Conditor Clas Anderberg lät uppföra huset 1930. Anderberg hade startat sin conditorirörelse på en fastighet strax väster om. Bertil Anderberg övertog rörelsen efter fadern.^[216]

Erikstorps by

”Inom socknens (Båstads sn) område förekomma flera fornlemningar och minnesmärken. Här skall fordom funnits ett kloster, helgadt åt S:Erik; nu bär en by, belägen 1/8 mil därifrån, namnet Erikstorp.”^[217]

Erikstorp 1:10

Italienska vägen

Tallbacken

”En ny ryggåsstuga på väster. Å Hallandsåsen ofvanför vattenverket på själfva bergskrönet strax intill Solbacken låter ing. L. Nobel uppföra en ryggåsstuga. Entreprenör är byggmästare Carl Andersson i Båstad.

Man kan komma dit upp å den för några år sedan anlagda vägen hvars viadukt monumentalt reser sig i berget ofvanför vattencisternen. Det är en härlig promenad dit upp någon gång då man ändå besöker Solbacken och dit går ju alla.”^[218]

Erikstorp 1:16

Italienska vägen

Solbacken

I tidningen Sydhalland den 16 juli 1908 är följande infört: ”Solbacken, hvad är månne det, säger någon. Vi skola strax upplysa läsaren härom. Alla känna till Båstad, och de som veta något om Båstad, veta äfven att denna plats är mycket värderad för sina sköna *omgifningar. *Houfs hallar, Lyadalen och andra platser äro gamla välkända utflyktsorter för Båstads badgäster. Från och med i fjol ha vi att räkna med ännu en utflyktsplats i Båstads närhet. Och den heter *Solbacken. *Ingen plats är väl af naturen så danad till en angenäm tillflyktsort som just den. Efter blott omkr. 15 minuters promenad från Båstad å den nya, stora landsvägen mot väster, se vi till vänster om oss namnet Solbacken. Vi stiga på och finna ganska snart att vi kommit till en ovanligt intressant plats. Den djupa, svala dalen, den i midten porlande bäcken, de många och vackra björkarne, såväl i dalen som på sluttningen, allt tilltalar oss. Och midt i dalen ligger en liten näpen röd stuga å hvars entré läses: *Våfflor.*

Vi placera oss på verandan och rekvirera kaffe och ensats våfflor. I väntan på våfflorna titta vi ytterligare på platsen och lyssna till de många loford våra granngäster ha att säga om Solbacken. Så kommer från köket en pigg tös, som serverar oss det rekvirerade. Vi måste medge att allt vackert som sagts om Solbackens våfflor är fullt berättigadt. Våfflorna äro de mäst delikata vi smakat.

Men nu nog om våfflorna. Vi fortsätta vandringen upp på ‘Backen’. Hit upp leda en massa gångar, både på härs och tvärs. Efter mycken möda och stort besvär, men ett kärt och lönande besvär, ha vi hunnit upp. Här träder oss till mötes ett storartadt natursceneri. Den höga långsträckta Hallandsåsen i bakgrunden, det stora vida hafvet med bukten framför oss och längst inne i bukten köpingen med sina många, nya, stilfulla villor. Vid stranden en stor samling badande barn och på hafvet de små båtarne med lustseglande badgäster ombord. Vid klart väder kan man med blotta ögat skåda långt in i Hallandslandet.* *Här uppe hvimlar det af badgäster, som utsträckta i ljungen njuta af ömsom naturen, ömsom våfflor och kaffe.* *Platsen gör skäl för namnet Solbacken, ty här bränner solen het och välgörande på de stadsbleka kinderna. Men vill man inte ha sol, så kryper man bakom de små al- eller björkbuskarne, som frodas på sluttningen.

För att inte bli för tröttande och långrandig, vill jag sluta här, rekommenderande Solbacken som en den allra angenämaste utfärdsplats som kan tänkas — i Båstads närhet. Den som gästat Båstad och inte därvid gjort en titt till Solbacken, har gjort en stor förlust!

Den en gång Solbacken sett

han längtar dit igen.

Men det var sant — innan vi sluta några få ord om upphofsmannen till den natursköna plats vi nu i korthet beskrifvit. Barberaren *Alex Werner *är känd af alla Båstadsbor och badgästerna med förrästen, om inte för annat så för sitt hedervärda yrke. Men han har äfven namn om sig som den store idealisten, sträfvaren efter ljus och skönhet. Här uppe på de soliga höjderna och i den svalkande dalen har han i ett par års tid ensam och allena röjt mark och planeradt för en bekväm och till dragande tillflyktsort för den trötte vandraren, den efter frid och hamoni sökande.

Och han har lyckats! Han har skapat ett Eldorado, till hvilket hvarje med skönhetssinne begåfvad längtar och längtar, ända till denna längtan blir tillfredsställd. Alfr. L. ^[219]

En annons i tidningen Badgästen lyder: ”Våffelbruket vid Solbacken (15 min. nya vägen västerut) Båstad. Förtjusande plats för promenader. Storslagen utsikt och natur. Läskedrycker, Kaffe och Våfflor serveras.”

Om springvatten och vädur skriver Badgästen 1911: ”Solbacken den lilla fina utflyktsplatsen vid Båstad har till midsommar fått en ny attraktion i det ägaren till densamma låtit anlägga en liten fin vattenkonst på den förut så vackra Gustafsterassen därstädes. Vattnet till densamma föres från bäcken i dalen upp på höjden medels en s. k. vädur, en hydraulisk vattenpump som natt och dag arbetar genom vattnets eget tryck. Vattnet föres upp i en behållare på höjden därifrån det vidare föres till springvattnet på ofvannämnda terass. Den nya anläggningen skall säkert hälsas med förtjusning af Solbackens många vänner, som nu under de soliga dagarna kunna sitta där uppe och utom den förtjusande utsikten äfven kunna njuta af det friska vattnets porlande. De mekaniska anläggningarna äro anlagda af firman Frans G. Larsson & Son, Båstad.” ^[220]

Från en dansk turisthandbok, troligen från 1920-talet, berättas följande: ”Solbacken. Et af de Steder, der tildrager sig den Fremmedes störste Opmärksomhed, er dette Naturanläg, som findes ved Stora Landsvägen mellan Båstad og Torekow.

Fra Indgangen ved Landevejen kommer man ind i en smuk lille Dalsänkning, hvor en rislende Bäk snor sig afsted, og smukke Blomsteranläg fanger Öjet. Smalle, krogede Stier löber under skyggefulde Träer gennem tätte Buskadser forbi grönne, skyggefulde Lysthuse, og ad Broerne over den rislende Bäk kommer man til en lille Pavillon, hvorfra man har en fortryllende Udsigt over det blå Hav. I Pavillonen serveres Kaffe, The, Vafler og Läskedrikke.

Fra Dalen förer krogede Gange op på Höjderne, og overalt findes Terrasser, hvorfra man, siddende i magelige Stole, kan betragte den stadig videre Udsigt over Havet og Hallandskysten. Udsigten fra Solbackens Höjder er vidunderlig smuk, hvad enten det er tidlig om Morgenen, når Solen kaster sine förste Stråler over Jorden eller sent på Dagen, når den sänker sig i Havet och forlener det med alle Regnbuens Farver. Det höjeste Punkt på Solbacken er ca. 100 m.o.H.”^[221]

Erikstorp 1:31

Berget-Hennet ägdes på 1800-talet av en familj med många barn. Kristina, en av döttrarna, gifte sig med en man med namnet Rulin. De övertog gården vid arvsskiftet. En annan syster gifte sig med en man, som hette Face (?). Han arbetade på en lyxångare. De bodde i Amerika, men återvände till Båstad och byggde sig ett hus på denna fastigheten. Troligen var den avstyckad från Berget-Hennet.

Huset ärvde omkring 1950 av fru Faces (?) brorson snickare Martin Svensson. Familjen flyttade hit, sedan deras hus (Munktoft 1, Torekovsvägen 3) vid kyrkan blivit inlöst och rivits för gatans breddning. Syskonen Sven och Brita övertog huset efter föräldrarnas bortgång.^[222]

Erikstorp 3:13

Erikstorps by

”Styrmannens”

Gården bildades, tillsammans med Erikstorp 6:13, efter delning vid arvsskifte efter Mickel Nilsson 1786. Den ursprungliga gårdens byggnader var belägna i gamla bykärnan (Erikstorp 6:13). De tidigast kända ägarna till gården var Pehr Nilsson (1674-1753) gift 1700 med Elna Pehrsdotter från Småryd, Nils Persson (1712-1780) gift 1736 med Kari Svensdotter från Drängstorp och Mickel Nilsson (1749-1786) gift 1779 med Ingeborg Gudmunsdotter (född 1749) från Sönnertorp. Efter Mickel Nilssons död delades gården mellan hans barn Sven och Lusse. Båda gårdarna låg sammanbyggda ungefär där Erikstorp 6:13 nu ligger.

Sven Mickelsson (1779-1852) gifte sig med Elsa Nilsdotter (född 1780). Sven var en av de pådrivande vid Laga Skifte 1829. Gården beskrevs på följande vis: ”Sven Mickelsson har äfven i godt stånd befintliga åbyggnader, jämte brygghus med brunn, husbehovsqvarn finnes gemensamt till numret nära vid gården och vacker fruktträdplantering.”

Svens son Per Svensson (född 1821), som var styrman, gifte sig 1868 med Petronella Larsdotter (född 1833) från Erikstorp. Året därpå övertog de gården. Per flyttade 1873 gårdsbyggnaderna ca 100 m längre söder ut. Gamla boningshuset (”Persagår”) lär enligt vissa uppgifter ha flyttats ner till Smårydsgården.

Pers son Nils Svensson ”Styrmans Nils” (1871-1947) övertog gården efter sin far 1907.

Gården ärvdes efter Nils av hans systerson Per Sanfred Svensson. Gården var sedan 1940 utarrenderad till Herbert Paulsson på Erikstorp 6:13 och när arrendet löpte ut 1950, köpte Per Sanfreds bror Ivan Svensson (1913-1976) gården. Efter Ivans död blev hans syster Irma Svensson ägare till gården. Irma sålde gården 1990 till sin brorson Lars Svensson (född 1947).^[223]

Erikstorp 4:11

Berget Hennet

Berget-Hennet ägdes på 1800-talet av en familj med många barn. Ett av barnen var snickaren Martin Svensson. Kristina, Martins syster, gifte sig med en man med namnet Rulin. De övertog gården vid arvsskiftet. En annan syster gifte sig med en man, som hette Face (?). Han arbetade på en lyxångare. De bodde i Amerika, men återvände till Båstad och byggde sig ett hus inte långt från gården (Erikstorp 1:31). Troligen var fastigheten avstyckad från Berget-Hennet.

På äldre da´r flyttade Rulins ner till Båstad (Munktoft 1, Torekovsvägen 3). Gården såldes till den danske konstnären Poul Hagens föräldrar strax före sekelskiftet.

Jöns P. Persson arrenderade eller skötte gården åt Hagens. (Denne Jöns P. är troligen den med smeknamnet ”Hendas Jens Petter”.) Emma, en av Jöns Perssons döttrar, arbetade en tid hos familjen Hagens i Köpenhamn.

Hagens byggde villa Henned eller Hasselbacken, som den senare fick heta. Därefter styckade de av gården och sålde den till landsfiskal Lambert Forsberg. Han sålde den senare vidare till Ulla Yard^[224]

1939

Båstadskrönika. …………..Sommargästerna ha rest, efterlämnande en stilla bygd med nästan trafiktomma gator. I en känd dikt förmäles ju hurusom bonden tittade med undran och skräck efter Stenbocks kurir. Här tittar man om inte med skräck så dock med undran efter varje bil, som kör förbi i dessa bensinrestriktionernas bistra dagar. Nästan inga utflyktsfordon synas till. Sommarkaféerna vänta inte heller mer folk för denna säsong och i söndags stängdes Solbacken sedan dess gemytlige innehavare givit folk tillfälle att så pass sent ”finaläta” de uppskattade våfflorna. Men på Berget-Hennet, beläget ytterligare några trappsteg uppåt Hallandsåsen kan den, som önskar, även i fortsättningen njuta av kaffe med dopp…………….. Axel.^[225]

Sensommaren 1939 var synnerligen varm och vacker.^[226]

Erikstorp 4:14

Villa Henned, Hasselbacken

Villan byggdes1897 av musikförläggare Hagen i Köpenhamn. En av hans söner, som var arkitektutbildad ritade huset. En annan son var konstnären Paul Hagen. Villan byggdes till några år in på 1900-talet.^[227]

På fastigheten, som var avstyckad från gården Henned (Berget Hennet), byggde fadern till konstnären Poul Hagen omkring sekelskiftet en villa.

År 1911 öppnades här pensionat och café.^[228] I annons denna sommar står: ”Å den vackert belägna Villa Henned (Herr Hagens f. d. villa) serveras Kaffe, Thé och Läskdrycker. Vackra rum till uthyrning. Hel inackordering kan erhållas.” I en notis står: ”Ett nytt pensionat är öppnadt i den särdeles vackert belägna Villa Henned å väster i Båstad. Pensionatet är särskildt att rekommendera för dem, som önska en lugn och stilla sommaruppehållsplats. Pensionatet förfogar öfver flera vackra rum med härlig utsikt åt hafvet samt äger en synnerligen vacker trädgård.”^[229]

Annons i Badgästtidningen 1912: ”Hasselbacken Båstad (Fem minuters väg väster om kyrkan). Öppet från den 15 maj till den 1 oktober. Naturskönaste och vackraste plats med vidsträkt utsikt trån terrassen över hav och omgivningar. Rekommenderar sina förstklassiga rum med goda bäddar. Servering av kaffe och läskdrycker m.m. Vördsamt R. Mårtenson.”^[230]

Från en dansk turisthandbok, troligen från 1920-talet, berättas följande: ”Hasselbacken er en af Båstads störste Sevärdigheder. Den ligger på Slutningen af Åsen ved Stora Landsvägen mellem Båstad og Torekow, ca. 6 Minutters Vej Vest for Båstads Kirke. Stedet er beskyttet mod vestlige Vinde, og vegetationen, der af Naturen er rig og frodig, er forskönnet ved Stenpartier og Trapper, og den store Have (med Springvand) er anlagt terrasseformig rundt om den på Grunden liggende Villa, der er bygget af den danske Forlägger Hagen. Dennes Sön, arkitekt Hagen, har leveret Tegningen til Bygningen og udfört forskellige Skulpturarbejder, som pryder Villaen, og en anden Sön, Kunstneren Paul Hagen, har dekoreret denne invendig.

Når man besöger Hasselbacken, hvor der om Sommeren serveres Kaffe og Läskedrikke,skal man ikke nöjes med at nyde Udsigten fra selve Villaen, men må gå noget höjere op på Åsen for riktig at nyde Udsigten over Båstad og Bugten og Synet af hele det skönne Landskab, der her fra de forskellige Udsigtssteder udbreder sig for ens Blick. På disse Udsigtspunkter rundt om på Hasselbacken findes Vers indristede i Stene, der er stillet op i smukke Stendysser, og her tolkes de forskellige Fölelser, der gennemströmmer een ved at betragte den storslåede Udsigt.”^[231]

Erikstorp 5:57

Italienska vägen

”Sandbergs stuga”

Fastigheten är avstyckad från Lars Backes gård. På 1930-talet uppförde tandläkare Bertil Sandberg här en sportstuga, då på ofri grund. Stugan är ritad av Nobels ofta anlitade arkitekt Karl Güttler och ritningarna är daterade 20 dec. 1936. ^[232]

Erikstorp 6:13

Erikstorps by

Gården bildades, tillsammans med Erikstorp 3:13, efter delning vid arvsskifte efter Mickel Nilsson 1786. Den ursprungliga gårdens byggnader var belägna i gamla bykärnan (Erikstorp 6:13). De tidigast kända ägarna till gården var Pehr Nilsson (1674-1753) gift 1700 med Elna Pehrsdotter från Småryd, Nils Persson (1712-1780) gift 1736 med Kari Svensdotter från Drängstorp och Mickel Nilsson (1749-1786) gift 1779 med Ingeborg Gudmunsdotter (född 1749) från Sönnertorp. Efter Mickel Nilssons död delades gården mellan hans barn Sven och Lusse. Båda gårdarna låg sammanbyggda ungefär där Erikstorp 6:13 nu ligger.

Lusse Mickelsdotter (1784-1804) gifte sig 1801 med Nils Persson (el. Pettersson) (1773-1823) från Glimminge. Lusse dog 1804 och Nils gifte om sig 1806 med Lusse Nilsdotter (1784-1832) från Sönnertorp. Nils var även skeppare.

Vid Laga Skifte 1829 beskrevs gården så här: ”Enkan Pettersson har väl byggd, såväl mangård som ladugård och brygghus, jämte brunn i hagen, allt i godt stånd, en brunn på gården och vacker fruktträdsplantering.” Efter Lusse Petterssons död 1832 övertogs gården av hennes söner Per och Nils Peter.

Nils Peter Petersson var född 1812. Han förblev ogift och dog 1876. Per Nilsson (el. Pettersson) var född 1808. Han gifte sig 1836 med Elsa Persdotter från Heljarp.

Då byavägen från Båstadsgränsen till Erikstorps by uppmättes och väglotter fördelades 1888 stod Johannes Nilsson som ägare till gården. Johannes (född 1846) var från Bjäregården och gifte sig med Johanna Pettersdotter i Erikstorp. Johanna var troligen Per Nilssons yngsta dotter (född 1849). De fick 4 barn. Ernst Leonard, född 1879, var endast 16 år gammal, när han ”omkom såsom sjöman vid fartygets förlisning på Englands kust” 1895.

Gården byggdes om med nya ekonomibyggnader 1901 och ny mangårdsbyggnad 1902. Den gamla mangårdsbyggnaden, en ryggåsstuga, flyttades först till en plats strax väster om Skansen, för att sedan av Ludvig Nobel placeras intill Lindallén vid Bokebäck. Där kom den att inrymma Hemslöjden under många år.

Äldste sonen Nils Peter, född 1877, reste som trettonårig till Amerika. År 1907 återvänder han hem och köpte gården av sin far. Fadern flyttar då till Prästliden i Båstad. Nils Peter avyttrar strax därefter gården för att köpa en mindre gård i Grevie. Vid sidan om jordbruket bedrevs där en mindre brädgård, som Nils Peter utvecklar till vad i dag är N. P. Nilssons Trävaru AB.

Ny ägare till gården i Erikstorp efter Nils Peter Nilsson blev troligen Anton Lindgren. Anton sålde gården1929 till Herbert Paulsson (1899-1976). Han var gift med Astrid Svensson som under många år drev dansskola.

Hulda Lindell från Göteborg köpte gården 1964 i spekulationssyfte. Den tänkta byggnationen uteblev dock. Marken såldes omkring 1980 till en grannfastighet och byggnaderna till Carl Gustav och Christina Regårdh.^[233]

Erikstorp 27:2