Dokumentarkivet
Uppslag ur bok om Båstads hamn med porträttfoto
Avskrift
38 TORSTEN ANDERSSON
*Sjömannen och f d hamnmästaren Vincent Andersson. Både hans far och farfar var hamnmästare. Tillsammans innehade familjen titeln i 39 år.*
betraktade gubbarna följande personer som hamnmästare – se illustrerad tabell till höger.
Av listan framgår att på sista halvan av 1800-talet utsågs till hamnuppbördsman person som på ett eller annat sätt var starkt kommunalt verksam.
Gubbarna på ljugarbänken menade att sjöfarten till Båstad var mycket viktig. Därför togs personer till hamnuppbördssysslan som hade kommunala uppgifter. De nämnde bland annat David Wessström som var kommunens allt i allo, en ”redi och hyvens man”, tyckte de. Wessströms kommunala aktivitet toppades som ordförande både i kommunalnämnden och kommunalstämman.
Med järnvägens ankomst 1885 minskade hamnens betydelse och hamnmästarbefattningen började utses även bland personer utan kommunala positioner, men med god kännedom om hamnens funktioner. Med få undantag utsågs under 1900-talet hamnmästarna från fiskarnas och sjömännens led.
DE SOM INNEHAFT den längsta tjänstetiden är fiskaren Albert Andersson, som var hamnmästare i 18 år. Som god tvåa kommer stadsförman David Wesström med 16 år och därefter sjömannen Vincent Andersson med 14 års tjänstetid.
Det var med stort intresse de gamla sjömännen på ljugarbänken följde det dagliga livet i hamnen. De hade alla mer eller mindre varit engagerade i fiske, både före och efter sin sjömansbana. De kände mycket väl till vad som erfordrades,
———
för att fisket skulle ge resultat.
Det var i huvudsak tre olika slag av fiskeredskap som användes. Garn, backor (långrev) och bottengarn. Garnen indelades i sin tur i djupgarn, landgarn och sillanäringar. Det förekom också i undantagsfall fiske med hummertinor.
Med garn och bottengarn fiskades i huvudsak på den gröna årstiden. Backefiske hörde mer till hösten och vintern. Hummertinorna var endast i användning under lovlig sommartid.
DET FANNS INGA mängder av fisk, det var inte bara att åka ut och håva upp. Där måste ligga en hel del av yrkeskunskap bakom. Därför var det alltid diskussion på ljugarbänken var fisken gick till. När yrkesfiskarna gick ut för att sätta sina fiskeredskap var frågan, ska vi gå på väster eller öster. Erfarenheten fick avgöra gång från gång.
På båda håll hade de sina favoritplatser som de hittade med hjälp av enslinjer. För att skilja fiskeplatserna åt hade de namngivits. Gick de på väster, så var det exempelvis Kallanbergs håla, Englands dal eller Ön framme. På öster kunde det heta Lundstenameidet, Gärdet rakt eller Kärringarnas fiske. Totalt hade de ett 30-tal namngivna favoritplatser.
De var i regel två personer i ett fiskelag. När det gällde fiske med djupgarn, hade de i regel var sina fyra garn de satte åt gången. En
———
F. A. Appelgren hamnuppbördsman
A. Johansson -”-
O. Morin -”-
S. E. Pettersson -”-
Förman David Wesström -”-
samt -”-
O. E. Centerwall -”-
S. G. Graff -”-
P. Baumgarol[?] -”-
Kustöversyningsman A. Blucker
P. Hammarlund -”-
Sjömannen Gustav Andersson
samt -”-
Byggmästare Carl G. Hansson
Fiskaren Otto Berg -”-
samt -”-
----- hamnmästare -
Fiskaren Albert Andersson -”-
Fiskaren Karl Pettersson -”-
Fiskaren Gustav Pålsson -”-
Fiskaren David Johansson -”-
Sjömannen Vincent Andersson
samt -”-
Fiskaren Yngve Fridh -”-
Fiskaren Ebbe Håkansson -”-
Disponent Kurt Wickström -”-
Bilreparatör Henning Frick -”-
Trädgårdsarbetaren Jan Röijer -”-
Sjömannen Göran Furenbratt -”-
Fiskaren Lennart Nilsson -”-
BÅSTAD[?]
———
BLAND SLÅNBÄRSBUSKAR I BÅSTADS HAMN 39
*Sjömannen och f d hamnmästaren Vincent Andersson. Både hans far och farfar var hamnmästare. Tillsammans innehade familjen titeln i 39 år.*
betraktade gubbarna följande personer som hamnmästare – se illustrerad tabell till höger.
Av listan framgår att på sista halvan av 1800-talet utsågs till hamnuppbördsman person som på ett eller annat sätt var starkt kommunalt verksam.
Gubbarna på ljugarbänken menade att sjöfarten till Båstad var mycket viktig. Därför togs personer till hamnuppbördssysslan som hade kommunala uppgifter. De nämnde bland annat David Wessström som var kommunens allt i allo, en ”redi och hyvens man”, tyckte de. Wessströms kommunala aktivitet toppades som ordförande både i kommunalnämnden och kommunalstämman.
Med järnvägens ankomst 1885 minskade hamnens betydelse och hamnmästarbefattningen började utses även bland personer utan kommunala positioner, men med god kännedom om hamnens funktioner. Med få undantag utsågs under 1900-talet hamnmästarna från fiskarnas och sjömännens led.
DE SOM INNEHAFT den längsta tjänstetiden är fiskaren Albert Andersson, som var hamnmästare i 18 år. Som god tvåa kommer stadsförman David Wesström med 16 år och därefter sjömannen Vincent Andersson med 14 års tjänstetid.
Det var med stort intresse de gamla sjömännen på ljugarbänken följde det dagliga livet i hamnen. De hade alla mer eller mindre varit engagerade i fiske, både före och efter sin sjömansbana. De kände mycket väl till vad som erfordrades,
———
för att fisket skulle ge resultat.
Det var i huvudsak tre olika slag av fiskeredskap som användes. Garn, backor (långrev) och bottengarn. Garnen indelades i sin tur i djupgarn, landgarn och sillanäringar. Det förekom också i undantagsfall fiske med hummertinor.
Med garn och bottengarn fiskades i huvudsak på den gröna årstiden. Backefiske hörde mer till hösten och vintern. Hummertinorna var endast i användning under lovlig sommartid.
DET FANNS INGA mängder av fisk, det var inte bara att åka ut och håva upp. Där måste ligga en hel del av yrkeskunskap bakom. Därför var det alltid diskussion på ljugarbänken var fisken gick till. När yrkesfiskarna gick ut för att sätta sina fiskeredskap var frågan, ska vi gå på väster eller öster. Erfarenheten fick avgöra gång från gång.
På båda håll hade de sina favoritplatser som de hittade med hjälp av enslinjer. För att skilja fiskeplatserna åt hade de namngivits. Gick de på väster, så var det exempelvis Kallanbergs håla, Englands dal eller Ön framme. På öster kunde det heta Lundstenameidet, Gärdet rakt eller Kärringarnas fiske. Totalt hade de ett 30-tal namngivna favoritplatser.
De var i regel två personer i ett fiskelag. När det gällde fiske med djupgarn, hade de i regel var sina fyra garn de satte åt gången. En
———
F. A. Appelgren hamnuppbördsman
A. Johansson -”-
O. Morin -”-
S. E. Pettersson -”-
Förman David Wesström -”-
samt -”-
O. E. Centerwall -”-
S. G. Graff -”-
P. Baumgarol[?] -”-
Kustöversyningsman A. Blucker
P. Hammarlund -”-
Sjömannen Gustav Andersson
samt -”-
Byggmästare Carl G. Hansson
Fiskaren Otto Berg -”-
samt -”-
----- hamnmästare -
Fiskaren Albert Andersson -”-
Fiskaren Karl Pettersson -”-
Fiskaren Gustav Pålsson -”-
Fiskaren David Johansson -”-
Sjömannen Vincent Andersson
samt -”-
Fiskaren Yngve Fridh -”-
Fiskaren Ebbe Håkansson -”-
Disponent Kurt Wickström -”-
Bilreparatör Henning Frick -”-
Trädgårdsarbetaren Jan Röijer -”-
Sjömannen Göran Furenbratt -”-
Fiskaren Lennart Nilsson -”-
BÅSTAD[?]
———
BLAND SLÅNBÄRSBUSKAR I BÅSTADS HAMN 39