10 februari 1881

Vintern, som under de senaste 8-10 dagarne tycktes på allvar vilja lemna oss och upplöste sig i slask och regn samt särskildt i går presenterade sig med det mest, om jag så må säga, intensiva töväder i form af en ogenomtränglig, våt dimma, som rent af »föll ned» såsom duggregn, började återigen i natt på sitt gamla sätt och det med verklig »kläm». Från + 3 ° kl. 6 i går e. m. sjönk termometern kl. 5 i dag på morgonen till - 14 °, men steg åter i middags till - 5 °, der qvicksilfret tyckes vilja hålla sig konstant. Hoppet att våra sjökommunikationer snart nog åter skulle kunna börja, hvilket med hvarje dags töväder stigit, sjönk emellertid på samma gång som qvicksilfret. Oaktadt det förut töat med en östanvind, som t. o. m. nått höjden af »styf bramsegels-kultje», har drifisen, som med nordvest och vestlig vind gått in i Kattegats bugter och der packat sig, icke visat tendens att rubbas ur sitt fasta läge utan ligger hafvet så långt ögat når. Trovärdiga fiskare, som försökt sig med torskmete i öppna vakar på isen, försäkra, fast jag medgifver att det låter väl otroligt, att på 4 à 5 famnars vatten, stränderna härstädes äro i allmänhet ytterst långgrunda, drifisen packat sig i en lång sträcka på ett bredt bälte från Båstad till Tylö udde, så att den ligger kompakt från grund till ytan med öppna vakar på ömse sidor bältet.

Vintern, som under de senaste 8–10 dagarna tycktes på allvar vilja lämna oss och upplöstes i slask och regn — särskilt presenterade sig igår med det mest, kan man säga, intensiva töväder i form av en ogenomtränglig, våt dimma som rent av "föll ned" som duggregn — började återigen i natt på sitt gamla sätt och det med verklig "kläm". Från +3° kl. 6 i går eftermiddag sjönk termometern kl. 5 i dag på morgonen till –14°, men steg åter vid middagstid till –5°, där kvicksilver tycks vilja hålla sig konstant. Hoppet att våra sjökommunikationer snart skulle kunna börja igen — vilket med varje dags töväder stigit — sjönk samtidigt som kvicksilver. Oavsett att det förut töat med en östanvind som till och med nått höjden av "styf bramsegels-kultje", har drifisen, som med nordväst och västlig vind gått in i Kattegatsbugterna och där packat sig, inte visat tendens att rubbas ur sitt fasta läge utan ligger havet så långt ögat når. Trovärdiga fiskare som försökt sig med torskmete i öppna vakar på isen försäkrar — fast jag medger att det låter väl otroligt — att på 4 à 5 famners vatten, då stränderna härstädes är i allmänhet ytterst långgrunda, drifisen packat sig i en lång sträcka på ett brett bälte från Båstad till Tylö udde, så att den ligger kompakt från grund till ytan med öppna vakar på ömse sidor om bältet.