Dokumentarkivet
Boksida med porträtt och text
Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.
79
Den öppna jordremsan användes till fruktträdens gödsling. Vad det än gäller att tillföra, sker det i denna, dit nu sugrötterna på sitt näringssök och förgrenande från stammen hunnit. Gödselns inarbetning i jorden sker med lätt harvning, som ju på samma gång även rensar och utluftar jorden. Jordvårdens läggande på detta sätt är också mycket arbetsbesparande och ekonomiskt.
Under årens lopp hava emellertid tillkommit andra arbeten, som i omfång, vikt och kostnader visat sig överstiga de omnämnda väsentligt, nämligen arbetena på bekämpandet av fiender, såväl inom svamp- som insektsvärlden.
Medan man i forna tider mycket litet observerade dessa härjningar och heller ej på långt när så svårt utsattes för dem, har med årens lopp importen av träd från utlandet i våra trädgårdar medfört, och väl också den överhandtagande odlingen av dvärgträd främjat, en hel del sjukdomar, som fattat allt fastare fot här.
Utan att ingå alltför mycket i detalj, må här endast framhållas att en del av de insektshärjningar, som förr ansågos som svårast, nu är den enklaste och lättaste att bekämpa. Måhända har man av detta faktum rätt att hoppas på framtiden i den del av kampen, som nu ter sig som mörkast och dystrast.
I första hand gäller det förra frostfjäriln och äppelmasken, vilka båda, om endast tillräcklig uppmärksamhet iakttages, lätt nog kunna förgöras och hindras i sitt förstörelsearbete genom besprutningar och fånggördlar.
Ringspinnaren, som ett och annat år även visat sig mycket besvärlig, är nog ej så farlig, om man blott vid trädens beskärning och ursågande, har ögonen med sig och uppmärksammar äggsamlingarna. Annat blir det däremot med bladvecklaren och framförallt rönnbärsmalen. Den förre skyddar sig så väl, att den i stort sett är oåtkomlig åtminstone för senare besprutning. Mot malen har man ej heller något effektivt medel, kanske till stor del beroende på, att man ej ännu är tillräckligt inne i dess biologi. I min ungdom förekommo rönnbärsmalshärjningar ytterst sällan, och jag minns mycket väl, när jag, ännu blott skolpojke, första gången observerade de små täta gångarna i äpplena, som gåvo dem en synnerligen besk, till och med för en skolpojke, obehaglig smak. Jag och de män, jag tillfrågade, visste ej vad det var, och då många år utan liknande symptom sedermera förflöto, föll saken snart i glömska, för att åter på 1890-talet göra sig starkt påmind. Sedan dess hava rönnbärsmalens härjningar tilltagit och under vissa perioder återkommit med mycket täta mellanrum. På nya Norrviken hava sedan 1915 icke mindre än 4 härjningar ägt rum. Två utav dessa hava gjort hela äppleskörden oduglig.
Den öppna jordremsan användes till fruktträdens gödsling. Vad det än gäller att tillföra, sker det i denna, dit nu sugrötterna på sitt näringssök och förgrenande från stammen hunnit. Gödselns inarbetning i jorden sker med lätt harvning, som ju på samma gång även rensar och utluftar jorden. Jordvårdens läggande på detta sätt är också mycket arbetsbesparande och ekonomiskt.
Under årens lopp hava emellertid tillkommit andra arbeten, som i omfång, vikt och kostnader visat sig överstiga de omnämnda väsentligt, nämligen arbetena på bekämpandet av fiender, såväl inom svamp- som insektsvärlden.
Medan man i forna tider mycket litet observerade dessa härjningar och heller ej på långt när så svårt utsattes för dem, har med årens lopp importen av träd från utlandet i våra trädgårdar medfört, och väl också den överhandtagande odlingen av dvärgträd främjat, en hel del sjukdomar, som fattat allt fastare fot här.
Utan att ingå alltför mycket i detalj, må här endast framhållas att en del av de insektshärjningar, som förr ansågos som svårast, nu är den enklaste och lättaste att bekämpa. Måhända har man av detta faktum rätt att hoppas på framtiden i den del av kampen, som nu ter sig som mörkast och dystrast.
I första hand gäller det förra frostfjäriln och äppelmasken, vilka båda, om endast tillräcklig uppmärksamhet iakttages, lätt nog kunna förgöras och hindras i sitt förstörelsearbete genom besprutningar och fånggördlar.
Ringspinnaren, som ett och annat år även visat sig mycket besvärlig, är nog ej så farlig, om man blott vid trädens beskärning och ursågande, har ögonen med sig och uppmärksammar äggsamlingarna. Annat blir det däremot med bladvecklaren och framförallt rönnbärsmalen. Den förre skyddar sig så väl, att den i stort sett är oåtkomlig åtminstone för senare besprutning. Mot malen har man ej heller något effektivt medel, kanske till stor del beroende på, att man ej ännu är tillräckligt inne i dess biologi. I min ungdom förekommo rönnbärsmalshärjningar ytterst sällan, och jag minns mycket väl, när jag, ännu blott skolpojke, första gången observerade de små täta gångarna i äpplena, som gåvo dem en synnerligen besk, till och med för en skolpojke, obehaglig smak. Jag och de män, jag tillfrågade, visste ej vad det var, och då många år utan liknande symptom sedermera förflöto, föll saken snart i glömska, för att åter på 1890-talet göra sig starkt påmind. Sedan dess hava rönnbärsmalens härjningar tilltagit och under vissa perioder återkommit med mycket täta mellanrum. På nya Norrviken hava sedan 1915 icke mindre än 4 härjningar ägt rum. Två utav dessa hava gjort hela äppleskörden oduglig.
