29 juni 1881

Från Båstad. Det heter visserligen: «Det natursköna Båstad«, och det förtjenar äfven detta epitet, ännu mer om någon eller några, med skönhetssinne begåfvade, ville och intresserade sig för att underhjelpa naturen med konstens och smakens arrangementer. Men si: «Den Gubben går inte«. Man blir nu vid det gamla och på sin höjd, å gångarne i Pershög undanskaffar en mängd fjolåriga löf, som der bildat en tjock matta. Alltså -- det förut lockande och inbjudande Båstad är, och som det vill synas, blir det icke mera. Ehuru det välgörande och hälsogifvande vattnet är af samma natur och egenskap som förut, således icke, som mycket annat fluidium utspädt, så äro dock badgästernas antal mindre och mindre med hvarje år, ja, så fåtaligt som möjligt för att kunna kallas badort. Midsommarnöjena hafva för den skull varit högst inskränkta, för att icke säga, inga. Har man gått ut på gatorna, så har der knappast synts en menniska, om icke en och annan glad fyr från Halland, som i sällskap med sin jänta, intagit någon mer än vanlig förfriskning, så att de begge hade svårt vid, att gå tiljan rätt. Besökes Pershög, kan man der träffa på ett och annat smånätt slutet sällskap (2 á 3 personer), som i all tysthet slagit sig ned i en grotta; begifver man sig derifrån till hotell-trädgården, så är der dock mera lif och löje. I Söndags hade man hitväntat en större mängd glada «laxar« från Laholm med ångaren af samma namn. Båten kom; men personalen om bord var högst fåtalig; hvilken vid ankomsten i land, på hvar sitt håll spridda, icke väckte minsta uppseende. Samma förhållande var äfven med en samtidigt ankommande ångbåt från Halmstad, der passagerarnes antal uppgick väl till 10 à 12 personer. Stämningen bland de ankomne var således icke särdeles lifvad. Och hvad var väl att bjuda ungdom på? Ingen musik och ingen dans och föga sällskap; ty de fleste och bäste Båstadsboerne voro resta ut på landet o. s. v. hafvande således icke påaktat tidnings-annonsen. Vi hafva derföre i all sköns ro och stillhet tillbringat vår midsommar och alls icke festat.

Från Båstad.

Det sägs visserligen: "Det natursköna Båstad", och det förtjänar det också verkligen — än mer om någon eller några, med skönhetssinne utrustad, ville och intresserade sig för att stödja naturen med konstens och smakens arrangemanger. Men si: "Den gubben går inte". Man blir vid det gamla och på sin höjd, på gångarna i Pershög skaffar man undan en mängd löv från förra året, som där bildade en tjock matta. Alltså — det tidigare lockande och inbjudande Båstad är, och som det verkar, blir det inte längre. Även om det välgörande och hälsogivande vattnet är av samma natur och egenskap som förut, alltså inte, som många andra vätskor, utspätt, så är dock badbortsgästernas antal mindre och mindre för varje år — ja, så få till antalet att man knappast kan kalla det badort.

Midsommarnöjerna har därför varit högst begränsade, för att inte säga obefintliga. Går man ut på gatorna ser man knappast en människa, om inte en och annan glad fyr från Halland, som i sällskap med sin tjej fått sig en mer än vanlig förfriskning, så att det var svårt för dem båda att gå rätt fram. Besöker man Pershög kan man där träffa ett och annat litet slutet sällskap (2 á 3 personer), som i all tysthet slått sig ned i en grotta; begir man sig därifrån till hotell-trädgården, så är det dock mer liv och skoj.

På söndagen hade man förväntat en större mängd glada "laxar" från Laholm med ångaren av samma namn. Båten kom, men personalen ombord var högst få till antalet; vilka vid ankomsten i land, på var sitt håll spridda, väckte inte minsta uppmärksamhet. Samma förhållande var även med en samtidigt ankommande ångbåt från Halmstad, där passagerarnas antal uppgick väl till 10 à 12 personer. Stämningen bland de ankomna var alltså inte särskilt livad. Och vad hade man väl att bjuda ungdomen på? Ingen musik och ingen dans och lite sällskap; för de flesta och bästa Båstadsborna hade rest ut på landet o. s. v. och hade alltså inte läst tidningsannonsen. Vi har därför i all lugn ro och stillhet tillbringat vår midsommar och inte festat alls.