Dokumentarkivet
Boksida om Sinarpsdalen med landskapsfoto
Avskrift
Moln av vattenånga stiger upp ur dalen efter ett häftigt regn.
Ängen, Kråkesticket och Nyvången nedanför Sinarps by.
Text/redaktör: David Lindegren
Medförfattare: Jenny Nord, Jan-Olof
Gustavsson, Boel Petersson
Layout/produktion: Lina Lindegren
Fotografi & bildbearbetning: John
Nygren. Alla nya fotografier är tagna av
John Nygren, förutom bilderna till
berättelse 4, 12 och 20, som är tagna av
David Lindegren. Övrigt bildmaterial
kommer från privata album,
tidningsartiklar mm.
Kartunderlag: Ur Fastighetskartan
©Lantmäteriverket Gävle 2008.
Medgivande MEDGIV-2008-17340.
Kartillustration i akvarell av Göran
Berg/GF konsult
Tryck: Tryckaren i Ängelholm
———
Sinarpsdalen – från inlandsisen
till de tio byarna
Om man måste välja något som allra mest har format landskapet på Bjärehalvön, så är det den dramatiska händelsen för 80 miljoner år sedan, när det som långt senare skulle kallas Hallandsåsen, sköt upp som en horst ur det sydskandinaviska urberget. Det var då Bjärehalvön blev till. Då fick vi Hovs hallars dramatiska klippor, vi fick platåerna uppe på åsen och Hallands Väderö längst ut i väster. Men tack och lov var det ett gammalt uselt urberg i den där horsten och det började spricka och vittra sönder, och långt senare, efter det att inlandsisen legat och pressat under många tusen år, kom det en flod av smältvatten under isen, så väldig och stark att stora block slets bort och allt grus däremellan följde med, och lämnade efter sig en djup skåra genom berget, alldeles kal och stenig, hela vägen från kusten i norr och söderut genom berget. Det var för 10 000 år sedan. Grusåsarna i Grevie backar bildades av materialet som följde med.
Den kala, sandiga moränen i dalen fylldes snart av mossor och lavar och allteftersom klimatet blev varmare flyttade växter och djur hit, sådana som vi känner igen idag. Och sen flyttade människorna hit. De odlade och byggde gravhögar och så småningom kallade de platsen för Sinarpsdalen.
Runt om dalen har människor bott och verkat under tusentals år. Gravhögarna i Salomonhög och skålgroparna i Nötte är spår efter människor som bodde här för 3000 år sedan, under det vi kallar bronsåldern. Gamla torpargrunder, gärdesgårdar och åkerlyckor är lämningar från en bondekultur som vi har ena foten kvar i. De flesta av dessa spår från ett tidigare jordbruk är från efter skiftenas genomförande på 1800-talet. Då byggdes de många stengärdesgårdarna och hela gårdar flyttades från byarna ut till ny odlingsmark. Byarna splittrades. Markanvändningen blev effektivare. Dalen odlades upp. På rekognoscerings-
- 1 -
Ängen, Kråkesticket och Nyvången nedanför Sinarps by.
Text/redaktör: David Lindegren
Medförfattare: Jenny Nord, Jan-Olof
Gustavsson, Boel Petersson
Layout/produktion: Lina Lindegren
Fotografi & bildbearbetning: John
Nygren. Alla nya fotografier är tagna av
John Nygren, förutom bilderna till
berättelse 4, 12 och 20, som är tagna av
David Lindegren. Övrigt bildmaterial
kommer från privata album,
tidningsartiklar mm.
Kartunderlag: Ur Fastighetskartan
©Lantmäteriverket Gävle 2008.
Medgivande MEDGIV-2008-17340.
Kartillustration i akvarell av Göran
Berg/GF konsult
Tryck: Tryckaren i Ängelholm
———
Sinarpsdalen – från inlandsisen
till de tio byarna
Om man måste välja något som allra mest har format landskapet på Bjärehalvön, så är det den dramatiska händelsen för 80 miljoner år sedan, när det som långt senare skulle kallas Hallandsåsen, sköt upp som en horst ur det sydskandinaviska urberget. Det var då Bjärehalvön blev till. Då fick vi Hovs hallars dramatiska klippor, vi fick platåerna uppe på åsen och Hallands Väderö längst ut i väster. Men tack och lov var det ett gammalt uselt urberg i den där horsten och det började spricka och vittra sönder, och långt senare, efter det att inlandsisen legat och pressat under många tusen år, kom det en flod av smältvatten under isen, så väldig och stark att stora block slets bort och allt grus däremellan följde med, och lämnade efter sig en djup skåra genom berget, alldeles kal och stenig, hela vägen från kusten i norr och söderut genom berget. Det var för 10 000 år sedan. Grusåsarna i Grevie backar bildades av materialet som följde med.
Den kala, sandiga moränen i dalen fylldes snart av mossor och lavar och allteftersom klimatet blev varmare flyttade växter och djur hit, sådana som vi känner igen idag. Och sen flyttade människorna hit. De odlade och byggde gravhögar och så småningom kallade de platsen för Sinarpsdalen.
Runt om dalen har människor bott och verkat under tusentals år. Gravhögarna i Salomonhög och skålgroparna i Nötte är spår efter människor som bodde här för 3000 år sedan, under det vi kallar bronsåldern. Gamla torpargrunder, gärdesgårdar och åkerlyckor är lämningar från en bondekultur som vi har ena foten kvar i. De flesta av dessa spår från ett tidigare jordbruk är från efter skiftenas genomförande på 1800-talet. Då byggdes de många stengärdesgårdarna och hela gårdar flyttades från byarna ut till ny odlingsmark. Byarna splittrades. Markanvändningen blev effektivare. Dalen odlades upp. På rekognoscerings-
- 1 -