Dokumentarkivet
Boksida med barnporträtt, I Malmö
Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.
58
Mina första kvinnliga elever. Från v. till h. fröknarna Rundberg, Damm och Pripp.
C. Rosén, foto.
Skolan hade vuxit mig över huvudet och kunde med de små resurser, som stodo mig till buds, i inget avseende fylla sin uppgift.
Vid denna tid mottog emellertid Norrviken ett besök, som kom att i mer än ett hänseende få betydelsefulla följder för den svenska trädgårdsodlingen. Baron Theodor Adelswärd på Åtvidaberg kom över till mig och blev till den grad intresserad, av vad han såg, att han inom kort kom med förslag om samarbete.
Att börja med gällde detta egentligen ordnandet av området kring hans villa och en del tomter i samhället, men under tiden fick jag tillfälle intressera honom för även andra frågor, i första hand undervisningen. Jag beklagade, att jag själv ingenting förmådde göra längre, skisserade vad man borde sträva till och framhöll, att Adelsnäs stora resurser även här med fördel skulle kunna utnyttjas.
Jag fick utarbeta en promemoria i saken, varefter vi snart voro eniga om, att en skola skulle öppnas vid Åtvidaberg, och jag tillsvidare bliva dess föreståndare. Theodor Adelswärds intresserande för trädgården anser jag genom sina följder än i dag som en av de viktigaste insatser, jag och Norrviken gjort tillsammans.
Genom den utveckling skolan vid Åtvidaberg sedan fick, följde omläggningen av undervisningen även vid de andra trädgårdsskolorna i landet. Samtidigt med inrättandet av skolan vid Adelsnäs, upprättade en av mina äldsta kvinnliga elever, fröken Ida Schmiedt, nere i Blekinge, en enbart kvinnlig trädgårdsskola, som även den snart efterföljdes av flere. Trädgårdsundervisningen var nu inne på nya banor. Huruvida utvecklingen sedan varit till huvudsaklig fromma eller ej, vill jag i detta samband ej beröra, utan endast såsom min mening framhålla, att statens skolor äro av alltför enahanda typ och utbildning, utan någon som helst högre påbyggnad och möjlighet för eleverna att specialisera sig. Den kvinnliga undervisningen står allt fortfarande på ett primärt plan och har ju ingen möjlighet att upptaga någon konkurrens med den manliga tills vidare.
Den har visserligen tillkännagivit sin avsikt vara att utbilda själv-
Mina första kvinnliga elever. Från v. till h. fröknarna Rundberg, Damm och Pripp.
C. Rosén, foto.
Skolan hade vuxit mig över huvudet och kunde med de små resurser, som stodo mig till buds, i inget avseende fylla sin uppgift.
Vid denna tid mottog emellertid Norrviken ett besök, som kom att i mer än ett hänseende få betydelsefulla följder för den svenska trädgårdsodlingen. Baron Theodor Adelswärd på Åtvidaberg kom över till mig och blev till den grad intresserad, av vad han såg, att han inom kort kom med förslag om samarbete.
Att börja med gällde detta egentligen ordnandet av området kring hans villa och en del tomter i samhället, men under tiden fick jag tillfälle intressera honom för även andra frågor, i första hand undervisningen. Jag beklagade, att jag själv ingenting förmådde göra längre, skisserade vad man borde sträva till och framhöll, att Adelsnäs stora resurser även här med fördel skulle kunna utnyttjas.
Jag fick utarbeta en promemoria i saken, varefter vi snart voro eniga om, att en skola skulle öppnas vid Åtvidaberg, och jag tillsvidare bliva dess föreståndare. Theodor Adelswärds intresserande för trädgården anser jag genom sina följder än i dag som en av de viktigaste insatser, jag och Norrviken gjort tillsammans.
Genom den utveckling skolan vid Åtvidaberg sedan fick, följde omläggningen av undervisningen även vid de andra trädgårdsskolorna i landet. Samtidigt med inrättandet av skolan vid Adelsnäs, upprättade en av mina äldsta kvinnliga elever, fröken Ida Schmiedt, nere i Blekinge, en enbart kvinnlig trädgårdsskola, som även den snart efterföljdes av flere. Trädgårdsundervisningen var nu inne på nya banor. Huruvida utvecklingen sedan varit till huvudsaklig fromma eller ej, vill jag i detta samband ej beröra, utan endast såsom min mening framhålla, att statens skolor äro av alltför enahanda typ och utbildning, utan någon som helst högre påbyggnad och möjlighet för eleverna att specialisera sig. Den kvinnliga undervisningen står allt fortfarande på ett primärt plan och har ju ingen möjlighet att upptaga någon konkurrens med den manliga tills vidare.
Den har visserligen tillkännagivit sin avsikt vara att utbilda själv-
-
Sida 1 -
Sida 2 -
Sida 3 -
Sida 4 -
Sida 5 -
Sida 6 -
Sida 7 -
Sida 8 -
Sida 9 -
Sida 10 -
Sida 11 -
Sida 12 -
Sida 13 -
Sida 14 -
Sida 15 -
Sida 16 -
Sida 17 -
Sida 18 -
Sida 19 -
Sida 20 -
Sida 21 -
Sida 22 -
Sida 23 -
Sida 24 -
Sida 25 -
Sida 26 -
Sida 27 -
Sida 28 -
Sida 29 -
Sida 30 -
Sida 31 -
Sida 32 -
Sida 33 -
Sida 34 -
Sida 35 -
Sida 36 -
Sida 37 -
Sida 38 -
Sida 39 -
Sida 40 -
Sida 41 -
Sida 42 -
Sida 43 -
Sida 44 -
Sida 45 -
Sida 46
