Handlaren F.O. Hagström, som drev Palmquists affär (Gläntan 8, Köpmansgatan 119), ägde och bebodde denna villa på 1910-talet.^[312]

Annie och Kristian Gertzner, charkuterist på Östangård, ägde huset från omkr. 1930 till mitten av 1940-talet. Fastigheten såldes till Emil Holmberg. Huset rev på 1970-talet.^[313]

Gropemöllan 1:2

Gropamöllan

Namnet Gropemöllan är nämnd 1691 i detta års jordebok. Förledet Grope- är sydsvensk dialekt grop för dike. Slutledet -mölla är just mölla eller kvarn. I jordeboken 1691 är fastigheten beskriven som oskattlagt torp.^[314]

På en karta från 1621 gick vägen från Ö. Karup till Båstad över Stensån på en bro vid Hemmeslöv längs åns norra del fram till en bro över ån här vid möllan. ^[315]

Gropemöllan var en kvarn och ett torp under Dömmestorps sätesgård omkring 1632 – 1663. Under denna tid ägdes Dömestorp av Holger Rosencrantz, Olof Rosencrantz och Magnus Durell. År 1663 köpte Anders Jophel möllan av Magnus Durell. Jophels svärson Pehr Åkesson var 1681 ägare till möllan.

Hans Jönsson Schonberg köpte Gropemöllan 1722. Den kom att bli i släktens ägo till omkring 1840, då ryttmästare Peter Möller på Skottorps gods köpte den. Fram till 1894 ägdes den av släkterna Möller och Funck. Isac Been i Hemmeslöv arrenderade möllan mellan 1850 – 1880.

En förteckning över personer, knutna till Gropamöllan, ger följande: Anders Jophel (1663), Pehr Åkesson (1681 – 1694), Jöns Christiersson (1692 – 1693), Anders Pehrsson (1694 – 1697), Pehr Åkesson (1697 – 1709), Kiehl Påhlsson (1709 – 1712), Påhl Knutsson (1713-1714), Lars Lindgren (1715 – 1722), Hans Jönsson Schonberg (1722 – 1754), Sören Månsson (1754 – 1764), Jöns Peter Schonberg (1764 – 1814) (Denne Schonberg, boende i Båstad, och senare dennes arvingar brukade möllan med hjälp av tjänstefolk.), drängen lars Jönsson och hans hustru Catrina (1768 – 1785), drängarna Nils och Karl samt pigan Pehrnilla (1795), Nils Lindqvist (1800), torpare Jöns Nilsson (1810 – 1813), Johan Malm (1814 – 1820), änkan Sophia Schonberg (1820), kapten Christian Mattsson (1820 – 1826), Jöns Lindgren (1826 – 1830), drängen Elias Månsson (1830 – 1835), drängen Sone Svensson (1835 – 1841), Ingenjör Backemann (1837 – 1842), Anders Jönsson Lindberg (1842 – 1850), drängen Jöns Pehrsson (1844 – 1848), kustvakt Olof Andersson Björk (1846 – 1849), drängen Anders Nilsson (1850 – 1855), mjölnaren Anders Pehrsson (1855 – 1862), mjölnaren Gustaf Sjögren (1862 – 1865), mjölnaren Nils Johansson (1865 – 1871), mjölnaren Nils Svensson (1871 – 1887), drängen Christian Nilsson (1885 – 1891), drängen Hans Christian Jönsson (1891) och drängen Carl Johan Svensson (1892).^[316]

Ur en beskrivning från 1818: ”Skattelagda tullkvarnen Gropemyllan går med 3 par stenar, äger fiske och 3 tunnland jord.”^[317]

Gropemöllan var en gammal kvarn som drevs med vattenkraft från Stensån. Kvarnverksamheten upphörde 1923, då ån muddrades och kvarndämmet revs. Det var mycket fisk i ån, bl.a. fanns här en ålkista, som togs bort vid muddringen. Det berättas att arbetarna vid muddringen livnärde sig på fisk och från åkrarna längs ån fanns potatis och annat!

Under 1940-talet fanns en skrothandlare Oskar Persson, som hade skrotupplag i den gamla kvarnen. Skrotgården flyttades sedermera upp till tomten mellan Stationsterrassen och Hallandsvägen, där Linderots stenhuggeri senare låg.

Då kvarnverksamheten upphörde och fram till omkring 1930 fanns här en dansbana med namnet ”Café och Lekstuga” (!). Det gick en väg ner från landsvägen över ån och fram till dansbanan. På ängen bortanför dansbanan brukade zigenare slå upp sina läger.

Här skall också ha funnits ett mindre mejeri, där Helena Bergström var mejerska.

Då dansbanan lades ner, blev här snickerifabrik. Den innehades av byggmästare J. Levin. Även en rörledningsfirma, som innehades av Josef Pålsson, inrymdes här. Dansbanan revs i slutet av 1940-talet och rivningsvirket användes till att bygga ett nytt hus på Eskilstorp 6:26, Björkeberg. Till uthuslängan användes väggar och fönster, som de såg ut på den gamla dansbanan.^[318]