Dokumentarkivet
Boksida med porträtt och text
Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.
66
Väl hade jag under dessa år tillfälle att på andra ställen under min konsulentverksamhet i viss mån söka förverkliga mina drömmar och tankar, men då det därvidlag alltid kom att röra sig endast om renoveringar och smärre inskrivningar av nyordnade områden i en gammal, till stor del redan färdig park eller trädgård, blev det naturligtvis inget helt med dessa arbeten.
Först när det nya Norrviken planlades, blev jag i tillfälle taga ett djupt grepp i det gamla programmet och utnyttja mina, nu genom många resor och rätt stor praktik utökade studier i detta hänseende.
De ledande motiven för mig blevo, att gärna arbeta med beprövade uppslag från svunna tider och andra folk, men söka omsätta dem i modern dräkt, lämpad efter nutida uppfattning och resurser.
Nyare tiders vidgade möjligheter i växtval och arbetsmetoder ville jag tillägna mig, och vad nutidsmänniskan krävde i fråga om frihet, omväxling och storhet i trädgården, skulle noga beaktas.
Anläggningens ekonomiska utförande måste emellertid grundligt nystuderas. Jag insåg ju alltför väl, att Le Nôtre's tusenden av arbetare numera måste ersättas med enheter — lika mycket vid nydaningen som sedan i underhållet. Själv var jag ju dessutom en vanlig, mer eller mindre egoistisk människa av verkligt kött och blod, som, om även med ett rikt inslag av idealism, dock med egna ögon ville både se och njuta resultatet av mitt verk. Jag var ej gosse längre, utan en mogen man med foten redan på de gamlas tröskel.
Vilken art av trädgård jag sålunda än ville framställa, måste jag alltså sörja för, att den så fort som möjligt verkade färdig. Jag studerade därför noga alla den nya gårdens företräden, både de strax skönjbara och de, som ännu dolda, kunde låta locka sig fram. Då — menade jag — skulle jag i olikhet mot de gamla, själv få glädjas åt och uppleva resultatet.
Hade det gamla Norrviken varit en svävande, formlös dröm hos ett ynglingasinne med givet inslag dock av kärlekens till naturen och arbetet varma glöd, skulle det nya bliva en enkel visserligen, — men fast komposition av stora mått — liksom det gamla med pietet och vördnad inrangerande sig i omgivningen och det fria landskapet. Det skulle därjämte upptaga och sammansmälta många olika idéer från svunna tiders och främmande folks trädgårdar och naturuppfattning, för att en gång självt kunna stå som ett levande museum och ett belysande åskådningsfält, där olika smakriktningar och önskemål skulle känna sig avspeglade och omsatta — utan att därför helheten och ron i den samlade bilden fick äventyras.
Det var detta, som ända sedan studieåren föresvävat mig och lekt i
Väl hade jag under dessa år tillfälle att på andra ställen under min konsulentverksamhet i viss mån söka förverkliga mina drömmar och tankar, men då det därvidlag alltid kom att röra sig endast om renoveringar och smärre inskrivningar av nyordnade områden i en gammal, till stor del redan färdig park eller trädgård, blev det naturligtvis inget helt med dessa arbeten.
Först när det nya Norrviken planlades, blev jag i tillfälle taga ett djupt grepp i det gamla programmet och utnyttja mina, nu genom många resor och rätt stor praktik utökade studier i detta hänseende.
De ledande motiven för mig blevo, att gärna arbeta med beprövade uppslag från svunna tider och andra folk, men söka omsätta dem i modern dräkt, lämpad efter nutida uppfattning och resurser.
Nyare tiders vidgade möjligheter i växtval och arbetsmetoder ville jag tillägna mig, och vad nutidsmänniskan krävde i fråga om frihet, omväxling och storhet i trädgården, skulle noga beaktas.
Anläggningens ekonomiska utförande måste emellertid grundligt nystuderas. Jag insåg ju alltför väl, att Le Nôtre's tusenden av arbetare numera måste ersättas med enheter — lika mycket vid nydaningen som sedan i underhållet. Själv var jag ju dessutom en vanlig, mer eller mindre egoistisk människa av verkligt kött och blod, som, om även med ett rikt inslag av idealism, dock med egna ögon ville både se och njuta resultatet av mitt verk. Jag var ej gosse längre, utan en mogen man med foten redan på de gamlas tröskel.
Vilken art av trädgård jag sålunda än ville framställa, måste jag alltså sörja för, att den så fort som möjligt verkade färdig. Jag studerade därför noga alla den nya gårdens företräden, både de strax skönjbara och de, som ännu dolda, kunde låta locka sig fram. Då — menade jag — skulle jag i olikhet mot de gamla, själv få glädjas åt och uppleva resultatet.
Hade det gamla Norrviken varit en svävande, formlös dröm hos ett ynglingasinne med givet inslag dock av kärlekens till naturen och arbetet varma glöd, skulle det nya bliva en enkel visserligen, — men fast komposition av stora mått — liksom det gamla med pietet och vördnad inrangerande sig i omgivningen och det fria landskapet. Det skulle därjämte upptaga och sammansmälta många olika idéer från svunna tiders och främmande folks trädgårdar och naturuppfattning, för att en gång självt kunna stå som ett levande museum och ett belysande åskådningsfält, där olika smakriktningar och önskemål skulle känna sig avspeglade och omsatta — utan att därför helheten och ron i den samlade bilden fick äventyras.
Det var detta, som ända sedan studieåren föresvävat mig och lekt i
