23 juli 1874

Bref till Öresunds-P:n. Båstad d. 18 juli.När man kastar en blick på de långa förteckningarne öfver brunns- och badgäster, och man tänker på de många tusende, som slagit sig ned på åtskilliga ställen, frestas man tro, att slägtet i hög grad försämrats, och att mängden hade ett verkligt behof af en helsoberedningstid; men kommer man på platsen, finner man hos många mer helsa än sjukdom. Gerna medgifves, att skenet här mer än någonsin kan bedraga, men hos alla är val förhållandet icke så. Den högförnäma, liksom den måttligt förnäma verlden har sina samlingsplatser vid brunns- och badorter der, hvarest man kan täfla i toiletten och visa sig på baler till sin fördel, och dess bemödanden härutinnan göra den lugne betraktaren rätt mycket nöje för stunden, men han flyr dock snart derifrån till sina ensamma vandringar, i hvilka han för sin del finner nöjen, som äro honom vida kärare. Har han ett år sett sig mätt på de förra, väljer han sedan en annan mera stilla plats, der vistelsen blir angenämare, om än mindre omvexlande. En sådan plats är den lilla köpingen Båstad, hvilken nu börjat blifva så återuppbyggd, att den ånyo kan emottaga ett större antal badgäster. Hittills lära 130 vara antecknade, men deras lefverne är svårare att beskrifva, ty de tyckas verkligen mera sköta sin helsa än sina nöjen. Der synes icke, åtminstone sällan, till den svindelartade sjukdom, som merändels gör inkräktningar blott på svaga hjernor; och skulle denna, som vi vilja kalla isoleringshögfärden, hvilken likväl öfverhufvud sett sina skönaste dagar, här fatta någon, så lemnar ingen deråt någon vidare uppmärksamhet, för att ej göra den mera vigtig, än den tror sig sjelf vara. Man går beskedligt åt sidan, och lemnar den tillräckligt rum att sloka vingarne. På denna lilla stadsfläck, med sin allmänna och berömvärda liflighet, sätter man värde på ett umgämge, som utan högmodig ödmjukhet håller sig inom sina naturliga gränser, och man älskar en sådan god ton, som är icke en blott godtycklig form, hvilken man efter omständigheterna på - och afkläder, utan som är en genom den andliga riktningen gifven yttre naturbestämdhet, som antager skepnaden af nödvändighet. En större liflighet kunde alltså ega rum med en sådan naturskön samlingsplats, som Båstad erbjuder i sitt vackra Pershög, der man på senare tiden börjat göra något för de besökandes förströelse. Man finner i år i paviljongens stora sal ett godt fortepiano, hvarigenom, utom den njutning musiken i sig sjelf erbjuder, äfven ungdomen kan finna tillfälle att improvisera en liten oskyldig bal utan anspråk på föräldrarnes kassor, ty toiletten hehöfver vid dessa tillfälliga nöjen ej gå utöfver den hvardagliga. En hjelplig restauration erbjuder ock derstädes förfriskningar, med hvilka enhvar, som ej har för öfverdrifna fordringar, kan finna sig fullkomligt belåten. En mindre dansbana och en kägelbana finnas också nyligen i parken uppförda, hvilket visar, att Båstadsboarne med sina i allmän-het mindre tillgångar ej sakna vilja att bereda främlingen tillfällen till förströelser. Men hvad som återstår att önska är, att badhusen blefvo litet konfortablare och ändamålsenligare i förhållande till behofvet och tidens fordringar, och framför allt, att de ytterst belägna blefvo mera dragfria, och fingo ett mera framstående skjul vid den närmaste yttersidan, så att icke, äfven i den ringaste mån, sedelagarne behöfva dispenseras. Man tror likväl, att dessa billiga önskningar skola också framdeles beaktas, blott badgästernas antal fortfar att ökas, och derigenom tillgångar uppkomma, som göra sådane arrangemanger möjliga, ty det vore orimligt att begära alltför stora egna uppoffringar af ett så litet samhälle. - Orsaken att lifligheten icke ännu är så stor, som den kunde vara, ligger naturligtvis icke i stället, som i naturskönhet kan täfla med mången större badort, och har en samlingsplats, som erbjuder den bästa fristad derför, man vill tänka sig, utan får den sökas i brist på personer, som hafva vilja eller förmåga att göra sig besvär med något, som kan gifva ett omvexlande innehåll af det hela. Man lefver kanske för mycket för sig sjelf för att undvika ett socialt lif, och det ar visst godt, när vid en badort hvar och en är en man för sig, blott man ej derigenom visar en öfverlägsenhet, som i sig sjelf med sitt sjelftagna anspråk tillkännagifver blott en half bildning. Den sanna bildningen, fastan den skiftar i många former, är till sitt väsende en, och just det frimuraretecken, som förbrödrar menniskorna, och lärer dem att igenkänna hvarandra såsom stridsmän för mensklighetens gemensamma mål i behjertande af den Romerske skaldens ord: "Jag är menniska och för intet menskligt bör jag vara främmande". Genom ett anspråkslöst socialt umgämgeslif kan derföre tiden vid en badort med ett så trefligt skaplynne, och betraktad som en tillflyktsort för mera anspråkslösa badgäster, framflyta angenämare, ty här mer än annorstädes äro alla sådane konvenanser öfverflödiga, som begränsa umgänget. Ett sådant lif skulle ock väcka intresse hos kringliggande orts ståndspersoner, för hvilka Båstad med sina utomordentligt uppfriskande bad och natursköna belägenhet alltid haft sin dragningskraft, såsom de förra tiderna med sin erfarenhet bevittna. Sakna individerna vid en mindre badort böjelse att identifiera sig med hvarandra, så saknas också den rätta ingrediensen för bildande af dess rätta karakter. Man önskar sig vid en sådan badort se dess gäster och egna invånare förena sig till ett verkligt folklif med ett folknöje i högre mening, men i christlig anda, och det kan blott uppstå, der jemlikhet-sprincipen tillämpas - likväl i alla sina konseqvenser. Det är emedlertid för tidigt att ännu bedöma förhållandet. Utslaget får ej fällas sålänge fatalierna ej äro förflutna, men dessa böra ej förloras af dem, som ej hafva för bestämd afsigt att sluta sig helt och hållet inom sig sjelfva.-n.

Brev till Öresunds-P:n.

Båstad d. 18 juli.

När man kastar en blick på de långa förteckningarna över brunns- och badgäster och tänker på de många tusen som slagit sig ned på olika ställen, frestas man att tro att släktet i hög grad försämrats och att mängden hade ett verkligt behov av en hälsoberedningsperiod. Men kommer man på platsen finner man hos många mer hälsa än sjukdom. Gärna medges att skenet här mer än någonsin kan bedraga, men hos alla är väl förhållandet inte så. Den högförnäma världen liksom den måttligt förnäma världen har sina samlingsplatser vid brunns- och badorter där man kan täfla i toiletten och visa sig på baler till sin fördel, och deras bemödanden härutinnan gör den lugne betraktaren rätt mycket nöje för stunden. Men han flyr dock snart därifrån till sina ensamma vandringar, i vilka han för sin del finner nöjen som är honom vida kärare. Har han ett år sett sig mätt på de förra väljer han sedan en annan mer stilla plats där vistelsen blir angenämare om än mindre omväxlande. En sådan plats är den lilla köpingen Båstad, vilken nu börjat bli så återuppbyggd att den åter kan ta emot ett större antal badgäster. Hittills ska 130 vara antecknade, men deras leverne är svårare att beskriva, ty de tyckas verkligen mer sköta sin hälsa än sina nöjen. Där synes inte, åtminstone sällan, till den svindelartad sjukdom som mestadels gör inkräktningar blott på svaga hjärnor. Och skulle denna, som vi vill kalla isoleringshögfärden — vilken likväl överhuvud taget sett sina vackraste dagar — här fatta någon, så lämnar ingen däråt någon vidare uppmärksamhet för att inte göra den viktigare än den tror sig själv vara. Man går beskedligt åt sidan och lämnar den tillräckligt rum att sloka vingarna. På denna lilla stadsfläck med sin allmänna och berömvärd livlighet sätter man värde på ett umgänge som utan högmodig ödmjukhet håller sig inom sina naturliga gränser. Och man älskar en sådan god ton som inte är en blott godtycklig form vilken man efter omständigheterna på- och avkläder utan som är en genom den andliga riktningen given yttre naturbestämdhet som antar skepnaden av nödvändighet. En större livlighet kunde alltså äga rum med en sådan naturskön samlingsplats som Båstad erbjuder i sitt vackra Pershög där man på senare tiden börjat göra något för de besökandes förströelse. Man finner i år i paviljongens stora sal ett gott fortepiano, varigenom utöver den njutning musiken i sig själv erbjuder även ungdomen kan finna tillfälle att improvisera en liten oskyldlig bal utan anspråk på föräldrars kassor. Ty toiletten behöver vid dessa tillfälliga nöjen inte gå utöver den vardagliga. En hjälpsam restauration erbjuder också därstädes förfriskningar med vilka enhvar som inte har för överdrivna fordringar kan finna sig fullkomligt belåten. En mindre dansbana och en kägelbana finns också nyligen i parken uppförda, vilket visar att Båstadsbornas med sina i allmänhet mindre tillgångar inte saknar viljan att bereda främlingen tillfällen till förströelser. Men vad som återstår att önska är att badvhusen blev lite bekvämare och ändamålsenligare i förhållande till behovet och tidens fordringar, och framför allt att de ytterst belägna blev mer dragfria och fick ett mer framstående skjul vid den närmaste ytterkanten, så att inte, även i den ringaste mån, sedligheten behöver dispenseras. Man tror likväl att dessa billiga önskningar också fortsättningsvis ska beaktas blott badgästernas antal fortfar att öka och därmed tillgångar uppkommer som gör sådan arrangemang möjliga. Ty det vore orimligt att begära alltför stora egna uppoffringar av ett så litet samhälle. — Orsaken att livligheten inte ännu är så stor som den kunde vara ligger naturligtvis inte i stället som i naturskönhet kan täfla med många större badorter och har en samlingsplats som erbjuder den bästa fristad därför man vill tänka sig utan får den sökas i brist på personer som har vilja eller förmåga att göra sig besvär med något som kan ge ett omväxlande innehål av det hela. Man lever kanske för mycket för sig själv för att undvika ett socialt liv, och det är visst gott när vid en badeort var och en är en man för sig blott man inte därigenom visar en överlägenhet som i sig själv med sitt själv tagna anspråk tillkännager blott en halv bildning. Den sanna bildningen fastän den skiftar i många former är till sitt väsende en, och just det frimunartecemet som förbrödrar människorna och lär dem att igenkänna varandra som stridsmän för människlighetens gemensamma mål i behjertandet av den Romerske skaldens ord: "Jag är människa och för intet människligt bör jag vara främmande." Genom ett anspråkslöst socialt umgängeliv kan därför tiden vid en badeort med ett så trefligt skaplynne och betraktad som en tillflyktsort för mer anspråkslösa badgäster framflyta angenämare. Ty här mer än annorstädes är alla sådana konvenianser överflödiga som begränsar umgänget. Ett sådant liv skulle också väcka intresse hos närliggande orts ståndspersoner för vilka Båstad med sina utomordentligt uppfriskande bad och naturskön belägenhet alltid haft sin dragningskraft såsom de tidigare tiderna med sin erfarenhet bevittnar. Sakna individerna vid en mindre badeort böjelse att identifiera sig med varandra så saknas också den rätta ingrediensen för bildande av dess rätta karaktär. Man önskar sig vid en sådan badeort se dess gäster och egna invånare förena sig till ett verkligt folkliv med ett folknöje i högre mening men i kristen anda, och det kan blott uppstå där jämlikhetsprincipen tillämpas — likväl i alla sina konsekvenser. Det är emellertid för tidigt att ännu bedöma förhållandet. Utslaget får inte fällas så länge fatalierna inte är förflutna men dessa bör inte förlustas av dem som inte har för bestämd avsikt att sluta sig helt och hållet inom sig själva. -n.