Dokumentarkivet
Tidningsartikel om falskmyntaren Sejla
Avskrift
Bjäre -nytt
"Sejla" - Båstads egen falskmyntare, guldmakare och bombterrorist
Det finns fortfarande många Båstadbor som minns honom. När hans namn kommer på tal, brukar historierna inte ligga långt borta.
Och visst finns det mycket att berätta. För han var ett verkligt orginal - falskmyntaren, guldmakaren och samhällsomstörtaren Edvin Sigfrid Persson, i folkmun mera känd som "Sejla"
Året var 1936. Några affärsidkare i Båstad upptäckte att de hade konstiga tvåkronor i kassan. Kronorna hade dålig klang när man slog dem mot disken. En kontrollvägning visade också att de var lättare än andra tvåkronor.
Polisen kopplades in och spaningarna ledde så småningom till en liten villa vid Mejerivägen mitt i Båstad.
Där bodde fru Elise Persson med sina två söner Arnold och Edvin. Pojkarna drev en cykelverkstad och speciellt Edvin var dessutom känd för att vara ett snille på all slags finmekanik.
Edvin Persson var ett orginal. Man kallade honom för "Sejla". Det var ett öknamn han fått redan i skolan, då han under högläsning läste "sejla" istället för segla, trots upprepade rättelser från läraren.
Familjen Persson tyckte illa om myndigheter. Man litade inte heller på banker, utan hade alla sina besparingar hemma. Pengarna var växlade i silvermynt, eftersom man inte heller hade något förtroende för papperssedlar.
Spåren efter de falska tvåkronorna ledde till Edvin Perssons verkstad. I samband med den omfattande utredningen gjorde polisen en husrannsakan hemma hos familjen Persson. Då hittades bland annat en säck med över 7000 kronor i en- och tvåkronor. Samtliga mynt var dock äkta. Däremot hittade polisen åtskiligt annat som tydde på falskmynteri. Fynden utgjordes av bland annat blyplåtar, redskap och restprodukter efter försilvringsverksamhet.
Edvin Persson nekade till anklagelserna. Under den rättegång som följde blev bevisningen emellertid så stark att han dömdes för falskmynteri.
Han blev dock straffriförklarad, efter att en rättsmedicinsk undersökning fastslagit att Edvin Persson varit otillräknelig vid gärningarnas begåendе. Resultatet blev att han istället togs in på mentalsjukhus.
Det blev senare klarlagt hur "Sejla" hade gått till väga för att förfalska mynt. Anledningen till hela förfalskningen var att han kände sig lurad av staten. Han ansåg sig blivit taxerad för hög skatt.
Nu skulle "Sejla" ta tillbaka det staten tagit från honom. Med
Det hus där familjen Persson bodde är idag ombyggt och renoverat.
en fin såg gjorde han skåror i kanten på tvåkronorna. Det silver han sågade bort ersatte han med brons, som sedan försilvrades.
Ingreppet var mycket skickligt gjort. Kungliga myntverket, som analyserade de förfalskade mynten, menade att förfalskningen var så bra gjord att mynten var näst intill omöjliga att skilja från äkta.
Av det silver Edvin Persson fick fram ur mynten, tillverkade han egna silversaker, exempelvis skedar och knivar. På föremålen satte han en egenhändigt designad silverstämpel, utan att veta att detta var olagligt.
Edvin Perssons intresse för silver höll i sig. När han så småningom släpptes ut från mentalsjukhuset, startade han en guldsmedsfirma som hette "Ädelmetaller". Han tillverkade föremål i guld, silver och platina och blev ansedd som en mycket skicklig hantverkare.
Än skickligare var Edvin på finmekanik. En gång blev han tillkallad för att öppna ett kassaskåp som låssmederna gått bet på. Men "Sejla" klarade av skåpet på mycket kort tid.
Andra hantverkare hänvisade ofta kunder till Edvin Persson när det gällde arbeten de inte själva klarade av. Edvin var orginell, men mycket uppskattad och omtyckt.
År 1945 var det dags för nya tidningsrubriker angående Edvin "Sejla" Persson. Det var då
forts. sid 4
———
Bjäre -nytt
Båstads egen falskmyntare forts.
han påstod att han hade kommit på ett sätt att göra guld. Inför pressen redogjorde han villigt för sina experiment. Han erbjöd sig också att göra guld under kontroll av Lunds Universitet. Men han fick inget gehör från universitetet, och efter en tid hörde ingen mera talas om något guldmakeri.
I sin lilla vindsverkstad tillverkade "Sejla" också bomber, som skulle användas för att störta statsmakterna i en blodig revolt.
Edvin försökte enträget värva medlemmar för att starta en revolutionär terroristklubb. Men det var ingen som ville gå med honom. Själv bar han ständigt en bomb bunden om sin kropp. Den kunde han lätt utlösa med ett ficklampsbatteri, om han någon gång åter blev gripen av polisen
Men polisen skulle aldrig mera gripa efter "Sejla". År 1966 dog nämligen Edvin "Sejla" Persson hastigt av ett hjärtslag.
Den boutredning som följde var svår att genomföra, eftersom delar av huset var minerade. Där fanns också gott om vapen, ammunition och bomber, samt stora mängder av det mycket farliga giftet cyankalium. Experter fick kopplas in för att boutredningen skulle kunna genomföras utan missöden.
När "Sejlas" gångkläder skulle brännas ute på soptippen hade man emellertid inte samma tur. Kläderna var minerade och exploderade med en väldig smäll. Ingen av de närvarande kom dock till skada.
"Sejla" var död, men hans rykte levde. Berättelserna om honom blev allt fler och allt mer fantastiska. Bland annat berättades att han skulle ha gömt en hel förmögenhet av pengar och guld någonstans kring sin bostad. Många har letat efter guldet, men ingen har hittat någonting.
"Sejla" hade också ett förhållande med en engelsk dam, samt målade romantiska tavlor och älskade böcker av äventyrsförfattaren Alexander Dumas.
"Sejla" - Båstads egen falskmyntare, guldmakare och bombterrorist
Det finns fortfarande många Båstadbor som minns honom. När hans namn kommer på tal, brukar historierna inte ligga långt borta.
Och visst finns det mycket att berätta. För han var ett verkligt orginal - falskmyntaren, guldmakaren och samhällsomstörtaren Edvin Sigfrid Persson, i folkmun mera känd som "Sejla"
Året var 1936. Några affärsidkare i Båstad upptäckte att de hade konstiga tvåkronor i kassan. Kronorna hade dålig klang när man slog dem mot disken. En kontrollvägning visade också att de var lättare än andra tvåkronor.
Polisen kopplades in och spaningarna ledde så småningom till en liten villa vid Mejerivägen mitt i Båstad.
Där bodde fru Elise Persson med sina två söner Arnold och Edvin. Pojkarna drev en cykelverkstad och speciellt Edvin var dessutom känd för att vara ett snille på all slags finmekanik.
Edvin Persson var ett orginal. Man kallade honom för "Sejla". Det var ett öknamn han fått redan i skolan, då han under högläsning läste "sejla" istället för segla, trots upprepade rättelser från läraren.
Familjen Persson tyckte illa om myndigheter. Man litade inte heller på banker, utan hade alla sina besparingar hemma. Pengarna var växlade i silvermynt, eftersom man inte heller hade något förtroende för papperssedlar.
Spåren efter de falska tvåkronorna ledde till Edvin Perssons verkstad. I samband med den omfattande utredningen gjorde polisen en husrannsakan hemma hos familjen Persson. Då hittades bland annat en säck med över 7000 kronor i en- och tvåkronor. Samtliga mynt var dock äkta. Däremot hittade polisen åtskiligt annat som tydde på falskmynteri. Fynden utgjordes av bland annat blyplåtar, redskap och restprodukter efter försilvringsverksamhet.
Edvin Persson nekade till anklagelserna. Under den rättegång som följde blev bevisningen emellertid så stark att han dömdes för falskmynteri.
Han blev dock straffriförklarad, efter att en rättsmedicinsk undersökning fastslagit att Edvin Persson varit otillräknelig vid gärningarnas begåendе. Resultatet blev att han istället togs in på mentalsjukhus.
Det blev senare klarlagt hur "Sejla" hade gått till väga för att förfalska mynt. Anledningen till hela förfalskningen var att han kände sig lurad av staten. Han ansåg sig blivit taxerad för hög skatt.
Nu skulle "Sejla" ta tillbaka det staten tagit från honom. Med
Det hus där familjen Persson bodde är idag ombyggt och renoverat.
en fin såg gjorde han skåror i kanten på tvåkronorna. Det silver han sågade bort ersatte han med brons, som sedan försilvrades.
Ingreppet var mycket skickligt gjort. Kungliga myntverket, som analyserade de förfalskade mynten, menade att förfalskningen var så bra gjord att mynten var näst intill omöjliga att skilja från äkta.
Av det silver Edvin Persson fick fram ur mynten, tillverkade han egna silversaker, exempelvis skedar och knivar. På föremålen satte han en egenhändigt designad silverstämpel, utan att veta att detta var olagligt.
Edvin Perssons intresse för silver höll i sig. När han så småningom släpptes ut från mentalsjukhuset, startade han en guldsmedsfirma som hette "Ädelmetaller". Han tillverkade föremål i guld, silver och platina och blev ansedd som en mycket skicklig hantverkare.
Än skickligare var Edvin på finmekanik. En gång blev han tillkallad för att öppna ett kassaskåp som låssmederna gått bet på. Men "Sejla" klarade av skåpet på mycket kort tid.
Andra hantverkare hänvisade ofta kunder till Edvin Persson när det gällde arbeten de inte själva klarade av. Edvin var orginell, men mycket uppskattad och omtyckt.
År 1945 var det dags för nya tidningsrubriker angående Edvin "Sejla" Persson. Det var då
forts. sid 4
———
Bjäre -nytt
Båstads egen falskmyntare forts.
han påstod att han hade kommit på ett sätt att göra guld. Inför pressen redogjorde han villigt för sina experiment. Han erbjöd sig också att göra guld under kontroll av Lunds Universitet. Men han fick inget gehör från universitetet, och efter en tid hörde ingen mera talas om något guldmakeri.
I sin lilla vindsverkstad tillverkade "Sejla" också bomber, som skulle användas för att störta statsmakterna i en blodig revolt.
Edvin försökte enträget värva medlemmar för att starta en revolutionär terroristklubb. Men det var ingen som ville gå med honom. Själv bar han ständigt en bomb bunden om sin kropp. Den kunde han lätt utlösa med ett ficklampsbatteri, om han någon gång åter blev gripen av polisen
Men polisen skulle aldrig mera gripa efter "Sejla". År 1966 dog nämligen Edvin "Sejla" Persson hastigt av ett hjärtslag.
Den boutredning som följde var svår att genomföra, eftersom delar av huset var minerade. Där fanns också gott om vapen, ammunition och bomber, samt stora mängder av det mycket farliga giftet cyankalium. Experter fick kopplas in för att boutredningen skulle kunna genomföras utan missöden.
När "Sejlas" gångkläder skulle brännas ute på soptippen hade man emellertid inte samma tur. Kläderna var minerade och exploderade med en väldig smäll. Ingen av de närvarande kom dock till skada.
"Sejla" var död, men hans rykte levde. Berättelserna om honom blev allt fler och allt mer fantastiska. Bland annat berättades att han skulle ha gömt en hel förmögenhet av pengar och guld någonstans kring sin bostad. Många har letat efter guldet, men ingen har hittat någonting.
"Sejla" hade också ett förhållande med en engelsk dam, samt målade romantiska tavlor och älskade böcker av äventyrsförfattaren Alexander Dumas.