18 september 1880

Ett ovanligt stort antal skifmaneter, (medusa aurita), dessa geléartade. vattenklara, genomskinliga, fritt simmande stråldjur, som man sedan äldste tider kallat »hafsnässior», emedan de vid beröring förorsaka en brännande sveda, hafva under sist förflutna och denna månad förekommit vid Kattegats kust mellan Båstad och Halmstad, skrifver en korresp. till tidn. Halland. Vestkustens fiskare kalla dem gemenligen »bränn-hvalar» och bära mycken respekt för dem, enär de bruka fastna i garnen, och då dessa upphängas till torkning under vintern, förvandlas de till ett skinnartadt ämne, som dels gör garnen sköra, dels ock vid beröring sönderfaller till pulverfint stoft, som, när det intränger i ögon- och näskaviteterna, förorsakar svåra, rent af olidliga plågor. För badande är maneten också farlig, ty genom dess vidröring uppstå stundom svåra hudutslag, som trotsa alla läkarekonstens medel att fullkomligt läkas, enar de vissa tider på året alltid bryta upp igen. Deras rörelser äro långsamma och åstadkommas genom sammandragning och utvidgning af kroppen. Alltid »gå de motvind», så att vid ostanvind de i massor komma upp till kusten, der de ofta kastas af vågsvallet upp på stranden och vid vestan åter begifva sig till sjös. De uppnå en storlek af 8 till 9 tum i genomskärning.

Ett ovanligt stort antal skifmaneter (medusa aurita) – dessa geléartade, vattenklara, genomskinliga, fritt simrande stråldjur som man sedan urminnes tider kallat "hafsnässlor" – har under den senaste tiden och denna månad förekommit vid Kattegatskusten mellan Båstad och Halmstad, enligt en motsvarare till tidningen Halland. Vestkustens fiskare kallar dem allmänt "bränhvalar" och visar stor respekt för dem, eftersom de brukar fastna i garnen. När dessa sedan hängs upp för att torka under vintern förvandlas de till ett skinnartat ämne som dels gör garnen skröra, dels sönderfaller vid beröring till pulverfintt stoft. Detta stoft orsakar, när det kommer in i ögon- och näsvägar, svåra och rent av outhärdliga plågor. För badande är maneten också farlig – genom beröring uppstår ibland svåra hudutslag som trotsar alla läkarekonstens medel för fullständig läkning, eftersom de vissa tider på året alltid bryter upp igen. Deras rörelser är långsamma och åstadkoms genom sammandragning och utvidgning av kroppen. De "går alltid motvind", så att vid östanvind kommer de i massor upp till kusten, där vågsvallet ofta kastar dem upp på stranden. Vid västanvind begir de sig åter ut till sjös. De uppnår en storlek av 8 till 9 tum i genomskärning.