19 februari 1874

Af hr Nils Hansson i Ormastorp: Angående bewiljande af ett tomtregleringsanslag till köpingen i Båstad. Från äldsta tider har det warit wanligt, att, då ett samhälle genom olyckor lider någon swårare förlust, ware sig genom eldswåda, wattenöfwerswämning, misswärxtår eller andra orsaker,Riksdagen då, genom anslag till det nödställda folket endera med eller utan återbetalningsskyl-dighet, hulpit de lidande och derigenom fått dem i tillfälle att ånyo utöfwa sin werksamhet, hwarienom dess bestånd och utweckling beror. Ett tillfälle erbjuder sig nu för Riksdagen att ytterligare bistå ett hårdt pröfwadt samhälle, som är i stort behof af hjelp. Det är denna gång ett mindre, men aktningswärdt och framåtskridande samhälle, som drabbats af en hård pröfning, nämligen köpingen Båstad, hwilten till större delen, genom eldswåda, afbrände den 9 juni 1870. Känbarare blef förlusten derigenom, att endast ett mindre antal af de nedbrända åbyggnaderna woro brandförsäkrade. Att husegare icke assurerat sina egendomar, synes wäl wid första påseendet wara en swår försummelse; men då nämnda köping icke hade stadsprivilegier, förnekades all rätt till inträde i städernas allmänna brandförsäkringswerk; äfwen förnekades rätt till inträde uti brandstodsföreningen för angränsande Söbra Åsbo och Bjäre härad, hwartill hufwudsakliga anledningen war, att husen woro tätt sammanbyggda och flertalet täckta med halm, hwilket senare utgjorde ett wäsendtligt hinder för winnande af inträde i enskilda assuransbolag, synnerligast som afgiftens stor-lek befanns större än husegare i allmänhet förmådde betala. För att nu på tidsenligt och fördelaktigaste sätt kunna ordna köpingens byggnadsutrymmesamt dess blifwande gator och torg, har det hårdt pröfwade samhället måst widkännas storauppoffringar för tomtreglering med utbyte och handel af jord. Med anledning af förut antydda förhållanden har kommunalnämden i Båstad, uti en af Konungens Befallningshafwande i Kristianstads län förordad ansökan, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes till nästlidne års församlade Riksdag göra nådig framställning om bewiljande åt nämnde köping af ett anslag utan återbetalningsskyldighet till ett belopp af 5.654 rdr såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för ordnande af gator och torg inom den wid eldswådan den 9 Juni 1870 afbrända delen af köpingen. Men Kongl. Maj:t har i nådig skrifwelse af den 28 nästlidne mars tillkännagifwit, det sådana omständigheter i förewarande fall icke förekommit, som må föranleda aflåtande af nådig proposition till Rifsdagen om medels anwisande för berőrda ändamål. För köpingen Båstad är det ganska beklaganswärdt, att skäl och omständigheter icke blifwit anförda, ur hwilka Kongl. Maj:t funnit anledning till Riksdagen afgifwa nådig proposition i berörda hänseende; då hjelpen säkert icke uteblifwit. Gerna medgifwes, att Båstad icke är någon rikswigtig plats, som staten har eller för närwarande kan påräkna stora fördelar utaf, men däremot kan dock andragas, att Båstad är en af sydwestra Sweriges förnämsta och mest besökta badorter, har ett utmärkt godt läge för en större hamnanläggning, samt är omgifwen af en rikt befolkad trakt, som med sin spanmåls- och öfriga handel är hänwisad till denna plats, hwaraf följer, att staten i en icke långt aflägsen framtid med säkerhet torde kunna påräkna rätt goda inkomster från detta handels-, sjöfarts- och industriidkande samhälle. Såsom ytterligare motiv för denna min motion är jag i tillfälle omnämna fall, som warit liknande med ofwannämnda, och der har hjelpen icke uteblifwit - till exempel Ronneby köping erhöll, efter den eldswåda som der för några år sedan härjade, ett genom riksdagsbeslut år 1865-1866 ganska ansenligt anslag af 30,000 rdr utan återbetalningsskyldighet. Will man nu jemnföra Båstad och Ronneby med hwarandra, så har jag swårt inte några skäl, hwarför den ena köpingen borde hafwa och den andra icke hafwa hjelp. Enligt min åsigt bör så wäl ett mindre som ett större samhälle inom riket, som lider en utan eget förwållande swår förlust, hafwa lika rätt attaf statskassan till någon del hjelpas ur sitt betryck. Såsom representant för Båstad är det min pligt att försöka få antydda olägenhet derstädes afhjelpt eller åtminstone till någon del lindrad, och, ehuru statskassan betydligt anlitas, will jag dock under nämnda, werkligen ömmande omständigheter, jemte det jag utbeder mig tillåtelse att till det Utskott, som kommer att behandla denna motion, få inkomma med tillhörande handlingar, anhålla, det Riksdagen behagade, utan åter betalningsskyldighet, anslå till köpingen Båstad 5,600 rdr, att anwändas till tomtregleringen derstädes och dermed i samband stående kostnader. Om remiss till wederbörligt Utskott anhålles. Stockholm den 29 Januari 1874. Nils Hansson. Häruti instämmer S. Benj. Linné. (Forts.)

Av Nils Hansson i Ormastorp: Angående beviljande av ett tomtregleringsanslag till köpingen i Båstad.

Från äldsta tider har det varit vanligt att när ett samhälle genom olyckor drabbas av en svårare förlust — vare sig genom eldsvåda, vattenöversvämning, missväxt eller andra orsaker — har Riksdagen genom anslag till det nödställda folket, antingen med eller utan återbetalningsskyldighet, hjälpt de lidande och därmed gett dem möjlighet att åter bedriva sin verksamhet, vilket är väsentligt för samhällets bestånd och utveckling.

Ett tillfälle erbjuder sig nu för Riksdagen att ytterligare bistå ett hårt pröfvat samhälle som är i stort behov av hjälp. Det är denna gång ett mindre, men respektabelt och framåtskridande samhälle som drabbats av en hård prövning: köpingen Båstad, vilken till större delen brände ned genom eldsvåda den 9 juni 1870. Förlusten blev större på grund av att endast ett mindre antal av de nedbrända byggnaderna var brandförsäkrade. Att husägare inte försäkrat sina fastigheter är vid första påseendet en svår försummelse, men eftersom köpingen inte hade stadsprivilegier förnekades all rätt till inträde i städernas allmänna brandförsäkringsverk. Även rätten till inträde i brandstodsföreningen för närliggande Södra Åsbo och Bjäre härader förnekades, huvudsakligen på grund av att husen var tätt sammanbyggda och flertalet täckta med halm, vilket senare utgjorde ett väsentligt hinder för att få inträde i privata försäkringsbolag, särskilt eftersom premiens storlek visade sig större än husägare i allmänhet kunde betala.

För att på ändamålsenligt och fördelaktigaste sätt kunna ordna köpingens byggnadsutrymme samt dess framtida gator och torg har det hårt pröfvade samhället måst göra stora uppoffringar för tomtreglering med utbyte och handel av jord.

Med anledning av de förhållanden som antydts har kommunalnämden i Båstad, i en av Kungens befallningshavande i Kristianstads län förordad ansökan, hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att Kungl. Maj:t täcktes inför nästa års samlade Riksdag göra nådig framställning om beviljande åt nämnda köping av ett anslag utan återbetalningsskyldighet till ett belopp av 5.654 rdr som bidrag till kostnaderna för ordnande av gator och torg inom den vid eldsvådan den 9 juni 1870 nedbrända delen av köpingen. Men Kungl. Maj:t har i nådig skrivelse av den 28 nästa mars tillkännagett att sådana omständigheter i föreliggande fall inte förekommit som kan föranleda beviljande av nådig proposition till Riksdagen om medelsanvisning för nämnda ändamål.

För köpingen Båstad är det mycket beklagansvärt att skäl och omständigheter inte blivit anförda ur vilka Kungl. Maj:t funnit anledning att till Riksdagen avge nådig proposition i detta hänseende; hjälpen skulle säkert inte uteblivit då.

Det medges gärna att Båstad inte är någon riksviktig plats från vilken staten för närvarande kan påräkna stora fördelar, men däremot kan dock anföras att Båstad är en av sydvästra Sveriges förnämsta och mest besökta badorter, har ett utmärkt gott läge för en större hamnanläggning, och är omgivet av en rikt befolkad trakt som med sin spannmåls- och övrig handel är hänvisad till denna plats. Därför torde staten i en inte långt framtida tid med säkerhet kunna påräkna rätt goda inkomster från detta handels-, sjöfarts- och industriidkande samhälle.

Som ytterligare motiv för denna min motion är jag i tillfälle att omnämna fall som varit likande med det ovan nämnda, och där har hjälpen inte uteblivit — till exempel erhöll Ronneby köping efter den eldsvåda som där för några år sedan härjade ett genom riksdagsbeslut år 1865–1866 ganska ansenligt anslag av 30.000 rdr utan återbetalningsskyldighet. Jämför man nu Båstad och Ronneby med varandra kan jag inte se några skäl varför den ena köpingen borde ha och den andra inte ha hjälp. Enligt min åsikt bör såväl ett mindre som ett större samhälle inom riket som lider en utan eget försvållande svår förlust ha lika rätt att från statskassan till någon del hjälpas ur sitt betryck.

Som representant för Båstad är det min plikt att försöka få nämnda missförhållande där hjälpt eller åtminstone till någon del lindrat, och fastän statskassan skulle bli betydligt belastad, vill jag dock under nämnda verkligen betryckande omständigheter, tillsammans med det att jag ber om tillåtelse att till det utskott som kommer att behandla denna motion få inkomma med tillhörande handlingar, anhålla att

Riksdagen behagade, utan återbetalningsskyldighet, anslå till köpingen Båstad 5.600 rdr, att användas till tomtregleringen där och därmed sammanhängande kostnader.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 29 januari 1874. Nils Hansson. Häruti instämmer S. Benj. Linné. (Forts.)