HALLANDSPOSTEN
10 november 1882
Texten visas i tidningens originalspråk. Stavning och grammatik är från 1700–1800-talet.
Texten är AI-moderniserad till nutidssvenska (Claude Haiku 4.5). Namn, datum och sakuppgifter följer originalet — språket är ändrat. Klicka på "Original" för att se den ursprungliga texten.
Rättegångs- och polissaker.Höks häradsrätt.Fjerde rättegångsdagen. Rätten satte sig kl. 9,35 f. m. Misshandel på ett dansnöje i Eskilstorp sistlidne midsommarnatt. Bengt Peter Jönsson, dräng hos handl. A. B. Berg i Båstad, hade för undergången misshandel på ett dansnöje i Eskilstorp sistlidne midsommarnatt instämt hemmanssönerna Carl Svensson och Magnus Svensson i Gräsryd, Bengt Nilsson i Karup och P. M. Nilsson i Finsbo. Käranden företräddes af sin husbonde, handl. A. B. Berg i Båstad. Svarandena voro samtlige personligen till städes. Kärandeombudet upplyser, att, då käranden sistlidne midsommarnatt kommit till dansbanan i Eskilstorp, hade han af svaranden, utan anledning, blifvit omkullslagen och sparkad, så att, när ombudet påföljande morgon träffat käranden, denne då varit blodig och hans kläder söndertrasa-de samt så svag, att han genast måste af ombudet skjutsas till läkaren. Svarandena nekade att hafva föröfvat någon misshandel å Bengt Peter Jonsson och begärde ersättning. Kärandeombudet förmäler, att misshandeln ifråga skulle härleda sig af hämnd mot Jönsson från ett tillfälle i Båstad. Såsom vittnen hördes följande, hvilka berăttade: Peter Magnus Hallberg: att vittnet vid tillfället ifråga hört skrik från dansbanan och sett Carl Svensson springa efter målsägaren, hvarvid vittnet också sprungit efter, för att förekomma, det Carl Svensson skulle få fatt målsägaren; men att Carl Svensson då återvändt, innan han upphunnit målsägaren, hvilken vittnet sett resa sig upp och förföljas; att, när vittnet förebrått Carl Svensson, hvarföre han skulle slå folk, dene sagt, det vore hans sak och ej vittnets; och att vittnet har sig bekant, att Carl Svensson haft hat till målsägaren, af anledning att denne och Carl Svensson skulle någon tid förut i Båstad varit i tvist med hvarandra. Carl Lindén: att vittnet natten ifråga varit vid dansbanan vid Eskilstorp och det på något afstånd sett en person komma fram och omringas af 3 andra personer samt slås till marken; att vittnet i följd af afståndet ej kunde se, hvem det var, som misshandlat denne person, hvilken vittnet seder-mera hört skolat vara handl. Bergs dräng; att vittnet emellertid sökt genom massan komma fram till stället, der våldet föröfvats, och tillsagt vittnet Hallberg att se efter, hvart mannen tagit vägen; att, då vittnet dit framkom, vittnet upplysts, att den misshandlade gått en åkerväg fram; att vittnet och Hallberg följt samma väg, för att se, hur det blifvit med honom; att desse kort derefter mött Carl Svensson, kommande från samma håll, hvaråt vittnena årnat sig, och att, när Hallberg frågat Carl Svensson, "hvad han skulle på honom" och hvad han gjort för ondt och vittnet frågat, hvem han var, Carl Svensson genmält: "Det rör er inte" och hvarefter Hallberg hade samtalat med Carl Svensson. Jöns Persson: att vittnet jemte målsägaren omförmälda natt besökt Eskilstorp, och då de framkommit, Carl Svensson och andra helsat på dem; att, under det vittnet sett åt ett annat håll, hade målsägaren blifvit kullslagen; att, sedan han rest sig upp, Carl Svensson kullslagit bonom, och andra sparkat honom jemväl i hufvudet samt å andra delar af kroppen; att målsägaren kommit upp och sprungit, förföljd af Carl Svensson; och att vittnet hört, det Carl Svensson och målsägaren skulle varit i delo med hvarandra i Båstad. Svaranden Carl Svensson förnekar att hafva sparkat målsägaren, men säger sig fattat honom i kragen och skakat honom med påföljd, att denne fallit samt puffat honom för bröstet, och skälet till, att Carl Svensson sprungit efter målsägaren, var, det påstår Svensson, att han ville tillse, hur det var med målsägaren, emedan Svensson märkt, att denne var blodig. Allmänna åklagaren t. f. kronolänsman J. W. Bergman begärde uppskof för förebringande af vidare bevisning. Rätten upplöste sig kl. omkring 1 e. m.
Misshandel på ett dansnöje i Eskilstorp sistlidne midsommarnatt. Bengt Peter Jönsson, dräng hos handlanden A. B. Berg i Båstad, hade för undergången misshandel på ett dansnöje i Eskilstorp sistlidne midsommarnatt instämt hemmanssönerna Carl Svensson och Magnus Svensson i Gräsryd, Bengt Nilsson i Karup och P. M. Nilsson i Finsbo. Käranden företräddes av sin husbonde, handlanden A. B. Berg i Båstad. Svarandena var alla personligen närvarande. Kärandeombudet förklarar att då käranden sistlidne midsommarnatt kommit till dansbanan i Eskilstorp, hade han av svaranden, utan anledning, blivit omkullslagen och sparkad, så att då ombudet påföljande morgon träffat käranden, var denne blodig och hans kläder söndertrasad samt så svag att han genast måste av ombudet köras till läkaren. Svarandena nekade att ha begått någon misshandel på Bengt Peter Jönsson och begärde ersättning. Kärandeombudet förklarar att misshandeln ifråga skulle härleda sig från hämnd mot Jönsson från ett tillfälle i Båstad. Som vittnen hördes följande, vilka berättade: Peter Magnus Hallberg: att vittnet vid tillfället ifråga hört skrik från dansbanan och sett Carl Svensson springa efter målsägaren, varvid vittnet också sprungit efter för att förekomma att Carl Svensson skulle få fatt målsägaren; men att Carl Svensson då återvänt innan han upphunnit målsägaren, vilken vittnet sett resa sig upp och förföljas; att när vittnet förebrått Carl Svensson varför han skulle slå folk, hade denne sagt att det vore hans sak och inte vittnets; och att vittnet har sig bekant att Carl Svensson hade hat till målsägaren av anledning att denne och Carl Svensson någon tid förut i Båstad varit i tvist med varandra. Carl Lindén: att vittnet natten ifråga varit vid dansbanan vid Eskilstorp och på något avstånd sett en person komma fram och omringas av tre andra personer samt slås till marken; att vittnet på grund av avståndet inte kunde se vem det var som misshandlat denna person, vilken vittnet senare hört skulle vara handl. Bergs dräng; att vittnet emellertid sökt genom folkmassan komma fram till stället där våldet begåtts och tillsagt vittnet Hallberg att se efter vart mannen tagit vägen; att då vittnet dit framkom var vittnet underrättad om att den misshandlade gått en åkerväg fram; att vittnet och Hallberg följt samma väg för att se hur det blivit med honom; att dessa kort därefter mött Carl Svensson kommande från samma håll varpå vittnena vänt sig mot honom, och att när Hallberg frågat Carl Svensson "vad han skulle på honom" och vad han gjort för ondt och vittnet frågat vem han var, hade Carl Svensson genmält: "Det rör er inte" varefter Hallberg samtalt med Carl Svensson. Jöns Persson: att vittnet jämte målsägaren omförmälda natt besökt Eskilstorp och då de framkommit hade Carl Svensson och andra hälsat på dem; att under det vittnet sett åt ett annat håll hade målsägaren blivit kullslagen; att sedan han rest sig upp hade Carl Svensson kullslagit honom och andra sparkad honom även i huvudet samt på andra delar av kroppen; att målsägaren kommit upp och sprungit förföljd av Carl Svensson; och att vittnet hört att Carl Svensson och målsägaren skulle varit i delo med varandra i Båstad. Svaranden Carl Svensson förnekar att ha sparkad målsägaren men säger sig fattat honom i kragen och skakat honom med följd att denne fallit samt puffat honom för bröstet, och skälet till att Carl Svensson sprungit efter målsägaren var enligt Svensson att han ville försäkra sig om hur det var med målsägaren eftersom Svensson märkt att denne var blodig. Allmänna åklagaren t. f. kronolänsman J. W. Bergman begärde uppskof för förebringande av vidare bevisning. Rätten upplöste sig kl. omkring 1 e. m.
Avskriften är genomgången av föreningens medarbetare. Den kan ändå innehålla läsfel — bilden av klippet är originalet. Så använder vi AI
