← Alla dokument

Dokumentarkivet

Boksida med barnporträtt, I Malmö

1870–1900 · 46 sidor

Sida 37 av 46: Boksida med barnporträtt, I Malmö
Visa sidan i bildarkivet

Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.

50
sen Grut's. Jag var ej främling där. Redan kort efter min sista mörkrumssittning, hade jag sänts dit ned och några veckor uppehållit mig hos honom. När jag nu återkom, och professorn grundligt undersökt mig, bestämde han sig för, att i och för observation och behandling behålla mig ett par månader. Han frågade mig också, om jag fortfarande vidhölle att vilja bli trädgårdsmästare. Jag svarade jakande, och jag kommer mycket väl ihåg, hur professorn sade: »Då skola vi nog hjälpas åt därmed. Det passar ej Edra ögon att läsa så mycket, och jag tror dessutom, att hela Er fysik är i behov av stark rörelse i det fria.» Det där lät ju hoppfullt, och trots att behandlingen gjorde, att jag ej kunde gå för mig själv på gatorna, utan måste ledas, fann jag mig utomordentligt väl på kliniken, i sällskap med en där förvärvad god vän, som även måste vårda sina ögon och nu såsom vice ordförande sitter i styrelsen för föreningen Norrvikens Trädgårdar. Professorn själv visade ett tydligt intresse för mig och var utmärkt vänlig. Jag såg redan gryningen av den åtrådda nya dagen, då jag skulle få avbryta mina studier vid universitetet och börja min egen bana.
När jag reste hem, medförde jag ett ganska digert brev från professorn till min far, vari han klarlade sina åsikter om mig och mina ögon och på det varmaste tillstyrkte, att jag skulle få avbryta min läsning och kasta mig över en praktisk sysselsättning. Han angav sig även hava hört min böjelse för trädgårdsyrket, och erbjöd sig att vara min far behjälplig att placera mig någonstädes i Danmark, om så skulle anses lämpligt.
Nu fanns ju för mina föräldrar knappast längre något val. Det var ej endast jag själv, som yrkade på att slippa studera, det var tydligen en given nödvändighet, för såvida jag i tillräcklig grad skulle kunna få behålla min syn för framtida arbete. Det var emellertid icke med glada och belåtna känslor, vilket man ju kan förstå, som föräldrarna gåvo sitt bifall.
Trädgårdsmästeriet var den tiden knappast ett yrke, utan mera en drängsyssla. Bildade människor valde ej detsamma för sin utkomst, annat än då de såsom universitetsbildade kommo att bekläda lärareplatser vid skolorna. När det därför blev bekant, att jag skulle bliva trädgårdsmästare, väckte det mycken uppståndelse till och med i pressen. Under rubrikerna »Generalsson — trädgårdsmästare; student — trädgårdsmästare» skrevos flera artiklar, vilket ju egentligen var att gå in på privatlivets helgade mark. De flesta funno mitt yrkesval obegripligt och sågo enda förklaringen därtill i mina dåliga ögon. Att jag av verklig, inneboende lust och fallenhet gjort mitt val, det hade man svårt att tänka sig. Många ryckte med medömkan på axlarna, och
  1. Sida 1
  2. Sida 2
  3. Sida 3
  4. Sida 4
  5. Sida 5
  6. Sida 6
  7. Sida 7
  8. Sida 8
  9. Sida 9
  10. Sida 10
  11. Sida 11
  12. Sida 12
  13. Sida 13
  14. Sida 14
  15. Sida 15
  16. Sida 16
  17. Sida 17
  18. Sida 18
  19. Sida 19
  20. Sida 20
  21. Sida 21
  22. Sida 22
  23. Sida 23
  24. Sida 24
  25. Sida 25
  26. Sida 26
  27. Sida 27
  28. Sida 28
  29. Sida 29
  30. Sida 30
  31. Sida 31
  32. Sida 32
  33. Sida 33
  34. Sida 34
  35. Sida 35
  36. Sida 36
  37. Sida 37
  38. Sida 38
  39. Sida 39
  40. Sida 40
  41. Sida 41
  42. Sida 42
  43. Sida 43
  44. Sida 44
  45. Sida 45
  46. Sida 46