29 september 1840

En Ins. har, med hänvisning till Tryckfrihets-Förordningens 2 § och 4 Mom., och under förmenande att den princip, som ligger till grund för det häri stadgade åliggande för publike Embetsmän och Verk, att ej förvägra afskrifters utlemnande af offentliga handlingar, äfven måste för hvarje opartisk Tidnings Red. utgöra en bevekelsegrund till dylika afskrifters offentliggörande — anhållit att, mot erläggande af intimations-afgiften, få nedanstående uppsats i Tidningen införd. Ehuru Red., hvad berörde konklusion angår, af flera anledningar måste vara af olika tankar med Ins., intaga vi dock, för Ins:s räkning, ifrågavarande artikel, lemnande vårt Blad öppet äfven för den replik, hvartill Hr S. möjligtvis häraf kan finna sig föranlåten.

Till ytterligare bevis derpå, att Högv. DomCapitlet i Lund har ett vaksamt öga på underlydande Presterskaps sedliga förhållande, äfven vid bröllop och gästabud, anhåller Ins., som någon gång, äfven helt nyligen, sett Kyrkoherden Silfverstrand, hänförd af ett gladare lynne, njuta af sina anständiga nöjen, att nedanstående Protocolls-Utdrag måtte blifva i Tidningen införd.

Utdrag af Lunds DomCapitels Protocoll för den 29 April 1810.

§ 2.

Enligt Consistorii beslut företrädde Kyrkoherden i Båstad Silfverstrand, som af den anledning 3 § af Consistorii Protocoll för den 18 sistlidne Mars antyder, erindrades hurusom han, redan för flera år tillbaka, i samtal med Herr Biskopen och Pro-Canzleren, erhållit goda råd och anvisningar till ett presterligt och värdigt förhållande, hvilket oagtadt det förljudes: att Kyrkoherden i någon samling af åhörare efter sistliden Julhelg skulle hafva öfverilat sig till ett mindre efterdömeligt uppförande, hvarom Contracts-Prosten Magister Fasts afgifna yttrande nu för honom upplästes, och som Consistorium ej kunnat underlåta att härå fästa afseende, egde han att öfver hvad sålunda mot honom förekommit sig förklara; med föranledande hvaraf han androg: att han varit och är hatare af dryckenskap, en sinnesstämning den hans hälsotillstånd honom äfven ålägger, att han i sina yngre år kanske någon gång hänfördes af ett gladare lynne till nöjen, medgaf han; men hoppades likväl att dessa alltid befunnits anständiga, att han är mån om sitt embets värdighet och derom kan åberopa intyg af de agtningsvärdare bland sina åhörare, och att om hans förhållande blifvit andragit under en ofördelaktig framställning, detta skett af någon obefogad, som icke funnit för godt att med anklagelse öppet framträda, hvadan han, med försäkran om iakttagande af all varsamhet och noggrannhet både i embete och lefverne, hoppades njuta rättvisa inför sitt Consistorium, hvars ömtålighet i frågan om efterdömlighet hos församlingarnes Lärare han erkände och vördade, varandes, utom de påminnelser Consistorium meddelat, bemälte Kyrkoherde, i målets nu befintliga skick, ingen vidare åtgärd at deri vidtaga. Ut Supra.

Ex Protocollo. (Sigill.) F. Palm.

Helsingborg, hos C. B. Been, 1840.

En Insändare har, med hänvisning till Tryckfrihetsförordningens 2 § och 4 moment, och under förespeglingen att den princip som ligger till grund för det där stadgade åliggandet för offentliga ämbetsmän och verk — att inte vägra avskrifter av offentliga handlingar — även måste för varje opartisk tidningsredaktion utgöra en rörelsegrund för sådan offentliggörande, anhållit att få nedanstående uppsats införd i tidningen mot erläggning av insätningsavgiften. Ehuru redaktionen måste vara av olika tankar med insändaren när det gäller nämnda slutsats, tar vi dock in ifrågavarande artikel för insändarens räkning och öppnar vårt blad även för den replik som herr S. möjligtvis kan komma att vilja ge.

Till ytterligare bevis på att den höga domkapitlet i Lund har ett vakande öga på de underordnade prästernas sedliga förhållande även vid bröllop och gästabud, anhåller insändaren — som någon gång, också helt nyligen, sett kyrkoherden Silfverstrand hänförd av ett gladare lynne njuta sina anständiga nöjen — att nedanstående protokollsutdrag måtte bli införd i tidningen.

Utdrag ur Lunds domkapitels protokoll för den 29 april 1810.

§ 2.

Enligt Consistorii beslut företrädde kyrkoherden i Båstad Silfverstrand, som enligt den anledning 3 § av Consistorii protokoll för den 18 sistlidne mars antyder, erindrades om att han redan för flera år tillbaka i samtal med herr biskopen och pro-kanzleren erhållit goda råd och anvisningar till ett presterligt och värdigt förhållande. Oaktat detta förljudes att kyrkoherden i någon samling av åhörare efter sistlidne julhelg skulle ha överlåtit sig till ett mindre efterdömeligt uppförande — vartill kontraktsprostens magister Fasts avgivna yttrande nu förelästes för honom — kunde Consistorium inte underlåta att fästa avseende här på. Han gavs tillfälle att förklara sig över vad sålunda förekommit honom. Härmed anhöll han: att han varit och är motståndare till dryckenskap, en sinnesstämning som hans hälsotillstånd också ålegat honom; att han i sina yngre år kanske någon gång hänfördes av ett gladare lynne till nöjen medgav han, men hoppades att dessa alltid befunnits anständiga; att han är omsorgsrik om sitt embets värdighet och kan åberopa vittnesmål från de aktningsvärda bland sina församlingsmedlemmar; och att om hans förhållande framställts på ofördelaktig sätt härrör det från någon utan grund, som inte velat framträda öppet med anklagan. Han försäkrade att iaktta all försiktighet och noggrannhet både i embete och leverne och hoppades således njuta rättvisa inför sitt Consistorium, vars omsorg om efterdömelighet hos församlingarnas lärare han erkände och vördade. Förutom de påminnelser Consistorium meddelat var bemälte kyrkoherde vid målets nu befintliga skick ingen ytterligare åtgärd att vidta däri. Ut Supra.

Ex Protocollo. (Sigill.) F. Palm.

Helsingborg, hos C. B. Been, 1840.