Dokumentarkivet
Tidningsartikel: Båstads egen sprängarterrorist
Avskrift
JUL I BÅSTAD-BJÄRE
Hallands-Posten 3 dec. 1977. [handskrivet]
Hur Edvin Persson planerade att spränga regering, riksdag och kungahuset i luften och försökte värva medlemmar till sin terroristklubb.
———
Båstads egen sprängarterrorist
Bland sina förtrogna vänner försökte Edvin Persson värva medlemmar till en samhällsomstörtande terroristklubb. Var och en av medlemmarna skulle förses med bomber — sådana har jag massor av, sade Edvin Persson. Först skulle de användas mot polisen sedan mot regering, riksdag och kungahus. Får vi bara övermakten skall vi skapa ett samhälle utan byråkrati, där också småfolket kan få rättvisa, menade han.
För att demonstrera det av honom lanserade sprängämnet "personitens" och bombernas effektivitet strödde Edvin ett vitt pulver på en platta i andra ändan av sin verkstad. Följden blev en kraftig explosion. Det kom också fram att denne man ständigt bar på sig en hemmatillverkad bomb som blixtsnabbt kunde utlösas via ett ficklampsbatteri och spränga inte bara honom själv utan upp mot 50 angripare i luften på en enda gång. Hatet mot myndigheterna satt i förstärkt genom konfrontationerna med dem. De hade även tagit hans morsarv i mät för oguldna skatter. Landsfiskalen var hans ärkefiende och vid en häftig sammanstötning hade dennes glasögon sönderslagits.
Men terroristklubben torde aldrig ha fått någon större tillslutning. Idégivaren ansågs väl själv inte ha det rätta förtroendet för en så riskabel organisation eller också hade man svårt att ta honom riktigt på allvar. Men en bombexplosion på allmän plats skulle dock komma efter hans död.
TERRORISTKLUBBEN OCH DEN STORA SMÄLLEN I DALA
Edvin Persson avled 1966 ett år före brodern Arnold (1903—1967). Det var väl "ödets ironi" att alla Edvins ägodelar slutligen skulle tillfalla den av honom så innerligt hatade staten. Om han anat det hade han säkerligen i gott samförstånd med sin broder sprängt alltsammans i luften.
Men han var vegetarian och trodde att han skulle leva länge. En dag när han var inne i en affär drabbades han emellertid av hjärtslag.
Det var först efter broderns bortgång som en grundlig genomgång av allt i villan ägde rum. Boutredaren Stig Bertil Svensson: Vi var på det klara med att vi måste vara mycket försiktiga när vi tog hand om kvarlåtenskapen. Och vi fann verkligen en hel arsenal med vapen och ammunition och massor av det farliga giftet cyankalium. Men experter var inkopplade och allt gick utan några missöden. Men en sak hade vi glömt och det var att närmare undersöka Edvins gångkläder, som slutligen fördes till avstjälpningsplatsen i Dala. Tillsyningsmannen Carl Crown gick en bit från högen efter att ha tänt på. Vilket var välbetänkt. När lågorna tog fatt flög plötsligt alltsammans i luften med en ljudlig smäll.
Boutredningen bjöd på stora överraskningar. På olika ställen i huset hittades inte mindre än 44.477:88 kr i sedlar och mynt och sedan allt lösöre sålts kunde en summa på 89.954:01 kr redovisas till Allmänna Arvsfonden. Men därutöver kommer den summa som Arvsfonden fick vid försäljningen av fastigheten.
Och här får vi sätta punkt för berättelsen om Edvin Sigfrid Persson fastän mycket mer kan förtäljas. Äldre båstadsbor är laddade med historier om denne mystiske man kommer på tal.
Guldmakaren Edvin Persson och hans moder Elise i sitt laboratorium.
Kvinnan i hans liv fanns också i form av en ung engelska och för hennes skull lärde han sig snabbt språket. Och på auktionen med hans ägodelar såldes inte guld, silver och massor med specialverktyg och ämnen till bomber utan också romantiska oljemålningar med vita palats vid blå vatten och verk av älsklingsförfattaren Alexander Dumas.
———
"Sejla" berättar själv om mynten:
Men Edvin Persson hade en annan motivering än den vanliga till sitt falskmynteri. Här berättar han själv hur han kom att experimentera med mynt:
"Någon dag för omkring tre månader sedan gjorde jag ett inköp av några småsaker hos en firma i Halmstad, varvid priset för det inköpta belöpte till någon krona. Jag betalade med en tiokronosedel varvid jag erhöll växelmynt tillbaka. Ett bland dessa mynt var en tvåkrona. Vid hemkomsten såg jag över mynten och blicken stannade då vid tvåkronan emedan den var böjd och illa tilltygad samt ägde dessutom en gul strimma i mitten men då många silvermynt ibland hava en gulaktig dragning över sidorna undrade jag ej över detta och tog det för att vara fullkomligt äkta. Det var detta mynt som gav mig en idé och en kväll kort därefter slog mig en tanke att med en fin såg eller fil kunna såga en skåra i ett annat mynts kant. Efter mycket arbete därmed var sågningen avslutad och myntets två skal sammanhållna av den kvarvarande delen. En bronsbit isattes i skåran och sammansmältes därpå med ten samt försilvrades och blev på så sätt lika ett oarbetat av samma valör. På detta sätt har jag bearbetat ett omkring 25 tvåkronor. Hade någon mänska vid mottagandet av ett sådant mynt trott och nämnt det vara falskt skulle jag ha svarat nej det är det inte, det är ett äkta mynt som genomgått en operation samt växt samman igen. Även ville jag se om något av dem genom större eller mindre vandring kunde komma tillbaka igen".
Edvin Persson 1908—1966 i sin guldsmedsbutik med firmanamnet Ädelmetaller.
———
Om falskmynteri i Båstad skrev Axel Lundell
[oläsligt]
Hallands-Posten 3 dec. 1977. [handskrivet]
Hur Edvin Persson planerade att spränga regering, riksdag och kungahuset i luften och försökte värva medlemmar till sin terroristklubb.
———
Båstads egen sprängarterrorist
Bland sina förtrogna vänner försökte Edvin Persson värva medlemmar till en samhällsomstörtande terroristklubb. Var och en av medlemmarna skulle förses med bomber — sådana har jag massor av, sade Edvin Persson. Först skulle de användas mot polisen sedan mot regering, riksdag och kungahus. Får vi bara övermakten skall vi skapa ett samhälle utan byråkrati, där också småfolket kan få rättvisa, menade han.
För att demonstrera det av honom lanserade sprängämnet "personitens" och bombernas effektivitet strödde Edvin ett vitt pulver på en platta i andra ändan av sin verkstad. Följden blev en kraftig explosion. Det kom också fram att denne man ständigt bar på sig en hemmatillverkad bomb som blixtsnabbt kunde utlösas via ett ficklampsbatteri och spränga inte bara honom själv utan upp mot 50 angripare i luften på en enda gång. Hatet mot myndigheterna satt i förstärkt genom konfrontationerna med dem. De hade även tagit hans morsarv i mät för oguldna skatter. Landsfiskalen var hans ärkefiende och vid en häftig sammanstötning hade dennes glasögon sönderslagits.
Men terroristklubben torde aldrig ha fått någon större tillslutning. Idégivaren ansågs väl själv inte ha det rätta förtroendet för en så riskabel organisation eller också hade man svårt att ta honom riktigt på allvar. Men en bombexplosion på allmän plats skulle dock komma efter hans död.
TERRORISTKLUBBEN OCH DEN STORA SMÄLLEN I DALA
Edvin Persson avled 1966 ett år före brodern Arnold (1903—1967). Det var väl "ödets ironi" att alla Edvins ägodelar slutligen skulle tillfalla den av honom så innerligt hatade staten. Om han anat det hade han säkerligen i gott samförstånd med sin broder sprängt alltsammans i luften.
Men han var vegetarian och trodde att han skulle leva länge. En dag när han var inne i en affär drabbades han emellertid av hjärtslag.
Det var först efter broderns bortgång som en grundlig genomgång av allt i villan ägde rum. Boutredaren Stig Bertil Svensson: Vi var på det klara med att vi måste vara mycket försiktiga när vi tog hand om kvarlåtenskapen. Och vi fann verkligen en hel arsenal med vapen och ammunition och massor av det farliga giftet cyankalium. Men experter var inkopplade och allt gick utan några missöden. Men en sak hade vi glömt och det var att närmare undersöka Edvins gångkläder, som slutligen fördes till avstjälpningsplatsen i Dala. Tillsyningsmannen Carl Crown gick en bit från högen efter att ha tänt på. Vilket var välbetänkt. När lågorna tog fatt flög plötsligt alltsammans i luften med en ljudlig smäll.
Boutredningen bjöd på stora överraskningar. På olika ställen i huset hittades inte mindre än 44.477:88 kr i sedlar och mynt och sedan allt lösöre sålts kunde en summa på 89.954:01 kr redovisas till Allmänna Arvsfonden. Men därutöver kommer den summa som Arvsfonden fick vid försäljningen av fastigheten.
Och här får vi sätta punkt för berättelsen om Edvin Sigfrid Persson fastän mycket mer kan förtäljas. Äldre båstadsbor är laddade med historier om denne mystiske man kommer på tal.
Guldmakaren Edvin Persson och hans moder Elise i sitt laboratorium.
Kvinnan i hans liv fanns också i form av en ung engelska och för hennes skull lärde han sig snabbt språket. Och på auktionen med hans ägodelar såldes inte guld, silver och massor med specialverktyg och ämnen till bomber utan också romantiska oljemålningar med vita palats vid blå vatten och verk av älsklingsförfattaren Alexander Dumas.
———
"Sejla" berättar själv om mynten:
Men Edvin Persson hade en annan motivering än den vanliga till sitt falskmynteri. Här berättar han själv hur han kom att experimentera med mynt:
"Någon dag för omkring tre månader sedan gjorde jag ett inköp av några småsaker hos en firma i Halmstad, varvid priset för det inköpta belöpte till någon krona. Jag betalade med en tiokronosedel varvid jag erhöll växelmynt tillbaka. Ett bland dessa mynt var en tvåkrona. Vid hemkomsten såg jag över mynten och blicken stannade då vid tvåkronan emedan den var böjd och illa tilltygad samt ägde dessutom en gul strimma i mitten men då många silvermynt ibland hava en gulaktig dragning över sidorna undrade jag ej över detta och tog det för att vara fullkomligt äkta. Det var detta mynt som gav mig en idé och en kväll kort därefter slog mig en tanke att med en fin såg eller fil kunna såga en skåra i ett annat mynts kant. Efter mycket arbete därmed var sågningen avslutad och myntets två skal sammanhållna av den kvarvarande delen. En bronsbit isattes i skåran och sammansmältes därpå med ten samt försilvrades och blev på så sätt lika ett oarbetat av samma valör. På detta sätt har jag bearbetat ett omkring 25 tvåkronor. Hade någon mänska vid mottagandet av ett sådant mynt trott och nämnt det vara falskt skulle jag ha svarat nej det är det inte, det är ett äkta mynt som genomgått en operation samt växt samman igen. Även ville jag se om något av dem genom större eller mindre vandring kunde komma tillbaka igen".
Edvin Persson 1908—1966 i sin guldsmedsbutik med firmanamnet Ädelmetaller.
———
Om falskmynteri i Båstad skrev Axel Lundell
[oläsligt]