Dokumentarkivet
Boksida med porträtt och text
Avskrift
78
digare att gallra och föryngra även själva fruktveden hos såväl äpple- som päronträd, i all synnerhet dock de senare. Genom en för riklig blomknopps- och sporrsättning frammanas hos fruktträden ett alldeles för stort antal blommor, som dels liksom tära på och försvaga varandra, dels matta själva träden. Följden av detta kan visserligen under somliga år bliva en rik, alltför rik kanske, kartansättning, men under andra åter — och det oftast — ingen nämnvärd sättning alls, beroende på att den förnödna kraften hos blommor och ved saknas.
Det har även visat sig viktigt vid Norrviken, att, såsom ju i mina böcker förut framhållits, rätta beskärningen efter föregående års väderlek. Detta har till och med under de exceptionella årgångar, som på sistone framträtt, givit anledning till att ett och annat år ej skära eller reglera mer än själva topp- och ledskotten.
En sommarbeskärning har ännu icke visat sig nödvändig annat än för spaljéträden, och för de övriga endast i viss mån under år, abnorma ifråga om tillväxten.
Angående den utomordentligt viktiga *gödselfrågan*, kom kristiden att medföra åtskilliga rubbningar, såväl ifråga om pågående experiment som min uppfattning av de redan nådda resultaten. Det höga priset dessa år på konstgödselmedel och omöjligheten till sist att kunna skaffa dem, gjorde, att de måste så gott som uteslutas ur trädgården. Norrviken tillgrep då enbart de gamla gödslingsmetoderna med tillförsel av stallgödsel och tång, medan de andra av sig själva bortföllo. Någon nämnvärd avmattning eller försämring hos träden inträffade knappast. Allt syntes i huvudsak såsom förut. Från och med förliden höst hava emellertid helt andra försök påbörjats med svavelgivor direkt på jorden. Resultaten härav komma naturligtvis icke att på mycket länge ännu kunna bedömas. Måhända är det likväl vid dessa försök ej förmätet att hoppas, att svavlet även kommer att inverka gynnsamt på bekämpandet av svamparna. Det får dock framtiden utvisa.
Beträffande *jordvården* under träden har de senaste årens erfarenhet fastslagit, att fruktträden de första 8—10 åren av sin levnad böra stå i öppen jord, som väl kultiveras och hålles fri från ogräs. När träden däremot hunnit över denna ålder, kan med fördel en remsa på 1,25—1,50 meters bredd närmast träden igensås med gräs och klöver, medan närliggande jord hålles öppen på båda sidor om den sålunda igensådda remsan. Man vinner härigenom tvenne syften. Genom igensåendet närmast träden stärkes jordskorpan, och komma träden att stå stadigare, vilket isynnerhet på blåsiga lägen och för högstammiga dvärgträd är en stor förmån. Detta gräs kan sedan slås och användas i stall och ladugårdar.
digare att gallra och föryngra även själva fruktveden hos såväl äpple- som päronträd, i all synnerhet dock de senare. Genom en för riklig blomknopps- och sporrsättning frammanas hos fruktträden ett alldeles för stort antal blommor, som dels liksom tära på och försvaga varandra, dels matta själva träden. Följden av detta kan visserligen under somliga år bliva en rik, alltför rik kanske, kartansättning, men under andra åter — och det oftast — ingen nämnvärd sättning alls, beroende på att den förnödna kraften hos blommor och ved saknas.
Det har även visat sig viktigt vid Norrviken, att, såsom ju i mina böcker förut framhållits, rätta beskärningen efter föregående års väderlek. Detta har till och med under de exceptionella årgångar, som på sistone framträtt, givit anledning till att ett och annat år ej skära eller reglera mer än själva topp- och ledskotten.
En sommarbeskärning har ännu icke visat sig nödvändig annat än för spaljéträden, och för de övriga endast i viss mån under år, abnorma ifråga om tillväxten.
Angående den utomordentligt viktiga *gödselfrågan*, kom kristiden att medföra åtskilliga rubbningar, såväl ifråga om pågående experiment som min uppfattning av de redan nådda resultaten. Det höga priset dessa år på konstgödselmedel och omöjligheten till sist att kunna skaffa dem, gjorde, att de måste så gott som uteslutas ur trädgården. Norrviken tillgrep då enbart de gamla gödslingsmetoderna med tillförsel av stallgödsel och tång, medan de andra av sig själva bortföllo. Någon nämnvärd avmattning eller försämring hos träden inträffade knappast. Allt syntes i huvudsak såsom förut. Från och med förliden höst hava emellertid helt andra försök påbörjats med svavelgivor direkt på jorden. Resultaten härav komma naturligtvis icke att på mycket länge ännu kunna bedömas. Måhända är det likväl vid dessa försök ej förmätet att hoppas, att svavlet även kommer att inverka gynnsamt på bekämpandet av svamparna. Det får dock framtiden utvisa.
Beträffande *jordvården* under träden har de senaste årens erfarenhet fastslagit, att fruktträden de första 8—10 åren av sin levnad böra stå i öppen jord, som väl kultiveras och hålles fri från ogräs. När träden däremot hunnit över denna ålder, kan med fördel en remsa på 1,25—1,50 meters bredd närmast träden igensås med gräs och klöver, medan närliggande jord hålles öppen på båda sidor om den sålunda igensådda remsan. Man vinner härigenom tvenne syften. Genom igensåendet närmast träden stärkes jordskorpan, och komma träden att stå stadigare, vilket isynnerhet på blåsiga lägen och för högstammiga dvärgträd är en stor förmån. Detta gräs kan sedan slås och användas i stall och ladugårdar.
