ÖRESUNDSPOSTEN
14 augusti 1882
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Från Båstad.(Brefkort till Öresundsposten.) Högst litet hafva tidningarne att mäla från vårt samhälle, och likval inträffar här understundom ett och annat, som förtjenar att komma till allmänhetens kännedom. För närvarande njuta vi af en den mest angenäma och härligaste väderlek man gerna kan önska sig. Allting ser lofvande ut, hvarföre särskildt landtmannen lifvas af godt hopp och glada framtidsutsigter. Båstad eger en vacker natur, en frisk och helsosam luft samt goda saltsjöbad. Likväl äro badgästerna ganska få i år, något som tvifvelsutan får tillskrifvas dels stark konkurrens, dels och hufvudsakligen de mindre goda kommunikationerna; men kommer blott den föreslagna och mycket efterlängtade jernvägen till stånd, blir nog förhållandet helt annat. Den 29 sistl. juli på eftermiddagen var snart sagdt hela Båstad under ett par timmar i liflig rörelse för att se och taga i betraktande en främling, som efter utståndna faror och ett med skicklighet utfördt räddningsarbete kom på ett kort besök. Förhållandet var följande: Under den svåra stormen i maj månad strandade vid Mellby strand mellan Halmstad och Båstad franska briggen "S:t Pierre". Kusten har ar långgrund och hafsbottnen utgöres af flygsand. Några personer köpte fartyget för jemförelsevis billigt pris och ville göra försök med att få det "flott", då affären kunde blifva ganska vinstgifvande. För detta ändamål vände de sig till ett bogseringsbolag i Halmstad, men detta framstälde så orimliga anspråk att de icke gerna af någon med sundt förstånd kunde godkännas. Så begärdes bland annat 50 kr. om dagen i tio dagar, under hvilka bergningsarbetet borde pågå. Betalningen skulle räknas från viss dag, oafsedt om någon ting till följe af ogynsam väderlek kunde uträttas eller icke. Båten fick ej gå utom linien Halmstad -- Båstad och icke muddra eller bogsera fartyget.Man var derför nödsakad vända sig till annat håll, och kapten Eckerman delegare i briggen, som väl förstår sig på sådana saker, vände sig till Helsingborg, der så väl bättre tillmötesgående som större praktisk blick tyckes finnas än uti den halländska residensstaden. Med ångaren "Framåt" uppgjordes ackord. Denna gick in på att söka taga fartyget af grund. Lyckades försöket, skulle en ersättning af ett tusen kr. erhållas, men i annat fall ingenting. Arbetet gick förträffligt, så att briggen efter en och en half dags förlopp var af grund. Förtjensten häraf får i främsta rummet tillskrifvas ledarne, kaptenerne Eckerman och Pålsson, den senare befälhafvare å ångaren "Framåt". -m.
(Brevkort till Öresundsposten.)
Mycket lite ha tidningarna att berätta från vårt samhälle, och likväl inträffar här då och då något som förtjänar att komma till allmänhetens kännedom.
För närvarande har vi mycket behagligt och härligt väder. Allt ser lovande ut, varför särskilt landsbygdens människor är full av hopp och positiva framtidsförväntningar.
Båstad har en vacker natur, frisk och hälsosam luft samt goda saltsjöbad. Likväl är antalet badgäster ganska få i år, något som utan tvivel beror dels på stark konkurrens, dels och framför allt på de dåliga kommunikationerna. Men kommer bara den föreslagna och längtade järnvägen till stånd, blir förhållandet helt annat.
Den 29 denna månad på eftermiddagen var nästan helt Båstad i livlig rörelse under ett par timmar för att se och betrakta en främling som efter utståndna faror och ett skickligt räddningsarbete kom på ett kort besök.
Förhållandet var följande: Under den svåra stormen i maj månad strandade den franska brigggen "S:t Pierre" vid Mellby strand mellan Halmstad och Båstad. Kusten är långgrund och havsbottnen består av flygsand. Några personer köpte fartyget för jämförelsevis billigt och ville försöka få det flytande igen, då affären kunde bli ganska vinstgivande. För detta ändamål vände de sig till ett bogseringsbolag i Halmstad, men det framställde så orimliga krav att de inte gärna av någon med sunt förnuft kunde godkännas.
Det krävdes bland annat 50 kronor om dagen i tio dagar, under vilka bergningsarbetet skulle pågå. Betalningen skulle räknas från viss dag, oavsett om något kunde utföras på grund av dåligt väder eller inte. Båten fick inte gå utanför linjen Halmstad–Båstad och fick inte muddra eller bogsera fartyget.
Man var därför tvungen att vända sig till annat håll, och kapten Eckerman, delegat i brigggen, som väl förstår sig på sådana saker, vände sig till Helsingborg, där både större tillmötesgående och större praktisk skicklighet tycks finnas än i den halländska residensstaden. Med ångaren "Framåt" uppgjordes ett avtal. Denna gick in på att försöka få fartyget av grund. Om försöket lyckades skulle en ersättning av tusen kronor erhållas, men annars ingenting.
Arbetet gick förträffligt, så att brigggen efter en och en halv dags förlöp var av grund. Förtjänsten härför får framför allt tillskrivas ledarna, kaptenerna Eckerman och Pålsson, den senare befälhavare på ångaren "Framåt".
—m.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
