13 februari 1839

Prestmannen C. G. Lindblom, som fått tillstånd att öfverflytta till Amerika med hustru och sex barn, har hos Redakt. anhållit att i Tidningen få införa nedanstående "Afsked och Redogőrelse;" dertill, såsom han säger "högligen förbunden" af Götheborgs Stifts-Tidningar för sistl. månad, hvarest det om honom, "hårdt", men måhanda "rättvist", yttras : "att han inom nämnde Stift anställd i tjenst, ofta lemnat densamma och ingifvit särskilda ansökningar, dels om förändring af station, dels om tjenstledighet, samt sedermera, efter tjenstgöring inom andra Stift återkommen till Götheborgs, ådagalagt samma ombytlighet; samt att han, böjd for hvarjehanda Äfventyr, åsidosatt sitt Embetes högre kraf, och blifvit for tjensteförseelser tvenne gånger ådömd varningsgrader." -Redakt. villfar hans begäran, ehuru vi ej inse hvad fördel han kan hafva af denna sin "Redogörelse" och sitt "Afsked", helst han, förmodligen för att på något sätt stifta sitt åminne i Sverige, utgifvit och sjelf "till vänner och välgörare" utdelat sitt porträt, med denna prunkande Titel: Carl Gustaf Lindblom af Sverige, *) Prest, Krigsman, Skald och Författare en miniature." - Läsaren får emedlertid här tillfälle att göra bekantskap med hans Författaretalent, både i prosa och vers; oss synes innehållet, som mest åsyftar hans torftighet och fattigdom, jämmerligen "sticka utaf" emot den prålande underskriften å Porträtet. Redakt. "Afsked och Redogörelse. **) Det är en ädel konst att alltid säll sig tycka; Hur mången, med főrtjenst, kan dock ej gőra lycka? BERGKLINT. Jag lemnar nu, icke utan sorg och saknad, Götheborgs Stift, vid min af Hans Kongl. Maj:t Aller Nådigst, med Hustru och sex Barn, beviljade resa åt Amerika, för att der, i Presterlig väg, söka dagligt bröd, då troligtvis numera intet står mig åter i det kära Fäderneslandet, ehuru i ansöknings-väg till Predikants-Beställningen vid Kongl. Invalide Corpsen på Ullriksdahl, och finner mig högligen förbunden, enligt Götheborgs Stifts-Tidningar för den sistförflutna månaden af d. 31 redogöra for min hittills framfarna lefnad och tjenstgöring derstädes, nemligen: Jag är född i Thorskinge Socken uti Småland d. 17 Febr. 1792, af medellösa Föräldrar, der Fadren var Krigsman vid Kongl. Jönköpings Regimente, och vid 9 års ålder inöfvade mig uti Skräddar-handtverket. I dylik befattning vistades i Breareds Socken i Södra Halland 1804; Inskrefs i Halmstads Trivial Schola 1809; Conscriberad Militaire och Fältväbel vid Hallands Kongl. Infanterie Bataillon 1813 under Strandposteringen i Skåne och kriget i Norrige; Med Chefens permission Student i Lund d. 12 Oct. 1814, för Esaias Tegnér, och erhöll vittnesbördet: Approbatur; I trenne Vettenskapsgrenar undfick Facillime Admittitur, vid lemnandet af Seminarium och Kongl. Carolinska Academien; Endtledigad från Krigstjensten 1815; Derefter Informator på Forsheda Qvarn i Vestbo och Margreteberg vid Venershorg; Cum Admonitione Prestvigd i Götheborg till Stiftets tjenst d. 8 Nov. 1816; Gift i Båstad med Jungfru Agnete Christine Wänström 1818, begåf-vade med 11 barn; I hemstiftet tjenstgjort inom följande Pastorat: Styrsö, 2:ne gånger i Näsinge, Thorslanda, Krokstad, Broo, Tjörn, Weinge, Knäred, Ränneslöf, Halmstad, Svenljunga, Mjöbäck, Foss, Gällared, Kongsäter, 2:ne gånger i Tegneby, och i Stora Lundby, samt till Stiftets tjenst fram- och tillbakaflyttat 300 mil; På Kallelse utom Stiftet uti Båstad, Vestra Karup, Riseberga, Gråmanstorp, Nacka, Erstavik och Dande-ryd, m. fl .; Predikat inalles uti *) I sanning, ett vackert Präbende, som tycks böra kunna föda sin man! **) Inför de Respectiva Tidnings Redactioner i Riket, som gunstbenäget behaga i sina blad upptaga detta, stannar jag uti den aldra största tacksamhets förbindelse! 111 kyrkor; Besőkt Upsala Kongl. Universitet 1823; Med improbation disputerat för Pastoral-Examen i Götheborg 1829; Utgifvit flera Predikningar och Skrifter i allmänt tryck, hvaraf några utgått i nya upplagor. Varit på Förslag till Kongs-hamns, Örby, Fjärås's, Örgryte, Halmstads, samt 2:ne gånger under omrőstning till Götheborgs Domkyrkas Comministraturer - och - (såsom behofvets Son och en fattig Far, ofta nödgats strida for utbekommandet af min lilla årliga lon: Bco Rdr Femtio (50), samt icke alltid, för bristande medel, kunnat verkställa de flyttningar dit mig anbefallts, hvilka fel vållat de tvenne omnämnde varningsgrader). - Den förvarar bäst sitt eget sanna menniskovärde, som sorgfalligt vaktar sig ifrån att nedsatta och kränka hvarje annans !? så tror jag - och - Du undrar väl, Min Vän! det jag så torftig är: En sten, som ofta flytts, så sällan mässas plär! Jag pantsatt har mitt Uhr, för att i Stiftet flytta, Mitt Åkdon sälja måst, som gjort mig mängärs nytta. - Det förra hjelp mig loss hos Vännen Borgenström, Det sednare jag mist; men aktar som en dröm. --. Jag tarfvar ock Din hjelp, för att ur Riket fara, Och var försäkrad om, det jag skall tacksam vara! Det smärtar mig, Min Vän! att jag skall nödgas tigga, Som fem och tjugo är ej synts i lättja ligga; Men saknar dagligt bröd till mig och min Famille - Jag fäller här en tår - och ville tiga still; Men nej! - ett ömt Farväl Dig Vän - Välgörare !! Så länge hjertat slår, är jag Din tjenare -- - Ett vill jag bedja Dig, i mensklighetens namn: Glöm felen; men ej mig - hjelp Gud till lycklig hamn! Och sist jag önskar Dig, Du lystra Götheberg! All Välgång - Sällhet - Frid - Gud skydde från all sorg! När jag på böljan vräks at obekanta stränder - Jag ser an akter ut åt Kära Svea Länder - -- Och det skall bli min bön: Gud Stad och Landskap styr! Gör sällt, for Kung och Folk, hvart ögonblick, som flyr!!! Götheborg den 7:de Februarii 1839. Carl Gustaf Lindblom.“

Prästen C. G. Lindblom, som fått tillstånd att flytta till Amerika tillsammans med sin hustru och sex barn, har anhållit att få publicera nedanstående "Farväl och redogörelse" i tidningen. Han säger sig vara "högt förpliktad" av Götheborgs Stifts-Tidning för förra månaden, där det om honom, "hårt", men möjligen "rättvist", anförts: "att han inom nämnda stift, då anställd i tjänst, ofta lämnat densamma och ingivit särskilda ansökningar, dels om förändring av station, dels om tjänstledighet, samt senare, efter tjänstgöring inom andra stift återkommit till Götheborgs, visat samma ombytelighet; samt att han, benägen för allehanda äventyr, åsidosatt sitt ämbetes högre krav, och blivit för tjänsteförseelser två gånger dömd till varningsgrader." — Redaktionen biträder hans begäran, ehuru vi inte ser vilken fördel han kan ha av denna "redogörelse" och sitt "farväl", inte minst eftersom han, förmodligen för att på något sätt stifta sitt minne i Sverige, utgett och själv "till vänner och välgörare" delat ut sitt porträtt, med denna prålande titel: Carl Gustaf Lindblom af Sverige, *) Prest, Krigsman, Skald och Författare en miniatyr." — Läsaren får här tillfälle att göra bekantskap med hans författartalang, både i prosa och vers; oss förefaller innehållet, som mestadels handlar om hans torftigheit och fattigdom, beklagligt "sticka ut" mot den pråliga underskriften på porträtet.

Redakt.

"Farväl och redogörelse. **) Det är en ädel konst att alltid säljas lycka; Hur många, med förtjänst, kan dock ej göra lycka? BERGKLINT.

Jag lämnar nu, inte utan sorg och saknad, Götheborgs stift, vid min av Hans Kunglig Majestät Allernådigst beviljade resa med hustru och sex barn åt Amerika, för att där, i presterlig väg, söka dagligt bröd, då förmodligen intet står mig återstår i det kära fäderneslandet, ehuru i ansökningsväg till predikatstjänsten vid Kungliga Invalide Corpsen på Ullriksdahl, och finner mig högt förpliktad, enligt Götheborgs Stifts-Tidning för den senast förflutna månaden av d. 31 att redogöra för min hittills framfaren levnad och tjänstgöring därstädes, nämligen:

Jag är född i Thorskinge socken i Småland d. 17 februari 1792, av medellösa föräldrar, där fadern var krigsman vid Kungliga Jönköpings regemente, och vid 9 års ålder tränad i snickarhantverk. I sådan befattning vistades i Breareds socken i Södra Halland 1804; inskrevs i Halmstads trivialskola 1809; värvad militär och fältväbel vid Hallands Kungliga infanteribataljon 1813 under strandpostering i Skåne och kriget i Norge; med chefens tillstånd student i Lund d. 12 oktober 1814, för Esaias Tegnér, och erhöll vittnesbördet: Approbatur; i tre vetenskapsgrenar fick jag Facillime Admittitur, vid avgången från seminarium och Kungliga Karolinska akademien; entledigad från krigstjänsten 1815; därefter informator på Forsheda kvarn i Västbo och Margareteberg vid Vänersberg; Cum Admonitione prästvigd i Göteborg till stiftets tjänst d. 8 november 1816; gift i Båstad med fröken Agnete Christine Wänström 1818, välsignad med 11 barn; i hemstiftet tjänstgjort inom följande pastorat: Styrsö, två gånger i Näsinge, Thorslanda, Krokstad, Broo, Tjörn, Väinge, Knäred, Ränneslöf, Halmstad, Svenljunga, Mjöbäck, Foss, Gällared, Kongsäter, två gånger i Tegneby, och i Stora Lundby, samt för stiftets tjänst fram- och tillbakaflyttat 300 mil; på kallelse utom stiftet i Båstad, Vestra Karup, Riseberga, Gråmanstorp, Nacka, Erstavik och Dande-ryd, m. fl.; prädikat sammanlagt i 111 kyrkor; besökt Uppsala Kungliga universitet 1823; med improbation disputerat för pastoral-examen i Göteborg 1829; utgett flera predikningar och skrifter i allmänt tryck, varav några utgetts i nya upplagor. Varit på förslag till Kongshamns, Örby, Fjärås, Örgryte, Halmstads, samt två gånger under omröstning till Götheborgs domkyrkas comministraturer - och - (såsom behövets son och en fattig far, ofta nödgats kämpa för utkomsten av min lilla årliga lön: Bco Rdr femtio (50), samt inte alltid, för bristande medel, kunnat verkställa de flyttningar dit mig anbefallts, vilka fel orsakat de två nämnda varningsgrader). - Den bevarar bäst sitt eget sanna människovärde, som försiktigt väktasr sig från att nedsätta och kränka varannanns !? så tror jag - och -

Du undrar väl, min vän, varför jag är så fattig: En sten, som ofta flyttas, så sällan mossas mattigt! Jag pantsatt har mitt ur, för att i stiftet flytta, Min åkdon såld jag måste, som gjort mig många timmars nytta. - Det förra hjälp mig loss hos vännen Borgenström, Det senare jag mist; men aktar som en dröm. --. Jag behöver också din hjälp, för att ur riket fara, Och var försäkrad om, att jag skall tacksam vara! Det smärtar mig, min vän, att jag skall nödgats tigga, Som tjugofem är ej synts i lättja ligga; Men saknar dagligt bröd till mig och min familj - Jag fäller här en tår - och ville tiga stilla; Men nej! - ett ömt farväl dig vän - välgörare !! Så länge hjärtat slår, är jag din tjänare -- - Ett vill jag bedja dig, i människlighetens namn: Glöm felen; men ej mig - hjälp Gud till lycklig hamn! Och sist jag önskar dig, du älskade Göteborg! All välgång - lycka - frid - Gud skydde från all sorg! När jag på vågorna kastas till okända stränder - Jag ser än efter ut åt kära Svea länder - -- Och det skall bli min bön: Gud stad och landskap styr! Gör lyckat, för kung och folk, vart ögonblick, som flyr!!!

Göteborg den 7 februari 1839. Carl Gustaf Lindblom."