KORRESPONDENTEN
21 mars 1882
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Den 31 Januari 1882.Till Kongl. Maj:t underd:st ang:de sökt concessison och fastställelse af plan för jernväg från Helsingborg öfver Engelholm och genom Sinarpsdalen till Halmstad. Hos Ed. Kongl. Maj:t hafva konsuln m. m. P. Olsson m. fl. personer i egenskap af ledamöter i styrelsen för Skåne-Hallands jernvägsaktiebolag i underd. sökt nåd. tillstånd dels att anlägga och trafikera jernväg om 4,83 fots spårvidd från Helsingborgs stad öfver Engelholm och Sinarpsdalen å Hallandsås samt öfver Båstad och Laholm till lämplig punkt i eller invid Halmstad, och att bolaget måtte i nåder beviljas de med en concession för jernvägsanläggning vanligen förenade förmåner och rättigheter i afseende på förvärfvandet af behöfligt jordområde, begagnande af å Eders Kongl. Maj:ts och Kronans mark belägna grustag, sten- och kalkbrott samt laga skydd för anläggningen, dels ock att Ed. Kongl. Maj:t täcktes fastställa förslag, till bolagsordning; varande det an-tagligen sökandenas mening att äfven få nåd. fastställelse af planen, ehuru sådant ej blifvit tydligen uttaladt. Öfver detta ärende har Ed. Kongl. Maj:t genom remiss den 9 nästlidne December i nåd. Anbefallt Styr. f. allm. V. V. B:den afgifva und. utlåtande; och får Styr. till efterkommande häraf, jemte återställande af de remitterade handlingarne och dem atföljande, i ett häfte inbundna plan-, profil- och normalritningar öfver den tillämnade banan, samt äfvenså återlemnande en styrelsen senare tillställd protest mot anläggningen, i und. anföra: Af det företedda, delvis på grund af utaf andra personer, neml. Kaptenerne vid Ed. K. M. V. o. V .-bygg:ds corps W. Gagner, P. Peterson och W. Sontag samt ingeniören Dunker verkställda äldre undersökningar och utarbetade planer och profiler, af ingeniörerne J. Wessel och grefve F. A. Posse upprättade kostnadsförslaget framgår, att banans hela längd skulle blifva 8,762 gl. mil eller 93.652 km .. deraf delenHelsingborg-Engelholm 26,272 km. = 2,458 gl. mil.Engelholm-Laholm 41,300 km. = 3,864 ” ”Laholm-Kistinge 20,052 km. = 1,876 ” ”Kistinge-Halmstad 6,028 km. = 0,564 ” ” Skenornas vigt är antagen blifva 17,18 kgm. p. m. (12 & p. l. f.) och materielet stål. För öfrigt äro följande tekniska bestämmelser föreslagna, neml. Syllarnas längd 2,23 m. = 7,5 fot med halfrund form af treklufvet virke och en tjocklek på midten af 119 m. m. eller 4 dec. tum. Största syllafståndet 0,74 m. = 2,5 f. från m. t. m. Ballastens bottenbredd 4,10 m. = 13,75 f., den skulle få en s. k. amerikansk profil. Ballastens tjocklek från balanslinien till syllarnes öfverkant 0,3 m. = 1 fot. Terrasseringens kronbredd 4,8 m. = 16 f. Bottenbredd i jordskärning 7,2 m. = 24 f. Bergskärning synes ej förekomma. Minsta dikes djup och bottenbredd 0,3 m .= 1. f. Den minsta krökningsradien i hufvudspåret är 300 m. = 1000 f. Lutningar af 1,80 förekomma på flere ställen å banan såsom invid Helsingborg på c:a 9,000 fots längd, i närheten af Engelholm, Laholm, Arnaberga, Wessinge, Eldsberga och Trönninge; vid passerandet af Hallandsås genom Sinarpsdalen förekommer en söderifrån stigande lutning af 1: 60, som från Segelstorp till en blifvande station vid Böske har en längd af 9,000 fot och, efter det för stationen beredts ett horisontalplan af 1300 fots längd, fortsätter vidare uppåt en sträcka af 5000 fot till Salomonshög, hvarefter samma lutning är använd för nedgåendet till Halland på en, af två horisontela planer af resp. 600 och 1,100 fots längd afbruten sträcka af 20,000 fot. Vidare förekommer, att någon hägnad icke blifvit föreslagen att utefter vägen anbringas. 19 st. broar förekomma med spännvidder, som variera från 3,5 till 15 m. (12 till 50 fot) och en bro öfver Rönneå vid Engelholm med ett fast spann om 26,7 m. (90 fot) samt en dylik öfver Lagaån med ett spann, som föreslås blifva 35,6 m. (120 fot); dessa broars öfverbyggnad är beräknad blifva af smidt jern; derjemte förekommer en viadukt vid Pålsjödalen, som antages skola byggas af trä och få en längd af 59,4 m.(= 200 fot). Vattenafledningstrummor och murverk till broarne föreslås att utföras af kilad granit. Stationer, mer eller mindre fullständigt utrustade, afses att anordnas, utom vid ändpunkterna Helsingborg och Halmstad, vid Ödåkra, Ågård (Kattarp), onämnd plats, Wegeholm Engelholm, Engelholmshamn, Weiby, Ranarp, Böske, Båstad, Skummeslöf, Mellby, Laholm, Weinge och Krontorp. I förslaget omtalas nio hållplatser, utan bestämdt angifvande hvilka af de förenämnda, å planen utlagda, dertilläro ämnade. Antalet vattenstationer är sju. Den rörliga materielen har man tänkt sig skola bestå af: 4 st. lokomotiv med 4-kopplade hjul och en vigt på hvar och en af drifhjulaxlarna af högst 7 tons; 3 st. Rowans ångvagnar; 6 st. personvagnar, hvardera afsedda för 70 personer; 3 st. kombinerade post- och godsvagnar; 8 st. täckta och 60 öppna godsvagnar, vägande hvarje 80 ctr och lastande 200 ctr; förutom nödigt antal dressiner, trallar, plogar, och skrufbromsar samt en lös boggie. Kostnaderna äro sålunda beräknade:Delen Helsingborg-Engelholm . . Kr. 720,000:-Engelholm-Laholm . . . . . . . . . . . ” 1,577,000:-Laholm-Kistinge . . . . . . . . . . . . . ” 754,000:-Kistinge – Halmstad . . . . . . . . . . ” 265,000:- S:ma 3,313,000:-Rullande materiel . . . . . . . . . . . . Kr. 377,000:- Summa Kronor 3,693,000:-Dessa kostnader, fördelade på kilometer och gamla mil, utgöra för delen Kilom. gl. MilHelsingborg-Engelholm 27,405: Kr. 292,900: Kr.Engelholm-Laholm. . . . 38,184: ” 408,200: ”Laholm-Kistinge . . . . . . 37,602: ” 402,000: "Kistinge-Halmstad . . . . 43,961: ” 470,000: ”och för hela banan utanrullande materiel 35,407: ” 378,500: ”samt d:o d:o med rull:demateriel . . . . . . . . . . . . . 39,432: ” 421,500: ”
Beträffande den sålunda upprättade planens beskaffenhet i tekniskt hänseende, har styrelsen funnit skäl till några erinringar, hvilka här framställas, innan styr:n öfvergår till frågan om den föreslagna vägriktningens lämplighet och jernvägens blifvande gagn för landet och sannolika utsigter att bära trafikkostnader och ränta å anläggningskapitalet. I första rummet vill styrelsen framhålla, att det system, som man vid jernvägens anläggning tänkt sig böra följa, visserligen till sina grunddrag liknar det för mindre, d. v. s. kortare lokalbanor afsedda Rowanska, som blifvit tillämpadt vid den 29,9 km. (2,8 mil) långa, nyligen för trafik öppnade banan mellan Degeberga och Karpalund, tillhörande Gärds härads jernvägsaktiebolag, men att likväl banans egenskap att, i sin fortsättning norr om Engelholm till Halmstad, vara början till en ny jernvägsförbindelse mellan Göteborg och södra Sverige, påkallat systemets utbildning, - genom ökande af skenornas och materielens vigt samt yrkandet (enligt förslagsställarnes betänkande) på en tåghastighet af 37 km. eller 3 7/10 nymil i timmen-, derhän, att det närmar sig de för en större jernväg gällande konstruktionsvilkor, afseende att betjena en långväga trafik, och som äfven för betryggande af en större tåghastighet, än den som enl. styr:ns förmenande bör, åtminstone tillsvidare högst tillåtas på en ohägnad bana, eller 20 km. i timmen, nödvändiggör banans förseende med fullständig hägnad. Den föreslagna jernvägen består egentligen af två med afseende på sin verkliga uppgift och landets behof väsentligen skilda delar, neml. Delen emellan Helsingborg och Engelholm och emellan Engelholm och Halmstad. Enär emellan de förstnämnda städerna redan finnes en 37 km. lång jernvägsförbindelse medelst de sammanslutande bredspåriga och med tyngre skenor utrustade jernvägarne Helsingborg-Eslöf, Helsingborg-Hessleholm och Landskrona-Engelholm, hvartill den sistnämnda bidrager med 13 km., så är en ny, om ock direktare och nära 11 km, kortare förbindelseöfver Kattarp emellan de två städerna Helsingborg och Engelholm ej ovilkorligen af behofvet påkallad för åstadkommande af en ny jernväg mellan Skåne och Göteborg. Likväl är denna vestligare jernvägslinie otvifvelaktigt för denna folkrika och väl odlade landsdel önskvärd, enär den skulle jemte den, densamma nästan vinkelrätt korsande, redan den 17 nästl. Juni concessionerade, 27,6 km. långa jernvägen Höganäs - Åstorp bilda ett jernvägsnät med fyra från Kattarp utgående grenar, som dock numera borde anläggas med uteslutande syfte att tillgodose lokaltrafikens behof, och som, med hänsyn dertill att största afståndet mellan ändpunkterna ej öfverstiger 30 km., kunde förses med lättare öfverbyggnad och i öfrigt en för mindre hastighet afsedd materiel, hvadan äfven skyldig-heten att i sin helhet hägna banorna kunde för dem vilkorligt efterlåtas i likhet med hvad som skett med Gärds härads och den nyss sagda senast concessionerade banan. Den ifrågasatta jernvägens fortsättning från Engelholm till Halmstad blifver åter en nödvändig länk uti den länge af Halland och Norra Skåne så ifrigt önskade jernvägsförbindelsen med Göteborg, hvars hela längd från trakten af Engelholm till Göteborg skulle utgöra omkr. 17 1/2 mil (187 km.), utom det att den kommer att sammanbinda Halmstad-Nässjö-banan med nordvestra Skånes redan existerande jernvägar. Då denna nya banas utsträckning utefter Hallands kust till Göteborg är att i en icke alltför aflägsen framtid motse, synes det vara klart att den bör så anläggas, att den icke allenast kan sättas i trafikförbindelse med de föresagda tillstötande jernvägarne, utan äfven så att den, i sin helhet fullbordad, må kunna medföra äfven tidsvinst för resande mellan Göteborg och det öfre landet samt de södra orterna, d. v. s. den bör kunna trafikeras med en icke obetydlig hastighet och alltså utrustas med en i förhållande dertill afpassad tyngre öfverbyggnad och rullande materiel samt framför allt vara fullständigt hägnad. Dessa åsigter synas för sökandena icke heller vara främmande, enär de påpeka möjligheten att i framtiden behöfva utbyta de lättare skenorna mot tyngre, hvarvid ombyte af de föreslagna, väl klena syllarne äfven måtte försiggå, men härvid bör dock betänkas att, äfven om ett sådant utbyte utan trafikens hämmande kan ske, sker det dock säkerligen icke utan stora ekonomiska uppoffringar, som kunna undvikas, om banan redan från början på ett fullt ändamålsenligt sätt anordnas. Ett ytterligare talande skäl för användande af tyngre öfverbyggnad å banan är att finna uti de terrängsvårigheter, som möta vid passerande, genom Sinarpsdalen, af Hallands-ås, hvilken för kostnadernas nedbringande till måttliga belopp nödvändiggjort användandet af lutningarne 1: 60 på långa tätt på hvarandra följande sträckningar. För bestigande med lastade jernvägsvagnar af dessa långa och svåra lutningar erfordas utan tvifvel, i händelse af en någorlunda stor trafik, tyngre lokomotiver, eller ock särskildt konstruerade hjelplokomotiver; och äfven härförutan bör banan på denna sträckning vara till betryggande af trafikens säkerhet på ett kraftigt sätt byggd. Styrelsen, som icke eger att inlåta sig i bedömande af de ekonomisks svårigheter, som möjligen kunna förefinnas för anskaffande af erforderliga medel till byggandet af en fullt ändamålsenlig jernväg, och som dessutom håller för angeläget att ej det system, som kan vara tjenligt och mycket användt för kortare lokalbanor, må finna en otillfredsställande tillämpning på banor, som skola tjena en långväga trafik, anser sig alltså för sin del böra yrka derpå, att.jernvägen från Engelholm norrut måtte från första början anläggas med skenor af jern med 17 & (- 24,3 kgr. p. m.) vigt, eller lika med Warberg-Borås-banans skenor och nära lika med Landskrona-Engelholms-banans skenor, som väga 17 1/2 & p. l. f. eller åtminstone ej mindre an 15 & p. l. f. (21,6 kgr. p. m.), då de likväl helst böra vara af stål och blifva i vigt lika med Halmstad - Nässjö-banans jernskenor; syllarne böra göras af på två sidor slaget virke af 15/22 c. m. (5/7,6 d. t.) tjocklek och 2,40 m. (8 fots) längd och anbringas på ett medelafstånd af 0,74 m. (- 2,5), fr. m. t. m., samt den rullande materielen derefter afpassas; hvaremot för det föresagda lokalbanenätet å Kullen en skenvigt af 14,3 kgr. p. m. eller 10 & p. l. f. kunde vara fullt tillfredsställande, utan att en ökad skenvigt af 12 & p. l. f. derföre kan sägas vara hvarken onyttig eller olämplig, helst syllafståndet kan efter omständigheternas kraf lämpas. Genom skenvigtens ökande å delen Engelholm-Halmstad skulle banan äfven, i samband med tillslutande jernvägar, kunna bättre motsvara strategiska behof. Det Rowanska systemet afser neml, att med bibehållande af norrmal spårvidd bygga en kortare jernväg så, att den blir billig både att anlägga och trafikera. Den normala spårvidden möjliggör lokalbanans tillräckligt starkt byggda vagnars inlåtande på andra tillstötande normalspåriga hufvudbanor, från hvilka omvändt endast undantagsvis och under vissa förutsättningar tyngre vagnar böra insläppas på bibanan. Emedan de Rovanska banorna äro afsedda för endast lokal-trafik på sträckor af intill 20 eller 40 km., är större hastighet än 15 till 20 km. i timmen ej heller å dem nödig, och bör hela banans konstruktion med hänsyn till kurvor och lutningar, skenor och materiel derefter lämpas. Så kunna exempelvis mycket små kurvor å dessa banor användas. För att kunna å dessa banor undvara hägnad erfordras, jemte vilkoret af mindre tåghastighet, en så beskaffad materiel, att bantågen kunna stoppas på minsta möjliga längd af banan; för detta ändamål måste åter vagntågen vara sammansatta af möjligaste fåtal vagnar, och så, att lokomotivföraren har tåget så mycket som möjligt i sin hand. Rowan har löst detta problem genom att kombinera ångvagnen med en större personvagn, hvartill kunna kopplas några få andra, relativt lätta personeller godsvagnar. Till minskning af trafikkostnaderna bidrager derjemte, att nästan ingen eller högst fåtalig stationspersonal användes, utan ombesörjes expedition af resande och varor af tågbetjeningen. Att å en sådan bana insätta tåg, bestående af tunga godsvagnar, dragna af särskilda lokomotiv, är ett frångående af grundprinciperna för dylika banor, som ej borde ifrågakomma, ehuruval ett eller annat någorlunda kraftigt lokomotiv af vanlig konstruktion är äfven för en sådan väg behöfligt för användning vid särskilda tillfällen, då snöhinder eller andra tillfälliga omständigheter sådant påkalla. För längre sträckor, än ofvan är sagdt, med större trafik, torde fortfarande vara lämpligt att bygga antingen kraftigare utrustade normalspåriga banor, eller ock, om lokala förhållanden sådant betinga, smalspåriga jernvägar med helst 3 fots spårvidd. Förutom dessa allmänna betraktelser angående det framlagda förslaget till jernväg förekommer äfven, att den öfver Rönneå erforderliga bron, som korsar ån emellan staden Engelholm och hamnen, blifvit föreslagen att byggas med ett fast spann om 26,7 m. (= 90 f.), ehuruväl denna å blifvit gjord och är segelbar ytterligare omkr. 10,000 fot ofvanom öfvergångsstället. Styrelsen har vidare anmärkt, att den å detaljritningarne föreslagna ballastsektionen icke är antaglig, utan lär anordnas såsom af styr:n blifvit med röd färg å ritningarne betecknad. Vid de för vägen föreslagna tvärsektionerna är endast att iakttaga, att för de djupa skärningarne i Hallandsås jemkningar torde blifva behöfliga, beroende på den erfarenhet, som vid arbetet kan komma att vinnas angående jordartens beskaffenhet och i synnerhet vattenafloppens storlek, hvadan en utvidgning af bottenbredden för åstadkommande af större sidodiken och andra åtgärder till skydd för ras från doseringarne derstädes kunna ifrågakomma och för hvilka kostnader äfven blifvit i förslaget upptagne. För banans bevakning, då större tåghastighet användes, äro minst 2 banvaktarestugor per mil behöfliga, äfvensom ock för banans fullständigare utrustning med rullande materiel, beräknadt efter ett medelpris af 50,000 kr. p. mil, ett tillägg af 7,000 kr. p. mil är önskvärdt. De tillökningar i beräknad kostnad, som sålunda uppstå, äro:för bandelen Helsingborg-Engelholm: 6,200 ctr. skenor à 6,50 . . . . . . 40,300 kr.78,000 st. syllar (tilläggsprisà 0,35) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16,800 kr.5 st. vaktstugor à 2,000 kr. . . . . . . 10,000 ”2,5 mil stängsel à 10,000 kr. . . . . . 25,000 ” 92,100:-Hvaremot skenpriset à 25,000 ctr.kan nedsättas med 0,50 kr. . . . 12,500:- Summa 79,600:-
för bandelen Engelholm-Halmstad: 15,152 ctr. skenor à 6,50(rundt tal) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98,500 kr.117,500 st. syllar à 0,35 . . . . . . . . 41,100 ”12 st. vaktstugor à 2,000 . . . . . . . . 24,000 ”6,3 mil stängsel à 10,000 kr. . . . . . 63,000 ”svängbro vid Engelholm . . . . . . . . 30,000 ” 256,000:-nedsättning med 50 öre pr ctr.f. 60,610 ctr. . . . . . . . . . . . . . . . . 30,300:- Summa 226,300:-eller tillsammans för hela linien . . 305,900:-hvartill kommer ökning förrullande materiel, 8,8 mil à7,000 kr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61,600:- Summa kronor 367,500:-
Vid i styrelsen gjorda kontrollberäkningar af de jordmassor, som skulle behöfva förflyttas, har styr:n funnit dessa vara, inberäknadt tillägg med 25 % af de funna resultaten i och för sidolutningar och dikningar m. m. 29,182 kbst i st. f. i förslaget upptagne 31,394 kbst; denna skillnad af 2,212 kbst. Uppkommer genom en bättre disposition af balanslinierna (likväl med bibehållande af liniens lutnings-förhållanden oförändrade), så att gräfningen och fyllningen bättre svara mot hvarandra och onödiga sidoupplag undvikas, men kan äfven till en del förklaras, enligt af ingeniören Wessel lemnade upplysningar, derigenom att för planering af stationer och vattenregleringar beräknats åtgå ytterligare 1212 kbst. samt att han för en tillämnad och så godt som beslutad ändring af linien vid Engelholm, som erfordrar större schaktningsqvantiteter, men äfven skulle göra en svängbro derstädes obehöflig, tillagt 1,000 kbst. Detaljpriset, 25 à 27 kr. pr. kbst., för jordschaktning synes för de delar af linien, der den framgår öfver en i allmänhet sandblandad jordmån, vara väl högt, men torde uppvägas af jordartens i Hallandsås antagligen svårare beskaffenhet, hvarom styr:n dock icke haft tillfälle förskaffa sig några på närmare undersökningar grundade upplysningar. Skulle bolaget besluta sig för att mellan Helsingborg och Engelholm enligt styr:ns åsigt anlägga endast en lokalbana för mindre tåghastighet och endast 10 &:s skenor skulle icke allenast den ofvan upptagna tilläggskostnaden för denna bandel blifva obehöflig, utan i stället åstadkommas en nedsättning i den redan beräknade kostnaden med 37,300 kr, motsvarande minskning i det erforderliga antalet centner skenor (med 4,136 ctr) och nedsättning med 0,50 kr. i prisvärdet för återstående 20,864 ctr., d. v. s. denna del af linien skulle utan rullande materiel komma att kosta c:a 682,700 kr. I sammanhang härmed kan styr:n icke underlåta fästa uppmärksamheten derpå att mellan Laholm och Halmstad en betydlig afvikelse från den raka riktningen mellan de två städerna gjorts, och linien, förmodligen för tillgodoseende af en större lokaltrafik, blifvit dragen öfver Weinge i en terräng, som af såväl topografiska kartan, som vägprofilen synes erbjuda mycket större terrängsvårigheter och föranleda mera jordflyttning och flera brobyggnader än om den genaste vägen förbi Tjärby och Fladje kyrkor följts öfver en synnerligen jemn terräng, hvarigenom både en förbättrad profil och en förkortning af omkr. 12,000 fot vunnits. De besparingar i anläggningskostnad, som härigenom skulle uppstå, kan styr:n icke uppskatta till mindre an 200,000 kr., hvilken summa säkert icke uppvä es af den ringa olägenheten som skulle tillskyndas trakten kring Weinge, att komma högst 13,000 fot vid sidan af linien. Ett fel i konnektionen mellan de två sista profilbladen torde bero uteslutande på användandet af äldre undersökningar, som referera sig till olika basplan. I efterföljande tabeller äro vägens kurvor ochlutningar sammanställda:Linien Helsingborg -- Engelholm.
Linien Engelholm – Halmstad.
För åstadkommande af någon slags jemförelsegrund till bedömande af jernvägens sannolika utsigter att bära sig får styr:n här meddela några statistiska data, som härvid kunna tjena till ledning. Jernvägarne Malmö-Lund, Malmö-Ystad, Lund-Trelleborg och en del af Ystad-Eslöfs-banan genomskära Bara, Oxie och Skytts samt Wemmenhögs, Ljunits och Herrestads härader med en väglängd af tillsammans 124 km. Dessa härader jemte städerna Malmö, Lund, Ystad, Trelleborg, Skanör och Falsterbo hafva enligt senaste uppgifter en folkmängd af tillsammans 158,270 invånare, hvadan på hvarje km. jernväg komma 1,276 personer. Befolkningens antal inom Luggudde, Rönnebergs och S. Åsbo härader jemte uti städerna Helsingborg, Landskrona och Engelholm uppgår till 94,875 personer, hvilka fördelade på den sammanlagda längden 174 km. - af de delar utaf Helsingborg-Eslöfs, Helsingborg-Hessleholms och Landskrona-Engelholms och Helsingborgs jernvägar, som ligga inom sagde häraders områden, äfvensom Höganäs-Åstorps-banan och delen Helsingborg-Engelholm af den ifrågasatta nya banan, gör ett antal af 545 personer pr. km. jernväg, hvilket talförhållande, jemfördt med talet 1,276 pr km. för de sydligare vägarne, icke synes gifva förhoppning om ens medelmåttigt godt resultat af trafiken, enar, utom Landskrona-Helsingborgs-banan, de privatbanor, som höra till den sydliga gruppen, icke, oaktadt den större kringboende folkmängden och oaktadt att de varit trafikerade 6 a 7 år, lemnat särdeles goda inkomster. Då det är vanskligt att på förhand bestämma det verkliga trafikområdet för den ena eller andra linien, har styr:n inskränkt sig till en jemförelse af befolkningarnes storlek i de socknar, som af de båda jernvägssträckningarne beröras. Man finner då, att befolkningens antal i de socknar som den nuvarande (östra) jernvägslinien mellan Helsingborg och Engelholm genomlöper, med inberäkning af dessa städer utgör 28,747 personer, och att de socknar, som af den föreslagna vestra linien öfver Kattarp mellan samma stader kommer att genomskäras, tillsammans med städerna hysa en folkmängd af 28,607 personer, hvilka tal, fördelade på de resp. liniernas längdetal i km. gifva på den östra linien 777 personer pr. km. jernväg och på den vestra linien 1,088 personer pr. km. Härutaf kan åter dragas den slutsats, att en jernvägslinie mellan Helsingborg och Engelholm öfver Kattarp kan med afseende på folkmängdens storlek i den trakt, banan skulle genomgå, vara lämplig, helst om den anlägges med hufvudsakligt syfte att betjena lokaltrafiken. Beträffande vidare jernvägens fortsättning norrut, så hafva härvid två alternativer varit ifrågasatta, neml. jemte den nu föreslagna vestligare riktningen en östligare från Spannarps station å Engelholm - Åstorpsbanan genom Stafverhultsdalen i Hallandsås och vidare, passerande Laholm på omkr. en half mils afstånd öster derom till Halmstad. Till denna linie har concession den 3 Dec. 1875 blifvit i nåd. beviljad, ehuru byggandet af banan icke blifvit satt i verket, så att concessionen numera kan anses vara förfallen. Jemföres äfven nu befolkningarnes storlek i de socknar, som dessa linier genomskära, så finner man, att för den vestra linien folkmängden, inberäknadt städerna Engelholm, Laholm, Halmstad och Köpingen Båstad, utgöres af 36,177 personer, som, fördelade på 67,4 km., gör p. km. 537 personer, och att invånareantalet för den östra linien, då Halmstad medräknas, är 38,712 personer, som fördelade på en väglängd af 71,6 km. (6 2/3 gl. mil), utgör pr. km. 401 personer. Denna jemförelse talar till fördel för det vestra, nu föreliggande alternativet genom Sinarpsdalen i fråga om utsigterna för banan att erhålla trafik, om afseende icke fästes på det mindre landområde som finnes på vestra sidan om vägen der banan ligger närmare kusten, från hvilket håil någon tillströmmande trafik således icke är att påräkna, eller på den större konkurrens med sjötrafiken, som kan drabba denna linie, hvilken dock derut-innan är Stafverhults linien underlägsen, att å denna senare icke ifrågakommit brantare lutningar än 1: 100. De för Stafverhultslinien beräknade kostnader äro uppgifna till 3,315,937 kr., hvilket gör p. km. 46,312 kr. eller p. gl. mil 497,142 kr., inberäknadt en materiel af 5 lokomotiv, 16 person- och bagagevagnar och 82 godsvagnar; skenvigten för denna linie var antagen att blifva 17 & p. I. f. och krökningsradiernas minimum 1,500 fot. Mot den till erhållande af concession och nådigt gillande underställda jernvägslinien från Helsingborg öfver Kattarp till Engelholm och vidare genom Sinarpsdalen till Båstad, Laholm och Halmstad hafva åtskilliga protester blifvit anförda. Så befarar styrelsen för Landskrona-Engelholms jernvägsaktiebolag, att anordnandet af en genomgående trafik å en ny vestlig jernvägslinie mellan Helsingborg och Engelholm skall verka i hög grad menligt på bolagets ekonomi, enär trafiken å dess jernväg redan nu är under medelmåttan. Bolagsstyrelsens fruktan, att den nya jernvägen skulle komma att i Engelholm isoleras från dess bana, synes dock vara obefogad och obehöflig, enär såsom ett vilkor för medgifvande af vägens byggnad lärer komma att uppställas dess sammanslutning med andra tillstötande banor. Vidare hafva Örkelljunga, Hjernarps och Tossjö kommuner i Skåne, Hishults och Woxtorps dito i Halland protesterat, i det de hufvudsakligen anhålla om åstadkommande af en närmare utredning af de ifrågasatta alternativa förslagens för en jernväg från Skåne till Halland beskaffenhet i tekniskt, ekonomiskt och strategiskt hänseende, som äfven af de för hvardera sträckningen gjorda teckningar, hvarvid påpekats, att Hallands läns landsting tecknat ett bidrag af50,000 kr. per mil för en jernväg längs efter Halland (eller för de 20 milen mellan Helsingborg och Göteborg 1,000,000 kr.) hvaraf enligt klagandenas åsigt skulle komma på linien genom Stafverhultsdalen 225,000 kr. Styr:n tror sig i det föregående hafva åstadkommit den tekniska utredning, som kan på styr:n ankomma, och derjemte visat banans betydelse i afseende på folkmängden i de bygder, den skulle genomlöpa, och dess förhållande till andra närliggande jernvägar. I afseende på banans blifvande trafik saknas alla uppgifter, hvarföre styr:n icke kan härutinnanyttra sig. Dock synes det i afseende på Engelholm-Landskronabanan icke osannolikt, att något vederlag för den trafik densamma befaras mista skulle kunna vinnas genom från Halland tillströmmande resande och gods, som väl icke alltid komme att taga vägen till Helsingborg. Enär emellertid den tillämnade jernvägen, äfven om den bygges i enlighet med nu företedd plan, utan tvifvel komme att blifva gagnelig för de orter den berör, så anser sig styr:n icke hafva skal afstyrka nåd. bifall till den begärda concessionen, men tror sig dock af hvad sålunda förekommit, böra i underd. hemställa huruvida icke Ed. Kongl. Maj:t skulle profva skäligt lemna sökandena tillfälle att taga del af de anmärkningar vid förslaget, som ofvan gjorts och de resultat, hvartill styr:n vid beräkningarnes granskning kommit, för den händelse sökandena skulle finna vid närmare öfvervägande med sin sanna fördel förenligt att vid planen göra några ändringar och möjligen åstadkomma den teckning af medel, som ytterligare påfordras för anläggande af en bana med solidare öfverbyggnad. För den händelse Ed. Kongl. Maj:t profvar skäligt lemna nåd. bifall till den gjorda und. Framställningen och fastställa jernvägsplanen sådan den nu befinnes, får styr:n dervid föreslå, förutom de vid concessionens beviljande vanligen förekommande, följande särskilda vilkor neml. att, äfven om skenorna göras af stål, vägen ej må få befaras med lokomotiv eller vagnar som hafva större axeltryck än 6,5 tons; att tåghastigheten å banan ej må tillåtas blifva större än 2 nymil i timmen; att ballastsektionen förändras i likhet med hvad styrelsen med röd farg å ritningen betecknat; att, der banan framgår öfver flygsandsfält, den genomskurna marken skall omsorgsfullt beklädas med torf eller sanden på annat sätt bindas; att öfver Rönneå nedanom Engelholm bygges rörlig bro, så att segelfarten å ån ej må hindras; att det skall bero på statens kontrollerande ingeniors profning, huru skärningen genom Hallandsås skall med afseende på vattnets fullständiga afledning ordnas och hvilka dimensioner å sidodikena som derstädes skola tillämpas; att alla broar skola utföras så starka, att de kunna afprofvas med en belastning. som minst svarar mot den last som förorsakas af lokomotiver om 26 tons vigt; att banan skall sammanslutas med alla tillstötande jernvägar; att samma vilkor i afseende på hägnad må föreskrifvas, som blifvit stadgade för Gärds härads jernvägsaktiebolags äfvenledes ohägnade bana; att enär ingen uppgift förekommer, huruvida någon Ed. Kongl. Maj:t och Kronan tillhörig mark af jernvägen beröres, från nåd. fastställelse af planer undantages jord eller lägenhet af denna beskaffenhet, intilldess vederbörliga kartor och detalj beskrifningar deröfver blifvit Ed. Kongl. Majts nåd. profning underställda, hvarförutom de vilkor i afseende på ansvaret för möjligen skeende vattenuppdämningar, som vid gillandet af andra jernvägsplaner gjorts, äfven nu måtte i nåd. stadgas; att slutligen arbetet må börjas senast inom den 1 Juni 1883 och vara fullbordadt före 1885 års utgång. Kopia af gillade planen lärer sökande bolaget blifva förelagdt att tillställa styr:n inom viss utsatt tid. Styr:n åar vidare i underd. föreslå chefen i södra Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet att å statens vägnar öfvervaka arbetets verkställande, samt att tillse, att fullgoda materialier och godkända arbetsmetoder dervid användas, och torde åt honom öfverlemnas att pröfva och godkänna afvikelser från den gillade planen inom ett afstånd af högst 2,000 fot å ömse sidor om den nu föreslagna linien, med förbehåll att kurvor och lutningar derigenom icke försämras, hvar. jemte det bör åligga honom att granska och godkänna detaljplanen för stationer samt ritningar till broar. Enär banan bygges med den större spårvidden och möjligen i en framtid kan komma att förses med tyngre öfverbyggnad, torde Generalstaben böra lemnas tillfälle yttra sig, huruvida den anser att vid stationernas anordning eller i annat hänseende något kan vara att iakttaga. Skulle lån af statsmedel komma i fråga att bananläggningen i nåder förunnas, och några vilkor i afseende å stationernas anordning af Generalstaben göras, torde stationsplanerna böra af styrelsen efter nämnde stabs hörande granskas och godkännas. För den händelse att nåd. stadfästelse beviljas, torde ritningar och kostnadsförslag blifva till styr:n återställda för att förses med påskrift om gillande och för den handläggning af ärendet, som vidare kan påfordras.
Carl G. Beijer.M. Lindgren.
Till Kongl. Maj:t underdånigt angående sökt koncession och fastställelse av plan för järnväg från Helsingborg över Engelholm och genom Sinarpsdalen till Halmstad.
Hos Ed. Kongl. Maj:t ha konsuln m.m. P. Olsson m.fl. personer i egenskap av ledamöter i styrelsen för Skåne-Hallands järnvägsaktiebolag i underdånighet sökt nådig tillstånd dels att anlägga och trafikera järnväg om 4,83 fots spårvidd från Helsingborgs stad över Engelholm och Sinarpsdalen på Hallandsås samt över Båstad och Laholm till lämplig punkt i eller invid Halmstad, och att bolaget må i nåder beviljas de med en koncession för järnvägsanläggning vanligen förenade förmåner och rättigheter avseende förvärvet av behövligt jordområde, användning av på Eders Kongl. Maj:ts och Kronans mark belägna grustag, sten- och kalkbrott samt rättsligt skydd för anläggningen, dels även att Ed. Kongl. Maj:t ville fastställa förslag till bolagsordning; varvid det antagligen är sökandarnas mening att även få nådig fastställelse av planen, ehuru sådant inte har blivit tydligt uttryckt.
Över detta ärende har Ed. Kongl. Maj:t genom remiss den 9 näststlidne december i nåd befallt Styr. f. allm. V. V. B:den avge underdånigt utlåtande; och får Styr. till efterkommande härav, tillsammans med återställandet av de remitterade handlingarna och dem åtföljande, i ett häfte inbundna plan-, profil- och normalritningar över den avsedda banan, samt även återlämnandet av en styrelsen senare tillställd protest mot anläggningen, i underdånigt anföra:
Av det företedda, delvis på grund av av andra personer, nämligen Kaptenerna vid Ed. K. M. V. o. V.-bygg:ds corps W. Gagner, P. Peterson och W. Sontag samt ingeniören Dunker verkställda äldre undersökningar och utarbetade planer och profiler, av ingeniörerna J. Wessel och grevar F. A. Posse upprättade kostnadsförslag framgår att banans hela längd skulle bli 8.762 gl. mil eller 93.652 km, därav delen
Helsingborg-Engelholm 26,272 km. = 2,458 gl. mil. Engelholm-Laholm 41,300 km. = 3,864 " " Laholm-Kistinge 20,052 km. = 1,876 " " Kistinge-Halmstad 6,028 km. = 0,564 " "
Skenornas vikt är antagen bli 17,18 kgm. p. m. (12 & p. l. f.) och materialet stål.
För övrigt är följande tekniska bestämmelser föreslagna, nämligen:
Syllarnas längd 2,23 m. = 7,5 fot med halvrund form av treklufvet virke och en tjocklek på mitten av 119 m. m. eller 4 dec. tum. Största syllafståndet 0,74 m. = 2,5 f. från m. t. m. Ballastens bottenbredd 4,10 m. = 13,75 f., den skulle få en s.k. amerikansk profil. Ballastens tjocklek från balanslinien till syllarnes överkant 0,3 m. = 1 fot. Terrasseringens kronbredd 4,8 m. = 16 f. Bottenbredd i jordskärning 7,2 m. = 24 f. Bergskärning synes inte förekomma. Minsta dikesdjup och bottenbredd 0,3 m. = 1 f. Den minsta krökningsradien i huvudspåret är 300 m. = 1000 f.
Lutningar av 1:80 förekommer på flera ställen på banan såsom invid Helsingborg på c:a 9.000 fots längd, i närheten av Engelholm, Laholm, Arnaberga, Wessinge, Eldsberga och Trönninge; vid passerandet av Hallandsås genom Sinarpsdalen förekommer en söderifrån stigande lutning av 1:60, som från Segelstorp till en blivande station vid Böske har en längd av 9.000 fot och, efter det för stationen beredts ett horisontellt plan av 1.300 fots längd, fortsätter vidare uppåt en sträcka av 5.000 fot till Salomonshög, varefter samma lutning är använd för nedgåendet till Halland på en, av två horisontella planer av resp. 600 och 1.100 fots längd avbruten sträcka av 20.000 fot.
Vidare förekommer att någon hägnads inte har föreslåtts att utefter vägen anbringas.
19 st. broar förekommer med spännvidder som varierar från 3,5 till 15 m. (12 till 50 fot) och en bro över Rönneå vid Engelholm med ett fast spann om 26,7 m. (90 fot) samt en dylik över Lagaån med ett spann som föreslås bli 35,6 m. (120 fot); dessa broars överbyggnad är beräknad bli av smitt järn; därtill förekommer en viadukt vid Pålsjödalen, som antas skola byggas av trä och få en längd av 59,4 m. (= 200 fot).
Vattenavledningstrummor och murverk till broarna föreslås att utföras av kilad granit.
Stationer, mer eller mindre fullständigt utrustade, avses att ordnas, utom vid ändpunkterna Helsingborg och Halmstad, vid Ödåkra, Ågård (Kattarp), onämnd plats, Wegeholm Engelholm, Engelholmshamn, Weiby, Ranarp, Böske, Båstad, Skummeslöf, Mellby, Laholm, Weinge och Krontorp. I förslaget omtalas nio hållplatser utan bestämt angive vilka av de förenämnda, på planen utlagda, därtill är ämnade. Antalet vattenstationer är sju.
Den rörliga materielen har man tänkt sig skola bestå av:
4 st. lokomotiv med 4-kopplade hjul och en vikt på var och en av drifhjulaxlarna av högst 7 tons; 3 st. Rowans ångvagnar; 6 st. personvagnar, var och en avsedd för 70 personer; 3 st. kombinerade post- och godsvagnar; 8 st. täckta och 60 öppna godsvagnar, vägande var och en 80 ctr och lastande 200 ctr; förutom nödigt antal dressiner, trallar, plogar och skruvbromsar samt en lös boggie.
Kostnaderna är sålunda beräknade:
Delen Helsingborg-Engelholm . . Kr. 720,000:- Engelholm-Laholm . . . . . . . . . . . " 1,577,000:- Laholm-Kistinge . . . . . . . . . . . . . " 754,000:- Kistinge – Halmstad . . . . . . . . . . " 265,000:- S:ma 3,313,000:-
Rullande materiel . . . . . . . . . . . . Kr. 377,000:- Summa Kronor 3,693,000:-
Dessa kostnader, fördelade på kilometer och gamla mil, utgör för delen
Kilom. gl. Mil Helsingborg-Engelholm 27,405: Kr. 292,900: Kr. Engelholm-Laholm. . . . 38,184: " 408,200: " Laholm-Kistinge . . . . . . 37,602: " 402,000: " Kistinge-Halmstad . . . . 43,961: " 470,000: "
och för hela banan utan rullande materiel 35,407: " 378,500: "
samt d:o d:o med rull:de materiel . . . . . . . . . . . . . 39,432: " 421,500: "
Angående den på detta sätt upprättade planens beskaffenhet i tekniskt hänseende har styrelsen funnit anledning till några anmärkningar, som här framställs innan styrelsen övergår till frågan om den föreslagna vägriktningens lämplighet och järnvägens framtida nytta för landet och sannolika möjligheter att bära trafikkostnader och ränta på anläggningstalet.
För det första vill styrelsen framhålla att det system som man vid järnvägens anlägning tänkt sig bör följa likväl till sina grunddrag motsvarar systemet för mindre, det vill säga kortare lokalbanan Rowanska, som tillämpades vid den 29,9 km (2,8 mil) långa, nyligen för trafik öppnade banan mellan Degeberga och Karpalund, tillhörande Gärds härads järnvägsaktiebolag, men att likväl banans egenskap att i sin fortsättning norr om Engelholm till Halmstad utgöra början till en ny järnvägsförbindelse mellan Göteborg och södra Sverige påkallat systemets utbildning — genom ökning av skenenornas och materielens vikt samt kravet (enligt förslagsställarnas betänkande) på en tåghastighet av 37 km eller 3 7/10 nymil i timmen — därhän att det närmar sig de för en större järnväg gällande konstruktionsvillkor för att betjäna en långväga trafik, och som även för att säkerställa en större tåghastighet än den som enligt styrelsens mening bör, åtminstone tills vidare högst tillåtas på en ohägnad bana, eller 20 km i timmen, nödvändiggör banans försedhet med fullständig hägnad.
Den föreslagna järnvägen består egentligen av två med avseende på sin verkliga uppgift och landets behov väsentligen skilda delar, nämligen delen mellan Helsingborg och Engelholm och mellan Engelholm och Halmstad.
Eftersom mellan de förstnämnda städerna redan finns en 37 km lång järnvägsförbindelse genom de sammanslutna bredspåriga och med tyngre skenor utrustade järnvägarna Helsingborg-Eslöf, Helsingborg-Hessleholm och Landskrona-Engelholm, varav den sistnämnda bidrar med 13 km, är en ny, om än direktare och närmare 11 km kortare förbindelse över Kattarp mellan de två städerna Helsingborg och Engelholm inte ovillkorligt påkallad av behovet för att åstadkomma en ny järnväg mellan Skåne och Göteborg. Likväl är denna västra järnvägslin utan tvivel för denna folkrika och väl odlade landsdel önsk värd, eftersom den tillsammans med den, densamma nästan vinkelrätt korsande, redan den 17 nästkommande juni koncessionerade, 27,6 km långa järnvägen Höganäs-Åstorp skulle bilda ett järnvägsnät med fyra från Kattarp utgående grenar, som dock numera borde anläggas med uteslutande syfte att tillgodose lokaltrafiken behov, och som med hänsyn till att största avståndet mellan ändpunkterna inte överstiger 30 km kunde förses med lättare överbyggnad och i övrigt materiel avsedd för mindre hastighet, varav även skyldigheten att i sin helhet hägna banorna kunde för dem villkorligt efterlåtas på samma sätt som gjorts med Gärds härads och den nyss nämnda senast koncessionerade banan.
Den ifrågavarande järnvägens fortsättning från Engelholm till Halmstad blir åter en nödvändig länk i den länge av Halland och Norra Skåne så ivrig önskad järnvägsförbindelse med Göteborg, vars hela längd från området omkring Engelholm till Göteborg skulle utgöra cirka 17 1/2 mil (187 km), förutom att den kommer att sammanbinda Halmstad-Nässjö-banan med nordvästra Skånes redan befintliga järnvägar. Då denna nya banas utsträckning längs Hallands kust till Göteborg är att i en inte alltför avlägsen framtid räkna med, verkar det klart att den bör anläggas så att den inte allenast kan sättas i trafikförbindelse med de nämnda tillstötande järnvägarna utan även så att den i sin helhet fullbordad kan medföra även tidsvinst för resande mellan Göteborg och det övre landet samt de södra orterna, det vill säga den bör kunna trafikeras med en inte obetydlig hastighet och alltså utrustas med en i proportion därtill avpassad tyngre överbyggnad och rullande materiel samt framför allt vara fullständigt hägnad.
Dessa åsikter verkar för sökandena inte heller vara främmande, eftersom de pekar på möjligheten att i framtiden behöva byta ut de lättare skenorna mot tyngre, varvid byte av de föreslagna, väl tunna syllarna även måste ske, men här bör dock beaktas att även om ett sådant byte utan trafikens hämmande kan genomföras, sker det dock säkerligen inte utan stora ekonomiska uppoffringar, som kunna undvikas om banan redan från början på ett helt ändamålsenligt sätt ordnas.
Ett ytterligare talande skäl för användandet av tyngre överbyggnad på banan är att finna i de terrängsvårigheter som möter vid passage genom Sinarpsdalen och över Hallands-åsen, vilken för att hålla kostnaderna på måttliga belopp har nödvändiggjort användandet av lutningar 1:60 på långa, tätt på varandra följande sträckningar. För bestigande med lastade järnvägsvagnar av dessa långa och svåra lutningar krävs utan tvivel, vid någorlunda stor trafik, tyngre lokomotiver eller särskilt konstruerade hjälplokomotiver; och även därför bör banan på denna sträckning vara kraftigt byggd för att säkerställa trafikens säkerhet. Styrelsen, som inte kan gå in på bedömningen av de ekonomiska svårigheter som möjligen kan föreligga för anskaffandet av erforderliga medel till byggandet av en fullt ändamålsenlig järnväg, och som dessutom anser det angeläget att systemet, som kan vara lämpligt och mycket använt för kortare lokalbana, inte får en otillfredsställande tillämpning på banor som ska tjäna en långväga trafik, anser sig därför böra kräva att järnvägen från Engelholm norrut från första början anläggs med järnskenor på 17 & (= 24,3 kgr. p. m.) vikt, eller motsvarande Warberg-Borås-banans skenor och nästan motsvarande Landskrona-Engelholms-banans skenor, som väger 17½ & p. l. f. eller åtminstone inte mindre än 15 & p. l. f. (21,6 kgr. p. m.); helst bör de vara av stål och väga motsvarande Halmstad-Nässjö-banans järnskenor; sliprar bör göras av på två sidor slaget virke av 15/22 c. m. (5/7,6 d. t.) tjocklek och 2,40 m. (8 fots) längd och anbringas på ett medelavstånd av 0,74 m. (= 2,5), fr. m. t. m., och den rullande materielen därefter anpassas; medan för det föresagda lokalbananätet på Kullen en skenvikt av 14,3 kgr. p. m. eller 10 & p. l. f. kunde vara fullt tillfredsställande, utan att en ökad skenvikt av 12 & p. l. f. därför kan sägas vara varken onyttig eller olämplig, helst slipraaavståndet kan efter omständigheterna anpassas. Genom skenvigtens ökning på delen Engelholm-Halmstad skulle banan även, tillsammans med tillslutande järnvägar, kunna bättre motsvara strategiska behov. Det Rowanska systemet avser nämligen att med bibehållandet av normal spårvidd bygga en kortare järnväg så att den blir billig både att anlägga och trafikera. Den normala spårvidden möjliggör att lokalbanan med tillräckligt starkt byggda vagnar kan tas in på andra närliggande normalspåriga huvudbanor, från vilka å sin sida endast undantagsvis och under vissa förutsättningar tyngre vagnar bör släppas in på bibanan. Eftersom de Rowanska banorna är avsedda för endast lokaltrafik på sträckor av högst 20 eller 40 km., är större hastighet än 15 till 20 km. i timmen inte heller nödig på dem, och hela banans konstruktion med hänsyn till kurvor och lutningar, skenor och materiel bör därefter anpassas. Så kan exempelvis mycket små kurvor på dessa banor användas. För att kunna undvara stängsel på dessa banor krävs, tillsammans med villkoret om mindre tåghastighet, en så beskaffad materiel att bantågen kan stoppas på minsta möjliga längd av banan; för detta ändamål måste å sin sida tågen vara sammansatta av möjligaste få antal vagnar, och så att lokomotivföraren har tåget så mycket som möjligt i sin hand. Rowan har löst detta problem genom att kombinera ångvagnen med en större personvagn, vartill kan kopplas några få andra, relativt lätta person- eller godsvagnar. Till minskning av trafikkostnaderna bidrar dessutom att nästan ingen eller högst få stationspersonal användes, utan expedition av resande och varor ombesörjes av tågbetjeningen. Att på en sådan bana sätta in tåg bestående av tunga godsvagnar, dragna av särskilda lokomotiv, är ett frångående av grundprinciperna för sådana banor, som inte borde förekomma, ehuru ett eller annat någorlunda kraftigt lokomotiv av vanlig konstruktion även är nödvändigt för en sådan väg för användning vid särskilda tillfällen, då snöhinder eller andra tillfälliga omständigheter påkallar det. För längre sträckor än ovan är sagt, med större trafik, torde det fortfarande vara lämpligt att bygga antingen kraftigare utrustade normalspåriga banor, eller också, om lokala förhållanden påkallar det, smalspariga järnvägar helst med 3 fots spårvidd. Förutom dessa allmänna betraktelser angående det framlagt förslaget till järnväg förekommer även att bron över Rönneå, som korsar ån mellan staden Engelholm och hamnen, föreslagits byggas med ett fast spann om 26,7 m. (= 90 f.), ehuru denna å blivit gjord och är segelbar ytterligare omkring 10 000 fot ovanför övergångsstället. Styrelsen har vidare anmärkt att den på detaljritningarna föreslagen ballastsektionen inte är lämplig, utan bör anordnas såsom betecknats av styrelsen med röd färg på ritningarna. Vid de för vägen föreslagna tvärsektionerna är endast att iaktta att för de djupa skärningarna i Hallandsåsen jämkningar torde bli nödvändiga, beroende på erfarenhet som vid arbetet kan vunnas angående jordartens beskaffenhet och särskilt vattenafloppets storlek, varvid en utvidgning av bottenbredden för åstadkommande av större sidodiken och andra åtgärder till skydd för ras från slänterna där kan förekomma och för vilka kostnader även tagits upp i förslaget. För banans bevakning, då större tåghastighet används, är minst 2 banvaktarstugor per mil nödvändiga, liksom även för banans fullständigare utrustning med rullande materiel, beräknat efter ett medelpris av 50 000 kr. p. mil, ett tillägg av 7 000 kr. p. mil är önskvärt. De höjningar i beräknad kostnad, som således uppstår, är: för bandelen Helsingborg-Engelholm: 6 200 ctr. skenor à 6,50 . . . . . . . . . . . . . . 40 300 kr. 78 000 st. syllar (tilläggspris à 0,35) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 800 kr. 5 st. vaktstugor à 2 000 kr. . . . . . . . . . . . . 10 000 " 2,5 mil stängsel à 10 000 kr. . . . . . . . . . . . 25 000 " 92 100:-
Motsatta sidan uppgår skenpriset på 25 000 ctr. kan nedsättas med 0,50 kr. . . . 12 500:- Summa 79 600:- för bandelen Engelholm–Halmstad: 15 152 ctr. skenor à 6,50 (rundt tal) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 500 kr. 117 500 st. syllar à 0,35 . . . . . . . . 41 100 " 12 st. vaktstugor à 2 000 . . . . . . . . 24 000 " 6,3 mil stängsel à 10 000 kr. . . . . 63 000 " svängbro vid Engelholm . . . . . . . . 30 000 " 256 000:- nedsättning med 50 öre pr ctr. f. 60 610 ctr. . . . . . . . . . . . . . . . . 30 300:- Summa 226 300:- eller tillsammans för hela linien . . 305 900:- vartill kommer ökning för rullande materiel, 8,8 mil à 7 000 kr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 600:- Summa kronor 367 500:-
Vid i styrelsen gjorda kontrollberäkningar av de jordmassor som skulle behöva förflyttas har styrelsen funnit dessa vara, inberäknat tillägg med 25 procent av de funna resultaten för sidolutningar och dikningar m.m., 29 182 kubikfot i stället för i förslaget upptagna 31 394 kubikfot; denna skillnad av 2 212 kubikfot uppkommer genom en bättre disposition av balanslinjen (likväl med bibehållande av liniens lutningsförhållanden oförändrade), så att gräfningen och fyllningen bättre motsvarar varandra och onödiga sidoupplag undviks, men kan även till en del förklaras, enligt av ingeniören Wessel lemnade upplysningar, därigenom att för planering av stationer och vattenregleringar beräknats åtgå ytterligare 1 212 kubikfot samt att han för en tillämpad och så gott som beslutad ändring av linien vid Engelholm, som kräver större schaktningskvantiteter men även skulle göra en svängbro där obehövlig, tillagt 1 000 kubikfot.
Detaljpriset, 25 till 27 kr. pr. kubikfot, för jordschaktning synes för de delar av linien där den framgår över en i allmänhet sandblandad jordmån vara väl högt, men torde uppvägas av jordartens i Hallandsås antagligen svårare beskaffenhet, varvid styrelsen dock inte haft tillfälle att skaffa sig några på närmare undersökningar grundade upplysningar.
Skulle bolaget besluta sig för att mellan Helsingborg och Engelholm enligt styrelsens åsikt anlägga endast en lokalbana för mindre tåghastighet och endast 10 kilos skenor skulle inte allenast den ovan upptagna tilläggskostnaden för denna bandel bli obehövlig, utan i stället åstadkommas en nedsättning i den redan beräknade kostnaden med 37 300 kr, motsvarande minskning i det erforderliga antalet centner skenor (med 4 136 ctr) och nedsättning med 0,50 kr. i prisvärdet för återstående 20 864 ctr., d.v.s. denna del av linien skulle utan rullande materiel komma att kosta ca 682 700 kr.
I sammanhang härmed kan styrelsen inte underlåta att fästa uppmärksamheten på att mellan Laholm och Halmstad en betydlig avvikelse från den raka riktningen mellan de två städerna gjorts, och linien, förmodligen för tillgodoseende av en större lokaltrafik, dragits över Weinge i en terräng som av såväl topografiska kartan som vägprofilen verkar erbjuda mycket större terrängsvårigheter och föranleda mer jordflyttning och flera brobyggnader än om den närmaste vägen förbi Tjärby och Fladje kyrkor följts över en synnerligen jämn terräng, varvid både en förbättrad profil och en förkortning av omkr. 12 000 fot vunnits. De besparingar i anläggningskostnad som härigenom skulle uppstå kan styrelsen inte uppskatta till mindre än 200 000 kr., vilken summa säkert inte uppvägs av den ringa olägenheten som skulle tillskyndas trakten kring Weinge att komma högst 13 000 fot vid sidan av linien.
Ett fel i konnektionen mellan de två sista profilbladen torde bero uteslutande på användandet av äldre undersökningar som referera sig till olika basplan.
I följande tabeller är vägens kurvor och lutningar sammanställda:
Linien Helsingborg – Engelholm. Linien Engelholm – Halmstad.
För åstadkommande av någon slags jämförelsegrund till bedömande av järnvägens sannolika utsikter att bära sig kan styrelsen här meddela några statistiska data som härvid kan tjäna till ledning.
Järnvägarna Malmö–Lund, Malmö–Ystad, Lund–Trelleborg och en del av Ystad–Eslöfs-banan genomskär Bara, Oxie och Skytts samt Wemmenhögs, Ljunits och Herrestads härader med en väglängd av tillsammans 124 km. Dessa härader jämte städerna Malmö, Lund, Ystad, Trelleborg, Skanör och Falsterbo ha enligt senaste uppgifter en folkmängd av tillsammans 158 270 invånare, varvid på varje km. järnväg komma 1 276 personer.
Befolkningens antal inom Luggudde, Rönnebergs och S. Åsbo härader jämte i städerna Helsingborg, Landskrona och Engelholm uppgår till 94 875 personer, vilka fördelade på den sammanlagda längden 174 km. av de delar av Helsingborg–Eslöfs, Helsingborg–Hessleholms och Landskrona–Engelholms och Helsingborgs järnvägar som ligga inom sagde häraders områden, ävensom Höganäs–Åstorps-banan och delen Helsingborg–Engelholm av den ifrågasatta nya banan, gör ett antal av 545 personer pr. km. järnväg, vilket talförhållande jämfördt med talet 1 276 pr km. för de sydligare vägarna inte verkar ge förhoppning om ens måttligt gott resultat av trafiken, enär utom Landskrona–Helsingborgs-banan de privatbanor som höra till den sydliga gruppen inte, oaktat den större kringboende folkmängden och oaktat att de varit trafikerade 6 till 7 år, lämnat särskilt goda inkomster.
Då det är svårt att i förväg bestämma det verkliga trafikområdet för den ena eller andra linjen, har styrelsen begränsat sig till en jämförelse av befolkningsstorleken i de socknar som de båda järnvägssträckningarna berör. Man finner då att befolkningsantalet i de socknar som den nuvarande (östra) järnvägslinjen mellan Helsingborg och Engelholm genomlöper, med inräkning av dessa städer utgör 28 747 personer, och att de socknar som den föreslagna västra linjen över Kattarp mellan samma städer kommer att genomskäras tillsammans med städerna rymmer en folkmängd av 28 607 personer. Dessa tal, fördelade på respektive linjers längd i km, ger på den östra linjen 777 personer per km järnväg och på den västra linjen 1 088 personer per km. Härav kan slutsatsen dras att en järnvägslinjen mellan Helsingborg och Engelholm över Kattarp med avseende på folkmängdens storlek i den trakt banan skulle genomgå kan vara lämplig, särskilt om den anläggs med huvudsakligt syfte att betjäna lokaltrafiken.
Angående järnvägens fortsättning norrut har två alternativ varit aktuella: förutom den nu föreslagna västra riktningen en östligare från Spannarps station på Engelholm–Åstorpsbanan genom Staverhultsdalen i Hallandsås och vidare, passerande Laholm på omkring en halv mils avstånd öster därom till Halmstad. Till denna linje beviljades koncession den 3 december 1875 genom nådigt beslut, men byggandet av banan sattes aldrig i verket, så att koncessionen numera kan anses vara förfallen. Även nu, då befolkningsstorleken i de socknar dessa linjer genomskär jämförs, finner man att för den västra linjen folkmängden, inräknat städerna Engelholm, Laholm, Halmstad och köpingen Båstad, utgörs av 36 177 personer, som fördelade på 67,4 km ger 537 personer per km, och att invånarantalet för den östra linjen, då Halmstad medräknas, är 38 712 personer, som fördelade på en väglängd av 71,6 km (6⅔ gamla mil) utgör 401 personer per km. Denna jämförelse talar till förmån för det västra, nu förevarande alternativet genom Sinarpsdalen när det gäller utsikterna för banan att erhålla trafik — om man inte beaktar det mindre landområde som finns på västra sidan om vägen där banan ligger närmare kusten, varifrån någon tillströmmande trafik således inte är att räkna med, eller den större konkurrens med sjötrafiken som kan drabba denna linje. Den senare är dock Staverhulslinjen underlägsen i det att på denna senare inte förekommer brantare lutningar än 1:100.
De för Staverhulslinjen beräknade kostnader uppgives till 3 315 937 kr, vilket ger 46 312 kr per km eller 497 142 kr per gamla mil, inräknat en materiel av 5 lokomotiv, 16 person- och bagagevagnar och 82 godsvagnar. Skenvikten för denna linje antogs bli 17 pund per löpande fot och krökningsradiernas minimum 1 500 fot.
Mot den järnvägslinjen från Helsingborg över Kattarp till Engelholm och vidare genom Sinarpsdalen till Båstad, Laholm och Halmstad som underställts för erhållande av koncession och nådigt godkännande har flera protester anförts. Styrelsen för Landskrona–Engelholms järnvägsaktiebolag befarar att anordnandet av en genomgående trafik på en ny västra järnvägslinjen mellan Helsingborg och Engelholm skall verka mycket skadligt på bolagets ekonomi, eftersom trafiken på dess järnväg redan nu ligger under medelmåtta. Bolagsstyrelsens farhåga att den nya järnvägen skulle komma att i Engelholm isoleras från dess bana verkar dock obefogad och onödig, eftersom såsom ett villkor för medgivande av vägens byggnad lär komma att uppställas dess sammanslutning med andra intilliggande banor.
Vidare ha Örkelljunga, Hjernarps och Tossjö kommuner i Skåne, Hishults och Woxtorps motsvarande i Halland protesterat, i det de huvudsakligen anhåller om åstadkommande av en närmare utredning av de ifrågavarande alternativa förslagen för en järnväg från Skåne till Halland när det gäller beskaffenheten i tekniskt, ekonomiskt och strategiskt hänseende, samt av de för vardera sträckningen gjorda tecknare, varvid påpekats att Hallands läns landsting tecknat ett bidrag av 50 000 kr per mil för en järnväg längs Halland (eller för de 20 milerna mellan Helsingborg och Göteborg 1 000 000 kr), varav enligt klagandenas åsikt skulle komma på linjen genom Staverhultsdalen 225 000 kr.
Styrelsen tror sig i det föregående ha åstadkommit den tekniska utredning som kan tillkomma styrelsen, och vidare visat banans betydelse när det gäller folkmängden i de bygder den skulle genomlöpa och dess förhållande till andra närliggande järnvägar. När det gäller banans framtida trafik saknas alla uppgifter, varför styrelsen inte kan uttala sig härom. Det verkar dock när det gäller Engelholm–Landskronabanan inte osannolikt att någon ersättning för den trafik densamma befaras mista skulle kunna vinnas genom från Halland tillströmmande resande och gods, som väl inte alltid kommer att ta vägen till Helsingborg.
Eftersom den avsedd järnvägen, även om den bygges i enlighet med nu föreslagen plan, utan tvivel kommer att bli fördelaktig för de orter den berör, anser sig styrelsen inte ha grund att avrå från nådigt godkännande av den begärd koncessionen, men tror sig dock utifrån vad sålunda förekommit böra härtill hemställa huruvida inte Ers Kungliga Majestät skulle finna skäligt att ge sökandena tillfälle att ta del av de anmärkningar vid förslaget som ovan gjorts och de resultat som styrelsen kom fram till vid granskningen av beräkningarna, för det fall sökandena skulle finna vid närmare övervägande förenligt med sin sanna nytta att vid planen göra några ändringar och möjligen åstadkomma den teckning av medel som ytterligare krävs för anläggande av en bana med solidare överbyggnad.
För den händelse Eds. Kungl. Maj:t prövar skäligt lämna nåd. bifall till den gjorda framställningen och fastställa järnvägsplanen sådan den nu är, får styrelsen därvid föreslå, förutom de vid concessionens beviljande vanligen förekommande, följande särskilda villkor nämligen:
att, även om skenorna görs av stål, vägen ej må få befraktas med lokomotiv eller vagnar som ha större axeltryck än 6,5 tons;
att tåghastigheten på banan ej må tillåtas bli större än 2 nymil i timmen;
att ballastsektionen förändras i likhet med vad styrelsen med röd färg på ritningen betecknat;
att, där banan framgår över flygsandsfält, den genomskurna marken skall omsorgsfullt bekläds med torf eller sanden på annat sätt bindas;
att över Rönneå nedanom Engelholm bygges rörlig bro, så att segelfarten på ån ej må hindras;
att det skall bero på statens kontrollerande ingenörs prövning, hur skärningen genom Hallandsås skall med avseende på vattnets fullständiga avledning ordnas och vilka dimensioner på sidodikena som därstädes ska tillämpas;
att alla broar ska utföras så starka, att de kunna avprövas med en belastning som minst motsvarar den last som förorsakas av lokomotiv om 26 tons vikt;
att banan skall sammanslutas med alla tillstötande järnvägar;
att samma villkor i avseende på hägnader må föreskrifvas, som blifvit stadgade för Gärds härads järnvägsaktiebolags även ohägnader bana;
att enär ingen uppgift förekommer, huruvida någon Eds. Kungl. Maj:t och Kronan tillhörig mark av järnvägen beröres, från nåd. fastställelse av planer undantas jord eller lägenhet av denna beskaffenhet, intills vederbörliga kartor och detaljbeskrivningar däröver blifvit Eds. Kungl. Majts nåd. prövning underställda, varförutom de villkor i avseende på ansvaret för möjligen skeende vattenuppdämmningar, som vid gillandet av andra järnvägsplaner gjorts, även nu måtte i nåd. stadgas;
att slutligen arbetet må börjas senast inom den 1 juni 1883 och vara fullbordat före 1885 års utgång.
Kopia av gillad plan lärer sökande bolaget bli förelagd att tillställa styrelsen inom viss utsatt tid.
Styrelsen åar vidare i underd. föreslå chefen i södra Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet att på statens vägnar övervaka arbetets verkställande, samt att tillse, att fullgoda materialier och godkända arbetsmetoder därvid användas, och torde åt honom överlemnas att pröva och godkänna avvikelser från den gillad planen inom ett avstånd av högst 2 000 fot på omse sidor om den nu föreslagna linien, med förbehåll att kurvor och lutningar derigenom icke försämras, var jemte det bör åligga honom att granska och godkänna detaljplanen för stationer samt ritningar till broar.
Enär banan bygges med den större spårvidden och möjligen i en framtid kan komma att förses med tyngre överbyggnad, torde Generalstaben böra lämnas tillfälle yttra sig, huruvida den anser att vid stationernas anordning eller i annat hänseende något kan vara att iakttaga.
Skulle lån av statsmedel komma i fråga att bananläggningen i nåder förunnas, och några villkor i avseende på stationernas anordning av Generalstaben göras, torde stationsplanerna böra av styrelsen efter nämnde stabs hörande granskas och godkännas.
För den händelse att nåd. stadfästelse beviljas, torde ritningar och kostnadsförslag bli till styrelsen återställda för att förses med påskrift om gillande och för den handläggning av ärendet, som vidare kan påfordras.
Carl G. Beijer. M. Lindgren.
