att de medvetet handskats med förfalskade mynt.
SKICKLIG FINMEKANIKER
I sin bedömning av Edvin Perssons sinnesbeskaffenhet hade läkaren anfört att han ej ansåg honom farlig för den allmänna säkerheten utan ”borde framledes ha möjlighet att komma i rätta spår och få nytta av sitt kunnande och sin begåvning till gagn för sina medmänniskor”. Och han fick rätt i utnyttjandet av kunnandet. Efter frigivningen från mentalsjukhuset öppnade Edvin firman Ädelmetaller med försäljning av guldsmedsvaror. Han annonserade om tillverkning av föremål i guld, silver och platina. Han utförde allehanda finmekaniska arbeten mycket skickligt och han öppnade t o m kassaskåp som låssmeder gått bet på. Han blev därför mycket populär bland kunder och vänner även om man betraktade honom som ett original. Fortfarande fördömde Sejla staten på det skarpaste. Sitt tillnamn Sejla hade han f ö fått redan i folkskolan sedan han trots lärare Carlssons upprepade rättelser vid innanläsning om en vikingafärd envisats med att uttala ordet segla som sejla.
Om Edvin Perssons guldmakeri 1945 har tidigare berättats i HP. Guldmakaren redogjorde gärna för sitt invecklade och mystiska recept för guld och poserade villigt för alla tidningsmän och fotografer som lockades till Båstad. Med ”tjuvpojksglimten” i ögat poserade han tillsammans med Prins Ferdinand av Liechtenstein, som skrev artiklar för Veckojournalen. Han erbjöd sig också att under betryggande kontroll göra guld vid Lunds Universitet, men de lärda där betackade sig för sådant spektakel.
Några år senare visade Edvin för en känd snickaremästare en guldklimp han sade sig ha köpt för 2.000 kr. Den egna tillverkningen nämndes inte och därför kan man på goda grunder anta att den var obefintlig.
[Bildtext:] Myntmakaren silversmeden m m Edvin Sigfrid Persson, 1908—1966.
———
Nya moderna
ARMATURER
BÅSTAD MUST
ÄPPELMUST
Absolut ren naturprodukt av äpplen
LINGONSYLT
BÅSTAD MUST
Must och Lingon finns f[ör] [oläsligt]
för trivsam hemmiljö - för arbete, vila och mysvrån.
EL-FIRMA
[oläsligt]
När Båstad fick ”privat” myntverk
Falska tvåkronor från Mejerivägen
Hur falska tvåkronor rubbade betalningsbalansen i Båstad.
Historien om Edvin Persson — myntmakare, alkemist, samhällskritiker.
Medan den nya kronans köpkraft minskar noterar samlarbörsen ständigt stora värdestegringar på rara gamla mynt, isynnerhet sådana med stort silverinnehåll. Men också falska mynt kan vara eftertraktade. Så är det med Båstadstvåkronorna som i mitten av 30-talet tillverkades av ortens specielle myntmästare Edvin Persson. I en analys säger Kungliga myntverket att de flesta av dem är så skickligt gjorda att de är svåra att skilja från äkta. För en enda av dessa tvåkronor betalas nu upp mot trehundra kronor. Båstadsförfalskningen väckte på sin tid stort uppseende. Myntdirektören Grabe befarade att falskmyntningen var den största i Sveriges historia. Stockholmstidningarna sände specialkorrespondenter och följde utvecklingen mycket noga.
Nu håller en känd numismatiker på att analysera Edvin Perssons falskmynteri. I domboken vid Ängelholms tingsrätt upptar processen 136 sidor.
I mars 1936 fann handlare, banker och bensinmackar i sina kassor många tvåkronor som verkade egendomliga. De hade dålig klang när man slog dom mot affärsdiskarna. Vid kontrollvägning var de flera gram lättare än vanliga mynt. Handelsbiträdet Gunhild Bengtsson i Einar Anderssons tobakshandel på Lyckebacken expedierade en dag Edvin Perssons moder Elise, som köpte vad hon sedan kallade en ”tobaksdjävlakardus”. Fru Persson betalade med en tvåkrona, som biträdet tyckte verkade så konstig att hon sedan gjorde polisanmälan. Spåren ledde till villa Minnet vid Mejerivägen, där Elise Persson bodde med sina söner Arnold och Edvin. De drev en cykelverkstad. Isynnerhet Edvin hade också ryckte om sig att vara ett ”bysnille” på det finmekaniska området.
HUSRANNSAKAN
Vid husrannsakan den 19 mars hälsades landsfiskalen Ragnar Liljeberg med orden: Jaså, det är konungens prokurator, som är ute och promenerar med sina poliser! Polisen trodde först att man säkrat bevis för ett jättelikt falskmynteri då inte mindre än 7.000 enkronor i påsar påträffades. Men det visade sig att alla var äkta och utgjorde ett arv efter Elises make, skomakaren Olof Persson, som avled 1931. Pengarna hade först stått inne i en bank men utväxlats till silver och förvarades hemma hos Perssons. Ingen i familjen hade förtroende för banker. Elise Persson förklarade att hon skulle resa till Helsingborg och köpa guld för pängarna och sedan gräva ner det i jorden ”där ingen djävel får se det!”
Inga andra falska mynt påträffades heller men däremot åtskilligt annat som tydde på falskmynteri; två mindre blyplåtar med otydliga avtryck av en enkrona, en brädbit på vars ena sida fanns förkolnade märken i samma storlek som en tvåkrona. Därav, säger polisrapporten, kunde antas att upphettade tvåkronemynt lagts på träbiten eller där blivit behandlade med syra eller möjligen lödkolv. På samma träbit fanns dessutom fastsatt ett stycke glimmer, något större än en tvåkrona, samt var inslagna tre små stift i triangel. Mellan dessa stift kunde en tvåkrona precis få plats. Trästycket gav intryck av att ha använts en längre tid. Polisen påträffade sedan ytterligare två liknande trästycken samt tolv stämplar för guld- och silverföremål, en elektrolysbehållare, olika arbetsmaterial samt 16 silverskedar med falsk silverstämpel. I dagligrummet påträffades två 2-kronor och 19 enkronor som föreföll vara behandlade med kemisk vätska. Samt en så stor mängd av det farliga giftet kaliumcyanid att det ansågs kunna förgifta halva Båstad. — Inom galvanotekniken kan kaliumcyanid erhållas som biprodukt vid försilvring.
INGA ERKÄNNANDEN
Såväl Edvin Persson som modern och brodern förnekade varje kännedom om falskmynteri. Glimmerskivan hade Edvin använt när han gjutit järnhjul till en svarv. Han hade ej experimenterat med framställning av mynt eller formar till dylika. Under 1935 hade han från Nordiska affinaderiet i Helsingborg köpt omkring 19 kg silver samt dessutom lämnat något över 2 kg finsilver till silverplåt. De två kilon silverfinspån som polisen fann på vinden hade uppkommit när han av silvertackor sökt fila ut skulpturer av människor eller djur. Skulpturerna hade emellertid blivit misslyckade. — Edvin Persson sade sig ha filat upp nästan alla tackor han bearbetat.
Av silverplåten hade han tillverkat 20—25 kaffeskedar, 7—8 knivar och en mindre gräddkanna. Samtliga föremål hade färsetts med en stämpel med initialerna EP och han trodde inte att det var olagligt att göra sådana stämplar.
Landsfiskal Liljeberg som påbörjat undersökningen, med biträde främst av polisman Eric A Wittgren, fann arbetet så omfattande att han rekvirerade hjälp från kriminalstatspolisen i Malmö och därifrån kom överkonstapel Aron Rymark och kriminalkonstapel Victor Ahlstedt.
Den första rättegången, hölls inför Södra Åsbo och Bjäre Häradsrätt den 25 april med häradshövding Jacob Linders som domare. Landsfiskal Liljeberg var åklagare och han noterade att han aldrig tidigare under utredningsarbete påträffat någon som upprätt som Edvin Persson. Frågor vid förhör hade mest besvarats med insinuationer och meningslösa yttranden såsom: Människan är ett egendomligt kryp när man betraktar det under mikroskop. Eller: Det var ej roligt den gången det flöt mycket blod på Nimes gator.
Överkonstapel Rymark visade polisens skörd av 35 insamlade mynt, mest från Båstadorten men också ända från Åhus och Göteborg.
Edvin Persson, modern och brodern avvisade fortfarande varje anklagelse. Edvin konstaterade: Har jag förfalskat mynt har jag gjort det i sömne. Många vittnen hade inkallats och det blev detaljerade förhör inte bara om mynten utan också om Edvins levnadsvanor, men varken modern eller brodern hade märkt att han ”gått i sömne”. Mitt i allt det allvarliga och utdragna fick Elise Persson rättens medlemmar att dra på munnen med sina rättframma svar. Domaren frågade t ex: När äter ni middag? — När den e färdig, svarade Elise.
Av stor betydelse för åklagarens bevisföring var givetvis myntverkets ingående analys av förfalskade mynt. Den är undertecknad av myntdirektören Alf Grabe. — Sammanfattningen återges separat.
Häradsrätten dom avkunnades den 16 november 1936. Då var ingen av de sakförda närvarande. Edvin Persson strafffriförklarades efter läkarutlåtandet att han varit otillräknelig vid gärningarnas begående. Rätten fann utrett att han i bedräglig avsikt genomsågat minst 43 st tvåkronor, i skåran inpassat en mässingsplåt, som sammanlötts med myntets båda sidor samt sedan filat kanten och försilvrat mynten. I 19 enkronor hade han minskat silvermängden genom behandlingen, men dessa enkronor hade ej utprånglats.
Edvin Persson dömdes dessutom för att olagligt ha tillverkat silverföremål samt åsatt dem en egentillverkad stämpel liknande märket ”tre kronor”.
Han förpliktigades att ersätta innehavare av förfalskade mynt med 2 kr pr tvåkrona, vilket han också i brev till modern förklarat sig villig till.
Rätten beslöt om beslag på samtliga förfalskade silvermynt samt vissa stämplar, verktyg och material. Den till apoteket i Båstad överlämnade kaliumcyaniden förklarades förbruten.
Elise Persson och Arnold Persson frikändes helt då det mot deras nekande ej kunnat styrkas att de medvetet handskats med förfalskade mynt.
SKICKLIG FINMEKANIKER
I sin bedömning av Edvin Perssons sinnesbeskaffenhet hade läkaren anfört att han ej ansåg honom farlig för den allmänna säkerheten utan ”borde framledes ha möjlighet att komma i rätta spår och få nytta av sitt kunnande och sin begåvning till gagn för sina medmänniskor”. Och han fick rätt i utnyttjandet av kunnandet. Efter frigivningen från mentalsjukhuset öppnade Edvin firman Ädelmetaller med försäljning av guldsmedsvaror. Han annonserade om tillverkning av föremål i guld, silver och platina. Han utförde allehanda finmekaniska arbeten mycket skickligt och han öppnade t o m kassaskåp som låssmeder gått bet på. Han blev därför mycket populär bland kunder och vänner även om man betraktade honom som ett original. Fortfarande fördömde Sejla staten på det skarpaste. Sitt tillnamn Sejla hade han f ö fått redan i folkskolan sedan han trots lärare Carlssons upprepade rättelser vid innanläsning om en vikingafärd envisats med att uttala ordet segla som sejla.
Om Edvin Perssons guldmakeri 1945 har tidigare berättats i HP. Guldmakaren redogjorde gärna för sitt invecklade och mystiska recept för guld och poserade villigt för alla tidningsmän och fotografer som lockades till Båstad. Med ”tjuvpojksglimten” i ögat poserade han tillsammans med Prins Ferdinand av Liechtenstein, som skrev artiklar för Veckojournalen. Han erbjöd sig också att under betryggande kontroll göra guld vid Lunds Universitet, men de lärda där betackade sig för sådant spektakel.
Några år senare visade Edvin för en känd snickaremästare en guldklimp han sade sig ha köpt för 2.000 kr. Den egna tillverkningen nämndes inte och därför kan man på goda grunder anta att den var obefintlig.
[Bildtext:] Myntmakaren silversmeden m m Edvin Sigfrid Persson, 1908—1966.
———
Nya moderna
ARMATURER
BÅSTAD MUST
ÄPPELMUST
Absolut ren naturprodukt av äpplen
LINGONSYLT
BÅSTAD MUST
Must och Lingon finns f[ör] [oläsligt]
för trivsam hemmiljö - för arbete, vila och mysvrån.
EL-FIRMA
[oläsligt]