16 juni 1877

Sommarsnack. "Ändtligen ha vi fått sommar," säga väl nu med förtjusning de flesta, som alltsedan yrvädren i början af November under sju månader längtat efter att den kulna och kalla vintern skulle draga hädan. Menniskornas tycken äro dock mycket olika och ofta äfven mycket oförklarliga. Så hörde vi t. ex. sistlidne 27 Maj, den första dag från och med September månad i fjor, som hade 19 gradersvärme, huru personer klagade öfver "den förskräckliga hettan" och önskade: att den "rysliga värmen" toge slut. Det gjorde den också dagen derpå, och det dröjde flera dagar, innan sommar-värmen återkom. Sedan har det gått raskt med sommarens framsteg, och fastän flera dagar varit mera vårlika än sommarlika, så har dock vextligheten nått en snabb utveckling och nu står allt i den skönaste sommarfägring. Om det någon stund på dagen kan kännas litet qvaft, till följd afåska i luften, så tycka vi att detta tillfälliga obehag dock är öfvervinneligt, och att man verkligen gör orätt i, när man vid den minsta påhelsning af verklig sommarluft jämrar, ajar och beklagar sig. Ty icke ha vi något skäl att i vårt land grufva oss öfver en allt för tropisk värme. Hur många dagar är det väl som vi kunna utan risk att förkyla oss sitta ute i det fria bortåt aftnarne, och hur mycket mindre gynnade äro vi, än t. ex. invånarne i Frankrike, der man i allmänhet räknar 200 "solskensdagar" på året, under det vi för visso ej kunna räkna hälften deraf! Vi vilja nu ej tala om den Lombardiska slätten, der man tager tre sädesskördar på året, men äfven i jemförelse med länder som ligga oss mycket närmare, t. ex. mellersta Tyskland, äro vi i vårt land, till och med i dess sydligaste del, verkligen så föga gynnade af klimatets blidhet, att vi både i statsekonomiskt intresse och i de glada behofvens borde med glädje helsa hvart plus af sol och sommar som förunnas oss. Voltaire säger i de första raderna af sin verldsberömda historia om "Charles douze," att Sverige är ett land som har nio månaders vinter. Vi minnas, att detta uttryck framkallade mycken patri-otisk harm, när vi på skolbänken först gjorde bekantskap dermed, men månne det verkligen är så orättvist sagdt? Ännu drifva stora ismassor omkring i Bottenhafvet, och på mer än ett isberg torde Prins Friedrich Carl, ombord på "Medusa," få se solen glittra, när han i dessa dagar styr upp emot Avasaxa för att skåda "midnattssolen." Och dertill är vår sommar äfven så kort, att han åtminstone i de nordligare delarne af vårt land knappast har satt sig på sin tron, förr änhan måste abdikera till förmån för arftagaren - vintern. Men just derför att Nordens sommar är så kort, är den äfven så mycket mera tjusande, och så fort syrenerna blomma och rågen går i ax, skynda sig äfven alla och enhvar att på bästa sätt, efter råd och lägenhet, efter tycke och smak, tillgodogöra sig den korta sommarfröjd som kan vara att påräkna. En och annan har det så pass trefligt hemma hos sig sjelf, att han stannar der han är, andra hafva ej tillfälle att gifva sig någonstädes åstad, men annars blifver lösen för de fleste: "långt bort, långt bort!", och det finnes väl också intet folk, hvars individer under sommartiden till den vidsträckta grad begifva sig ut på resor, som fallet är med vårt svenska folk. Ut måste man, för att lufta sig, unga och gamla, friska och sjuka, fattiga och rika, och der omständigheterna ej tillåta långa sommarsejourer, der verkar nyare tiders associationsanda; lusttåg, billighetståg o. d. anställas, arbetareföreningar, klubbar, ordenssällskap och samfund anordna gemensamt utflykter, och så bär det åstad till närmare eller fjärmare trakter af vårt herrliga fädernesland, till vestkusten eller Gotland, till sanatoriet i Säfsjö eller till Mälarens öar, till Bökebergsslätt *) eller Troberga skog eller för Lundaboar åtminstone till Fågelsång och Räften, till Dalby hage, Alnarps park eller Örtofta d:o. Lätt är det emellertid ej för mången, som har tid och tillfälle att göra en längre sommarutflykt, att bestämma hvart han bör begifva sig. Konkurrensen är stor numera, och deröfver är ju ej skäl att sörja, men frågan är, åt hvad håll man bör vända sig, för att utom frisk luft och friska bad erhålla förmåner som ej allestädes i samma mått förefinnas. Vill man riktigt deltaga i the high life och idka all den sällskapliga sport, som merändels är lika andefattig som kostbar, då har man ju att välja mellan det i sig sjelf lilla och anspråkslösa Strömstad med sin vackra skärgård in åt granlandet Norge, eller om man tycker det ligger för långt borta, vestkustens förnämare badorter, Marstrand, Lysekil, Warberg eller Särö, såvida man ej föredrager att stanna i Helsingborg, onekligen den vackraste plats af alla, med de lättaste kommunikationer åt alla håll, och nu i sommar, efter hvad stadens tidningar påstå, försedd med gator att gå på och snart med teater att kunna sitta uti. Här har man ju också både "Helsan" och det natursköna Ramlösa, som från och med denna sommar lär hafva begynt en ny period i sin utveckling, hvilken troligen skall återförvärfva det vackra stället dess gamla anseende. Stora förbättringar hatva der blifvit gjorda, och i dagarne öppnas den spårväg, som förbinder brunnen med det i saltsjön uppförda kallbadhuset, en anordning, som utan tvifvel skall befinnas gynnande för brunnsorten, liksom behaglig för de besökande, hvilka förr måste begifva sig in till Helsingborg och det i dess norra utkant belägna badhuset, för att få bad, hvarpå ofta fick länge väntas, på grund af etablissementets otillräcklighet. - Annars har man åt detta håll att välja på Båstad, med sin vackra omgifvande natur, Torekow, med sina riktigt uppfriskande saltsjöbad, och de små fisklägena vid foten af det herrliga Kullaberg, Arilds läge och Mölle läge, hvarest numera finnas badhus och öfriga beqvämligheter, hvarpå en badgäst, äfven om han är anspråkslös, sätter högt värde. Det sköna Kulla Gunnarstorp ligger äfven här i närheten, och på denna plats kan man förena friska bad med tjusande skogsluft under skygdet af "brede böge", Men om man föredrager att på ännu närmare håll skaffa sig vederqvickelsen af svala böljor och lifvande hafsfläktar, så har man ju det med Lund så nära förenade Trelleborg eller också det vänliga, anspråkslösa Ystad, med sina vackra herresäten rundtomkring och sin fria utsigt till - Tyskland. Hvad särskildt Trelleborg angår, så äro saltsjöbaden der synnerligen goda, och badhuset, som är i alla afseenden väl ordnadt, med vänlig och tillmötesgående betjening, tillåter abonnement för hela sommaren till moderat pris. Luften är frisk och sund och tillfälle saknas ej för båtfärder utåt öppna sjön, der man alltid ser stolta seglare och väldiga ångbåtar draga förbi, för att åt skilda håll förflytta verldshandelns produkter. Billiga och goda bostäder är det ej heller svårt att få, och staden har ett hôtel, som i alla hänseenden förtjenar beröm. Från Trelleborg har man äfven lätt att göra en trip nedåt Skanör och Falsterbo, ett mål för utflykt, som alltför litet begagnas, men som vi ej kunna annat än lifligt rekommendera, såsom i hög grad intressant och egnad att framkalla mindre vanliga intryck. För öfrigt har man naturligtvis ej hvarken i Trelleborg eller Ystad att vänta något storstadsmessigt öfverraskande, men i alla hänseenden torde det vara bättre att på någon af dessa platser taga sig om också blott 14 dagars verklig och ostörd hvila, än att hvar dag svettas i en kupé från och till Malmö, brännstekas på fotvandringen ut till dess badhus och i dess badsumpar förskaffa sig en mycket tvifvelaktig eller snart öfvergående uppfriskning. De der dagliga Malmöbadresorna erinra mycket om Stockholmarnes sommarnöjen, der familje-fadern hvarje dag flackar ett par, tre timmar på en ångbåt och trött och olustig om qvällen kommer ut till sin familj, som haft tråkigt hela dagen, för att om morgonen på nytt begynna att som en skottspole fara fram och tillbaka mellan "sommarnöjet" och hufvudstaden. Hellre några dagars riktig hvila och trefnad genom gemensam sammanvaro, än en hel sommars oroliga jägtande, kommande och farande! Vill man för öfrigt begifva sig ostvart hän, utan att fara allt för långt från hemmet, så har man ju blott en färd från 8 på morgonen till 1/2 5 e. m. för att komma till det lilla, täcka Sölvesborg, der baden väl ej äro så synnerligen salta, men allt är för badgästers beqvämlighet väl inrättadt, der omgifningarna äro fulla af behag och menniskorna fulla af välvilja och originel gemytlighet. Om man kan fara förbi det frestande Ronneby, denna glänsande perla i en dyrbar ram, så har man ej heller långt till Öland och Borgholm, der man får inandas en luft som lägger sig silkeslen kring lungorna och i den herrliga slottsruinens lummiga omgifningar kan drömma sig tillbaka till vårt lands medeltid och stormagtstid. Här är allt äfven väl inrättadt för badgästers trefnad och anspråk på bad af olika slag, och lefnadskostnaderna äro ingalunda dyra. Det gifves, som läsaren finner, många ej allt för långt aflägsna ställen att välja på, för att både angenämt och nyttigt tillbringa en del af sommaren. Men om ej något af det anvisade faller i smaken, så återstår det ju att draga högre upp mot norden, der många förhållanden äro så olika med de sydsvenska, eller också att - blifva i Lund, der det dock onekligen är bäst både vinter och sommar, äfven om man här saknar de friska hafsbaden, till dess jernvägen blir färdig till Lomma då kanske äfven Lund blir en fashionabel badort.

Sommarprat.

"Äntligen har vi fått sommar," säger väl nu med förtjusning de flesta, som sedan ovädern i början av november under sju månader längtat efter att den kalla och kylig vintern skulle försvinna. Människornas åsikter är dock mycket olika och ofta även mycket oförklarliga. Så hörde vi till exempel för två veckor sedan, den 27 maj, första dagen från och med september förra året som hade 19 graders värme, hur personer klagade över "den förskräckliga hettan" och önskade att den "fruktansvärda värmen" skulle ta slut. Det gjorde den också nästa dag, och det dröjde flera dagar innan sommarvärmen återkom. Sedan har det gått snabbt med sommarens utveckling, och även om flera dagar varit mer vårliga än sommarlika, så har dock växtligheten utvecklats snabbt och nu står allt i den vackraste sommardräkt. Om det någon gång på dagen kan kännas lite kvavt på grund av åska i luften, så tycker vi att detta tillfälliga obehag är övervinneligt, och att man verkligen gör fel när man vid minsta antydan av verklig sommarvärme klagar och beklagar sig. För vi har ingen anledning att i vårt land frukta en alltför tropisk värme. Hur många dagar är det väl som vi kan sitta ute i det fria på kvällarna utan risk att frysa oss? Och hur mycket mindre gynnade är vi än till exempel invånarna i Frankrike, där man vanligtvis räknar 200 "solskendagar" om året, medan vi säkert inte kan räkna hälften av det! Vi vill nu inte tala om slätten i Lombardiet, där man skördar tre gånger om året, men även jämfört med länder som ligger mycket närmare oss, till exempel mellersta Tyskland, är vi i vårt land, även i dess sydligaste del, verkligen så lite gynnade av klimatets mildhet att vi borde med glädje välkomna varje solstråle och varje grad värme som vi får. Voltaire säger i början av sin världsberömda historia om "Charles douze" att Sverige är ett land som har nio månaders vinter. Vi minns att detta uttryck väckte mycket patriotisk harm när vi på skolbänken först mötte det, men är det verkligen så orättvist sagt? Ännu driver stora ismasssor omkring i Bottenhafvet, och på mer än ett isberg torde Prins Friedrich Carl, ombord på "Medusa," kunna se solen glittra när han nu styr mot Avasaxa för att skåda "midnattssolen." Och dessutom är vår sommar så kort att den åtminstone i de nordligare delarna av vårt land knappast har tillträtt innan den måste abdikera till förmån för arvtagaren – vintern.

Men just för att Nordens sommar är så kort är den också så mycket mer tjusande, och så fort syrenerna blommar och rågen går i ax, skyndar alla att på bästa sätt, efter möjlighet och smak, tillgodogöra sig den korta sommarnöje som kan räknas med. En och annan har det så trivsamt hemma att han stannar där han är, andra har inte möjlighet att åka någonstans, men annars blir lösen för de fleste: "långt bort, långt bort!" och det finns väl inget folk vars människor under sommaren i sådan omfattning ger sig ut på resor som det svenska folket. Man måste ut för att lufta sig, unga och gamla, friska och sjuka, fattiga och rika, och där omständigheterna inte tillåter långa sommarutflykter verkar modern föreningsanda; lustångar, billiga tåg och liknande anordnas, arbetarföreningar, klubbar, ordensällskap och samfund arrangerar gemensamma utflykter, och så går det till närmare eller fjärmare trakter av vårt härliga fädernesland, till västkusten eller Gotland, till sanatoriet i Säfsjö eller till Mälarens öar, till Bökebergsslätt *) eller Troberga skog eller för lundabor åtminstone till Fågelsång och Räften, till Dalby hage, Alnarps park eller Örtofta d:o.

Det är emellertid inte lätt för många som har tid och möjlighet att göra en längre sommarutflykt att bestämma sig för vart de ska åka. Konkurrensen är stor nu, och det är ju inte något att sörja över, men frågan är vilken riktning man bör välja för att utöver frisk luft och goda bad få förmåner som inte finns överallt i samma omfattning. Vill man riktigt deltaga i high life och idka all det sällskaplig nöje som oftast är både andlös och dyr, då måste man välja mellan det i sig litet och anspråkslösa Strömstad med sin vackra skärgård mot gränsen till Norge, eller om man tycker det ligger för långt borta, västkustens förnämare badorter, Marstrand, Lysekil, Warberg eller Särö, om man inte föredrar att stanna i Helsingborg, utan tvivel den vackraste platsen av alla, med lätt kommunikation åt alla håll, och nu i sommar enligt stadens tidningar försedd med gator att gå på och snart med teater att kunna sitta i. Här har man också både "Helsan" och det natursköna Ramlösa, som från denna sommar enligt uppgift ska inleda en ny period i sin utveckling, vilket troligen ska återvinna det vackra stället dess gamla anseende. Stora förbättringar har gjorts där, och snart öppnas den spårväg som förbinder brunnen med det i saltsjön uppförda kallbadhuset, en anordning som utan tvivel ska vara till nytta för brunnsorten och behaglig för besökarna, vilka tidigare måste åka till Helsingborg och det i dess norra utkant belägna badhuset för att få bad, vilket ofta tog lång tid på grund av etablissementets otillräcklighet. Annars har man här att välja på Båstad med sin vackra omgivning, Torekov med sina riktigt uppfriskande saltsjöbad, och de små fiskelägen vid foten av det härliga Kullaberg, Arilds läge och Mölle läge, där det nu finns badshus och andra bekvämligeter som en badgäst, även om han är anspråkslös, värderar högt. Det sköna Kulla Gunnarstorp ligger också här i närheten, och på denna plats kan man förena goda bad med tjusande skogsluft under skyddet av "breda bögen".

Men om man föredrar att på närmare håll skaffa sig väderkvickelsen av svala böljor och livande havsfläktar, så har man ju Trelleborg, som ligger så nära Lund, eller också det vänliga, anspråkslösa Ystad med sina vackra herresäten runt omkring och sin fria utsikt till – Tyskland. Vad särskilt Trelleborg angår är saltsjöbaden där mycket goda, och badhuset, som är väl ordnat i alla avseenden med vänlig och tillmötesgående betjäning, tillåter årsabonnemang till måttliga priser. Luften är frisk och sund och möjligheter saknas inte för båtfärder ut på öppna sjön, där man alltid ser stolta seglare och väldiga ångbåtar fara förbi för att transportera världshandelns produkter åt olika håll. Billiga och goda bostäder är det inte heller svårt att få, och staden har ett hôtel som förtjänar beröm i alla avseenden. Från Trelleborg kan man också lätt göra en utflykt till Skanör och Falsterbo, ett resmål som används allt för lite men som vi varmt rekommenderar som mycket intressant och lämpat att framkalla ovanliga intryck. För övrigt ska man naturligtvis inte vänta något storstadsmodernt överraskande varken i Trelleborg eller Ystad, men i alla avseenden torde det vara bättre att på någon av dessa platser ta sig en eller två veckors verklig och ostörd vila än att varje dag svettas i ett tågkupé från och till Malmö, bränns av solen på vägen till badhuset och i badhuset få en mycket tveksam eller snart försvinnande väderkvickelse.

De dagliga Malmöbadresorna påminner mycket om stockholmarnas sommarnöjen, där familjefadern varje dag flackar två, tre timmar på en ångbåt och kommer trött och lustig hem till sin familj om kvällen, som haft tråkigt hela dagen, för att nästa morgon på nytt börja att som en spole fara fram och tillbaka mellan "sommarnöjet" och huvudstaden. Hellre några dagars verklig vila och trivsamhet genom gemensam samvaro än en hel sommars orolig jäkt, kommande och farande! Vill man för övrigt åka österut utan att fara alltför långt från hemmet, så behövs bara en resa från åtta på morgonen till halv fem på eftermiddagen för att komma till det lilla, täcka Sölvesborg, där baden väl inte är särskilt salta, men allt är väl ordnat för badgästers bekvämlighet, omgivningarna är fulla av behag och människorna fulla av välvilja och original gemytlighet. Om man kan åka förbi det frestande Ronneby, denna lysande pärla i en dyrbar ram, så är det inte långt till Öland och Borgholm, där man får andas en luft som lägger sig som siden kring lungorna och i den härliga slottsruinens yppiga omgivningar kan drömma sig tillbaka till vårt lands medeltid och stormaktstid. Här är också allt väl ordnat för badgästers trivsamhet och önskemål om bad av olika slag, och levnadskostnaderna är ingalunda dyra.

Det finns, som läsaren ser, många inte alltför långt avlägsna platser att välja på för att både behagligt och nyttigt tillbringa en del av sommaren. Men om inget av det föreslagna faller i smaken, så återstår det att åka högre upp mot norr, där många förhållanden är så olika de sydsvenska, eller också att – stanna i Lund, där det onekligen är bäst både vinter och sommar, även om man här saknar de friska hafsbaden, tills järnvägen blir färdig till Lomma då kanske även Lund blir en fashionabel badort.