Boksida med barnporträtt, I Malmö

22

Den första tiden bodde jag på höstarna hos en släkting, där jag lämnades väl mycket åt mig själv. Redan vid 8-9 år fick jag föra mina tvättnotor och ombesörja en stor del av min toalett, vilket naturligtvis blev därefter. Senare bodde jag någon tid hos min farbror, professorn, och därefter hos den Höijerska familjen i det vackra hus, som ännu kvarstår vid Centralbadet, och då låg jag mitt emot Trädgårdsföreningen, som sträckte sig emellan apoteket Nordstjernan och dåvarande hotell Fenix' hus ända ner emot Norra Bantorget. Den vackra, riktigt bevuxna gården och Trädgårdsföreningen framför mildrade i hög grad saknaden efter landet, och gjorde, att jag trivdes allt bättre. Samman med mig bodde på samma ställe ett par äldre kamrater, som tränade för studentfabriken. Ofta narrade de mig till allehanda puts och spektakel, och på mig, om på någon, kunde med fog tillämpas det gamla ordspråket: Den är ej svår att locka, som gärna med vill hoppa.

Såsom nyss nämnts låg apoteket Nordstjernan snett emot. Det innehades den tiden av en mycket känd apotekare, Kindstrand, och som gäster i hans hus och för att hälsa på hans döttrar, befunno sig då ett par kreolska ungdomar, Carlo och Paequita[?] på besök. Hon var blott ett barn, men eldig och vacker, och mina bostadskamrater beundrade henne över hövan. En dag anförtroddes jag av den ena av dem ett brev, som skulle överlämnas till Paequita[?]. Jag störtade genast ned och fann henne uti Trädgårdsföreningen samt överlämnade brevet. Hon hade knappast mottagit det, förrän hon slog armarna om min korta, knubbiga hals och gav mig en smällande kyss, och det sågs tyvärr uppifrån de äldre kamraternas fönster. När jag så efter fullgjort ärende kom tillbaka upp till dem, blev jag icke avtackad för mitt besvär, utan grundligt piskad, för att jag ej undflytt Paequitas[?] caresser! Jag förstod ej alls detta, allra minst att jag på något sätt förbrutit mig.

Under vårterminen och riksdagen voro mina föräldrar i Stockholm, och bodde jag då hos dem. Efter några år befanns emellertid detta mitt flackande och bytande av bostad opraktiskt, och när jag nått 10 år, sattes jag i Elementarskolan i Linköping, där jag inkom i II klassen. Sommaren förut och även de närmast följande delades på så sätt, att jag några veckor bodde på Bjerka-Säby, andra på Mauritzholm hos min farbror, kaptenen Abelin, där släkten alltid gärna samlades i den största endräkt och gemyt varje år. För att icke ligga alltför mycket på latsidan och glömma vinterkurserna, läste jag här med min kusin för informatorer, och väcktes då tidigt nog hos mig en mycket stor håg för att samla växter och lära känna dem. Samman med de yngsta kusinerna och en hel del av gårdens barn började jag då med anlägg-