Skånska Correspondenten
6 oktober 1849
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Ett litet Bidrag till Doktor Reuterdahls Kyrkohistoria. Hvad skall en opartisk domare dömma om Lunds Dom-Kapilel och Kontraktsprosten Ambrosius Jönsson med alla dess advokatoriska undanflykter? För att afgifva svar på den frågan, torde medföljande 2:ne Utslag förtjena en offentlig granskning, samt lända till ledning för omdömet. Den 16 Juni 1841 förklarade Lunds Dom-Kapitel numera aflidne kyrkoherden i Båstad Silfverstrand skyldig till andra varningsgraden för det han döpt ett i Westra Karups församling födt barn, utan att derom ställets kyrkoherde underrätta. Fastän kyrkoherden Silfverstrand sökte urskulda sig så godt han förmådde, kunde dock den gången inga ursäkter hjelpa, om han ock utan uppsåt felat. Han blef enligt lag såsom felande dömd och utan skonsmål fälld till ansvar, men deremot icke ålagd att till Pastor i Karup erlägga den för barndopet uppburna betalningen. Den 22 Augusti 1849 förklarade samma Högvördiga Dom-Kapitel Kyrkoherden i Förslöf, Kontraktsprosten Ambrosius Jönsson (efter allt utseende en persona grata) fast anmäld för enahanda embetsfel, fri från allt vidare ansvar, men dock skyldig att erlägga till Pastor i W. Karup den emottagna betalningen för barndopet, hvilket Silfverstrand deremot undslapp; hvarförutan H:r Ambrosius Jönsson, som efter barndopets förrättande utfärdat flyttningsattesten för barnets föräldrar, hvilka redan i minst trenne månader varit boende inom W. Karups pastorat, låtit i samma attest anteckna barnet såsom födt i Grefvie Socken, låtsande sig icke veta, att det var födt inom W. Karups församling och förmenande sig dermed hafva uppfyllt allan rättfärdighet samt lyckligen och väl förekommit allt ansvar, äfven i detta fall förklarades oskyldig. Fader Ambrosii Advokatoriska fint, som naturligtvis hos honom kan lättligen förenas med ära och samvete, förfelade ej sitt ändamål i ett Dom-Kapitel, der H:r Ambrosius äger så många sympathier, hvarföre han också befriades från allt ansvar för ett oriktigt prestbevis såsom naturligtvis tillkommet utan allt uppsåt, öfver hvilket likväl Gud allena dömmer. - - Det lyster oss att se, om alla Kyrkoherdar inom Lunds Stift kunna påräkna samma skonsamhet för enahanda förseelser, ja, för vida mindre. Afskrift. Consistorii Ecclesiastici Utslag i afseende på anmälan af Professorn Prosten Magister C. Eberstein att Kyrkoherden i Båstad J. E. Silfverstrand, sedan pigan Bengta Larsdotter, den 25 Februari 1839 framfödt barn inom Westra Karups pastorat, derstädes döpt det, och den 16 November samma år dit försedlat Modren, utan uppgift att hon icke undergått enskilt skrift, hvaraf följden blifvit att hon fått begå den Heliga Nattvarden, deröfver Kyrkoherden Silfverstrand, hörd, sig förklarat; Gifvit i Lund den 16 Juni 1841. Förklaringsvis har Kyrkoherden Silfverstrand anfört: att då det ifrågavarande barndopet verkställdes, Bengta Larsdotter ännu var Torekows frsamlings skattförda medlem, hvadan han ansett sig på begäran kunna utan att fela mot sina Embetsåligganden barndopet förrätta; hvaremot, och beträffande saknad uppgift i Bengtas flyttningsattest, att hon ej undergått enskilt skrift, Kyrkoherden ej annorlunda mägtat förklara denna uraktlåtenhet, än att den, under uppmärksamheten delad åt flera för handen varande göromål, plötsligen tillkommit; i anseende hvartill, och då kyrkoherden, som vidgått att han inom Westra Karups Pastorat verkställt dopet å Bengta Larsdotters barn, hvarom han Professor Eberstein underrättelse icke meddelat, såmedelst, i detta mål skyldig till tvenne förseelser, hvaraf den ena, för angränsande kyrkoherde, medfört en icke obetydlig missledning i Embetsutöfningen icke låtit den honom, 1837 den 15 Februari, tilldelade varningsgraden tjena sig till iakttagande af behörig varsamhet, samt omsorgsfullt aktgifvande på författningarnes föreskrifter och Embetets fordringar, han inför Consistorium förekallad skall ånyo derom erhålla alfvarliga föreställningar, hvilka komma att gälla såsom den andra af honom undergångna varningsgraden; egandes Professor Eberstein att hvad som, i afseende pa Bengta Larsdotters enskilta skrift, hittills åsidosatt blifvit, verkställa. Den häråt missnöjde äger att inom Trettionde dagen efter häraf erhållen del, med bevis om tiden då sådant inträffat, sina besvär i Höglofl. Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge inlemna och inom samma tid i Consistorium tillkännagifva om häruti ändring sökes, samt, ifall af sådan anmälan åter inom andra Trettio dagar efter fataliedagen i Hofrätten, med bevis derifrån, inför Constistorium styrka ifall besvären fullföljde äro, så kärt honom är att vid sin talan bibehållen varda. Ut Supra. A. J. Hellstenius. H. J:sn Bergqvist. H. Reuterdahl. Johan Pettersson. H. F. Cedergren. J. Palm. Att förestående afskrift är lika med originalet intyga : N. Helmers, M. Hellquist, Musiklärare Skollärare.
Ett litet bidrag till Doktor Reuterdahls kyrkohistoria.
Vad ska en opartisk domare döma om Lunds domkapitel och kontraktsprosten Ambrosius Jönsson med alla dess advokatiska undanflykter?
För att ge svar på den frågan bör följande två utslag förtjäna en offentlig granskning och lända till vägledning för omdömet.
Den 16 juni 1841 förklarade Lunds domkapitel den nu avlidne kyrkoherden i Båstad Silfverstrand skyldig till andra varningsgraden för att han döpt ett barn födt i Västra Karups församling utan att underrätta kyrkoherde på orten. Även om kyrkoherden Silfverstrand försökte urskulda sig så väl han förmådde kunde inga ursäkter denna gång hjälpa, trots att han hade feltett utan uppsåt. Han dömdes enligt lag som felande och utan skonsamhet fälld till ansvar, men blev däremot inte ålagd att till pastorn i Karup erlägga den för barndopet uppburna betalningen.
Den 22 augusti 1849 förklarade samma högvördiga domkapitel kyrkoherden i Förslöf, kontraktsprosten Ambrosius Jönsson (efter allt utseende en persona grata), trots att han anmälts för samma slags embetsfel, fri från allt vidare ansvar. Han blev dock skyldig att erlägga till pastorn i V. Karup den mottagna betalningen för barndopet, vilket Silfverstrand däremot undslapp. Utöver detta lät herr Ambrosius Jönsson, efter att ha förrätta barndopet, utfärda flyttningsattest för barnets föräldrar, vilka redan i minst tre månader varit bosatta inom V. Karups pastorat, i samma attest anteckna barnet som födt i Grefvie socken, låtsandes sig inte veta att det var födt inom V. Karups församling. Han föreställde sig därigenom ha uppfyllt all rättfärdighet och väl förekommit allt ansvar. Även i detta fall förklarades han oskyldig. Fader Ambrosii advokatiska fint, som naturligtvis hos honom lätt kan förenas med ära och samvete, misslyckades inte sitt syfte i ett domkapitel där herr Ambrosius äger så många sympatier, varför han också befriades från allt ansvar för ett oriktigt prestbevis som naturligtvis tillkommit utan all uppsåt, över vilket likväl endast Gud dömer.
Det intresserar oss att se om alla kyrkoherdar inom Lunds stift kan räkna med samma skonsamhet för samma slags förseelser, ja, för långt mindre.
Afskrift.
Consistorii Ecclesiastici Utslag i afseende på anmälan af Professorn Prosten Magister C. Eberstein att Kyrkoherden i Båstad J. E. Silfverstrand, sedan pigan Bengta Larsdotter, den 25 februari 1839 framfött barn inom Västra Karups pastorat, derstädes döpt det, och den 16 november samma år dit försedlat Modren, utan uppgift att hon icke undergått enskilt skrift, hvaraf följden blifvit att hon fått begå den Heliga Nattvarden, deröfver Kyrkoherden Silfverstrand, hörd,
sig förklarat; Gifvit i Lund den 16 juni 1841.
Förklaringsvis har Kyrkoherden Silfverstrand anfört: att då det ifrågavarande barndopet verkställdes, Bengta Larsdotter ännu var Torekows församlings skattförda medlem, hvadan han ansett sig på begäran kunna utan att fela mot sina embetsåligganden barndopet förrätta; hvaremot, och beträffande saknad uppgift i Bengtas flyttningsattest, att hon ej undergått enskilt skrift, Kyrkoherden ej annorlunda mägtat förklara denna uraktlåtenhet, än att den, under uppmärksamheten delad åt flera för handen varande göromål, plötsligt tillkommit; i anseende hvartill, och då kyrkoherden, som vidgått att han inom Västra Karups Pastorat verkställt dopet å Bengta Larsdotters barn, hvarom han Professor Eberstein underrättelse icke meddelat,
såmedelst, i detta mål skyldig till två förseelser, hvaraf den ena, för angränsande kyrkoherde, medfört en icke obetydlig missledning i embetsutöfningen icke låtit den honom, 1837 den 15 februari, tilldelade varningsgraden tjäna sig till iakttagande af behörig varsamhet, samt omsorgsfullt aktgifvande på författningarnes föreskrifter och embetets fordringar, han inför Consistorium förekallad skall åter derom erhålla allvarliga föreställningar, vilka komma att gälla såsom den andra af honom undergångna varningsgraden; egandes Professor Eberstein att hvad som, i afseende på Bengta Larsdotters enskilta skrift, hittills åsidosatt blifvit, verkställa. Den häråt missnöjde äger att inom trettionde dagen efter häraf erhållen del, med bevis om tiden då sådant inträffat, sina besvär i Höglofl. Kongl. Hofrätten över Skåne och Blekinge inlemna och inom samma tid i Consistorium tillkännagifva om häruti ändring sökes, samt, ifall af sådan anmälan åter inom andra trettio dagar efter fataliedagen i Hofrätten, med bevis derifrån, inför Consistorium
styrka ifall besvären fullföljde äro, så kärt honom är att vid sin talan bibehållen varda. Ut Supra.
A. J. Hellstenius. H. J:sn Bergqvist. H. Reuterdahl. Johan Pettersson. H. F. Cedergren. J. Palm.
Att förestående afskrift är lika med originalet intyga:
N. Helmers, M. Hellquist, Musiklärare Skollärare.
Vad ska en opartisk domare döma om Lunds domkapitel och kontraktsprosten Ambrosius Jönsson med alla dess advokatiska undanflykter?
För att ge svar på den frågan bör följande två utslag förtjäna en offentlig granskning och lända till vägledning för omdömet.
Den 16 juni 1841 förklarade Lunds domkapitel den nu avlidne kyrkoherden i Båstad Silfverstrand skyldig till andra varningsgraden för att han döpt ett barn födt i Västra Karups församling utan att underrätta kyrkoherde på orten. Även om kyrkoherden Silfverstrand försökte urskulda sig så väl han förmådde kunde inga ursäkter denna gång hjälpa, trots att han hade feltett utan uppsåt. Han dömdes enligt lag som felande och utan skonsamhet fälld till ansvar, men blev däremot inte ålagd att till pastorn i Karup erlägga den för barndopet uppburna betalningen.
Den 22 augusti 1849 förklarade samma högvördiga domkapitel kyrkoherden i Förslöf, kontraktsprosten Ambrosius Jönsson (efter allt utseende en persona grata), trots att han anmälts för samma slags embetsfel, fri från allt vidare ansvar. Han blev dock skyldig att erlägga till pastorn i V. Karup den mottagna betalningen för barndopet, vilket Silfverstrand däremot undslapp. Utöver detta lät herr Ambrosius Jönsson, efter att ha förrätta barndopet, utfärda flyttningsattest för barnets föräldrar, vilka redan i minst tre månader varit bosatta inom V. Karups pastorat, i samma attest anteckna barnet som födt i Grefvie socken, låtsandes sig inte veta att det var födt inom V. Karups församling. Han föreställde sig därigenom ha uppfyllt all rättfärdighet och väl förekommit allt ansvar. Även i detta fall förklarades han oskyldig. Fader Ambrosii advokatiska fint, som naturligtvis hos honom lätt kan förenas med ära och samvete, misslyckades inte sitt syfte i ett domkapitel där herr Ambrosius äger så många sympatier, varför han också befriades från allt ansvar för ett oriktigt prestbevis som naturligtvis tillkommit utan all uppsåt, över vilket likväl endast Gud dömer.
Det intresserar oss att se om alla kyrkoherdar inom Lunds stift kan räkna med samma skonsamhet för samma slags förseelser, ja, för långt mindre.
Afskrift.
Consistorii Ecclesiastici Utslag i afseende på anmälan af Professorn Prosten Magister C. Eberstein att Kyrkoherden i Båstad J. E. Silfverstrand, sedan pigan Bengta Larsdotter, den 25 februari 1839 framfött barn inom Västra Karups pastorat, derstädes döpt det, och den 16 november samma år dit försedlat Modren, utan uppgift att hon icke undergått enskilt skrift, hvaraf följden blifvit att hon fått begå den Heliga Nattvarden, deröfver Kyrkoherden Silfverstrand, hörd,
sig förklarat; Gifvit i Lund den 16 juni 1841.
Förklaringsvis har Kyrkoherden Silfverstrand anfört: att då det ifrågavarande barndopet verkställdes, Bengta Larsdotter ännu var Torekows församlings skattförda medlem, hvadan han ansett sig på begäran kunna utan att fela mot sina embetsåligganden barndopet förrätta; hvaremot, och beträffande saknad uppgift i Bengtas flyttningsattest, att hon ej undergått enskilt skrift, Kyrkoherden ej annorlunda mägtat förklara denna uraktlåtenhet, än att den, under uppmärksamheten delad åt flera för handen varande göromål, plötsligt tillkommit; i anseende hvartill, och då kyrkoherden, som vidgått att han inom Västra Karups Pastorat verkställt dopet å Bengta Larsdotters barn, hvarom han Professor Eberstein underrättelse icke meddelat,
såmedelst, i detta mål skyldig till två förseelser, hvaraf den ena, för angränsande kyrkoherde, medfört en icke obetydlig missledning i embetsutöfningen icke låtit den honom, 1837 den 15 februari, tilldelade varningsgraden tjäna sig till iakttagande af behörig varsamhet, samt omsorgsfullt aktgifvande på författningarnes föreskrifter och embetets fordringar, han inför Consistorium förekallad skall åter derom erhålla allvarliga föreställningar, vilka komma att gälla såsom den andra af honom undergångna varningsgraden; egandes Professor Eberstein att hvad som, i afseende på Bengta Larsdotters enskilta skrift, hittills åsidosatt blifvit, verkställa. Den häråt missnöjde äger att inom trettionde dagen efter häraf erhållen del, med bevis om tiden då sådant inträffat, sina besvär i Höglofl. Kongl. Hofrätten över Skåne och Blekinge inlemna och inom samma tid i Consistorium tillkännagifva om häruti ändring sökes, samt, ifall af sådan anmälan åter inom andra trettio dagar efter fataliedagen i Hofrätten, med bevis derifrån, inför Consistorium
styrka ifall besvären fullföljde äro, så kärt honom är att vid sin talan bibehållen varda. Ut Supra.
A. J. Hellstenius. H. J:sn Bergqvist. H. Reuterdahl. Johan Pettersson. H. F. Cedergren. J. Palm.
Att förestående afskrift är lika med originalet intyga:
N. Helmers, M. Hellquist, Musiklärare Skollärare.