18 oktober 1881

Breflåda. »Opartisk»! För genmälet mot hr. »R» kunna vi först i nästa n:r bereda plats. (Insändt.) Det var att förutse att det nu till nytt lif väckta förslaget om en kustbana Helsingborg-Halmstad skulle framkalla de starkaste meningsbrytningar, rörande banans riktning genom Bjäre härad och serskildt de tvenne mångomtalta öfvergångarne öfver hallandsås, som förefinnas den ena vid Sinarp och den andra vid Stafvershult, hvilka meningsbrytningar slutligen ock genom ortens tidningar helt naturligt skulle söka bana sig en väg till offentligheten. Diskussionen öppnades, om vi fattat rätt, af en insändare i Engelholms Tidning för den 16 september, hvilken gifvit sig det vackra namnet «Opartisk«, och som i tidningen Norra Sk. den 4 oktober fick sig en varm anhängare och sekundant uti en annan insändare, hvilken mera anspråkslöst undertecknat sig »X». Genom båda dessa insändares anföranden, hvilka för öfrigt förråda den närmaste och cordialaste frändskap, går som en röd tråd förslaget att Bjare härad skulle bygga sig sjelf en bibana, utgående från Torekow och anslutande sig till «hufvudbanan» vid Hjernarp. Det förslaget kallar «Opartisk« för praktiskt och vill deri se en för det af honom så ömt omhuldade Bjäre härad lysande och förhoppnings-full framtid. Slutligen kommer dock åter en ny insändare i Engelholms Tidning för den 11 oktober hvilken kallar sig »R», med den naiva frågan om herrar »Opartiskt« & Cui kunna anvisa hvarifrån medel till den så varmt förordade bibanan Torekow-Hjernarp skulle anskaffas? Också en fråga! Har då icke insändarea läst hr. «Opartisks« vältaliga upprop till det lilla fisklaget Torekow om 600 själar, qvinnor och barn inberäknade? Torekow! Ja Torekow är det som skall göra't, om icke för annat, så åtminstone för att slippa »se röken» af de förbiilande bantågen på jernvägslinien, Båstad-Engelholm. Ja ha! Torekow skall nog släppa till den erforderliga millionen blott för att det förb ...... Båstad icke måtte blifva delaktigt af någon jernvägs-kommunikation, och blott hr. «X« håller ord med de från Örkelljunga utlofvade 10,000 kronorna. Och hur storslaget för att icke säga fritt och obehindradt umgås ej den jagtlystne hr. «X» med siffror! Trakterne »ikring» den älskade Stafvershultsdalen, Tåssjö, Örkelljunga, Hishult, Fagerhult och Woxtorp, hafva tilihopa 50,000 tunnland »godartade« torfmossar, fördelade på ett 2,000 tal egare, alla liggande inom den tilltänkta (d. v. s. den af »Opartisk» & Cni tänkta) jernvägens område. Se vi nu efter i autentika handlingar, så finna vi dock: att dessa socknars hela areal utgör 115,700 tunnland, insjöarne inberäknade; att denna areal är fördelad på 2,600 hushåll, och att åtminstone Fagerhult bor öfver två mil till någon punkt af den »tilltänkta« jernvägen. Oss synes det alltså något väl tillskuret, att af 115,700 tunnland skulle icke mindre än 50,000 vara torfmosse, och att två mils afstånd skulle vara att räkna till jernvägens grannskap. Kommer så härtill beräkningen af de flitige och driftige torfmoss-possessionaternes arbeten, som skulle hafva till erforderligt resultat att 2,000 tunnland torfmosse torrlades och merglades, att 25,000 kr. kontant tillfördes det lyckliga Bjäre härad, och att lika stor summa komme jernvägen tillgodo, så kan man knappast tänka sig någon lyckligare konjunktur, någonting mera »praktiskt«, helst om de der torfmossodlingarne ville fortfara in infinitum och jordegarne icke förtröttades eller - cederade bonis. »Opartisk» menar att jernvägssträckningen Båstad -- Engelholm kunde förderfva en stor del af nu befintliga kustfarten med småbåtar samt utbrister med mycken salvelse, att det dock vore skada om intrång skulle göras i den idoga kustbefolkningens förvärf. Detta frestar oss likasom hr. »R.« att framställa den frågan huru en jernväg Båstad-Engelholm kan en sådan verkan åstadkomma då den af «Opartisk« föreslagna bibanan Torekow -Hjernarp dock icke förutsättes kunna göra det? Herr «Opartisk« synes för öfrigt vara nog mycket fången i det gamla ohållbara föreställningssättet att sjökommunikationer och landkommunikationer skulle inkräkta på hvarandras områden der de löpa någorlunda jemsides och han har intet begrepp derom att dylika kommunikationer under sådant förhållande tvärtom tillföra hvarandra rörelse och trafik. Det var naturligt att förevarande jernvägsfråga, som innefattar ingenting mindre än början till verkliggörandet af den länge eftersträfvade vestkustbanan genom Halland till Göteborg, skulle sätta mäktiga intressen i rörelse, och vi spåra dessa intressen ej mindre uti de tidningsupsatser, som vi här göra ett försök att bemöta, än äfven i en annan företeelse, hvilken förefaller oss så besynnerlig och misstänkt att den ej gerna kan förklaras annorlunda än såsom tillkommen genom hemliga machinationer. Vi mena Laholms stads vilkorliga actieteckning till belopp af 70,000 kr. omjernvägen drages genom Stafvershultsdalen, men blott 60,000 kr. om den drages genom Sinarpsdal. Hvem i all verlden kan hafva inbillat de goda Laholmiterne att de skulle vinna en större och lättare afsättning för sin lax och sina ullstrumpor uti de magra och glest befolkade socnarne omkring Stafvershultsdalen, än uti det folkrika och till största delen bördiga Bjäre härad? Men vi återkomma till artikelförfattaren «Opartisk», med hvilken vi hufvudsakligen ämnat sysselsätta oss. Han torde väl vara en fullständig gentleman och älskar sitt fosterland lika mycket som vi. Han kan derföre ej utan med det varmaste bifall helsa en jernvägsförbindelse mellan Skåne och Halland, och vi förmoda att han i likhet med oss betraktar den nu ifrågavarande såsom begynnelse till en vestkustbana ända fram till Göteborg; men det är arten af hans «opartiskhet» som ej tillåter honom att se de uppenbara fördelarne af denna banas dragande genom Bjäre härad och Sinarps dal. Oss vill det synas som ett verkligen praktiskt förslag till denna jernväg skulle taga i betraktande följande tvenne hufvudmomenter vid bestämmande af jernvägens riktning: 1:o) Att banan komme att anknytas till den punkt å redan befintlige jernvägar, som erbjöde det kortaste afståndet från den föreslagna banans slutpunkt, hvilket komme att minska banans längd. 2:0) Att banan toge sin riktning genom orter som hade att erbjuda de minsta impedimenterne, hvilket skulle förminska anläggningskostnaden. Och 3:0) att banan förlades till de folkrikaste och mest industriidkande orterne, då sådant kunde ske utan att i någon betydligare mån förröka hennes längd, hvilket skulle utöfva ett verksamt inflytande på banans bärighet. Med dessa momenter för ögonen skulle vi 1:o) vilja hafva föreslagit att banan begynnat vid Engelholm och der anknutit sig till Landskrona-Engelholms jernvägen. Hon skulle derigenom blifvit öfver två mil kortare och tagit minst en million kr. lägre aktiekapital i anspråk. Men som Helsingborgs intresset härvidlag är så mäktigt att hela jernvägsföretaget kunde komma att stranda om detta intresse icke toges med i beräkningen och tillgodosåges; så vilja vi i stället föreslå banans begynnande vid Helsingborg men med anslutning till Landskrona-Engelholmsbanan vid Engelholm. 2:0) Anse vi att banan från Engelholm skulle taga sin riktning genom Bjäre härad till Böske och vidare derifrån genom Sinarps dal till Båstad, hvarifrån hon sedan borde gå rakaste vägen till Laholm. Det har tillförene varit mycket tal om de teckniska fördelar eller svårigheter, som de begge föreslagne öfver-gångarne öfver hallandsås, nemligen den genom Sinarps dal och den genom Stafvershultsdalen, hvarför sig hafva att erbjuda eller lägga i vägen. Att meningsolikheter härvid kunnat uppstå är oss fast obegripligt. Tager man fram och betraktar de lätt tillgänglige topografiske kartorne, så ser man att hallandsås är till hela sin bredd och ända ned till sin botten genomskuren af en liten bäck, bildar den dalgång hvilken fått sitt namn efter den på norra sluttningen belägna byn Sinarp. Har finnas inga andra hinder än ett par obetydliga höjningar imarken, hvilka lätt, likasom på andra ställen sker, kunua undanrödjas genom gräfning och stensprängning. För öfrigt är hela dalens botten jemn och erbjuder den genaste vägen fram till Båstad, i hvars närhet den öppnar sig i nästan jemn nivå med den mark, som banan har att genomgå från Båstad till Laholm. Huru förhåller det sig i dessa hänseenden med den mark som banan skulle genomgå för att söka sin öfvergång öfver hallandsås genom Stafvershultsdalen? Jo först skulle banan straxt ofvan om Hjernarp genom ofantliga bergssträckningsarbeten kastas upp på åsen, för att sedan genom oafbrutna impedimenter söka sig den en mil långa vägen fram till Stafvershult, derefter passera Stafvershultsdalen för att slutligen på halländska sidan kastas ned för åsen och bilda stigningar, som vid Sinarpsdal helt och hållet kunna undvikas. Hela den sträckning af oländig mark, som banan vid öfvergången genom Stafvershultsdalen har att genomlöpa utgör en väglängd af mera än två mil, då deremot öfvergången genom Sinarps dal är föga mera än 0,4 mil lång och den trakt som banan för öfrigt har att genomlöpa erbjuder endast slät mark så väl på skånska som halländska sidan. Härtill kommer att hela banans sträckning från Engelholm och till Laholm blifver lika lång eller cirka 4,5 mil med hvilken af dessa öfvergångar som än väljes, så att någon afprutning på den ojemförligt dyrare anläggningskostnaden via Stafvershult icke är att påräkna genom någon vunnen kortare bansträckning åt detta håll. 3:0) För att nu gå ifrån de teckniska och komma till de financiella motiven för banans sträckning genom Bjäre härad via Sinarps dal, så finna vi till en början, hvad beträffar actieteckningen, att tex. V. Karups socken tecknat sig för den icke obetydliga summan af 50,000 kr., under förutsättning af jernvägens anläggande i ofvan angifna riktning; då deremot den sangviniske hr. »X» icke tilltrott sig kunna utlofva högre bidrag än 10,000 kr. från den till folknummer nära lika stora men till areal tre gånger större Örkelljungasocken, i händelse banan komme att gå genom Stafvershultsdalen. Dessutom torde väl i detta nu Bjäre härads samtlige kommunner hafva tecknat sig för minst 200,000 kr., då deremot ifrån de fem merglande torfmosse socknarne ännu icke afhörts teckning för ett öre. Detta synes utvisa en opinion, som ej vill gifva hrr. »Opartisk» och »X» med consorter rätt ifråga om jernvägens riktning. Det kan ej heller rätt gerna anorlunda vara, ty Bjäre härad är en folkrik ock bördig ort som kan skänka jernvägen en liflig både person och godstrafik, då deremot Tåssjö med flera socknar äro glest befolkade och icke kunna torgföra andra produkter än bränntorf och blåbär. Vi förbigå med afsigt skogsprodukter, ty dels är skogen, på få undantag när, redan så illa åtgången i dessa trakter, att den öfver hufvud endast lemnar tillgång till husbehofvet, och dels är en vidsträcktare skogsafverkning å de få ställen, der skogen ännu till någon betydligare del qvarstår, ingalunda önskvärd eller förtjent af uppmuntran genom underlättade kommunikationer, ty i så fall skulle hela detta ganska vidsträckta område snart blifva förvandladt till en ödemark. Då man nu tager allt detta i betraktande, så tränger sig på oss den frågan: Hvarför, i sunda förnuftets namn! skall den föreslagna jernvägen till fullt en fjerdedel af hela sin längd läggas upp i skånes och hallands allra värsta obygder då folkrika och bördiga orter finnas under fördelaktigare betingelser att tillgå? Vi trotsa den argaste Sofist att på denna fråga kunna gifva något annat »praktiskt» svar än den Norrske Stortingsmannens allbekanta: »Jo for der boer jeg!» X x Y -- Z.

THULELIFFÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAG,STOCKHOLM,meddelar Lifförsäkringar, Kapital- och Sparkasseförsäkringar samt Lifräntor. Försäkringstagare på lifstid är utan höjd premie berättigad till del i bolagets vinst. Upplysningar hos bolagets agenter: i Helsingborg i BåstadM. B. Holmgren. R. W. Holmer. Conrad Anderberg, Medagent i Åby.

Brevlåda.

"Opartisk"! För genmälet mot hr. "R" kan vi först i nästa nummer bereda plats. (Insändt.)

Det var att förutse att det nu till nytt liv väckta förslaget om en kustbana Helsingborg–Halmstad skulle framkalla de starkaste meningsbrytningar rörande banans riktning genom Bjäre härad och särskilt de två mycket omtalade övergångarna över hallandsås, som finns den ena vid Sinarp och den andra vid Stafvershult. Dessa meningsbrytningar skulle naturligt söka bana sig en väg till offentligheten genom ortens tidningar. Diskussionen öppnades, om vi fattat rätt, av en insändare i Engelholms Tidning för den 16 september, som givit sig det vackra namnet "Opartisk", och som i tidningen Norra Sk. den 4 oktober fick sig en varm anhängare och sekundant i en annan insändare undertecknad "X".

Genom båda dessa insändares anföranden, som för övrigt förråder den närmaste och mest vänlig frändskap, går som en röd tråd förslaget att Bjäre härad skulle bygga sig själv en bibana, utgående från Torekow och anslutande sig till "huvudbanan" vid Hjernarp. Det förslaget kallar "Opartisk" för praktiskt och vill däri se en för det av honom så omhuldade Bjäre härad lysande och hoppsam framtid. Slutligen kommer dock en ny insändare i Engelholms Tidning för den 11 oktober som kallar sig "R", med frågan om herrarna "Opartisk" och "X" kan anvisa varifrån medel till den förespeglade bibanan Torekow–Hjernarp skulle anskaffas. En fråga verkligen! Har då inte insändarna läst hr. "Opartisks" vältaliga upprop till den lilla fiskebyn Torekow om 600 själar, kvinnor och barn inberäknade? Torekow! Ja, Torekow är det som ska göra det, om inte för annat, så åtminstone för att slippa "se röken" av de förbiilande bantågen på järnvägsllinjen Båstad–Engelholm. Ja ha! Torekow ska nog släppa till den erforderliga miljonen blott för att det förb... [...] Båstad inte må bli delaktigt av någon järnvägskommunikation, och blott hr. "X" håller ord med de från Örkelljunga utlovade 10 000 kronorna.

Och hur storslaget—för att inte säga fritt och ohämmat—använder sig ej den jaktlystne hr. "X" med siffror! Trakterna omkring den älskade Stafvershultsdalen, Tåssjö, Örkelljunga, Hishult, Fagerhult och Woxtorp ha tillsammans 50 000 tunnland "välbetingade" torvmossar, fördelade på cirka 2 000 ägare, alla liggande inom den tilltänkta (det vill säga den av "Opartisk" och "X" tänkta) järnvägens område.

Se vi nu efter i autentiska handlingar så finna vi dock: att dessa socknarnas hela areal utgör 115 700 tunnland, sjöarna inberäknade; att denna areal är fördelad på 2 600 hushåll; och att åtminstone Fagerhult ligger över två mil från någon punkt av den "tilltänkta" järnvägen. Det synes oss alltså något väl tillskuret att av 115 700 tunnland skulle inte mindre än 50 000 vara torvmosse, och att två mils avstånd skulle vara att räkna till järnvägens närhet.

Kommer så härtill beräkningen av de flitige och driftiga torvmoss-ägares arbeten, som skulle ha till resultat att 2 000 tunnland torvmosse torrlades och mergrades, att 25 000 kr. kontant tillfördes det lyckliga Bjäre härad, och att lika stor summa kom järnvägen tillgodo, så kan man knappast tänka sig någon lyckligare konstellation, något mer "praktiskt"—helst om de där torvmossodlingarna ville fortfara in infinitum och jordägarna inte förtröttades eller – gjorde sig av med godset.

"Opartisk" menar att järnvägssträckningen Båstad–Engelholm kunde förderva en stor del av nu befintlig kustfart med småbåtar och utbrister med mycket välvilja att det dock vore synd om intrång skulle göras i den flitige kustbefolkningens försörjning. Detta frestar oss liksom hr. "R" att framställa frågan hur en järnväg Båstad–Engelholm kan åstadkomma sådan verkan då den av "Opartisk" förespeglade bibanan Torekow–Hjernarp dock inte förutsätts kunna göra det?

Herr "Opartisk" synes för övrigt vara tillräckligt fången i den gamla ohållbara föreställningen att sjökommunikationer och landkommunikationer skulle inkräkta på varandras områden då de löper någorlunda jämnsides, och han har ingen uppfattning om att sådana kommunikationer under sådant förhållande tvärtom tillför varandra rörelse och trafik.

Det var naturligt att förevarande järnvägsfråga, som innehåller ingenting mindre än början till förverkligandet av den länge eftersträväde vestkustbanan genom Halland till Göteborg, skulle sätta mäktiga intressen i rörelse. Vi spårar dessa intressen inte mindre i de tidningsartiklar som vi här gör ett försök att bemöta än även i en annan företeelse, som förefaller oss så besynnerlig och misstänkt att den inte gärna kan förklaras annorlunda än såsom tillkommen genom hemliga machinationer. Vi menar Laholms stads villkorliga aktieteckning till beloppet av 70 000 kr. om järnvägen drages genom Stafvershultsdalen, men blott 60 000 kr. om den drages genom Sinarpsdal. Vem i all världen kan ha inbillat de goda laholmiterna att de skulle vinna större och lättare avsättning för sin lax och sina ullstrumpor i de magra och glest befolkade socknarnas omkring Stafvershultsdalen än i det folkrika och till största delen bördig Bjäre härad?

Men vi återkommer till artikelförfattaren "Opartisk", med vilken vi huvudsakligen ämnat sysselsätta oss. Han torde väl vara en fullständig gentleman och älskar sitt fosterland lika mycket som vi. Han kan därför inte utan med det varmaste bifall hälsa en järnvägsförbindelse mellan Skåne och Halland, och vi förmoder att han liksom vi betraktar den nu ifrågavarande såsom början till en vestkustbana ända fram till Göteborg; men det är arten av hans "opartiskhet" som inte tillåter honom att se de uppenbara fördelarna av denna banas dragande genom Bjäre härad och Sinarpsdal.

Oss vill det synas som ett verkligen praktiskt förslag till denna järnväg skulle ta i betraktande följande två huvudmomenter vid bestämmande av järnvägens riktning: 1:o) Att banan kommer att anslutas till den punkt på redan befintliga järnvägar som erbjöd det kortaste avståndet från den förespeglade banans slutpunkt, vilket kom att minska banans längd. 2:o) Att banan tog sin riktning genom orter som hade att erbjuda de minsta hindren, vilket skulle förminska anläggningskostnaden. Och 3:o) att banan lades till de folkrikaste och mest industriidkande orterna, då sådant kunde ske utan att i någon större mån förlösa hennes längd, vilket skulle utöva ett verksamt inflytande på banans bärighet.

Med dessa momenter för ögonen skulle vi 1:o) vilja ha föreslagit att banan började vid Engelholm och där anslöt sig till Landskrona–Engelholms järnvägen. Hon skulle därmed blivit över två mil kortare och tagit minst en miljon kr. lägre aktiekapital i anspråk. Men då Helsingborgs intresse härvid är så mäktigt att hela järnvägsföretaget kunde komma att stranda om detta intresse inte togs med i beräkningen och tillgodosåges, så vilja vi i stället föreslå banans början vid Helsingborg men med anslutning till Landskrona–Engelholmsbanan vid Engelholm. 2:o) Anse vi att banan från Engelholm skulle ta sin riktning genom Bjäre härad till Böske och vidare därifrån genom Sinarpsdal till Båstad, varifrån hon sedan borde gå rakaste vägen till Laholm. Det har tidigare varit mycket tal om de tekniska fördelar eller svårigheter som de båda förespeglade övergångarna över hallandsås, nämligen den genom Sinarpsdal och den genom Stafvershultsdalen, har att erbjuda eller lägga i vägen. Att meningsskiljaktigheter härvid kunnat uppstå är oss helt obegripligt. Tar man fram och betraktar de lätt tillgängliga topografiska kartorna så ser man att hallandsås till hela sin bredd och ända ned till sin botten är genomskuren av en liten bäck som bildar den dalgång vilken fick sitt namn efter byn Sinarp på norra sluttningen. Där finnas inga andra hinder än ett par obetydliga höjningar i marken, vilka lätt, liksom på andra ställen sker, kunna undanröjas genom gräfning och stensprängning. För övrigt är hela dalens botten jämn och erbjuder den genaste vägen fram till Båstad, i vars närhet den öppnar sig i nästan jämn nivå med den mark som banan har att genomgå från Båstad till Laholm.

Hur förhåller det sig i dessa avseenden med den mark som banan skulle genomgå för att söka sin övergång över hallandsås genom Stafvershultsdalen? Jo, först skulle banan strax ovanför Hjernarp genom ofantliga bergsprängningsarbeten kastas upp på åsen för att sedan genom oavbruten hindriga mark söka sig en mil lång väg fram till Stafvershult, därefter passera Stafvershultsdalen för att slutligen på halländska sidan kastas ned för åsen och bilda stigningar som vid Sinarpsdal helt och hållet kunna undvikas. Hela den sträckning av oländig mark som banan vid övergången genom Stafvershultsdalen har att genomlöpa utgör en väglängd av mer än två mil, då deremot övergången genom Sinarpsdal är föga mer än 0,4 mil lång och den trakt som banan för övrigt har att genomlöpa erbjuder endast slät mark såväl på skånska som halländska sidan. Härtill kommer att hela banans sträckning från Engelholm till Laholm blir lika lång eller cirka 4,5 mil med vilken av dessa övergångar som än väljs, så att någon besparing på den ojämförligt dyrare anläggningskostnaden via Stafvershult inte är att räkna med genom någon vunnen kortare bansträckning åt detta håll. 3:o) För att nu gå från de tekniska och komma till de finansiella motiven för banans sträckning genom Bjäre härad via Sinarpsdal så finna vi till en början vad beträffar aktieteckningen att tex. V. Karups socken tecknat sig för den icke obetydliga summan av 50 000 kr. under förutsättning av järnvägens anläggande i ovan angiven riktning; då deremot den optimistiske hr. "X" inte tilltrot sig kunna utlova högre bidrag än 10 000 kr. från det till folkmängd nästan lika stora men till areal tre gånger större Örkelljunga socken i händelse banan kom att gå genom Stafvershultsdalen. Dessutom torde väl i detta nu Bjäre härads samtliga kommuner ha tecknat sig för minst 200 000 kr., då deremot från de fem torvmosse-socknarnas ännu inte afhörts teckning för ett öre. Detta synes utvisa en opinion som inte vill ge herrarna "Opartisk" och "X" med församling rätt ifråga om järnvägens riktning. Det kan inte heller rätt gärna vara annorlunda, ty Bjäre härad är en folkrik och bördig ort som kan skänka järnvägen en livlig både person- och godstrafik, då deremot Tåssjö med flera socknar är glest befolkad och inte kan sälja andra produkter än bränntorvoch blåbär. Vi förbigår med flit skogsprodukter, ty dels är skogen på få undantag redan så illa åtgången i dessa trakter att den över huvudtaget endast lämnar tillgång till husbehövet, och dels är en vidare skogsavverkning på de få ställen där skogen ännu till någon större del återstår ingalunda önskvärd eller värd uppmuntran genom underlättade kommunikationer, ty då skulle helt detta ganska vidsträckt område snart bli förvandlat till en ödemark.

Då man nu tar allt detta i betraktande så tränger sig på oss frågan: Varför, i sunda förnuftets namn, ska den förespeglade järnvägen till fullt en fjärdedel av hela sin längd läggas upp i Skånes och Hallands allra värsta obygder då folkrika och bördiga orter finnas under fördelaktigare betingelser att tillgå? Vi trotsar den argaste sofist att på denna fråga kunna ge något annat "praktiskt" svar än den norske stortingsmännens allbekanta: "Jo, för där bor jag!"

X x Y – Z.

THULE LIFFÖRSÄKRINGS-AKTIEBOLAG, STOCKHOLM, meddelar livförsäkringar, kapital- och sparkasseförsäkringar samt livräntor. Försäkringstagare på livstid är utan höjd premie berättigad till del i bolagets vinst. Upplysningar hos bolagets agenter: i Helsingborg i Båstad M. B. Holmgren. R. W. Holmer. Conrad Anderberg, Medagent i Åby.