På gården fanns en smedja. Dottern till smeden gifte sig med stationskontoristen Lövgren, som bodde i hörnfastigheten Hallandsvägen – Havsbadsvägen.^[321]

Gården inköptes av Alfred Ekelund sedan han kommit till Båstad 1913. Inne på gården uppförde han en smedja. Bröderna Oscar och Philip Hjort stöttade honom ekonomiskt. Troligen var bröderna i behov av en lämplig smed och rörläggare på Malen. Rörledningsfirman fanns kvar här till omkring 1940, då verksamheten flyttade till Skrotgården (Köpmansgatan 112 i samma kvarter Gården 2 mfl.). Familjen bodde dock kvar här och nu fick gården namnet Lillgården.^[322]

Hallavara

Hovs Hallar

I en artikel i Bagästen nr 2 1911 om Hovs Hallar berörs stenbrytningen.

”……..Vid de längst bort belägna hallarna varseblefvo vi något, som ej helt öfverensstämde med naturen. Det var en slags hiss, som användes till att föra sprängd sten ombord på fartyg, som gå till Berlin och förse staden med gatsten. Förlåt en stackars naturälskare, om en sådan apparat framlockar några eder öfver hans läppar! De äro dock uppriktigt menade och göra anspråk på att blifva förstådda på det rätta sättet. Eller förstår man lättare att Houfs hallar förvandlas till gatufyllning i den tyska hufvudstaden? Nej, någonting sådant går under allt förstånd, hvarför en hiss och dynamit i den dag som är, borde aflägsnas från nämnda ort. Ett strandparti som det vid Houfs hallar är väl värdt att skyddas mot vandalism, och nog räddar sig Berlin på något sätt. ….. Trotter. ”

I nr 4 av nämnda tidning, Badgästen, kan man läsa att konstnär Paul Fischer skänkt en tavla, utsikt över Båstad och Malen från höjden vid Buena Vista, till ett lotteri. Ändamålet med lotteriet är att få fram pengar, så att stenbrytningen vid Hovs Hallar kan förhindras. Tavlan var sommaren 1911 utställd å Strandhotellet.^[323]