Boksida med barnporträtt, I Malmö

39
MIN SOCIALISM.
Det finns ett fall, då även jag
är socialist av värsta slag.
Det är, när jag en flicka ser,
som kyss på kyss sin gosse ger.
Jag tycker i min enfald jag,
det vore blott en billig lag,
att den, som på små läppars par
millioner varma kyssar har,
mig smaka lät av sitt förråd.
Men tro ej, att en sådan nåd
mig sker. Nej världen här och var
behov utav reformer har.
I den stilen, med stundom rätt så heta, temperamentsfulla inslag rörde sig min lyriska pojkfantasi. Den episka — påverkad av Byron, som jag i Strandbergs översättning läste med förtjusning — valde historiska ämnen. Det var i alla fall ett tidsfördriv, som skänkte en viss skaparglädje och gav mig någon ersättning för saknaden av hemmet och landet — och, under mörkrumsperioderna, friheten och ljuset.
Har jag, på grund av min läggning och enkla naturliga smak, aldrig älskat staden — så tyckte jag dock ej illa om Norrköping. Familjelivet där den tiden, kamraterna och skolan med de flesta av lärarna, trivdes jag utmärkt väl med. Stadens välvårdade vackra parker, de långa, snörräta promenaderna med holländska lindar, som där tyckas trivas enastående väl, de härliga omgivningarna, lätta att nå med både tåg och båt — allt detta passade mig förträffligt.
Härtill kom att hemmet, Björnsnäs, låg blott en mil från staden. Mycket ofta gick jag till fots både in och ut för att hälsa på de kära och se till mina törstande, väntande blommor. Till sist hade jag fått en verklig talang i att gå vägen, och kunnat nedbringa tiden högst avsevärt. En dag, då vi talat om, huru fort denna väg, i nytt mått 12 kilometer, kunde tillryggaläggas, slog min far och jag vad om, att jag skulle gå den på mindre än 100 minuter. När adjutanten, friherre Axel Åkerhielm, sedermera kabinettskammarherren, fick höra det, sade han skämtsamt, med tydlig tanke på de smålandska regementenas glänsande marschprov: »Ja, då skall det åtminstone vara i lång vinterrock och med en bytta smör i handen.» För att få de hägrande två kronorna, som voro uppsatta, om målet vanns, blev jag tvungen att gå med på denna restriktion. Nästa lördag, efter slutad skola, iklädde jag mig min långa vinterrock — tämligen ny förresten och den enda jag dittills haft — och hämtade på order en bytta smör om 14 marker, samt började promenaden i gassande aprilsolsken. Jag gick och gick, pustade och pustade, och var glad, att de stränga herrarna icke också