Skånegården

Skånegården uppfördes av Ludvig Nobel under åren 1916 – 1918. Byggnaden skulle ge Nobels anläggningar ett modernt hotell. Arkitekt var Karl Güttler, Stockholm. Byggmästare var Carl Andersson, Båstad. Då byggmästare Andersson blev förhindrad att fortsätta, inträdde byggmästare Johan Höjman, Båstad.^[74] Då Nobel och Güttler ville ha möjlighet att påverka byggnadens utföranden under arbetets gång utfördes entreprenaden på löpande räkning. Det ursprungliga kostnadsförslaget på 100.000 kr överskreds vida under rådande krigstid och de slutliga byggnadskostnaderna blev 380.000 kr.^[75] Skånegården byggdes om till lägenheter 1967.^[76]

Båstad nya badhotell under tak – En kontinental anläggning inför sin fullbordan.

Taklagsfest hölls i lördags med tal af initivtagaren ingeniör Nobel.

Båstads nya stora badhotells taklagsfest firades i lördags å Hotell Skånegården där. Till festen hade inbjudits samtliga arbetare, uppgående till omkring ett femtiotal, samt aktieägare och andra intresserade, hvarvid hela antalet gäster uppgingo till omkring åttio.

Festen försiggick i hotellets blifvande sällskapsrum, hvilka för ändamålet voro festligt dekorerade med blommor och grönt. De inbjudna blefvo rikligt trakterade med smörgåsar, kaffe och kakor m.m.

Ingeniör L. Nobel höll ett längre tal, däri han uttalade sitt tack och erkännande åt arkitekt, byggmästare, förmän och arbetare, för deras goda arbete samt för det nit och intresse de ägnat företaget.

Kapten A. Malmström svarade med ett längre tal, däri han skildrade Båstads badorts utveckling från dess början för omkring 100 år sedan, intill nuvarande stund.

Byggmästare Carl Andersson framförde arbetarna tack.

Lefve höjdes för Båstad, Skånegården och ingeniör Nobel, hvilka alla åtföljdes af kraftiga hurrarop.

Festen var af det angenämaste slag och skall säkerligen länge minnas af de tillstädesvarande.

Det är nu cirka två år sedan arbetet påbörjades på detta, efter våra förhållanden storartade arbete, hvilket färdigt kommer att väcka berättigadt uppseende.

Hotellet skiljer sig nämligen afsevärdt från de vanliga badhotellen. Det verkar gediget och vittnar om ett med största omsorg utfördt arbete samt är hållet i en lugn och värdig stil. All hänsyn är tagen till att de blifvande gästerna skola känna sig ostörda af hvarandra, samt icke sakna några af de bekvämligheter, som de äga i sina egna våningar. På samma gång komma de att njuta af den i minsta detalj fint utförda arkitektur, som öfverallt tjusar ögat, och likaledes af den omsorgsfulla planteringen som är så utmärkande för ingeniör Nobels villor och andra byggnader.

Bygget är nu i det närmaste färdigt. De väldiga takytorna äro i det närmaste belagda med enkupig tegel, och de flesta rummen äro putsade. Fönstren äro också i det närmaste alla insatta. Återstår således i hufvudsak golfläggning samt installering af alla sanitetsanordningar.

Möbler och inventarier äro i det närmaste färdiga.

Såväl byggnaden som möbler hafva till arkitekt hr K. Güttler, Djursholm.^[77]

Skånegården, Båstad av Karl Güttler 1920.

Båstadvännen och hembygdsvårdaren ingenjör L. Nobel beslöt år 1916 att bygga ett hotell i Båstad, vilket, på samma gång som det anslöte sig till den skånska byggnadstypen, skulle vara försett med alla nutida bekvämligheter. Att uppgöra ritningar uppdrogs åt undertecknad.

Byggnaden omgives åt alla håll, utom åt norr av planterade gårdar.

För att komma upp till huvudentrén, passerar man således ett större med dammar och växtlikhet beprytt plan, omgivet av murar. Från detta når man den av flyglar flankerade ”Västra gården” med huvudentrén.

Härifrån kan man antingen fortsätta till den genom portvalvet synliga ”Inre gården” eller till de från vestibulen tillgängliga sällskapsrummen, expedition och huvudtrappor. Den inre gården är omgiven av öppna gångar vars tak uppbäres av snidade ekpelare. För att skydda de uppklättrande växterna är vid varje pelare uppsatt vattenkastare av ek. Mitt i gården finnes en damm kantad av formtegel. Från i hörnen placerade skulpturer falla smala vattenstrålar ned i dammen. För övrigt uppfylles gården av en gräsmatta.

Gångarna föra vidare åt öster till den lilla ”rosengården”. Härifrån leder en mindre trappa och port genom muren ut till vägen. Eller kommer man runt ena flygeln till en smal blomstergård, belägen mellan huset och södra muren.

Samtliga på nedre botten belägna resanderum ha direkt utgång till de öppna gångarna och äro försedda med eget kapp- och toilettrum och w.c. m.m. Alla innertrappor, öppna gångar samt golvet i valvrummet äro belagda med tegel av större format. Kapp-, toilettrum och w.c. samt korridorer med s.k. romerskt tegel.

Rummens väggar äro slammade och kalkfärgade. Kalkfärgen är behandlad dels med stänkning, dels med marmorering eller svampning. Väggarna avslutas nedtill av en tegelsockel och upptill av en list av formtegel.

I bottenvåningen äro alla tak putsade och försedda med en enkel insättning. I de större våningarna äro taken panelade med ohyvlade bräder och betsade i grått.

Samtliga golv äro av parkett med långstav. Vid inläggning av parkettgolv kan arkitekten, särskilt när det gäller hus bebodda mest sommartid, samt i liknande klimat, ej vara nog försiktig. Trots uppmaning till leverantören, att ej använda för torrt virke samt lämna svällmån, visade det sig att parketten svällde och så gott som samtliga golv fingo omläggas.

Rummen äro försedda med i nischer insatta täljstenskaminer. Över nischerna äro gamla skånska gjutjärnsplattor inmurade. Fönsterplattorna äro av kalksten eller tegel. Snickeriet är betsat.

Resanderummens möbler äro av furu, betsade och bonade. Sällskapsrummens av ek. Byggnaden är uppförd på betonggrund av tegel med hålmur. Fasaderna fogstrukna och bakmurade med kalksandstegel. Taket är täckt med tegel. Det kostnadsförslag som inhämtades stannade på något över 100 000. Men, som byggherren föredrog att bygga på räkning, steg kostnaden på grund av de successivt stigande byggnadskostnaderna till 380 000 kr.

Trädgårdsarkitekt har varit G. Laurin Stumpp, Danderyd.

Byggmästare voro Carl Andersson och J. Höjman, Båstad. Fasad-, tak-, form- och golvtegel levererades av Slottsmöllan, Halmstad och konstsmide från Petter Andersson, Myra.

Karl Güttler^[78]

Ingenjör Ludvig Nobel av Maj Sterner för Svenska Hem i ord och bilder

.. ……………………………………………………………………………

Innan vi avsluta vår skildring av det Nobelska hemmet, bedja vi läsaren följa med på ett kort besök till Båstad, med vilket det Nobelska namnet är starkt förknippat. Det är en högst förtjänstfull gärning, att en man som ingenjör Nobel med sina ideella och praktiska intressen gått in för att höja hotellkulturen i vårt land. Inredningen i den berömda Skånegården icke endast tillfredsställer nutidsmänniskans krav på bekvämlighet — den har också gjorts synnerligen hembetonad: därigenom har givits bevis för att en praktisk inredning i ett dylikt etablissement mycket väl kan ingå en intim förening med en förnäm och kultiverad smak.

Ligger det ej något storvulet av 1600-tal över Skånegården, och ger den ej intryck av ett gammalt förnämt herresäte? Var i vårt land och var utomlands finns något dylikt, så ideellt betonat? Att här i denna tidskrift omnämna Skånegården har sitt berättigande av den orsak, att hela Skånegårdens inredning för det första är genuint svensk, lika svensk som den härliga naturen utanför, och för det andra att den gjorts fullt ut lika hemlik, som om det gällt att inreda ett eget hem. Denna ideella prägel framträder ju osökt i alla de många detaljer, vilka ingenjör Nobel ägnat ett så stort intresse, och vilka alla höra till hemmets område. Och var ser man en sådan blomsterprakt anordnad annat än i och omkring ett hem?

För att komma till själva huvudbyggnaden, ritad av arkitekt K. Güttler, med dess av Ampelopsis Veitschi, Polygonum baldschuanicum och Clematis delvis täckta, av mörkrött munktegel uppförda murar, måste vi passera över en terrasserad förgård, som åt landsvägen är omgiven av en stenmur. För att ej alldeles utestänga de förbipasserande från en liten inblick i förgårdens blomsterhärligheter är stenmurens övre del försedd med ett gallerverk av trä, och framför detta ser man många, både främlingar och människor av ortsbefolkningen stanna långa stunder. Men det är ju också en sällsynt blomsterprakt, som där innaför utvecklar sig! På ömse sidor om mittgången ligga två dammar, fyllda av de härligaste vita och röda näckrosor, och för resten prunka alla vinklar och vrår av delphinier i lysande färger, lupiner, jättelika, praktfulla blåklockor — alla blomsorter, alla färger äro representerade och så utvalda, att när den ena sorten blommar ut, tar den andra vid. På sensommaren efterträdas nu nämnda arter av rudbeckiornas gyllene blomsterkaskader, den ståtliga phloxen i alla färger, kaktus, dahlier, samt ljuvligt doftande kaprifolier. En jättelik pil över den största näckrosdammen samt en massa guldidar i vattnet förhöja behaget av denna underbara förgård.

Från mittelgången leda några trappsteg upp till terrassen, belägen närmast framför portalen och mellan de båda utskjutande flyglarna. Mittelgången och ett par små sidogångar äro här belagda med råhuggna stenplattor på engelskt sätt, mellan vilka gräset växer upp. Utanför flyglarna går en svalgång med pelare av trä, klädda med graciösa och rikt blommande clematisrankor.

Ännu några trappsteg från mittelgången, och vi stå uppe i portalen. Vända vi oss om, erbjuder sig från denna plats en härlig utsikt över förgården och — i den mån den yppiga grönskan det tillåter — även över havet. Mitt framför oss, på andra sidan förstugan se vi genast den stora innergården, vars sammetsgröna gräsmatta, lysande pelargoniegrupper och vattenbassäng erbjuda en hänförande anblick. Solskenet bryter sig mot de fina vattenstrålarna från groteskdjur i brons, placerade i bassängens hörn. Det är en underbart rogivande drömstämning, som här i hög grad griper åskådaren.

Själva förstugan prydes av ett par vackra väggbonader, en rya, komp. Av Märta Måås-Fjetterström och en bonad med kyrkliga motiv — ett svenskt heminslag om något! Och så göra vi härifrån en titt in i Skånegårdens sällskapsrum, vilka — vi upprepa det åter — ha en sådan ovanligt stark hemprägel, att de utmärkt väl kunna tjäna som mönster för våra hem. Valvrummet med sina vackra stjärnvalv, sina vitrappade väggar och sina mörka möbler påminner osökt om ett gammalt slottsrum med allvarlig klosterstämning, vilken livas av en utsökt matta från Märta Måås-Fjetterströms verkstad här i Båstad. Och skulle vi närmare beskriva detta rum, som man gör i ett hem, så saknas ej här liksom ej heller i de övriga sällskapsrummen vare sig antika möbler, gamla vackra kopparstick eller härligt friska blommor.

Genom den lilla välvda gången från stora sällskapsrummet gå vi åter ut i förstugan och ta oss en rundtur kring inre gården med sina korsgångar, burna av skulpterade träpelare, täckta med allehanda slingerväxter, mest Clematis i rosa och mörkviolett, som i denna skyddade och soliga vrå trivas gott. Dammens springvatten sorlar sakta och sövande — den hetsande nutiden förfaller oss vara långt borta. Bakom innergården, skild från denna av en tvärbyggnad, men med förbindelse genom korsgångarna, ligger den täcka rosengården, som i sanning gör skäl för sitt namn.

På Skånegårdens södra sida slutligen ligger mellan byggnaden och den inhägnande stenmuren något, som vi skulle kunna kalla rosengången, en lång promenad på finaste gräsmatta, utmed byggnaden kantad med rosor, idel rosor i grupper och girlander — en slösande blomsterrikedom, som sällan eller aldrig ses annat än i ett hems omgivning.

Men nu återvända vi till vår utgångspunkt, Skånegårdens förstuga. Härifrån gå två raka trappor, liksom alla korsgångar och korridorer belagda med på kant ställda tegelstenar, upp till övre våningarna. Här uppe går åter klosteridén igen: Två stora granitpelare stå en vid vardera uppgången. Men de vita väggytornas enformighet brytas av gamla fina tavlor och bonader och av de i alla fönster rikt blommande pelargonierna. Vi se här bland annat en komplett samling av Billmarks utomordentligt vackert färglagda kopparstick över Stockholm och en del svenska slott. Av bonader förekomma här också en hel samling, såsom Alf Wallanders gobeläng, ”Lilla Karin” och Märta Måås-Fjetterströms ”Gripen”, och vem beundrar icke en förtjusande uppländsk rya med tulpanmotiv samt en utmärkt vacker flamsk vävnad samt två mycket gamla, unika finska ryor.

Och hur se då bostadsrummen ut i denna kontnärliga omgivning? De äro egentligen mycket enkla, alla möbler i mörkbonad furu och i renässansstil. Men allt är genomtänkt in i minsta detalj, något som endast brukar åstadkommas av den, som med varmt och kärleksfullt intresse inreder sitt hem, antingen detta nu är stort eller litet.

Ingenjör Nobels stora insats för hembygdsvård är vida känd och uppskattad. Det ligger något storvulet i att praktiskt och inte bara toretiskt lära oss svenskar, vad vi ha att vara stota över i vår äktgamla kultur och lära oss, att denna skall utgöra grundvalen för våra hems uppbyggande i enkelhet och linjeskönhet.

Familjens lilla vackra sommarhem är beläget omedelbart invid Skånegården. Inredningen ansluter sig till gammalskånsk allmogestil, en storstuga, omkring vilken kamrar fylka sig. Vackra, antika möbler stå sida vid sida av nyare efter äldre stilar, bildande i gemenskap en äktsvensk miljö.

Stadshemmet och lanthemmet äro vitt skilda, vad inredningen beträffar. Över det förra vilar i viss mån nutidens prägel, över det senare gångna tiders. Men i dem båda erfares omedelbart tvenne rikt begåvade släkters stora livsintresse: att nyttigt verka medan dagen är — livsintressen, som ha ett djupt fäste i det ideella.

Maj Sterner^[79]

Skånegården och dess förebilder i det gamla Båstad.

När Ludvig Nobel kom till Båstad i början av seklet fascinerades han av ”de typiska långa, låga gårdslängorna med det höga, obrutna, förnämt lugna taket och den med handsmidda beslag och klapp smyckade porten, vilken från den yttre världen avskiljer helgedomen, ägarens trädgård.” Det var under inspiration av dessa gårdsmiljöer, som han förverkligade sin länge närda önskan att bygga ett herrgårdsliknande hotell och som blev förverkligad under åren 1915 – 1918. ”Det skulle ej få bli närigt högt, ej vanställas av balkonger eller verandor, och därför gjorde det mindre, att det icke fick ligga med fri utsikt åt havet. Som ersättning för de estetiskt plågsamma balkongerna skulle gästerna få rogivande, skuggiga korsgångar, omgivande en innergård med gräsmatta och däri försänkt vattenspegel.”

Detta var programmet, som anförtroddes åt arkitekt Karl Güettler att lösas, och namnet Skånegården gavs i förhoppning, att verket skulle bli en exponent för skånsk hembygdsvård och tjäna till pånyttfödelse av idén att betrakta den kringbyggda gården såsom något högt. Att arkitekten lyckats och gått till sitt verk med sällspord kärlek, då det gällt ej blott planläggningen utan även detaljbehandlingen, har många bestyrkt. Särskilt med vilken ärlighet såväl trä som sten voro behandlade. Mot de brunstrukna ekpelarna med synlig trästruktur, vilka begränsa korsgångarna, göra sig de olika Clematis-arterna, den graciösa montana rubens, senare den mörkvioletta Jackmanni och den praktfullt röda Ville de Lyon betagande.

Murgröna och Ampelopsis Veitchii göra sig ej mindre bra mot det vackra, handgjorda teglet av Slottsmöllans tillverkning, som överallt ingår i murmassorna. De envågiga takpannorna ha mörknat och fått en grönskiftande patina. På sydsidan når redan Polygonum Baldschuanicum upp högt på takfallet och utbreder där sitt vita flor av blomster. Dess revor leta sig ibland långa vägar upp under takpannorna, varifrån de oväntat tränga fram och breda ut ett nytt fång av grönt med svall av blomster. Ju mer ystert den får leka kurra gömma på detta vis, dess frodigare och livskraftigare utvecklar den sig liksom barnet.

Huru trädgårdarna formats mellan de östra flyglarna utmed den långa, södra fasaden och framför huvudentrén åt väster, det angives i generalplan av anläggningen. Av stort värde blev den tidigare planterade hängpilen, som överskuggar näckrosdammens bortre ända och vackert speglar sig däri. På ömse sidor om de båda näckrosdammarna äro anordnade breda rabatter för perenna växter, valda med avsikt att i avväxling städse bjuda möjligast rika färgprakt. Här må färgglädjen utan konkurrens utveckla sig mot fonden av den allvarliga byggnadens lugna, entoniga yta. Här prunka i tur och ordning lupiner, delphinium, campanula, liljor och flox, och över terrasseringsplintarna breder sig kaprifolium.

Den hela komplexet omgivande muren är åt västersidan ställvis genombruten med ett gallerverk av trä, översållat av klängrosor. Genom detta kan den på vägen utanför gående få en blick in i trädgården. Denna är ursprungligen anlagd av Güettlers dåvarande biträdande trädgårdsarkitekt, fru Laurin-Stumpp, och ha kompletteringar sedermera gjorts i samråd med direktör R. Abelin.^[80]

Skånegården, ett skönhetens och fridens hem.

I vårt land har under de sista decennierna byggnadskonsten genomlöpt en märklig och högst glädjande utveckling. I motsts till målarkonsten, som näst politiken utgjort vår tids mest omtyckta försöksfält för mer eller mindre vanvettiga experiment, har arkitekturen och med denna intimt förbundna konst- och konsthantverksgrenar under senaste tider varit ganska förskonade för osunda avarter och löjliga överdrifter. Våra nutida ledande arkitekter äro på en gång vetenskapsmän och konstnärer, och de stå utan tvivel i allra främsta ledet som bärare av svensk kultur och svensk tradition, samtidigt som de visat sig vara verkliga pånyttfödare och nyskapare inom sitt område.

Däremot synes det mig, som om de flesta svenska arkitekter under adertonhundratalets senare hälft och i början av nittonhundratalet arbetade dels under stark influens av den materialistiska världsåskådning och internationella fin-de-siècle-konst, som då voro på modet, dels under intrycket av en efterklang från den romantiserande riktning i litteratur och konst, som härskade under adertonhundratalets mitt. Skönheten i byggnadskonsten fattades ofta såsom något uteslutande materiellt, något, som i form av krusiduller och utsirningar kunde efter behag anbringas på en byggnad, oberoende av dennas uppgift och inre karaktär. Och strävade man verkligen efter att förläna den yttre arkitekturen skönhetsverkan huvudsakligen genom harmoniska proportioner, förbisåg man vanligen att söka åstadkomma ett logiskt samband mellan byggnadens uppgift och stil, mellan den inre och yttre arkitekturen. Man insåg ej, att anden är förmer än materien, och man laborerade därför oftast uteslutande med materiella skönhetsvärden, vilka till på köpet ej sällan voro av mycket tvivelaktig beskaffenhet. Ej ens med materialet var man så noga, det gällde ej att vara, men att synas vara. Glömt hade man , att det främst är strävan efter sanning, harmoni och logiskt sammanhang, som inom byggnadskonsten skapar den äkta, den okonstlade skönheten. Om denna strävan talar många av gångna tiders byggnadsverk, både kyrkor, slott, herresäten, borgarhus och allmogestugor, och den levde kvar ända in i förra seklet, men var då nära att förkvävas av den nya tidsandan.

Det är några av våra nu verkande arkitekters ovanskliga förtjänst att hava återupptäckt och tillgodogjort sig de grundprinciper, utan vilka all byggnadskonst måste bliva själlös och död.

Bland våra moderna arkitekters konstskapelser är Skånegården i Båstad en av de allra förnämsta. Denna byggnad är så innerligt besjälad, så mättad av harmonisk kraft, att den likt vissa tyvärr alltför sällsynta personligheter har förmågan att utstråla ro och stilla lycka.

Och dock är Skånegården ett hotell!

Hotell! Ger ej det ordet sensation av något schablonmässigt kontinentalt, av buller och jäkt, av nervös brådska och oro. Men hur står ej allt detta i motsats till Skånegårdens rofyllda atmosfär.

Skånegården är belägen i en av vårt lands mest egenartade och sköna nejder. På ena sidan havet, om sommaren vanligen medelhavsblått, Båstadsbuktens mjuka och dock storvulna linje härliga sandstränder och kåddoftande talldungar; på den andra Hallandsås med lövskogsklädda sluttningar och krönt av vidsträckta ljunghedar, från vilkas högsta punkter man har den underbaraste utsikt ej blott över Båstadsviken och närmast liggande trakter, utan även över Skelderviken, Kattegatt, Kullen, Öresund och Själland. Aldrig skall jag glömma en sensommarkväll på Hallandsås´ öde vidder, då skymningen föll på och jag såg glimtfyrarna vid den danska kusten tändas, just som nyets smäckraste silverbåge uppenbarade sig på himlien.

Skånegårdens arkitektur står i samklang ej blott med den omgivande naturen, utan även med det bästa av det sydsvenska landets såväl gamla som nutida kultur. Närmast är den väl besläktad med den byggnadsstil, som är utmärkande för några av våra vackraste skånska herrgårdar, men man märker, att den även har anor bland de medeltida klostren. Den inre, kringbyggda gården med korsgång, gräs, blommande klängväxter och ljuvligt sorlande vatten skänker i rikt mått den känsla av avskildhet från världen, den fridfulla klosterstämning, efter vilken så många nutidssjälar längta. Rosengården bär ej sitt namn i fåvitsko, den leder tankarna till riddarballader och renässansslott, medan förgården med sina näckrosdammar utgör ett ypperligt prov på modärn trädgårdskonst.

Och så några ord om inredningen. Allt är ändamålsenligt, vackert och praktiskt. Nästan varje rum, varje sal, varje förstuga, varje gård har sin säregna skönhet, och dock är allt samstämt genom sitt harmoniska förhållande till byggherrens väsen och arkitektens egenartade skapareförmåga. I denna byggnad finnes intet ansträngt och krystat, intet, som tyder på, att byggherre eller arkitekt våndats för att åstadkomma något originellt eller åsyftat sitt eget förhärligande. Nej, Skånegårdens originalitet, starkt personliga stil och skönhet synas mig framstå som en helt naturlig manifestation av såväl initiativtagarens som konstnärens väsen och andliga rikedom.

Och denna härliga byggnad är ställd till allmänhetens förfogande. För en måttlig avgift kan man för en tid göra Skånegården till sitt hem. Med flit begagnar jag ett så betydelsefullt ord som hem, ty den ledning, under vilken Skånegården står, har visat sig äga förmågan att skänka gästerna den hemkänsla, som man annars sällan kan få njuta av utom under eget tak.

Men vilka hava väl skapat denna idealiska vistelseort för dem, som efter en ansträngande och nervfrestande arbetsvinter längta efter skönhet, glädje och friluftsliv?

(Artiklen fortsätter! Ej hunnit skriva)

Kort och smått om Skånegården i Båstad av Olof Nobel, 1955

Den historiska upprinnelsen till byggandet av detta säregna hotell, ”som ej fick likna ett vanligt hotell utan fastmer borde motsvara en kringbyggd äkta skånsk gård, omsatt i sten, och som genom sin tidlösa enkelhet och klosterliknande ro, parad med hög komfort och slösande blomsterprakt skulle skänka jäktande nutidsmänniskor ett hem för vila och avkoppling”, var den inspiration som Alfred Nobels brorson, ingenjör Ludvig Nobel, mottog en septemberdag, då han och hans son det historiska året 1914 besökte karmeliterklostrer i ”Hamlets Helsingör”.

Två år därefter, 1916, började Skånegården taga fast form, sedan den norskfödde arkitekten Karl Güttler — död 1947 — tillfullo förstått sin uppdragsgivares och byggherres idé och av denne fått fria händer för ritningars utförande.

Skånegården uppfördes under åren 1916 – 1918 och togs i bruk sistnämnda år.

De första gästerna bestod av ryska emigranter. De hade just undkommit ryska revolutionen med sitt i hast hopsamlade guld och var därför ännu så pass förmögna att de kunde una sig bo på hotell! Men denna tillfälliga gästgrupp efterföljdes redan under första säsongen av stora grupper svenka, danska, norska, tyska och brittiska resenärer. Under hand tillstötte amerikanska gäster.

Redan från första stund erhöll Skånegården en enastående — och enstämmigt lovordande — svensk och utländsk presskritik.

År 1928 kom konung Gustaf på ett tillfälligt första båstads- och Skånegårdsbesök och blev från första stund så förtjust i Skånegården och Båstad, att han beslöt att från påföljande år inlägga en Skånegårdsvistelse på ett par veckor i juli månad som en årlig programpunkt i sina sommarferier. Under jämnt två decennier — från och med år 1929 till och med 1948 — blev konungen — allmänt känd som den vita sportens populäre ”Mr G” — Skånegården och Båstad trogen som dess främste och mest kände gäst.

Två anekdoter från denna ”gustavianska” tid: Då konungen en gång samtalade med Ludvig Nobel om sin båstadsvistelse gjorde han den senare rätt orolig genom att plötsligt yttra: ”Min käre Nobel, ditt Båstad är nog bra, det har endast ett , men mycket stort fel …”

”Törs jag fråga vilket fel, Ers Majestät”, undrade med en viss bävan min far.

”Jo, Båstads och Skånegårdens enda fel är att jag ’upptäckte’ deras existens så sent under min levnad, jag kunde ju ha kommit hit ned långt förr …”, yttrade den leende monarken till sin värd, och så brast båda i skratt.

Vid ett annat tillfälle tillfrågades konungens kammartjänar av Skånegårdens direktör hur vistelsen utfallit och om Hans Majestät verkade nöjd. Kammarherren svarade helt trosvisst och familjärt: ”Vi kommer med största säkerhet igen, så visst vi lever, ty vi trivs bra och är helt och hållet nöjda.”

År 1930 invigde kung Gustaf Båstads då nyanlagda golfbana och skrev sitt namn i Båstads Golfklubbs gästliggare. Ludvig Nobel, som själv var intresserad golfspelare, undrade om hans höge gäst möjligen i samband med besöket ville prova golfbanan och så smått övergå från den för hans ålder rätt påfrestande tennissporten till den tillsynes lugnare golfsporten på Båstads 18-hålsbana.

”Den där golfsporten väntar jag nog med tills jag blir gammal ….” svarade den spjuveraktige — då 71-årige — monarken under alla de tillstädsevarandes stora munterhet.

Under åren 1933 – 1935 och i viss mån under perioden 1938 – 1939 undergick Skånegårdens inre genomgripande moderniseringar med utökning av de privata badrummens antal liksom kraftigt utökande av annexvillornas rumsbestånd och komfort. Närmaste anledningen härtill var den utomordentligt ökade utländska turistströmmen med ökade krav på varmvatten och privatbad …, de svenska stamgästerna var på den tiden ej så flitiga innebadare och såg mer på rumspriset än på komfortens nymodigheter.

Under 1951 – 52 fullföljdes moderniseringarna (Ludvig Nobel gick bort år 1946 och efterträddes samma år av undertecknad på Skånegårdens och Båstadsbolagens direktörspost) bl.a. i form av hotellannexvillornas ombyggnad och modernisering, rationlisering och delvis ombyggnad av Skånegårdens kök och kökslokaler m.m.

Till 1955 års säsong har inom den till Skånegården anslutna Restaurant Strands tillbyggda del inretts och möblerats helt nya konferens- och sällskapslokaler, avsedda för medelstora och mindre kongresser, kontaktkonferenser, bridgegrupper, årsmöten och andra högtidliga och vardagliga sammankomster. Då de nya lokalerna inrymmer några utomordentligt vackra textilier av den internationellt kända — framlidna — båstadkonstnärinnan Märta Måås-Fjetterström, kommer rummens namn att bli ”Måås-Fjetterströmsrummen”.

Skånegården är sedan 25 år huvudförläggning för eliten av de världsstjärnor på tennissportens område, som under första hälften av juli möts i spännande kamp på Båstads Tennisstadions banor.

Från och med 1955 har vår säsong på Skånegården utbyggts med en halv månads utsträckt säsongtid, intill den 15 september eller däromkring, beroende på antalet beställningar som inväntas före den 1 juli avseende september månad.

Olof Nobel ^[81]