Dokumentarkivet
Boksida med barnporträtt, I Malmö
Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.
55
vinner Ni därigenom en del tid för studier hemma eller på annat håll.» Framställningen skedde så plötsligt, att jag visserligen bockade mig och tackade för den vänlighet, som låg i erbjudandet, men ändå begärde betänketid för svarets avgivande. Jag sökte sedan upp överläraren, slottsgartner Tyge Rothe, och bad honom råda mig, hur jag bäst skulle utbilda mig vidare. Han ansåg, såsom han under förmiddagens lopp erbjudit, att jag mycket väl kunde sluta i Rosenborg, söka anställning i en svensk trädgård, innan jag började på egen hand, och först sedan jag på det viset hos andra och hos mig själv praktiskt tränat mig, fortsätta studierna utomlands, helst då i form utav resor med längre eller kortare uppehåll på framstående platser. Hans framställning kom så sakligt och påtagligt, att jag tacksamt beslöt att använda mig därav, och omedelbart om det oförmodade erbjudandet tillskrev min far. Genom min morbrors, den förut omnämnde brukspatron Lindhé, hjälp, kom jag till en trädgård i Södermanland, huvudsakligast baserad på trädskoleskötsel, vilket ju utmärkt väl kompletterade Rosenborg. Ty trädskolor hade ej funnits, utan all undervisning däri, med undantag för litet förädling, varit uteslutande teoretisk. Man kunde verkligen önska, att en så beskaffad skola funnits även i Sverige, där tyvärr i stället alla äro byggda på trädskoleskötsel såsom det huvudsakliga.
I den södermanländska trädgården, som ju på det hela taget föreföll mig gammalmodig och efterbliven, stannade jag blott 3/4 år eller till hösten 1887, då jag återvände till Björnsnäs för att påföljande vår övertaga arrendet av denna trädgård jämte de förut omnämnda torplägenheterna Bröten, Nybygget och Björnlund, som bildade stommen till mitt nya trädgårdskomplex.
Norrvikens Trädgårdars födelseår är sålunda 1888, och med det årtalets ingång hade jag också själv avslutat ett långt och viktigt skede i mitt liv och ingått i ett nytt, som kom att sakna mycket av det förras glädje, men bibehålla dess hårda strävan och kamp under stundom oanade försakelser och missräkningar.
vinner Ni därigenom en del tid för studier hemma eller på annat håll.» Framställningen skedde så plötsligt, att jag visserligen bockade mig och tackade för den vänlighet, som låg i erbjudandet, men ändå begärde betänketid för svarets avgivande. Jag sökte sedan upp överläraren, slottsgartner Tyge Rothe, och bad honom råda mig, hur jag bäst skulle utbilda mig vidare. Han ansåg, såsom han under förmiddagens lopp erbjudit, att jag mycket väl kunde sluta i Rosenborg, söka anställning i en svensk trädgård, innan jag började på egen hand, och först sedan jag på det viset hos andra och hos mig själv praktiskt tränat mig, fortsätta studierna utomlands, helst då i form utav resor med längre eller kortare uppehåll på framstående platser. Hans framställning kom så sakligt och påtagligt, att jag tacksamt beslöt att använda mig därav, och omedelbart om det oförmodade erbjudandet tillskrev min far. Genom min morbrors, den förut omnämnde brukspatron Lindhé, hjälp, kom jag till en trädgård i Södermanland, huvudsakligast baserad på trädskoleskötsel, vilket ju utmärkt väl kompletterade Rosenborg. Ty trädskolor hade ej funnits, utan all undervisning däri, med undantag för litet förädling, varit uteslutande teoretisk. Man kunde verkligen önska, att en så beskaffad skola funnits även i Sverige, där tyvärr i stället alla äro byggda på trädskoleskötsel såsom det huvudsakliga.
I den södermanländska trädgården, som ju på det hela taget föreföll mig gammalmodig och efterbliven, stannade jag blott 3/4 år eller till hösten 1887, då jag återvände till Björnsnäs för att påföljande vår övertaga arrendet av denna trädgård jämte de förut omnämnda torplägenheterna Bröten, Nybygget och Björnlund, som bildade stommen till mitt nya trädgårdskomplex.
Norrvikens Trädgårdars födelseår är sålunda 1888, och med det årtalets ingång hade jag också själv avslutat ett långt och viktigt skede i mitt liv och ingått i ett nytt, som kom att sakna mycket av det förras glädje, men bibehålla dess hårda strävan och kamp under stundom oanade försakelser och missräkningar.
-
Sida 1 -
Sida 2 -
Sida 3 -
Sida 4 -
Sida 5 -
Sida 6 -
Sida 7 -
Sida 8 -
Sida 9 -
Sida 10 -
Sida 11 -
Sida 12 -
Sida 13 -
Sida 14 -
Sida 15 -
Sida 16 -
Sida 17 -
Sida 18 -
Sida 19 -
Sida 20 -
Sida 21 -
Sida 22 -
Sida 23 -
Sida 24 -
Sida 25 -
Sida 26 -
Sida 27 -
Sida 28 -
Sida 29 -
Sida 30 -
Sida 31 -
Sida 32 -
Sida 33 -
Sida 34 -
Sida 35 -
Sida 36 -
Sida 37 -
Sida 38 -
Sida 39 -
Sida 40 -
Sida 41 -
Sida 42 -
Sida 43 -
Sida 44 -
Sida 45 -
Sida 46
