Småskolan på Lyckebacken kom till 1893. Skolan revs och vårdcentralen stod klar 1973.^[452]

Malen

Malens Havsbad

”Långt innan Malen blef så där officiellt inrangerad bland västkustbadorterna hade den varit en omtyckt vistelse för några tiotal sommargäster, hvilka årligen hos ‘Roxmans’, ‘Skeppar Nilssons’, ‘Kalkbrännarens’ m.fl. funno god och billig inackordering. Dessa badgäster betraktade sig som Båstadsgäster, och Malen ansågs höra till köpingens badortsområde.

Det skyddade läget, den härliga och sunda barrskogen, stranden med sitt ordinärt breda sandbälte, där i olikhet med många hafsbad, Rivierans icke undantagna, sanden är fullständigt bunden och fördenskull lämnar andrören absolut i fred – detta och mycket annat utgjorde ovanligt gynnsamma förutsättningar för en själfständig badort.

Äran af att ha i organisationssyfte ‘upptäckt’ Malen som badort tillkommer i främsta rummet landtbrukaren C. A. Zachrisson, som vinter 1901 – 02 energiskt arbetade för att få ett badbolag till stånd. Elaka och hånfulla ord mötte honom mångestädes, isynnerhet hos dem som befarade konkurrens. I början af år 1903 konstituerades emellertid bolaget med ett minimikapital af kr. 10 000, däraf hr Z. anskaffat 8 000 på sin lista; 300 kronor, som fattades i de 10 000, tecknades vid sammanträdet. Den första styrelsen utgjordes af hrr E. Jakobsson, J. P. Johansson, C. A. Zackrisson, J. Hulthin samt handl. Wingren. Öfriga intressenter vore från Malen och närmaste bygden; endast tre aktier hade gått till Båstads köping.

Till den 15 juni stod badhuset färdigt. Å dess öfre våning, nuvarande gymnastiklokalerna, hade arrangerats restaurangrörelse, som i två år innehades af fröknarne Nilsson.

Under denna tid sköttes läkarvården af d:r C. Nilsson från Båstad. Badgästantalet visade emellertid tendens att ökas. Därför beslöt man anställa särskild läkare för badorten. Hrr Liedman och Baumgardt satte sig fördenskull i förbindelse med d:r C. A. Claus, Ramlösa, i syfte att genom honom få anvisning på duglig badläkare. Resultatet blef, att underläkaren vid Ramlösa, d:r C. Sebardt, år 1905 antogs till badläkare här. Och till hans namn har sedan badortens utveckling på allt sätt anknutit sig. Så var det genom hans bemedling fru N. (Nanny) Holmstrand, en af södra Sveriges mest populära restauratriser, kom att engagera sig hos bolaget.

I följd af dessa personskiften kom badorten att blifva en utbrytning också från Ramlösa, liksom den förut varit en utbrytning från Båstad. Det stora anseende, Malen efter blott sex år förvärfvat i hela landet, är baseradt på icke blott de naturliga förmåner, badorten kan erbjuda sina gäster utan ock det goda rykte som d:r Sebardts framstående läkareskicklighet och fru Holmstrands utmärkta bord uppbyggt och vidmakthållit.

I detta sammanhang bör ock nämnas de personliga uppoffringar, som gjorts af vissa fastighetsägare på platsen.

Så har t. ex. ofvannämnde hr Zackrisson skänkt dels ½ tunnland jord åt bolaget (den jord, på hvilken badhuset ligger), dels den stora körvägen ned till sjön. C. Hjort har likaledes upplåtit väg från namnbågen vid vattenkiosken rakt ner till sjön. Dessutom stå hans skogsägor som allmänna promenadplatser. Äfven fastighetsföreningen Concordia är och kommer att bli en viktig faktor för samhällets sunda utveckling.

Skuggan till denna ljusmålning är att söka i det läge, hvari bolagsaffärerna befinna sig. Men – Rakel kan ej vinnas på en sjuårsperiod. Nu får man finna sig med Lea.”^[453]

Malen 1:41