Boksida med barnporträtt, I Malmö

42
tröttheten efter segelveckans strapatser, som föranledde fåordigheten, utan det var en äkta och sund pojkförtvivlan över, att livet därute i frihet och natur var slut för denna gång — för oöverskådligt länge, ja kanske för alltid.
Min far följde mig till Uppsala, för att se till, att jag blev ordentligt installerad. Många steg på dess gator hade vi dock ej vandrat tillsammans, förrän ett par av mina vänner och gamla kamrater störtade ut ur en cigarrbod. De åtföljdes av en tredje, för mig obekant. Alla voro de i ganska hög stämning. »Tjänare på Dej Rulle, välkommen hit, nu ska' vi ha muntert», ropade den ene och slog armarna om mig, och bums var den obekante framme och gjorde sammaledes, yttrande: »Det var då för roligt att se Dej Rulle, det var ju så Du hette — djedrans fint namn! — Nu ska' Du vara med oss. Vi ha tenterat! Hejsan.» Jag blev generad, men min pappa, som kände den ene av det glada lagets gossar och väl mindes åtskilligt från sin egen studietid, sade leende till mig: »Jo, det är en skön början det här», och tillade sedan allvarligt: »Var bara försiktig, och akta Dej för kakadoror.»
Min far låg över natten i Uppsala, om för att se, hur jag bar mig åt i det glada gänget, som naturligtvis tog hand om mig på kvällen, eller för att han ville vila ut, det vet jag ej. Nog av, på morgonen ganska tidigt, följde jag honom till stationen och underkastades på vägen ned ett litet förhör, huru vi haft det under natten samt mottog förmaningar och råd angående studierna. Om festande och »kakadoror» yttrades ej ett ord mer.
Jag var således i Uppsala för att fortsätta i trampkvarnen, utan att jag själv ville vistas där eller tänkte bliva något, som stod i direkt samband med Uppsala-examina. Enligt överenskommelse skulle jag kasta mig över »prillan», för att sedan fortsätta med kansliexamen. Jag började också tentera ämne efter ämne, och var vid terminens slut så gott som färdig till examen, då en episod inträffade, som kantrade om det hela.
Bland mina gamla vänner, som jag först sökte upp och började umgås med, var en av de studenter, som förut under ferierna läst med mig. Det var en enkel man, av både håg och ekonomiska skäl tvungen att arbeta, och liksom jag, i högsta grad fäst vid landet och friluftslivet. Han hade just avlagt filosofie kandidatexamen och fortsatte nu sina matematiska studier. Vi överenskommo att läsa duktigt, och söka sköta oss så, att vi även kunde det. Kl. sex eller halv sju om morgnarna möttes vi, för att göra promenader och få en nypa frisk luft före frukosten och knoget, och på kvällarna företogo vi vandringar utom staden. Ett par gånger hyrde vi en båt och gjorde långa rodd-