Dokumentarkivet
Boksida med porträtt och text
Texten är maskinläst och ännu inte granskad. Den kan innehålla fel.
69
Barockträdgården 12 år efter anläggandet.
Dr Maur. Aspelin, foto.
huvudsaklig grund för det nya Norrviken. Den överväldigande kraft i linjeförningen, som den tillåter, det insläppande av landskapets ljusa, glada tavlor, som den möjliggör, den ro och vila, som den ytterst vill finna inom trädgården och den hand den räcker enkelheten i själva upprånningen, allt detta var ju något, som lika mycket tilltalade mitt eget sinne, som det passade det nya, tillräckligt stora område, på vilket jag skulle arbeta.
Överallt vid Norrviken har jag därför sökt föra dessa tankar igenom och samtidigt underordna alla de skiftande trädgårdsbilderna, landskapets famnande, moderliga helhet. När därför från min blivande bostads huvudfasad en milsvid utsikt erbjöds över ett fullständigt innerlandskap, fanns ju ingen tvekan om, att ej den fasadens trädgård borde bliva en barockanläggning i stora mått. Men denna barockanläggning varken kunde av ekonomiska skäl, eller ville av naturligt konstnärliga, likna den italienska barocken mer än i dess grundsatser.
Området planerades en kilometer bort, dock ej så stramt som vattenpasset fordrar, utan endast så mycket, som ögat nödtorftigt begär. Åsen på södra sidan fick verka allé eller ram åt den sidan och gavs
Barockträdgården 12 år efter anläggandet.
Dr Maur. Aspelin, foto.
huvudsaklig grund för det nya Norrviken. Den överväldigande kraft i linjeförningen, som den tillåter, det insläppande av landskapets ljusa, glada tavlor, som den möjliggör, den ro och vila, som den ytterst vill finna inom trädgården och den hand den räcker enkelheten i själva upprånningen, allt detta var ju något, som lika mycket tilltalade mitt eget sinne, som det passade det nya, tillräckligt stora område, på vilket jag skulle arbeta.
Överallt vid Norrviken har jag därför sökt föra dessa tankar igenom och samtidigt underordna alla de skiftande trädgårdsbilderna, landskapets famnande, moderliga helhet. När därför från min blivande bostads huvudfasad en milsvid utsikt erbjöds över ett fullständigt innerlandskap, fanns ju ingen tvekan om, att ej den fasadens trädgård borde bliva en barockanläggning i stora mått. Men denna barockanläggning varken kunde av ekonomiska skäl, eller ville av naturligt konstnärliga, likna den italienska barocken mer än i dess grundsatser.
Området planerades en kilometer bort, dock ej så stramt som vattenpasset fordrar, utan endast så mycket, som ögat nödtorftigt begär. Åsen på södra sidan fick verka allé eller ram åt den sidan och gavs
