28 november 1840

Inrikes Nyheter. GÖTHEBORG. Redan för öfver 14 dagar sedan hörde vi ryktesvis omtalas ett, af Handlanden P. G. Eriksson i Halmstad med tvenne tulltjenstemäns goda minne begånget, groft underslef, på så sätt, att han af Laholms tullkammare begärt och erhållit förpassning å ett större parti diverse varor, utan att de i fartyget, som sedermera sjunkit vid Bornholm, blifvit intagne; samt att han, detta oaktadt, låtit dem, såsom inlastade, till ett högt belopp assurera. För att blifva i tillfälle att bedöma hvad som kunde vara sannt, eller osannt, i detta rykte, hafva vi begärt och erhållit del af åtskilliga, denna sak rörande, handlingar, af hvilka upplyses: 1:mo Att Skepparen C. M. Pettersson,förande galeasen Ulrika om 28 svenska läster, tillhörig Handlanden P. G. Eriksson i Halmstad, den 8:de sistlidne Oktober blifvit af Halmstads tullkammare förpassad till Båstad med en af nyssbemälte Handlande afsänd last, bestående af 400 ris skrifpapper, 20 ris postpapper, 10 tunnor saltad sill och 36 från Götheborg ankomne lådor tvål. 2:do Att bemälte Skeppare C. M. Pettersson, med det af honom förande fartyg, galeasen Ulrika, påföljande dagen den 9 sistlidne Oktober, varit synlig å Båstads redd, der han legat för ankar till kl. omkring 10 f. m. den 11:te Oktober, då han afseglade derifrån längs kusten till Skummeslöfs-strand, der han ånyo kastade ankar, kl. omkring 1 e. m. 3:tio Att Handlanden Eriksson d. 9:de i samma månad, eller dagen efter fartygets afsegling från Halmstad, å Laholms tullkammare anmält sig vilja vid Skummeslöfsstrand, från ofvanbemälte galeas, utlossa 10 tunnor sill och intaga lastfyllnad. 4:to Att Laholms' tullkammare beordrat vaktmästaren C. P. Malmros att sig till Skummeslöfs-strand begifva, för att der besagde lossning och lastning öfvervara och bevaka. 5:to Att en fiskare, kl. omkring 1 e. m. d. 10:de Oktober, i en ökstock till oftabemälte galeas utfört vaktmästaren Malmros, Handlanden Eriksson och Kassör Bank, hvarefter ur fartyget lossats och till land transporterats 10 tunnor sill, som med 2:ne vagnar, för Hr Barks räkning, afhemtades. 6:to Att Handlanden Eriksson velat förmå Malmros, att från Skummeslöfs strand gå in till Laholm för att der afhemta förpassningsdokumenterne; men att Eriksson, då Malmros vägrat att bifalla denna hans begäran, sjelf, kl. omkring 4 e. m., afrest till Laholm, der han af Kustbevakningsinspektoren, Prem. löjtnanten John Brinkman, begärt och erhållit Laholms Tullkammares förpassning till Stockholm å 6000 st. bindtröjor; 6000 par strumpor; 4000 ris skrifpapper; 2000 d:o postpapper och 3000 skålp. hvit tvål, att i den vid Skummeslöfs-strand liggande och honom tillhöriga galeasen Ulrika inlasta. 7.mo Att de inlastningsinlagor, Eriksson vid Laholms tullkammare företett, voro underteknade af Kammarjunkaren m. m. H:r A. F. Lindsfelt, boende å Nya Skattarp i Hallands län. 8:vo Att, i stället för ofvanbemälte större varuparti, som, enligt förpassningen, bordt i fartygets inlastas, endast en enda liten bal, innehållande mellan 20 å 30 dussin yllebindtröjor, blifit i detsamma intagen. 9:no Att Kustbevakningsinspektoren, Premierlöjtnanten John Brinkman, å Laholms tullkammares vägnar, utfärdat den af Handlanden Eriksson begärda förpassning, utan att först, såsom författningarne föreskrifva, från Malmros inhändiga rapport om, att inlastningen blifvit i behörig ordning verkställd. 10:mo Att vaktmästaren Malmros, oaktadt han visste, att icke mer än ofvannämnde bal blifvit i fartyget intagen, påskrifvit förpassningen, hvarefter fartyget genast gått till sjös. 11:mo Att vaktmästaren Malmros, i sin vaktbok, upptagit inlastningen såsom verkställd i enlighet med den af Laholms tullkammare utfärdade förpassning.Reflexioner öfver ett dylikt handlingssätt å Tit. Erikssons sida äro icke af nöden. Högeligen förundrar det oss dock att tvenne vid tullverket anställde tjenstemän kunnat låta bruka sig till medel att befrämja hans afsigter, hvilka i tvenne hänseenden kunde hafva varit brottsliga. 1:mo kunde han nemligen, på grund af de af dem utfärdade och verificerade förpassningsdokumenter, i händelse fartyget, såsom nu blef fallet, förolyckades, af Assuradörerne fordra ersättning för gods, som aldrig vid olyckstillfället befunnits i detsamma; och 2:do kunde han hafva afsett oloflig införsel, på så sätt, att han kunnat låta sitt fartyg gå till utrikes ort och der intaga den last, som å förpassningen var upptagen, utan att i fartyget vara inlastad, samt den sedermera till destinations-orten införa såsom inhemskt, förpassadt gods. I det ena fallet hade enskiltes, och i det andra Statens rätt blifvit förnärmad, och båda voro desse tjenstemän tillsatte att bevaka. Det skallockså blifva rätt intressant att se, huru härvarande tullkammare uppfattar och beifrar saken, samt hvilka mått och steg, Generaltullstyrelsen i anledning deraf vidtager. Uppmärksamheten på Erikssons och de begge tulltjenstemännens lagstridiga förhållande lärer hafva blifvit väckt af Tullförvaltaren i Halmstad, H:r D. J. C. Hallberg, hvilken det förefallit på engång anmärkningsvärdt och misstänkt att ett så betydligt parti styckegods, som det ofvan uppgifna, skulle kunna hafva blifvit inlastadt på ett ställe, der stranden är så långgrund, att endast såkallade ekor kunna begagnas för kommunikationen mellan land och ett vid kusten liggande större fartyg. Herr Kammarjunkaren Lindsfelt har förklarat sig icke hafva haft någon annan del i Erikssons ifrågavarande företag, än att han dertill lånat sitt namn, samt gifvit Eriksson tillstånd, att uti ettskjul på Nya Skattarp inlägga en bal, som Eriksson skall hafva köpt hos en Handlande P. Ahl i Laholm, och hvilken bal af en torpare blifvit påföljande dagen forslad ned till Skummeslöfs strand,der inlastningen, som förut är nämndt, skedde. Den assuranssumma, som Erikson begärt för fartyg och last, säges utgöra 45000 m:k Hamburger banko; men sannfärdigheten af denna uppgift kunna vi ej garantera. Öfveruppsyningsmannen vid härv. Tullkammare, Hr G. C. Schüssler, har i dessa dagar blifvit af Kongl. Generaltullstyrelsen hugnad med Kontrollörs namn, heder och värdighet.

Inrikes Nyheter. GÖTEBORG.

För över två veckor sedan hörde vi rykten om att handlanden P. G. Eriksson i Halmstad, med hjälp av två tulltjänstemän, hade begått ett grovt underslef. Han hade enligt ryktet begärt och fått förpassning från Laholms tullkammare för ett större parti varor, utan att dessa faktiskt lastats i fartyget som senare sjönk vid Bornholm. Trots detta lät han fartyget försäkra för ett högt belopp, som om godset var ombord. För att bedöma vad som kunde vara sant i detta rykte har vi begärt och fått del av handlingar rörande saken, av vilka framgår:

1:o Att skepparen C. M. Pettersson, som förde galeasen Ulrika på 28 svenska läster och tillhörig handlanden P. G. Eriksson i Halmstad, den 8 oktober förra månaden fick förpassning från Halmstads tullkammare till Båstad med en last från nämnde handlande, bestående av 400 ris skrivpapper, 20 ris postpapper, 10 tunnor saltad sill och 36 från Göteborg ankomna lådor tvål.

2:o Att nämnde skeppare C. M. Pettersson med galeasen Ulrika dagen därpå, 9 oktober förra månaden, var synlig vid Båstads redd, där han låg för ankar till omkring kl. 10 på formiddagen den 11 oktober, då han segladedärifrån längs kusten till Skummeslöfs strand, där han återigen kastade ankar omkring kl. 1 på eftermiddagen.

3:e Att handlanden Eriksson den 9 samma månad, eller dagen efter fartygets avsegling från Halmstad, anmälde sig på Laholms tullkammare vilja lossa 10 tunnor sill vid Skummeslöfs strand och intaga lastfyllnad.

4:e Att Laholms tullkammare beordrat vaktmästaren C. P. Malmros att begiva sig till Skummeslöfs strand för att övervara och bevaka denna lossning och lastning.

5:e Att en fiskare omkring kl. 1 på eftermiddagen den 10 oktober i en båt förde vaktmästaren Malmros, handlanden Eriksson och kassör Bank till nämnde galeas, varefter 10 tunnor sill lossades från fartyget och transporterades till land, varefter de hämtades med 2 vagnar för Hr Barks räkning.

6:e Att handlanden Eriksson försökte förmå Malmros att från Skummeslöfs strand gå in till Laholm för att där hämta förpassningsdokumenten; men då Malmros vägrade att bifalla denna begäran, for Eriksson själv omkring kl. 4 på eftermiddagen till Laholm, där han av kustbevakningsinspektören, premiärlöjtnanten John Brinkman, begärde och fick Laholms tullkammares förpassning till Stockholm för 6000 st. bindtröjor; 6000 par strumpor; 4000 ris skrivpapper; 2000 d:o postpapper och 3000 skålp. vit tvål, som skulle lastas i galeasen Ulrika vid Skummeslöfs strand.

7:e Att de lastningshandlingar Eriksson presenterade vid Laholms tullkammare var undertecknade av kammarjunkaren m. m. Hr A. F. Lindsfelt, bosatt på Nya Skattarp i Hallands län.

8:e Att i stället för nämnda större varuparti, som enligt förpassningen skulle lastas, endast en enda liten bal innehållande mellan 20 och 30 dussin yllbindtröjor faktiskt lastades.

9:e Att kustbevakningsinspektören, premiärlöjtnanten John Brinkman, på Laholms tullkammares vägnar, utfärdade den förpassning Eriksson begärde, utan att först, såsom föreskrifterna förordnar, inhämta rapport från Malmros om att lastningen verkställts i behörig ordning.

10:e Att vaktmästaren Malmros, trots att han visste att endast nämnda bal lastats i fartyget, skrev under förpassningen, varefter fartyget genast gick till sjös.

11:e Att vaktmästaren Malmros i sin vaktbok uppförde lastningen som verkställd enligt den förpassning Laholms tullkammare utfärdade.

Det behöver inte många reflexioner över ett sådant handlingssätt från Erikssons sida. Vi är dock högligen förvånade över att två tjänstemän vid tullverket låtit sig användas för att främja hans syften, vilka i två avseenden kunde vara brottsliga. För det första kunde han nämligen, på grund av de av dem utfärdade och verifierade förpassningsdokumenten, i händelse fartyget, såsom nu blev fallet, förlorades, av försäkringsbolagen fordra ersättning för gods som aldrig befunnits ombord; och för det andra kunde han ha avser olaga införsel, på så sätt att han kunnat låta sitt fartyg gå till utländsk ort och där intaga den last som stod på förpassningen, utan att den skulle lastas i fartyget, för att sedan föra den in till destinationsorte som hemlandsk, förpassad vara. I det ena fallet hade enskildas, i det andra statens rätt blivit kränkad, och båda dessa tjänstemän var tillsatta för att bevaka detta. Det skall också bli rätt intressant att se hur tullkammaren här uppfattar och granskar saken, samt vilka åtgärder Generaltullstyrelsen vidtar i anledning härav.

Uppmärksamheten på Erikssons och de två tulltjänstemännens lagstridiga förhållande tycks ha väckts av tullförvaltaren i Halmstad, Hr D. J. C. Hallberg, som funnit det på en gång märkligt och misstänkt att ett så betydligt varuparti, som det nämnda, skulle kunna lastas på ett ställe där stranden är så långgrund att endast så kallade ekor kan användas för kommunikationen mellan land och ett större fartyg vid kusten.

Herr kammarjunkaren Lindsfelt har förklarat att han inte hade någon annan del i Erikssons företag än att han lånade sitt namn och gav Eriksson tillstånd att i ett skjul på Nya Skattarp lagra en bal, som Eriksson skall ha köpt av handlanden P. Ahl i Laholm, och vilken bal av en torpare fördes ned till Skummeslöfs strand dagen därpå, där lastningen, som nämnts förut, genomfördes.

Den försäkringssumma som Eriksson begärt för fartyg och last säges utgöra 45000 m:k Hamburger banko; men sanningen av denna uppgift kan vi inte garantera.

Övervakningsmännen vid härvarande tullkammare, Hr G. C. Schüssler, har dessa dagar av Kungl. Generaltullstyrelsen hederats med kontrollörs namn, ära och värdighet.